Hur själen tar sig en kropp

"Men vi måste undersöka hur själen kommer att bebo kroppen, både sättet och processen. Frågan är sannerligen inte obetydlig.

Själens inträde i en kropp sker i en av två former. För det första genom metensomatosis, inträdet hos en själ redan närvarande i en kropp genom förändring av ett [helt materiellt] ramverk till ett annat. Eller: inträdet som inte kallas metensomatosis eftersom den förutvarande bohyddan inte säkert kan definieras för den själ som LÄMNAR en kropp av luft eller eld för att ikläda sig en av jord. 

För det andra finns också inträdet i vilken slags kropp som helst från det helt kroppslösa tillståndet. Detta är den tidigaste formen för alla mellanhavanden mellan kropp och själ, och detta inträde kräver en undersökning..."

Plotinus - Enneaderna 4, 3.9

Hela Plotinus text finns i online "fattigmansversion" hos världens kanske mest prestigetyngda lärosäte - åtminstone för matematiker och "hårda" vetenskapare - Massachusetts Institute of Technology (MIT). Att en filosofisk idealist finns med i deras katalog med klassiska texter beror nog mindre på en önskan om att balansera upp MIT-stjärnor som den alltigenom biologistiska författaren Steven Pinker och mer på att Plotinus inte längre skyddas av någon upphovsrätt. 

Likväl föredrog jag 2008 att köpa den i fin inbunden bokutgåva på bästa kvalitetspapper. En fröjd att hålla i och återvända till om och om igen. Det finns texter man bara inte behandlar som konsumtionssörja som den frossande lägre nivån av intellektualitet stormar igen utan att egentligen fatta annat än för stunden. 

I försöket att länka till denna utgåva på någon svensk nätbokhandel kammade jag noll men blev istället mörkrädd av den girighet som gripit världen på bara några år. Boken är alltså fritt tillgänglig via MIT och 2008 kostade den fina inbundna boken bara 360 kr med frakt och en förmånlig dollarkurs hos amerikanska Amazon. 

Nu försöker åtminstone två klippare trycka upp samma text via "print on demand". Den är uppdelad på tre pocketvolymer (boken är för tjock för att klämmas in i en billig pocket med klen rygg). Men till vilket pris! Närmare 900 kronor. Försök förklara det med förändringar i konsumentprisindex. 

Jag har sett samma rövarmentalitet smyga sig in i fler branscher. I skenet av västerlandets kväljande självmord i sin egen girighet är valet lätt: "fattigmansversionen" hos MIT är den utgåva som rekommenderas.

*****

När jag insåg hur komplext den romerske tänkaren tänkte - en Einstein Plus i sin tid - lät jag boken stå på hyllan ett par år och läste några förberedande böcker om nyplatonismen, vilket var tur. Tänkarens alla texter arrangerades dessutom icke-kronologiskt till Enneanderna av eleven Porfyrios, vilket också bidrar till svårigheten att överblicka den underliggande kombinationen av ontologi och kosmologi (eller "metafysik" för den som så önskar).

Ta citatet här ovan. Plotinus lämnar oss mystifierade när han till synes släpper den gåtfulla frågan om hur själar kan ha kommit till sin jordiska "kroppsliga" kropp från en föregående luftkropp eller eldkropp för att istället börja diskutera själens debut i kroppar överhuvudtaget. (Och varför nämner han inte en kropp av Vatten när han så uppenbart refererar till de fyra elementen med Luft och Eld?)

Här krävs det ett extremt gott närminne som "taggar" viktiga nyckelord och fattar här tänkaren FLERA SIDOR SENARE återvänder till en tanketråd han bara tillfälligtvis lade ner eftersom han uppenbarligen är ett megageni som gammal och synsvag dikterar detta rakt ur huvudet. Texten, som förvisso redigerades av Porfyrios vittnar icke desto mindre om en tänkare med ett så höggradigt strukturerat intellekt att han disponerar sin framställning medan han talar och driver presentationen framåt med en enorm överblick av sitt ämne. 

Men det är också detta som gör texten så svår, för när man går ner på de enskilda meningarna ser man översättaren Stephen MacKennas slit med att hitta skiljetecken som förtydligar meningar som kan vara tio-femton bokrader långa i det att Plotinus "lajv" väver in villkoranden och små utvikningar i sitt huvudärende. Han är en tankeekvilibrist av rang och hur olyckligt är det att han inte föddes i ett hem eller en miljö som tänkte på att bevara hans födelsedatum, det horoskopet skulle ha varit tacksamt att placera invid vår tids stora kosmologer.

Vid omläsning av fjärde enneadens tredje traktat - föranledd av en 400-sidig forskarkommentar av 8-9 futtiga sidor av dess första åtta paragrafer - hittar jag möjligen fortsättningen på antydan om kroppar av luft och eld. Den kommer sex sidor senare, men så mycket av sin kosmologi har Plotinus hunnit aktivera på dessa sidor att jag inte alls såg sambandet vid första läsningen. Rulla ner till §15 i den givna länken och avgör om du tycker filosofen tar upp den övergivna ämnestråden. 

Jag gör snabböversättningar till svenska men möter en märklighet redan i första meningen där "peering forth" borde ha varit "pouring forth" såvitt inte MacKenna eller Plotinus var på skämthumör och gör en koppling mellan själar och adelsståndet! Initialt är alla själar "jämlikar" (peers) men "i syndafallet" degraderar de sig olika långt och romaren antyder att det är deras bagage (karma!) som avgör hur lågt i skapelsen de måste sjunka innan de "finner sig själva" genom en perfekt matchande kropp. [Tillägg: det måste förstås vara en avläggare till "peer at" - Plotinus hävdar att själar blir det de kontemplerar eller "kikar på"!]

Själarna som "jämlikar sig fram" [kikar ut] ur den Intellektuella Domänen [Nous] nedstiger först till [de sju] himlarna och ikläder sig där en kropp och denna blir med ens det medium genom vilket - i det att de sträcker sig allt mer ut mot magnitud [fysisk utsträckning] - de fortskrider mot kroppar som progressivt blir allt mer jordiga. Vissa själar störtar sig till och med från himlarna till de allra lägsta kroppsliga former medan andra rör sig steg för steg och alltför svaga för att lyfta mot det högre den börda de släpar på. Dessa själar dras nedåt av sin tyngd och glömska.

Vad beträffar skillnaderna mellan dessa själar, beror de på variationerna mellan de kroppar som själarna träder in i, eller på livets accidenser [tillfälligheter], eller på uppfostran, eller på [själens] inneboende egenheter i temperamentet, eller på alla dessa influenser sammantagna eller på specifika kombinationer av dem.

Återigen finns vissa själar som oreserverat fallit in under makten hos det öde (heimarmene) som regerar över oss, samt vissa själar som ibland ger vika vid andra tillfällen är sina egna.

Plotinus talar i sista meningen om själar som faller så lågt att de hamnar under det kretslopp vara lagar zodiaken vittnar om, och att vissa själar tydligen oscillerande mellan bundenhet och frihet - jämför noga detta med hinduismens tre gunas - obunden Sattva, bunden Tamas och den oscillande själen under Rajas inflytande!

Den enda skillnaden här mellan Plotinus och de starkt fatalistiska (och astrologibejakande) stoikerna är att romaren ser själen som preexisterande i himmelen och inte en produkt den kosmiska processen. Stoikerna var, likt vissa hinduiska filosofier, faktiskt materialister! Men även om Plotinus ger själen ett hem "utanför" eller logiskt, före universum, köper han den stoisk-astrologiska världsbilden (även den gnostiska!) där själar på olika sätt ikläder sig kroppar bestående av elementen. 

Ta den nobla Solen som iklädde sig en ren eldkropp och sedan inte föll lägre! På annat ställe i Enneaderna påpekar Plotinus att t.o.m. de själar som bebor det vi kallar stjärnor (inkluderar planeterna) har en liten mängd Jord i sin kropp eftersom Elden (Ljuset) som sådant är gränslös och direkt påminner om världen bortom universum. En smula Jord behövs alltså för att inte stjärnorna ska upplösas eller förlora sin andliga, inneboende form (representanten för en arketyp, grekiskans archē, inne i detta universum kallas istället ett logos, ett ord eller styrande förnuftsprincip). 

Logos är hjärtat i själen och den förankring i "Himmelen bortom himlarna" som garanterar dess eviga liv. Själen är inte en delmängd av universum utan en Främling för denna värld, en gäst som under vistelsen här glömt sin sanna identitet. Detta gäller inte stjärnorna som har sin eviga hemvist i universum som alls inte skapades för 14 miljarder år sedan utan enligt Plotinus är evigt. 

När man studerar P. tydligt märker man att han redan för 1800 år sedan är medveten om den suggestiva holografiska hypotesen som dagens kosmologer spekulerar om - kanske det finns ett skäl till att MIT håller sig med en online-text av Plotinus när allt kommer om kring. Vår värld är bara en illusion, ett levande hologram som i fyra dimensioner "agerar ut" en evig programmering som dagens kosmologer av feghet placerar just utanför universum men utan att vilja kalla vid dess rätta namn: Guds Nous, det gudomliga intellektet som i sin eviga tankeprocess kreationistiskt skapar och förintar världar som dess tänkande dikterar. 

Universum som helhet är således evigt då det perfekt - som helhet - återspeglar sin bakomliggande och tidlösa Arkitekt, men VÅR lilla tummetottdel kan mycket väl vara 14 miljarder år gammalt. Den noetiska andevarelse som STÄNDIGT - I ETT EVIGT NU - mentaliserar det vi tror är universum kan AV OSS bara spåras tillbaka till Big Bang. 

Plotinus sade för 1800 år sedan att det finns det själar som anländer till universum direkt ur det kroppslösa (icke-manifesterade tillståndet "Där" - rena noetiska andegnistor). Det första inträdet i någon form av världslig (kosmisk) kropp är inträdet i luften. På annat ställe återger filosofen den klassiska tanken att luften glesade ut sig och i denna förtunning plötsligt alstrar ELD. Bloggen har upprepade gånger pekat på hur axeln Vattumannen/Lejonet indikerar den förfinad container Luft eller rymd (Vattumannen) som plötsligt föder ett ljus i sitt centrum - Big Bang! (1a Mosebok: "Gud sade varde ljus, och det vart ljus.") Men Plotinus har inlett med att reservera sig för "kreationism". Denna skapelse har ALLTID pågått eftersom den är en mental verklighet hos den ande (nous) som är Arkitekt till just denna världsbubbla.

Andra andegnistor rankar lägre än den som var först på bollen (och som vi ibland betraktar som vår Skapare) och har anslutit sig till detta universum och under eoner tagit och lagt av kroppar av skilda slag.

Varför saknades vatten eller Vattenelementet i Plotinus inledande fundering över själar som går från en typ av kropp till en annan? Är det för att han instämde i Herakleitos ord, att "vatten är döden för själen"? Att Vattenelementet faktiskt är den lägre Naturen (physis) - det enda som västvärldens alla djävulsdyrkare förmår uppfatta eftersom den här bunten själar tycks ha fallit längre än alla andra folkslag på jorden? Detta återspeglas också i hur västerlänningarna bundit fast sig i en prylfixerad verklighet.

Det skulle kunna innebära att Plotinus för 1800 år sedan antyder att Vatten är en lokal företeelse för planeten Jorden, en död klump Jord omsluten av ett Vattenhölje (den sublunära sfären). Den som träder ner i Jord kommer aldrig att återvända eftersom enligt Platon jordatomen är inkompatibel med de högre solida kropparna. Det vill till att Plotinus har rätt i att själen är väsensfrämmande för denna världen men i ett eller annat liv "finner sig själv" via t.ex. Jordelementet. För skulle man anta ett enda liv (på kristendomens korrupta sätt) skulle astrologen tvingas förklara alla tre Jordtecken Oxen, Jungfrun och Stenbocken för att vara döda själar, utan utsikt till mer än detta enda liv som objektiva "kroppar". I själva verket byter ju själen horoskop från liv till liv, allt beroende på vad den levande varelsen kontemplerar (och karma korrigerar).

Som bloggen tidigare nämnt tycks profeten Hesekiel ha uppfattat de fyra elementen under sin och det judiska folkets fångenskap i Babylon. I hans skildring existerar nu inte kropparna Luft, Eld, Vatten och Jord som intellektuell materia i Nous medvetande - prototypen till det som visar sig på en lägre medvetandenivå. Hesekiel ger istället en mer primitiv sinnebild att kontemplera: den av fyra väsen som står runt Guds tron. 

Troligen syftar Platon 200 år senare på samma fyra väsen men kallar dem avmytologiserat för "fyra levande intelligenser" - fyra noetiska varelser som i inträdet till vårt universum blir de fyra första kropparna. Tid och rum uppstår inte förrän Arkitekten dragit en ändlighetens gräns (i protorymden) för Världssjälen - enligt Plotinus är det SKUGGAN av Själen som realiseras som en värld och detta är således skälet till att Himmelen också innehåller den intellektuella materien eller Jordelementet eller det vi kan kalla för vår tomma fantasi här inuti det levande HOLOGRAMMET av att allt är kroppsligt, förtingligat. Romaren Plotinus kunde sannerligen sin hinduism och det är uppenbart att vår värld, hologrammet, är en drömlik illusion - Maya.

Man kan också pröva tanken från den hinduiska samkhya-filosofin att Purusha - Skaparen och Prakriti - det Skapade - är arketypisk Luft respektive arketypiskt Vatten. Det är en bättre tanke än att bara placera Herakleitos "själsdödande" Vatten som en dödsstörtning ner i den sublunära sfären och ett skenbart uppvaknande i en fysisk kropp på den här planeten. Det Skapade, Naturen eller Prakriti är således den mest generella manifestationen som vi kan använda Vattenelementet som metafor för. 

Det innebär att Själen - den arketypiska Själen i Himmelen - den urgrund som båda Världssjälen och människosjälarna bottnar i, är det rena och perfekta Vattnet som i evighet deltar i Himmelen och "besjälar" det gudomliga Intellektet. Bara det Vatten som via vissa själars rebelliska tendens att söka sig ut mot mörkret, för att uppleva Själens skugga faller ner den materiella värld där vi återigen hittar de fyra elementen som platshållare för samma ENA värld men nu i en sämre avbild av själarnas verkliga Himmelska hem.

Är det konstigt att kristendomen (inte minst via kyrkofadern Augustinus) plockade russinen ur den "hedniska" filosofin och sedan dummade ner den här komplexa världsbilden och gav folket "tro på Jesus så fixar sig allt"? Plotinus representerar den antika elit som befann sig bortom den nivå som Mensa-eliten täcker in idag.

IQ-nivån är visserligen ett mått på hur starkt förankrad själen är i sitt inre nous (del av den gudomliga intelligensen), men i denna lägre materiella värld och med dess nuvarande orientering mot Själens Skugga (satanism), betecknar Luftelementet simpel logik, vilken kan tjäna de ondaste syften! Se bara dessa torskar till it-tekniker, vars enda dröm är att betjäna Mammon, banker och rovkapitalister - just för att deras intelligens saknar förankring i de verkliga principerna, i den universella Lag som Plotinus också diskuterar i nära liggande paragrafer i det traktat som det här blogginlägget spunnit loss lite kring. 

Läs gärna själs-traktaten, dessa är höjdpunkter i den oerhört komplexa textsamling som är Enneaderna; komplex eftersom Plotinus i varje tanke och mening refererar till den komplexa helhet han i brottstycken beskriver. Läsaren måste redan förstå Alltet och Överbyggnaden för att förstå Plotinus, och eftersom få är födda den en sådan kunskap blir den här boken en god och tankevässande kompanjon under många år. 

Tillägg.

Jag gjorde inga försök att manipulera tiden för inlägget men tyckte det var så viktigt för bloggen att jag hela tiden avsåg att göra ett horoskop för publiceringstiden. Så här ser det ut:

Delar av det Plotinus säger faller under begreppet "syndafallet" men han reserverar sig här och ser en mängd sätt för själar att gå från tillståndet före kroppen till ett inomvärldsligt, förkroppsligat tillstånd.

Jag knäpper på horoskopet i samma ögonblick texten publicerats och får upp en karta för författandets plats (Stockholm) där det bara återstår sekunder innan Tvillingarna lämnar över till Kräftan. Hur passande är det inte att täcka in ytterligare två varianter på ascendenttecknet och det tecken som blir dess "onda daimon" (12e huset) eftersom tecknet vänder ryggen till föregående "princip". Tvillingarna avvisar en ond daimon som här beskrivs som Oxen med dess identifikation med materien. 

Tvillingarna i öster blir därför en första antydan om en korrekt orienterad själ - åtminstone ur perspektivet av Plotinus doktrin! Samtidigt är Tvillingarna ett ökänt amoraliskt tecken och i termer av elementen beskrivs här FRI LUFT som kan sväva över folket som fastnat i sin identifikation med det materiella: Luft över Jord är den givna regeln. Tvillingarna har också påfallande ofta en djup insikt i t.o.m. sina egna materialistiska böjelser, de minglar med alla (som budbärare och kommunikatörer måste kunna), såväl "onda daimonen" som helgon! Min salig far är den enda i släkten vars födelsetid noterats och han hade Tvillingarna stigande i öster. Så typiskt att han fastnade för frasen "tala med bönder på bönders vis och latin med de lärde". Med Solen i Oxen men Tvillingarna i öster representerar han exakt en mix av bonden och den bildade klassicisten (Tvillingarna drar mot filosofi eller boklärdom)!

För Tvillingascendenten är utträdet ur Hades port (hus 2) otroligt intressant eftersom vi just nu har Jupiter "upphöjd" i Kräftan här.

Betrakta andra huset som den livmoder själen lämnar när den ikläder sig sin egen fysiska ascendent-kropp. Här ser vi då "supermamman" Kräftan, där Jupiter ger sinnebilden av Plotinus expansiva Natur. Denna har i politiserande inlägg beskrivits som den rovlystna och ständigt hungrande Hydran eller rovkapitalismen, men som Plotinus säger är det människor som i falsk materialistisk orientering själva skapar detta MONSTER. Som sådan är Världssjälen en evig och helt neutral existensnivå.

Inlägget, "hur själen tar sig en kropp", passar således synnerligen väl om man ser DISSOCIATIONEN mellan Vatten och Luft. Tvillingarna har inte bara principiellt vänt ryggen mot identifikationen med Jord, i den temporala ordningen (horoskopets medsols rotation under ett dygn) ser vi också en själ som lämnar moderlivet på alla nivåer och manifesterar sig en i fysisk kropp som likväl är närmare besläktad med Nous eller Himmelen (Luft) än något annat. Det är svårt att förneka hur perfekt dessa omen kring Tvillingarna rimmar med citaten från Plotinus som ju tjänar att väcka den sovande materiella själen till insikt om sitt sanna pneumatiska eller noetiska väsen!

Att det nyskrivna inlägget läggs ut med Månen på rät linje med norra månnoden (Drakhuvudet) är också extremt intressant eftersom detta delbudskap så perfekt illustrerar det Plotinus säger om själar som hungrar efter sin Skugga och inte ger sig förrän de fallit så lågt det går att falla - in i materialitet. Som galna krigare vars själar efter döden fortfarande tror att kriget pågår, fortsätter Jungfrun sedan att borra sig allt djupare in i materien för att den tror att den ska hitta sig där, i cellbiologin eller dna. Men nu har själen redan dött i fallet genom Vatten, och sinnelaget med det vansinnigt hungriga Drakhuvudet indikerar det intensiva syndafall som Plotinus nämner. 

Denna Måne indikerar inte "ett steg för steg"-närmande utan den demonisk besatthet att ta sig in i materiens innersta. Som NASA-matematikern och filosofen Wolfgang Smith misstänkte, väntar Djävulen med öppna armar för dem som tror detta är vägen att gå... För detta är Sattva guna som bundits i Skuggriket (Jordelementet). Det går troligen att utan att tolkningarna blir alltför sökte hitta fler nyanser från Plotinus text. Ju grepp om ämnet bloggaren har, desto tydligare bör kartans signifikans vara.

Om man istället leker med tanken att Kräftan hunnit etablera sig som ascendent slår dissociationen akut till. Den ängsliga, biologiska och världstillvända ego-principen upplever Tvillingarna som den onda daimonen (12e huset). Allt prat om frisjälar och icke-fysisk existens gagnar inte Kräftans ängsliga behov av försäkran om att detta liv ska vara. Men det gör det ju inte, bara Jupiter-i-Kräftan som ren bild av Världssjälen tecknar evigt liv. Kräftan låter arter komma och gå och enskilda individer likaså, men Jupiter-Kräftan respresenterar en levande organism som i dess helhet förblir. Detta är förstås också en sinnebild för ond maffia, klanbildningar och rovkapitalister som söker hålla rikedomen "inom familjen" - men återigen: detta är när fallna själar skapar nidbilder av de neutrala principerna i denna värld.

Inläggets rubrik, "hur själen tar sig en kropp" fungerar även med en Kräftascendent, för se vilket tecken som står vid dörrtröskeln till Hades port: Solen eller själens eget tecken Lejonet, och Solen är f.n. upphöjd i Väduren tillsammans med sin härskare Mars. En helt ren symbol för Ljusets herrar som narcissistiskt stirrat ner mot Vattnen och förälskade i sin egen avbild i Naturens substrat nu återföds som en varelse disponerad mot "vattenkroppen", försiktiga, känsliga, humörstyrda och sensitiva för ljussignaler. (Se Kräftans involvering med fotografi och film!) Månen som ascendenthärskare indikerar att dessa uppenbarelser står sina fem yttre sinnen och sin passion för att fantisera över sinnesintrycken mycket närmare än den "onda daimon" som den viskande ormen i Paradiset nu blivit för dem. Kan man tänka sig att Kräftan i sitt noblaste uttryck här i världen påminner om Världssjälen eller Naturen i stort? 

Nära oss i tiden för frihetliga och gynnande Jupiters nuvarande upphöjelse (20 juni 2014 - 14 juli 2015), ligger frågan om friheten för tiggare att sträva runt innanför EU:s "inre marknad" och dra nytta av en och annan människas välvilja. (Täppas talar tiggare på radion just nu som förklaring till valet av exempel.) Sanna mina ord: när Jupiter går till Lejonet kommer den här irrationella välviljan från vissa regeringar att förbytas mot en mycket striktare reinfeldsk "arbetslinje" för dem som bara satt sig upp och ner på svenska gator och torg och skapar allmän förstämning genom påminnelsen om att Jupiters överflöd uppstått genom någon annans Saturnus-nöd. 

På vilken grund vilar denna förutsägelse om hårdare tag mot tiggeriet? Jo, därför att den svenska opinionen just nu är lika splittrad som Jupiter står i supermamman Kräftan och restriktiva Saturnus transiterar Skorpionen. När Jupiter denna sommar går in i Lejonet hamnar den under 270-gradersstrålen från den dödande Saturnus i Skorpionen och då är "sötebrödsdagarna" för tiggarna i västländerna över. Vi kommer att se upprörda svenska reaktioner när tiggarna bara dräller in i landet och sosseregeringen inser att den är så mjuk och oduglig att den helt börjar tappa greppet. 

Not. På nuvarande varv kommer gränsdragaren Saturnus att ockupera avhysande Skorpionen (två dödssymboler) två gånger: 3 nov 2014 - 21 jan 2017 samt en retrograd repris 22 jun - 26 okt 2017.