Dessutom är studieobjektet inte den simplistiska fördelningen av Solen i de tolv tecknen utan den knepigare soldisponentens betoning av de fyra elementen. Vårt mål här är att se om det finns någon synergi mellan elementet som härbärgerar Solen och det som härbärgerar Solens disponent. Finns det något sådant som Claudius Ptolemaios kallade "familjaritet" mellan planeter i tecken som tillhör samma element? Att det förhåller sig så, är en grundbult i astrologin och borde om någonsin visa sig här, i granskningen av den intelligensskapande Solen och dess underliggande "ägare".
Men frågan är inte utan sina problem. Solen i härskarläge i Lejonet kan inte ens bedömas eftersom den bara kan befinna sig där den gör, "hemma hos sig själv". Det finns ingen möjlighet att bedöma bossen!
I frågan om disponenterna Merkurius (Tvillingarna och Jungfrun) samt Venus (Oxen och Vågen) ligger de alltid så nära Solen att de inte ens har möjligheten att betona samtliga fyra element. Merkurius ligger aldrig mer än 28° före eller efter Solen i zodiaken vilket betyder att Tvilling-Solens disponent aldrig kan befinna sig i Eld och Jungfru-Solens disponent aldrig kan befinna sig i Vatten!
Venus är aldrig mer än 48° ifrån Solen och kan därmed betona samtliga element. Eftersom den i Sol-Oxens fall mer sällan sackar efter så mycket att den ligger i Fiskarna kunde man få intrycket att Vatten felfördelas i studien. Men Venus kan också föregå Sol-Oxen och täcka in cirka halva Kräftan så att Vatten de facto har samma villkor. Samma gäller för Sol-Vågens Venus och de mest avlägsna elementen Eld.
Titta ur det här perspektivet på den gamla tanken att Skyttens härskare Jupiter representerar den kosmiska lagen i ett "visionärt" stadium före världens (universums) tillblivelse i kombination med den lika gamla tanken att det FÖRSTA ELEMENTET VAR LUFT och att dess rarefaktion eller förtunning vid en kritisk gräns födde Elden/Ljuset i denna värld. Romerske filosofen Plotinus är en av dem som ger röst åt dessa antika idéer. Jämför bloggens återkommande referens till axeln mellan Saturnus/Vattumannen och Solen/Lejonet som en kosmogonisk axel. Men det fanns naturligtvis en pådrivande kraft bakom att Vattumannen (Den Stora) blev en rymd med en lysande mittpunkt (Solen) och denna kraft är Gud, symboliserad av Jupiter.
Jupiter, fastän härskare över ett Eld-tecken betecknas i hinduisk astrologi som en planet vars inre väsen (essens) är Eter, det element som föregår den kosmiska behållaren av "tunn luft". I Eter ligger kartritningen till detta universum. Men som bloggen noterat tycks det vara Vattumannen (i Babylon: "Den Store") som är "dörren" mellan Eter och Luft - grekerna hade väldiga besvär med att precisera ordet aither, och det är typiskt att Eter översatts som "fin luft" i vissa indiska texter (skt: akasha).
Jupiter-Skytten tycks stå i orsakssamband med Saturnus-Vattumannen, Jupiter föregår Saturnus i den berättelse som föregår detta universums födelse. Det verkar som om Vattumannen med dess kosmiska bägare (helt felaktigt betraktat som ett vattenkrus), är den första plats som kan motta och utföra den Plan som den pre-kosmiska Jupiter-Skytten sänder ut.
Jupiter som expansionens tidlösa princip (arketyp) verkar på universum (just innan dess big bang-liknande födelse) och proto-Vattumannens väldiga rum spänns ut (i det osynliga), Instruktionen i Etern övergår i förfinad Luft som blir så tunn att plötsligt ett eldklot framträder i rymdens mitt och kastar ljus över ett nyskapat universum som dess centrala Sol! En själ har tagit plats i sin luftkropp! Detta är då principen bakom Big Bang - det finns "någonstans" en väldig central första Eld som är "Jupiter" i dess maximala version, världsskaparen Brahma, Zeus eller Jupiter. Denna centrala Eld är också densamma som "Gud-i-världen" eller Purusha i en av åtskilliga hinduiska tanketraditioner.
Man kan här genast se att den lägre Naturen är Jupiter i det negativa härskarläget i Vattentecknet Fiskarna! Här är då den högre Rationella Själen och den lägre Irrationella Själen i dess kosmiska gestalt. Purusha och Prakriti kan liknas vid Eld och Vatten, med kvinnan eller Naturen som en evig spegling i sina Vatten av det verkliga livet som försiggår i Ljuset. Kanske därför ett tidigt test av skådespelare med känd födelsetid gav en betoning av Vattentecknet Kräftan som ascendent... Rollfiguren är en varelse av Eld och den som gestaltar förlagan är Vatten. Manus är den mellannivå av Luft som tillhör den medvetna och syftande människan.
Vårt solsystems lilla Jupiter och dess funktion i den astrologiska modellen tjänar bara som påminnelse om att den här världen är innesluten i en föregående och större värld. Som tidigare nämnt är de arketypiska Jupiter och Saturnus Lagen (sanatana dharma) respektive Lagens utförare. Saturnus, på denna enorma magnitud, påminner mycket om Platons Demiurg, världsskaparen som var av en hantverkare än en kreatör eftersom han "bara" kontemplerade de levande formerna och producerade avbilder.
Fader Jupiter är en kuriös planet. Fastän Eter har släktskap med Eld (den härskar över Skytten) tycks visualisera men sedan låta Saturnus dra upp yttergränserna så att visionen kan inneslutas och "Själen få en form". Den del av Jupiter som hamnar innanför Saturnus gränser kan på goda grunder kallas Världssjälen, anima mundi, och Saturnus blir då, som ofta upprepat, "Själens platoniska Form". Samma princip upprepas i mindre skala i den enskilda människosjälen.
Vilka tankar som egentligen låg bakom det antika schemat som indikerar i vilka zodiaktecken planeterna "upphöjs" och "faller", är inte längre känt. Ptolemaios, egyptiern, hade redan börjat efterrationalisera och förklara zodiaken utifrån Solens fyra nyckellägen under kalenderåret. Inget i hans text tyder på att han ens är medveten om att babylonierna, som förde astrologin västerut, inte alls tänkte på detta sätt utan konstruerade sin himmelska zodiak med referens till fixstjärnorna!
Vi kan därför som rent strunt lämna därhän den västerländska förklaringen att Solen är "upphöjd" i Väduren eftersom Vädurens tecken sammanfaller med vårddagjämningen och att Solen "faller" i Vågen pga. höstdagjämningen. Prova istället följande betydligt "djupare" och filosofiskt grundade syn: den sydindiska astrologin har alltid ansett Jupiter (skt: Guru) för att vara Fadern, något som rimmar perfekt med grekernas Zeus som blev romarnas Jupiter.
Som den här bloggen länge preciserat den något lösliga kopplingen mellan Solen och "själen" (atman) genom att säga jivatman (jiva-atman) - den levande själen som den uppenbarar sig i denna värld i detta liv, så uppstår nu en intressant koppling mellan Jupiter/Fadern i dess positiva och universella hemmatecken Skytten och den upphöjda Solen i Väduren såsom en spjutspets (Mars härskar över Väduren) vänder Fadern ryggen och störtar sig in i denna lägre värld, där Solen i Väduren icke desto mindre kan kallas upphöjd eftersom den är Sonen eller Barnet till Fadern, en representant i denna världen.
(Utvikning. Notera här hur en antikosmisk hållning som t.ex. den gnostiska ser detta som ett syndafall. Men man kan i lika hög grad med Plotinus säga att själarna var nödgade att vandra ut från Himmelen eftersom det AV EVIGHET, I GUDS MEDVETANDE finns lägre världar att sträcka sig ut mot, befolka och utforska för att sedan åter överge. Naturalister och trädkramare på Jorden ter sig försvinnande små i synhorisonten jämfört med detta enorma perspektiv på själen, ett perspektiv som naturligtvis inte är "lönsamt" för kapitalismen. Därför döljs den klassiska filosofin från massorna i vår tid! Trädkramarna har därför störst nytta av alla att förstå tankar om vad synd och syndafall är för det ger deras kritik mot rovdriften som kapitalisterna ägnar sig åt en bas i den gudomliga Lagen.)
För att bättre förstå den upphöjda Solen i Väduren och varför samma levande själ "fallit" i Vågen måste man vända sig till antikens bästa källa till en numera förlorad kosmologi och astrologi: själar i sitt gudomliga tillstånd TÄNKER INTE, deras varseblivning är omedelbar och INTUITIV. Allt är i LJUSET i den högre verkligheten och själar deltar "i varandra" med obegränsad kognitiv kraft. (Mörkläggare och vanemässiga lögnare har mycket långt kvar till Himmelen.)
Filosoferar Plotinus:
Något återstår att säga om frågan huruvida Själen använder syftande resonemang före den nedstiger och sedan återigen efter att den lämnat kroppen. Resonemang tillhör denna [världsliga] sfär, det är Själens akt [handlande, gr: energeia] sedan den fallit in i perplexitet och blivit distraherad av omsorg, förlorat i styrka. Behovet av tänkande hör samman med en mindre självtillräckliga intelligensen; inför ett problem stannar hantverkaren till och begrundar men när arbetet problemfritt flyter på arbetar hantverkarens konst som genom sin egen rättframma kraft Men om själar som befinner sig i Det Högsta opererar utan förnuft, hur kan de då kallas "resonerande [eller rationella] själar"? (Enneaderna IV.3.18)Vi lämnar Plotinus innan han fått besvara sina egna frågor eftersom citatet så tydligt anknyter till olikheten mellan den levande själen som en Sol upphöjd i Väduren eller som en Sol fallen i Vågen. Det förra är ett icke-tänkande, intuitivt Eld-tecken och det senare ett resonerande eller rationellt Luft-tecken. Kan Vädurarnas brådstörtade tendenser i denna värld hänföras till att "Barnet" alltjämt verkar från en andlig nivå, intuitivt och direkt (ibland skrämmande naivt)? Allt är så mycket lättare i Ljusets värld.
Vågens tecken, som soltecken, har en mycket lägre energinivå, och utmärks således av Luftelementet som då och då måste stanna till och begrunda om "hantverket" börjat avvika från den grundläggande planen. Alltings grundläggande plan ligger hos Fader Jupiter i Skytten, men mer troligt är att den fallna Sol-Vågen tyr sig till rationella planläggningens Saturnus! Varför Solen i Vågen dominerar så bland ateister kan ha att göra med att, som Plotinus säger, detta zodiaktecken generellt brister i intelligens. Kosmogoni och kosmologi åsido, Luftelementet betecknas som det typiskt mänskliga elementet och med detta tycks följa mänsklighetens inbilska övertro på sitt eget tänkande, vilket leder till bisarra fenomen som ateistisk Humanism. (Plotinus uppenbarelse, att rationaliserande Luft bara framträder när själen redan tappat sin förmåga till direkt INSIKT eller intuition, är en hård nöt för alla Sol-Vågar att smälta, inte minst bloggaren själv!)
Vår spaning blir än mer suggestiv om man minns att Plotinus INTE valde Solen som symbol för själen utan Venus, och i andra sammanhang påpekar att själens bättre del alltid förblir i Himmelen - mer eller mindre. Om nu Solen indikerar den del av själen som gått ner i världen och här är en verksam och energisk (energeia) levande varelse, då blir Vågens tecken än mer intressant eftersom det är här den adaptiva Venus härskar på Luftelementets nivå. (Adaptiv: Plotinus kallar själen gudomlig när den via kontemplation anpassar sig till det högre och en hora när den vänder sig mot det fysiska.)
Sol-Vågen är kända för en ganska låg nivå av fysisk aktivitet (utom Dolph Lundgren, då). Samläser man Plotinus och de gamla astrologiska traditionerna börjar något klarna: Venus i hemmaläge i Vågen skulle kunna innebära att dessa människor har sparat mer av sin själ i Himmelen och i synnerhet också om de är födda med den fallna Solen i Vågen. Så långt som Venus hemma i sitt positiva tecken tecknar, doppar dessa själar bara tårna i den lägre Naturen (physis)!
Har de sedan inte ens en enda planet i de jordartade artha- eller resurshusen (2, 6, 10) och inte ens i himmelen (zodiaktecknen) en orientering mot tecken av Jord-elementet, då vet jag inte riktigt hur de skulle kunna klara sig i den här världens krassa och nyttobrölande miljö!
Logiken är lika tydlig om man återvänder till de stora kosmologiska (universalistiska) tecknen Skytten och Vattumannen. Jupiter är INTUITIV och omedelbar varseblivning av allt i hela universum eftersom planetens essens, Eter, gör att den står över begränsningarna i tid och rum. Det var Saturnus som representerade rymdens utvidgning och förtunning för att sedan Elden - detta universums Logos ("förklarande existenssjäl") - skulle kunna framträda.
Vi lämnade Plotinus utläggning innan han svarade på hur en själ som inte behöver tänk rationellt ändå kan kallas en rationell själ och här är svaret: Fastän ren Eld, ren kognitiv kraft, fungerar Solen som en ambassadör, ett Logos eller en rationell princip i denna världen, en dörr som leder tillbaka till Fadern (Zeus, Jupiter, Guru) hos vilken Grundplanen eller "skälet" till allting ligger. Och detta är då rationalitet på högsta nivå. Att intuitivt SE detta gör klärvoajanten överlägsen den som bara tänker. (Det är notabelt att f.d. statsminister Reinfeldt som varnade partikamraterna att "visioner är farligt" inte har någon konstruktiv kontakt med Eldelementet i sitt horoskop, och att Gudens tempel/hus 9 är igenslammat av en verksamt OND Jupiter i JORD.)
Jupiter behöver inte Saturnus rationalitet och systematik, den har tjing på "den högre systematiken". ELD står alltså över LUFT i absoluta termer, men LUFT är den saturniska versionen av Jupiters Lag eller Grundplan, och Luft betecknar också andevärlden och alla varelser som inifrån sig själva animeras av varsin Sol, sin egen förnuftsprincip eller Logos. Det tillhör själarnas prerogativ att vara genuint kreativa krafter. Men i samma ögonblick de kreerar finns där också Luften närvarande (Lejonet/Vattumannen-axeln) och de som verkar enbart genom Luft kan med lite skärpa rekreera dessa gåtfulla turer. Plotinus var av båda typerna. Han kunde både "andeskåda" och bygga upp en metafysisk framställning.
*****
Utvikning: De senaste "tidsfönstren" med upphöjd Sol i Väduren och Jupiter på plats i Skytten: c 14 apr - c 14 maj 1960, 1972, 1984, 1996, 2008. Föddes exceptionella representanter för ett högre medvetande bland Vädurarna dessa årgångar?
Applicerar man Plotinus själsmetafor Afrodite på astrologins Venus i Vattumannen i nyssnämnda figur skulle man kunna få en spjutspets (Väduren) med kosmiskt medvetande. När öppnade kosmos senast ett sådant tidsfönster? Jag får låta min slöa dator jobba ett bra tag och flytta tillbaka tidsgränserna i några omgångar innan två tillfällen på 1800-talet var de senaste öppningarna för denna förnämliga "trippel":
Range of search: 1.01.1800 - 1.01.1900
In steps of: 24h 0m
Search for...:
so.ari & ju.sag & ve.aqu
Realization intervals (begin - end):
12.04.1806 - 22.04.1806
12.04.1830 - 26.04.1830
Som upplagt för att söka efter stora världsförbättrare och liknande dessa månader, eller hur? En annan gång! Nu gällde saken de 194 medicinpristagarna och deras solära disponenter.
*****
Redan i Ptolemaios "Tetrabiblos" är planetens underliggande härskare (disponent) en mycket viktig astrologisk nyckelpunkt. I "Light on Life", faktaspäckad introduktion till indisk astrologi, finns samma tanke och författarna ber läsaren betrakta disponenten som planetens själ, vilket jag har påpekat ger en haltande bild i fallet Solen som ju redan är själens eller den levande själens signifikator.
Utvikning. Jag ångrar idag det återkommande bruket av beteckningen "andesjäl" eftersom Solen i vissa horoskop tycks driva individen bort från allt som har med andlighet att göra. Samtidigt kan ordvalet försvaras om man ställer Solen mot Månen och påminner sig att den senare är en "själisk varelse" (gammalt kristet språkbruk), dvs. en människa som bara lever för sina sinnen. Det är denna människa dagens satanister i den hälsofascistiska högerpressen pratar om varje gång de nämner "kropp & själ"!
Det är uppenbart så att den som bara tränar kroppen och fyller själen med "behagliga saker" kommer att skapa en enorm SKUGGA och dödsångest eftersom individen har valt bort alla de viktiga saker en människa måste ha klart för sig. Det sekulära västerlandet skapar ynkryggar till människor. Humanisterna i Sverige bär sin del av ansvaret, men så plagierade ju grundaren Sturmark brittisk ateism och "produktifierade" den i Sverige utifrån ett horoskop som omvittnar djup ovilja eller t.o.m. oförmåga att söka sin egen själ (se horoskopkommentar här).
Efter så många års bloggande har vi nu löst problemet med Solen i härskarläge i Lejonet i vår kosmologiska första del. Visst finns det en själ bakom själen" även för Solen i sitt sturska härskarläge i Lejonet. Det är Jupiter, Fadern, som alltid betraktar Solen/Logos som sin Son eller sitt Barn. Djupast sett är det alltid Jupiter som är själens själ, men det hjälper inte i praktisk astrologi som söker förstå den individuella själens position i sakernas ordning i denna värld. Faktiskt, efter inläggets inledande del känns det lite futtigt att gripa sig an en skakig småstudie baserat på bara 194 kartor! Men se det som lättviktig förströelse efter den jobbiga delen!
Solens disponent i elementen hos
194 Nobel/med |
|||
☉
|
TOT | DISP | |
| ♈ | 14 | E | 2 |
| L | 2 | ||
| V | 6 | ||
| J | 4 | ||
| ♉ | 22 | E | 10 |
| L | 4 | ||
| V | 2 | ||
| J | 6 | ||
| ♊ | 15 | E | 0 |
| L | 10 | ||
| V | 2 | ||
| J | 3 | ||
| ♋ | 9 | E | 4 |
| L | 2 | ||
| V | 3 | ||
| J | 0 | ||
| ♌ | 19 | E | 19 |
| L | 0 | ||
| V | 0 | ||
| J | 0 | ||
| ♍ | 20 | E | 6 |
| L | 5 | ||
| V | 0 | ||
| J | 9 | ||
| ♎ | 16 | E | 3 |
| L | 1 | ||
| V | 6 | ||
| J | 6 | ||
| ♏ | 19 | E | 7 |
| L | 4 | ||
| V | 2 | ||
| J | 6 | ||
| ♐ | 15 | E | 2 |
| L | 6 | ||
| V | 4 | ||
| J | 3 | ||
| ♑ | 14 | E | 2 |
| L | 1 | ||
| V | 5 | ||
| J | 6 | ||
| ♒ | 14 | E | 0 |
| L | 8 | ||
| V | 4 | ||
| J | 2 | ||
| ♓ | 17 | E | 2 |
| L | 8 | ||
| V | 5 | ||
| J | 2 | ||
| Snitt: | 16,2 | ||
| Signifik. rel. snitt (±50%): |
8-24 | ||
För varje Sol i varje zodiaktecken summeras dess disponents placeringar i samma ordning: E(ld), L(uft), V(atten) och J(ord).
Som tidigare nämnt har turligen Saturnus avverkat några fulla varv under den tid Nobelpriset delats ut. Det är viktigt eftersom den saturniska Solen i Stenbocken och Vattumannen annars skulle behövt justeras. Solen i Lejonet har som sagt ingen härskare över sig i denna värld (förutom, förstås, den dolda Saturnus som begränsar individens livslängd).
Man kunde mena att Merkurius måste normaliseras: Solen i Tvillingarna saknar "systemiskt" eller av nödvändighet Eld och i Jungfrun Vatten. Och det stämmer. Det går inte att jämföra elementfördelningen mellan Merkurius och t.ex. dess naturliga motpol Jupiter som har alla fyra elementen som möjlig värd.
Som tydligt framgår av tabellen befinner sig dessutom Merkurius dubbelt så lång tid i sitt eget tecken, vare sig Tvillingarna eller Jungfrun, som i de angränsande tecknen sammanslagna. Här är ytterligare en given "nödvändighet" som har med Merkurius omloppsbana att göra och som kräver normalisering.
Den som ser vartåt det här lutar inser nu att en statistiker (vilket jag inte är) knappast skulle lägga ner möda på att "fixa" ett så här litet dataset. Arbetet är inte mödan värd, underlaget för litet, trots sammanslagningen av t.ex. Sol-Vädurens disponent Mars alla Eld-lägen (Väduren, Lejonet, Skytten).
Men kanske kan man ändå säga något litet om tabellen som den står. Det är minst sagt suggestivt att upptäcka hur oförmögen Naturens eget tecken Kräftan tycks vara till den självinsikt för att blir värdig ett Nobelpris i medicin. Ett är säkert. Det ligger inte för den korruptionsbenägna sublunära sfärens drivkrafter (som Fredrik Reinfeldt pratade om i samband med att slavarbeta in i döden) att hitta lösningar på de krämpor som uppstår på denna låga nivå av Naturen. Reinfeldt (Sol-Kräfta med disponenten Månen i efterhandsrationaliserande Luft-Vågen) var fullständigt likgiltig för hur sjuka och arbetslösa i Sverige hade det (och hans f.d. hustru Filippa också trots hennes förödande illa valda roll som sjukvårdslandstingsråd).
I verkligt "anekdotiskt" mikroformat upprepas sedan den här bristen på konstruktivt tänkande hos Solen i den Irrationella Själens tecken genom att inte en enda Sol-Kräfta med Månen i Jord - den lägsta våningen av materialisation eller konkretion - har lyckats bidra med något stort till medicinvetenskapen. Vänder vi på steken får vi exakt samma profil som bloggen häcklat som mycket som den typiska konsumistiska och otänkande borgaren! Geggiga Jord- och Vatten-horoskop som inte har någon som helst blick för om deras egen ideologi egentligen är god eller ren smörja för samhället och människorna. Vi kan genom denna lilla kuriösa observation åter konstatera att materialisten tillhör den som skadar och skapar sjukdom och sedan står helt handfallen inför den kur som behövs!
Övriga solplaceringar faller helt inom den ±50% relativt medel som vi satt som gräns för signifikant avvikelse. (Kanske lite generöst men minns ±41% för 300 datapunkter, och 30% för 1000 datapunkter.)
Av förutnämnda själ vågar vi inte dra några slutsatser om varje sig Jord-tecknen Oxen eller Jungfrun men den fysiologiska strukturens tecken Stenbocken kan eventuella åtnjuta synergi mellan Solen och dess disponent i något av Jordtecknen. Eftersom även Saturnus i Vatten får många placeringar ser Stenbockar ut att tänka konstruktivt när de har din disponent i den negativa polariteten, i "den lägre halvan" av tillvaron. De hittar lösningar på medicinska problem! Tjusig om än mycket preliminär indikation. (Vi behöver 500 år till av Nobelprisutdelningar...)
Jupiter, associerad med helare, ger inga tecken på synergi alls i den övre "visionära" eller "rationaliserande" positiva polariteten (Eld/Luft) men Solen i Fiskarna, vars Jupiter jag tidigare kallad "Jupiter Räddaren (Zeus Soterios), uppvisar en liten mikrofluktuation på disponentnivån. Hela åtta Nobelpris till medicinare vars Sol-Fisk "vilade" på en Jupiter i Luft. Helt klart får vi överge alla tankar på en generellt negativ dissociation mellan Vatten och Luft. Kanske lutade sig bloggaren för mycket mot sociopatiska extremisthoroskop när han satte titeln "dissociation", mest baserad på att mänskliga varelser (Luft) inte kan andas i Vatten och att vår art är väsensskild från de andra biologiska arterna. Människans själ tillhör inte planeten Jorden och dess myllrande djurarter. Människosjälarna har däremot "tweakat" evolutionen allt sedan de tog del som medskapare på denna jord.
Men Vatten krusar sig när Anden/Vinden oupplåtligt ligger på och med en solär verksamhet nere i det biologiska Vattenelementet och en bakomliggande "själ" i blåkartans element, tror jag att det går att skönja en berättelse här om den Stora Välgöraren som står i det rationella och mänskligt nyfiket utforskande Luftelementet vilket positivt påverkar den aktiva Solens arbete nere i den biologiska sfären. På något sätt är den här kombinationen logisk, och frågan är bara om 100 år ytterligare av medicinpris suddar ut mikrotrenden.
Intressant är hur imponerande stark Solen i Luft-Vattumannen är, när den stöttas av den essentiella Luft-planeten Saturnus, hemma i sitt rätta element i ämnet medicin. Av de disponenter som har likvärdig möjlighet på de fyra elementen - Månen, Mars, Jupiter och Saturnus - är det denna Saturnus-i-Luft som är den bästa "disponentbasen" av dem alla för en lysande solär karriär. Men vem som helst ser att en enda placering kan stuva om ordningen i den här ovetenskapliga lilla utvikningen!
1. Sol-Vattuman med Saturnus i Luft 57%
2. Sol-Fisk med Jupiter i Vatten 47%
3. Sol-Kräfta med Måne i Eld 44%
4. Sol-Vädur med Mars i Vatten 43%
4. Sol-Stenbock med Saturnus i Jord 43%
6. Sol-Skytten med Jupiter i Luft 40%
7. Sol-Skorpion med Mars i Eld 37%
Det är en suggestiv tanke att Vattumannen med sin strukturerande härskare i den mörka och fördolda men stabila tamasiska Luften faktiskt skulle kunna illustrera människans blåritning i himmelen och att tecknet tittar fram lite extra bland människor som söker förklaringarna till hur människokroppen fungerar som den gör.
OBS. Vissa presentationer på nätet av hinduisk astrologi beskriver Tamas och Sattva och Rajas som höggradiskt dynamiska kvaliteter vilka balanserar ut varandra. Detta yin/yang-liknande synsätt (fast med tre faktorer) bortser från att gunas också används som statiska hållplatser i bl.a. Bhagadvad-Gita. I denna mening blandar sig "de tre världarna" inte alls med varandra utan ligger fast där de ligger i kraft av sin individuella karaktär. Tamas för demonerna, rajas för människorna och sattva för gudarna.
Enskilda människosjälar uppvisar blandningar av kvaliteterna och kan förstås - som greken Platon sade - röra sig uppåt och nedåt i skapelsen. En människosjäl kan tappa bort sin mänskliga värdighet som degraderas till ett djur. Djurens kollektiva själar erinrar starkt om demoner!
När i en bibelberättelse Jesus t.ex. driver ut en ond ande ur en människa far den in i en hel skock svin - svinhjorden var kollektivt mottaglig för den onda anden. Andens namn "Legion" har, felaktigt tror jag, stannat vid bokstavstolkningen som "många". Men berättelsen har sannolikt en nästan helt förlorat politisk udd mod de legioner av romersk trupp som patrullerade Palestina och besvärade befolkningen. Texten smädar med andra ord den romerska närvaron och kan t.o.m. tänkas vara subversiv - Jesus driver ner en legion romerska svin utför en klippbrant. Messianistiskt och revolutionärt önsketänkande från författarens sida?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar