Vad skulle hertig Albrecht ha gjort åt tiggarna?

Albertus, Pius dictus,
Baioariae Dux & Comes in Vohburg,
Regnum Bohemie ultrò fibi oblatum,
magnu cum laude repudiauit.

Erik Hagström påläggskalv i SvD, skriver en vettig ledare om det vanemässiga tiggeriet som nu ätit sig fast i Sverige. Snälla människor utan tankeförmåga låser via allmosor fast tiggarna i just den situation de sökt genom att utnyttja de EU-direktiv om fri rörlighet de blivit tipsade om. Det här handlar om en så degenererad folkspillra att den inte längre kan eller orkar komma fram till några konstruktiva lösningar i sitt hemland.

Jag avskyr de kraftlösa och inkompetenta svenska politikerna för deras fega hantering av frågan och deras brist på ideologisk plattform och ytterst den sekulära kulturens svek mot människor, att de ska få bli så här svaga i sin tanke. Jag funderar hur tyske politikern Albert den Fromme på sin tid skulle ha hanterat frågan. För hanterade den gjorde han, utifrån den minimala information som finns tillgänglig på nätet för en som i princip glömt allt av den lilla skoltyska som nu fastnade.

Albert eller Albrecht var hertig av Bayern och vad vi numera säkert skulle stämpla som en antisemit. Vad han gjorde vara att rensa upp i Bayern (eller om det nu enbart var i München) när runtdrivande skaror av utarmade judar skapat en likadan försämring av befolkningens livskvalitet och miljö som romerna nu och här i Sverige.

(Bayersk politik var angelägenhet om hög kvalitet, inte långt efter Albrekts välde såg man till att höja kvaliteten på den lokala ölen rejält. Tack vare tysk politik på 1400-talet är alltjämt "bayersk öl" ett starkt begrepp. Vem kommer att minnas de profithungriga sillmjölkarna på Spendrups om 600 år?)

Jag vill tro att den här mannen, som var bildad, var väl förtrogen med Platons texter om statsmannaskap. Och Platons syn på vanemässigt bettleri var inte föremål för diskussion: driv tillbaka dem utanför landets gränser. Detta är inte ett sätt att närma sig en potentiell värdnation!

Se: Filosofen Platon om tiggarna (mars 2015)

Besvärliga tider kräver en speciell form av hårdfört ledarskap och inte de gräsliga ledare som svenska folket - eller är det Storfinansen? - levererat fram de senaste åren (Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven). Och hårdfört ledarskap ser man sannerligen i den här månkartan för Albrecht III der Fromme. Notera hur fromheten tydligt ses i kartan i den godhjärtat axel mellan Guds hus (9) och Gudinnans hus (3) och den involverar båda de naturliga Välgörarna!

Månen baserad på en Sol i åttonde
tyder på en rätt pessimistisk människosyn

Att kalla honom antisemit är en anakronism. Däremot ville han hålla rent på sin egen bakgård, vilket Saturnus i fiendens och ohygienens sjätte hus omvittnar. Eller varför inte den stenhårda krigaren Mars i negativt härskarläge i Skorpionen i fjärde sektorn för inre välmående? Här är en kraft som samtidigt som sexualiteten är dekadensens och korruptionens anfader också tecknar Skorpionens oöverträffade förmåga att strida för sin rätt - i detta fall till den egna bakgården. 

Sin bakgård har svenskarna givit upp till tältlägrande romer utan att ens kunna formulera den faktiska situationen för sig. Vad den urbota korkade statsminister Löfven inte vågar inse är att vi talar om en lågintensiv invasion av människor som ingen funktion fyller i landet, förutom att ge några en chans att känna sig goda och meningsfulla genom sin slant i den skramlande tiggarburken. Men dessa människor - och nonsens-humanisten och mördarvapenexportören Löfven mer än andra - skulle behöva fundera över hur deras liv kunnat bli så fattiga att de inte kan producera nytta på något annat sätt än att köpa sig fria från västvärldens dåliga samvete.

Socialdemokratin är en skam numera, som inte längre kan hålla sina värderingar tydliga för sig själva. Arbetare i alla länder skulle förena sig för revolutionens sak (där fegade svenskarna ut direkt!). Men romerna arbetar inte, de uppvisar den simplaste av alla mänskliga oskick: närigheten och viljan att få en slant så enkelt som möjligt. Därför har jag tidigare sett den fattiga tiggaren som den onda rovkapitalistens hemska kusin från landet. Det var ofrånkomligt att den svenska borgerligheten skulle möta resultatet av den marknadsliberalism och det EU som de valde.

Men i verkligheten krävs ändå en hårdför politiker att fatta tuffa beslut. Kriminalisera tiggeriet med vad det innebär för gummor från Frälsningsarmén med skramlande bössor. I det kontantlösa samhället vet den som vill göra en god gärning var man ska sätta in sitt bidrag. Innan tiggarna dök upp i Stockholm för några somrar sedan hade faktiskt staden redan börjat översvämmas av en enerverande mängd organisationer som var ute och skramlade bössor. Så mycket att jag tappade humöret av att gå en promenad och möte 5-10 "needy" volontärer på bara en halvtimma. Det är helt klart att samhället har kollapsat redan om unga människor sätts att göra såna här pseudosysslor. Ska en medborgare inte kunna gå gatan fram utan att tänka på den Ondes snärjande penningar ens tio minuter? 

Jag menar, skyltfönster med lockvaror är bara döda ting, men när Människor börjar förnedra sig till tiggande och älskande - då har Djävulen vunnit. Jag har just accepterat att ett företag blåste mig på flera tusen för ett sidoknäck förra året. Jag gör det med glädje eftersom jag vet att de ansvariga har börjat bygga sitt nästa jordeliv i ett getto genom oetiskt företagande. Faktiskt, jag hjälper dem med glädje in i nästa liv och deras kommande existensvillkor eftersom ingen människa som medvetet bluffar andra är mottaglig för moraliska åthutningar. Dessa måste leva på nytt och själva känna på sina handlingars konsekvenser. Den som kunde andeskåda djupt och se vilka de romer som nu översvämmar Sverige var i ett tidigare liv skulle se hur det som nu hänt dem har sin naturliga plats i en större berättelse. Sentimental empati är för dårar som inget förstår av tillvaron.

När jag tittar på kartan slår det mig att hertigen kan ha varit en hycklande och inbilsk person. "Fromheten" tycks garanterad av Venus i Guds och samvetets nionde hus, men disponenten är Mars-Skorpionen, som mest värnar sin egen komfort i fjärde! Vidare opponerar sig Jupiter, nionde husets signifikator, och religionens och sanningens planet, Venus i nionde.

Det som avgör saken och får mig att tro att "den Fromme" inte bara är en manipulativ politisk bild, är att sinnelaget i Lejonet har Solen, Mars och Jupiter som sina allierade och verksamma välgörare. Om Venus i Väduren i Guds tempel är en egoistisk hycklare, motsägs eller korrigeras denna egocentriska disposition av såväl Mars som Jupiter vilka båda på varsitt sätt verkar gott mot det nionde huset, människans kontakt med den Högste. Om så Venus i Väduren tenderar mot egocentrisk eller egotjänande religion motsägs detta av nionde husets ägare och dess egen signifikator (Jupiter i "Gudinnans" eller förmedlarens hussektor). Detta således utifrån månascendenten eller sinnelagets egen föreställningsnivå.

För frågan om en person lever som han lär (eller inbillar sig att han är), gäller Surya lagna, Solen som ascendent, och eftervärldens dom kanske man kan studera utifrån den vanliga lagna, den kroppsliga ascendenten för en människa på den kroppsliga verklighetsnivån...

Hur ser pieteten ut för Albert om man placerar soltecknet som ascendenttecken?

Solen når inte Väduren förrän runt halvelva på kvällen så vi kan vara ganska säkra på att Surya lagna är Fiskarna. Solen med Ketu tyder på en något självrepressiv natur när det kommer till handlingslivet - ovanligt för den tidens despoter! Lustigt nog är Solens disponent också i en kuvad position - Jupiter i åttonde huset är inte en effektiv världslig position. Men detta tycks kompenserat genom en mycket stark idealisering av den kärve fadern, Saturnus i negativt härskarläge i Stenbocken. 

Och för den andliga basen till vad som skulle kunna vara en kadaverdisciplinär ser vi nu hur solascendentens nära vän Mars står i Gudens hus i sitt eget negativa härskarläge. Jag vet inte om den disciplinära ådran mildras av denna position - här ser vi en som agerar utifrån en sträng Guds diktat! En luthersk gud redan innan Luther var född. 

Det här var inte en härskare vars göranden och låtanden fjäskade för den folkliga opinionen - Månen (den ansiktslösa massan) i sjätte huset för fiender skulle t.o.m. kunna antyda att han antagoniserade människor i sina rådslut. Men vem på den tiden kunde säga emot? Helt klart är emellertid att han följde sitt samvetes röst (Mars i nionde). Och när det gäller handlingsmänniskan, den tydligt distanserade Ketu-Solen, måste man minnas att disponenten är den Stora Välgöraren. 

Att Jupiter fängslats i åttonde huset gör den inte verksamt ond bara en smula ineffektiv. Den välvilliga planeten beskrivs alltjämt som en neutral faktor. Jupiter, viljan till allas väl, är kanske inte det tydligaste draget hos denna människa, Saturnus snåla men rättrådiga gränsdragningar är i så fall en starkare placering och därtill en som håller Fiskarna i ett stadigt grepp. 

Den här härskaren var alltså påfallande hårt styrd av sina ideal, vilka var just så anti-patrask som Saturnus i Stenbocken låter antyda - zodiakens kanske mest samhällstrogna tecken! Detta är en position som renodlat talar om arbetsföra människor som är villiga att anpassa sig i samhällssystemet och jobba för det. 

Judarna vid den här tiden förde ett skuggliv i Europa inte helt olikt romerna. Först på 1800-talet mognade de och insåg genom alla århundraden av skittillvaro att konvertering till kristendomen - även en hycklande läpparnas bekännelse - var deras enda chans att komma närmare den europeiska gräddan. Tyvärr för det här bristfälligt integrerade folket stod Hitler och väntade att få kliva in på den historiska arenan... Synske Edgar Cayce (1877-1945) hade från USA redan tidigt varnat i trans för vem Hitler var, det var bibliske (juden) Jehu som nu var återfödd och med detta antyddes kanhända den blodspillan Jehu en gång givit upphov till (gammal svensk biblisk ordbild: "att fara fram som ett jehu"). 

Vid ett annat tillfälle sade Cayce ur sin trans att Hitler var sänd till världen TILL ett folk som I SINA SINNEN INBILLADE SIG ATT DE VAR KRÄNKTA. Detta ursäktar sig Cayceianer idag för och menar är en antisemitism som låg i tiden i USA på 1930-talet. Samma människor som intresserat studerar den hypersynske Cayce vågar alltså inte ta KARMA-lagarna på allvar utan tror att Cayce "läckte" någon slags allmän tidsanda här? 

Tänk om Hitler och judenheten var en rent intern judisk historia, gammal karma från det folkets långa och våldsamma historia med sina grannfolk? Långt efter Edgar Cayce har det spekulerats över om Hitler hade judiskt påbrå och led av något slags självhat. Historikern känner inte till Cayce, och skulle inte bry sig om ett synskt vittnesbörd i vilket fall. Men ingen kan ta ifrån siaren att han var först i världen med att peka på att det bodde en jude i Hitlers själ. Och detta redan när Hitlers namn just börjat nämnas i USA.



 
____
Not. Albert den Fromme eller Pietistiske var far till Albert den Vise som förekommit några gånger på denna blogg tack vare en röstupplevelse som ledde spikrakt till Bayern och misstanken om ett möte med en ande, vilken skulle kunna vara en avspjälkad uppenbarelse ur den egna själens djup. 

Ytterst bottnar alla individer i den arketypiska Själen och förbinds till varandra på den nivån. Alla själar "läcker" information så i princip kan en öppen människa få in vilken information som helst i sitt sinne. Det gör hela frågan om själavandring än mer komplex. Man kan dock vara rätt säker på att den människa som kan hämta ANDRAS "trajectories" genom tid och rum har nått den psykiska eller lunära renheten att hennes egna förehavanden är något så när klara.

Men... Kanske var det bara en lyckosam slump att höra året 1465 tillsammans med namnet Albrecht och att en Albrecht (den Vise) faktiskt visade sig ha övertagit den bayerska tronen året ifråga. Med detta inlägg tittade jag för första gången på horoskopet för fyrans far (hertigen som åt sig till döds pga. överdriven välfärds-Jupiter) och noterar hur sträv karta för fadern var. Fadern hade en undertryckt vällevnadsplanet (Jupiter) medan fyran hade en som en central faktor och ser fruktansvärt fet ut på den oljemålning Wikipedia illustrerar med! 

Ur Albrecht IV:s solära perspektiv (handlingsmänniskan), hittar man en vek Mars i Vågen i idealhuset, tillsammans med en fryntlig och välmående Jupiter. Samtidigt är Månen i Fiskarna (notera parallellerna med fadern) jupiterisk och förstärkt av Rahu (faderns Sol-Fisk var förminskad av Ketu). Vi kan t.o.m. anta att Albrecht IV har en sen Måne i Fiskarna som matchar faderns nästan garanterade Sol i Fiskarna. Faderns Sol skulle därmed kanske t.o.m. kunna ange ungefärlig födelsetimma och månplacering för sonen - men detta är förstås spekulativt.

Bloggaren har Mars i Vågen och avskyr kroppslig verksamhet, han känner som de gamla gudarna att grekiska män, som ränner runt nakna på sitt stadion, måste representera en lägre form av intelligens! Det verkar inte bättre än att Albrecht IV levde helt efter den devisen att svulla var bättre än att röra sig och fick plikta med ett kort liv. Den hemläxan har den bloggaren gjort, som kompenserar för sitt ointresse för fysisk exercis genom att leva på svältkost. Två onda ting tar ut varandra, är idén, och den kom väl till pass när den onda regeringen Reinfeldt försökte svälta ut de arbetslösa att acceptera deras onda nya låglönelandskap. Nymoderaternas sadistiska piska fungerade inte alls på undertecknad.