Hittade detta schema på hårddisken. Bilden kan ha använts redan 2009. Eller inte. Efter nyliga funderingar av den gamla hellenistiska astrologins onda och goda ängel kan det passa bra att ev. repetera den.
Originalet kommer garanterat från Internet och har en platonsk anstrykning. Den vänder på vår tids materiella dårskap och ser människor, djur och växter som enbart POTENTIELLT verkliga. Vi lever i Platons grotta och är bara skuggor av vårt verkliga jag. Den vänstra spalten påminner om att livet här nere bara är ett ständigt tillblivande och borttynande i tidsflödet, liv ovanför den röda horisontallinjen är den rena Existens domän, dvs. evig.
Nyplatonisten Plotinus (200-talet) använde pregnanta ordval och talade om VERKLIGT EXISTERANDE varelser och de lägre former som ännu inte nått eller inte ens är menade att någonsin nå evighet. (Härifrån är det bara ett steg för perversa själar att börja använde argument hämtade från tillvarons beskaffenhet för att sätta dit en eller annan samhällsgrupp. Minns filosofen Heideggers märkliga tal om "oegentliga människor" och knyt det till hans period som nazst... Eller tänk på Sverige och dess laglösa arbetsmarknad med hänsynslös diskriminering av dem som enligt arbetsgivaren har fel hudfärg, konstigt namn eller en ålder som får överordnad att framstå som en illa påläst lättviktare.)
Änglar och demoner däremot är förverkligade, eller AKTUALISERADE varelser och givetvis Gud eller Den Ene varur tillvarons stora kedja sprungit. Också här införde Plotinus en nymodighet och kallade Den Ene icke-existerande, bortom alla beskrivningar. Längre än till odelad enhet kunde man inte gå.
Separerandet av "änglar" och "daimoner" i schemat är petigt, men jag förmodar att kristen påverkan ligger bakom. Vid den tiden kallade greker alla möjliga andeväsen för "daimoner", både de som nu går under namnet änglar och vad som är de dödas själar och eller t.o.m. jordbundna andar - spöken - som fastnat i det allra lägsta tillståndet - psyken som då de dog med mycket litet förstånd om hur det fungerar på andra sidan...
Den siste store platonisten Proklos (400-talet), innan kristendomen forcerade Platons Akademi ut ur historien, hade summerat en världsbild överlägsen den kristna "tänkarna" lappade ihop och presenterade för sina anhängare. Proklos (som jag tidigare kallat Proclus till följd av så mycket engelsk litteratur att jag inte ens kollade hur den svenska stavningen såg ut), var närmast vetenskaplig i sin analys av hur det logiskt måste förhålla sig på "andra sidan".
Här är en grovt förenklad version, där allt under mittlinjen är den kroppsliga världens speglingar eller bildliga uttryck för högre verkligheter:
 |
| Från: Radek Chlup: Proclus - An Introduction |
Forskaren Chlup citerar ett långt stycke Proklos och förklarar sedan gisten. Jag placerar hans sammanfattning först:
I den [följande] långa passagen ges klar bekräftelse ... på att strikt talat det bara är den rationella själen som med rätta kan kallas "själ" [psuche]. Alla de lägre psykologiska funktionerna är inte gåvor från själen som sådan utan från de högre nivåer av vilka själen är beroende. Själen agerar som en förmedlare av dessa högre gåvor och kan därför jämväl förefalla vara livets och perceptionens samma källa. Icke desto mindre återfinns de här "psykologiska" fakulteternas källsprång på nivåerna Intellekt och Livet.
"Bara rationella levande väsen har del i själen, för strikt talat är det bara den rationella själen som förtjänar namnet 'själ' då själens uppgift är att resonera och undersöka ting som är, som Platon sade i Staten (353d). Och 'all själ är odödlig' som han formulerar sig i Faidros (245c) medan den irrationella själen är dödlig, som Demiurgen [Världsdanaren] hävdar i Timaeus (41d).
På det hela taget är det klart från ett antal passager att Platon bara betraktar som själ den irrationella delen och dömer de andra själarna av vara snarlikheter enbart, i så måtto som de är intellektiva och vitala och samarbetar med universella makter för att levandegöra materiella kroppar.Vad gäller deltagandet i intellektet, kan vi emellertid garanterat tillskrivna det inte bara rationella varelser men i lika hög grad alla de som besitter kognitiv förmåga: föreställningskraft, minne och perception... För all kognition är född av intellektet, precis som all resonemangsförmåga är en avbild av själen. Vemhelst som nu har en del av intellektet, måste av nödvändighet också ha en del av livet - en del varelser på ett mer framträdande sätt, andra på ett svagare vis.
Men inte alla levande varelser har del i den intellektiva fakulteten, för, som Timaeus (77b) säger: t.o.m. plantor är levande varelser trots att de inte har någon del i vare sig perception eller föreställningsförmåga, förutom i den meningen att de är varse njutning och smärta. Och i allmänhet är aptitens alla fakulteter typer av livet och de lägsta reflektionerna och effekterna av det universella Livet, medan aptiterna inte själva har någon del i kognitionens fakultet. Det är därför aptiterna inte känner måttfullhet eller gräns av sig själva, varande helt utan kognition." (Proklos - Platonic Theology III 6, 23.16-24.17).
Den som hetsläser ("binge reading", tidens melodi) antikens filosofer kommer att vara mer förvirrad när man slår i hop boken än när man öppnade den! Att "tvingas" tänka är att vara mindre lönsam, och det är inte bra i den produktivitetsfixerade it-fascismens tidsålder.
Vad ändå kan skönjas av det utryckta citatet om en världsbild, röjer hos Proklos (och andra antika tänkare) samma tillvägagångssätt som hos dem som bygger datorernas mjukvara: tanken om att lägre instanser "ärver" (åtkomsträttigheter m.m.) från högre ort. Från huvudet Administratör kan enskilda användare få ingå i klassen administratörer (med gemen begynnelsebokstav) vilka ärver samma egenskaper som "arketypen" eller den platoniska Idén (eller genuset) "Administratör".
Enligt Proklos förenklade schema syns den rationella själen närmast ovanför mittlinjen, och i bildens lägre spegling avses således en förkroppsligad rationell själ: människan (i den mån hon alls utvecklar ett eget tänkande - många människor i dagens senkapitalistiska samhälle liknar mest djur med viss talförmåga - de har en mycket knapp förankring i sin rationella själ och kan t.o.m. sjunka så lågt att de i huvudsak bara är "kropp" men då i gengäld med starkare kontakt med de aptiter som Proklos nämner som den lägsta delen av den irrationella själen.
Överheten låter gärna folk stanna där eftersom samhället är byggt så att ett fåtal kammar hem det välmående som samhällets lägre skikt producerar utan att få del därav. Ett perverst system, med andra ord, som duperar generation efter generation eftersom mänskligheten som sådan är en "fallen" art och utan skolning förblir rätt korkad. Det planetära mognadsschemat börjar med att placera människan 5 år under den rent nutritiva Månen varefter femåringen introduceras till Merkurius värld. Merkurius kommer ända uppifrån Intellektets sfär men har i Sverige kapats av den irrationella själen så att allt man får lära sig är om biologins senaste landvinningar. Dit vill svenska makthavare ha allt med något så när utvecklad tankeförmåga för däri ligger stora pengar för delar av Eliten.
Som synes i Proklos metafysiska schema ligger i den lägre delen (för den materiella eller kroppsliga tillvaron) antikens fyra eller fem element inskuffade, just snäppet över den onda och oformliga materien. Det är Aristoteles och hans naturläreorientering som smugit sig in i nyplatonismen. Men detta är Elementen i den gamla naturlärans mening: de är här så simpla att de ärver enbart Existens, stenen bara "är".
Bilden jag så ofta repeterat (för att jag gillar för dess enkla och närmast självförklarande pedagogik) använder istället elementen som illustrationer av nivåer i den tredelade själ som Platon nämner i någon av sina texter. Intellekt motsvarar det blå, Liv det orange och Aptiter det grönskimrande.
Vatten kan i andra resonemang knytas till biologi, halvt bokstavligt eller i banal naturalism som förutsättningen för liv. Men djupast är det inte vatten utan den irrationella själens lägsta del som söker "brun materia" att projicera sig mot för att i sinnliga ting uppleva Idévärldens former/den blå nivån. T.o.m. grova materialister tar således en obegripligt tidskrävande omväg för att hitta åter till sin rationella själ.
Detta är alltså ren platonism, innan Aristoteles besmittat platonismen med sina inkorrekta materialistiska synsätt. (Han började som sin lärare med att se själen som helt oberoende av kroppar, men slutar som den värsta nutida materialist och såg bara själen som en "funktion" av kroppen/hjärnan.)
Men Proklos-citatet är trots sin aristoteliska syn på elementen ändå knutet till bilden av den tredelade själen. Omnämnandet av "aptiten" återkommer här och tillhör människans kroppsliga och dödliga del - här inte bara hunger utan framför allt sexualdriften som är det utmärkande för unga människor och individer med klen intelligens. (Skorpion - fortplantning som föder död i ett kretslopp.) Det tycks råda ett motsatsförhållande mellan begåvade och kåta individer, vilket bloggaren snart insåg att astrologin lånat från filosofin och kodat i sitt tvåtusenåriga system. (Det är nog snarare så att insikten är uråldrig och att filosofi och astrologi kan ses som två paralella mänskliga sätt att uttrycka artens insikter.)
På bilden ses Intellektet eller intellekt i en människa som den blå cirkeln och Saturnus, den sjunde himmelen och närmast den gudomliga världen bortom vårt kosmos. Detta är Vattenbäraren som får rollen av huvudet för världen. De mest insiktsfulla kristna vet att deras religion i gestalten Kristus egentligen talar gammal grekisk filosofi.
Mot Vattenbäraren står så det vatten denna människa bär på: säden och kanske också mensblodet. Det är i vilket fall genitaliernas Skorpion som är en av "aptiterna" - den lägsta nivån i den umbärliga irrationella själen som den "verkliga själen" tänks släppa efter varje avklarat jordeliv.
Det gäller att samla sina skatter i himmelen och inte på jorden. Denna självklara sanning har makthavare och kapitalismen mörkat för att förslava mänskligheten. Det är fullständigt missriktat att som extremister gör, jaga dolda män och skapa konspirationsteorier. Förklaringen finns redan i filosofin till hur världen ser ut: vissa har monopoliserat den rationella själen och tänker ut perversa system.
Alla utom högbegåvade människor i ett perverst system jagar i sin förgiftning uttryck för systemet och genom irrfärderna i toxiskt tillstånd kan den perversa maktens män kan sitta säkert i sina privilegierade positioner. Varför försökte Svenskt Näringsliv smutskasta högskoleämnet filosofi 2011 med att det var "olönsamt"? För att än mer decimera andelen svenskar kapabla att angripa överheten med tankens redskap, så klart.
Principskissen ovan visar att, som bloggen föreslagit förr, näringslivet kan likställas med Vattenelementet, med aptiten eller den som "tänker med könet" - låga medvetanden som själva är förgiftade av sin snäva biologism ("livet är en strid"), ett ensidigt synsätt som ignorerar högre sanningar om livet. Men de som formar världen kan inte enbart göra det utifrån den vegetativa principen - slaven under könet kan aldrig nå en maktposition förutom som blodig erövrare. Ledare har garanterat en del i Vattenbäraren och äger tecknets strategiska och organisatoriska överblick.
Det lägre av de två elementen (egentligen: världarna eller medvetandenivåerna) förskjuter dock sitt upphov (den Intellektuella världen/Luft) och det uppstår i allmänhet ett gap mellan Eliten och "enkelt folk".
Se bara Sverigehoroskopet. Det är svårt att rösta på någon i det tillstånd grupperna befinner sig. Ett folk utan rationalitet (i antik bemärkelse) är inte stimulerande, men än värre är ledarskiktet som låtit ett folk förfalla! Ledare som som missbrukar sin del i intellektet genom att sprida lögnen om den biologiska drivkraften som det folk har att följa. Notera här ledarnas ständiga oro för sjunkande födslotal i de (intill corona) välmående länderna. Ett kapitalistiskt samhälle behöver mer slavar att utföra sådant de besuttna inte vill smutsa sina händer med.
Men för att inte framstå som helt kriminella väljer ledarna att införa RUT- och ROT-bidrag för att alla med köpstyrka ska bli lika förgiftade i sina sinnen. Det nya normala. Och därmed får man det sönderfallande samhälle som Sverige nu visar tydliga tecken på - de här två elementen kan inte resonera mot varandra och nyplatonismens tredje mellanpunkt - Solen i hjärtat - måste till som en medlare. Men Sverige har problem med sitt hjärta, vi är ett systemdyrkande land och försöket att återskapa Intellektet eller Nous som ett samhälle har slagit slint i takt med att närighetens princip, Vatten, har börjat förvrida makthavarna.
Socialisering av hela Sverige hade varit vår enda chans nu med corona, men folket är redan så toxiskt och nedpressat i botten av sin irrationella själ att ingen finns att driva igenom en radikal nyordning. Därför blir Sverige en av de globala förlorarna i sitt krampande fastklängande vid den oheliga kapitalismen: intellekt som tänker ut nya sätt att sälja till massornas aptit/könsdrift, Luft och Vatten - den enda yrkesgrupp som verkar kunna gjort något vettigt av mixturen är skådespelare som med komisk effekt kan använda världarnas/elementens motsättning.
*****
Människans eviga del söker sitt och den tillfälliga irrationella själ som formas på nytt med varje ny människokropp är en hedonist eftersom den vet att dess liv är kort. Det är i skissen med den vitruvianska människan man ser varför Skorpionen/härskaren Mars representerar den biologiska reproduktionens medvetenhet och att det tillfälliga är ett avfall (syndafall) från det eviga. Det eviga ser och förstår det tillfälliga ("Varats domän/Vardandets domän") och själar tycks alltid lockade att gå ner under Vattnet eller leva företrädesvis i den tredelade själens lägsta del, rov för värdkroppens alla irrationella aptiter.
För en fallen själ finns förstås inget irrationellt med att äta så fort magen kurrar, knulla som en batteridriven kanin så fort den känslan kommer över en - det gamla grekiska språkbruket har skapats av dem som trots födelsen till jorden och en värdkulturs kanske ytterst låga ambitioner vidmakthållit sin identitet som rationell själ, eller genom olika övningar vaknat till medvetenhet om den.
Astrologin, som den framlagts på denna blogg i linje med antikens insikter: vissa horoskop tecknar i princip bara ett "säsongsblomster" en värdkropp som drivs av aptiter och där merparten av den människan kommer att slockna efter livet. Så lite energi har lagts på den rationella själen att det t.o.m. finns risk att de blir jordbundna spöken som jagar alkohol och pengar även efter sin död. Den rationella själen sitter då fast i detta haveri tills, efter kanske hundratals år, den irrationella själen kastar in handduken och ger upp det helvete den levt i. Först då kan den rationella själen gå vidare (eller reinkarnera).
Plotinus såg visserligen inga hinder mot att den rationella själen kan ta sig flera kroppar, men han sade inte mycket om den saken. Det finns därför möjligheten att ett fånget spöke på den lägsta daimoniska andra sidan kan räddas genom att en högre själ (men en sådan trodde i gengäld inte Proklos på!) väljer att sänka sig ner i en eller flera nya människokroppar så att dessa människoliv ger erfarenheter som också (på lite sikt) frigör det fastlåsta spöket!
Den som tycks ha förlorat sin själ och sitter fast i den irrationella delen har enligt Plotinus fortfarande en inre koppling till sin högre själ. Det är här personhoroskopet blir intressant: ascendenten, den egna kroppen och det ego som mognat i den, anses som det självklara nav runt vilken de vanliga frågorna om "pengar, kärlek och karriär" kretsar.
Ur antikens perspektiv är det den absolut sämsta vy en människan kan ta och ändå pumpar alla medier bara upp ego-delen i människan och lämnar resten att förtvina. Frågan kan gott kastas ut: är den goda ängeln (hus 11) vår egen högre själ, dvs den rationella själen? Blir då hus 12, den onda daimonen, de lägre och irrationella nivåerna i en människa, inte minst den sexuella aptiten? Hinduisk astrologi som placerar sexlivet i hus 12 rimmar här väl med de grekiska namnen på husen.
Men vad då göra med Solen som hinduerna benämner atman, själen? Eftersom dess naturliga hus är det 5e står Solen i naturlig och komplementär opposition till 11e huset för ideal eller Platons Former, det gudomliga Intellektets innehåll. Kanske kan man se Solen/5e som själen i dess inomvärldsliga aspekt, den del som sänkt sig ned och nu vill leva det liv i den person horoskopet är ställt för.
Och framför allt ska man inte stirra sig blind på de fyra aktiva elementen i världen, de tecknar t.ex. inte att en människa nästan helt under Jordelementet (via t.ex. både Sol och Måne och Jupier - alla de tre "sattviska" eller ljussökande planeterna) skulle sakna själ, de sju klassiska planeterna har själva sin tillhörighet i en eller annan värld eller medvetandetillstånd. Alla föds under Solen så naturligtvis har alla en själ, även om materiens lockelse lär vara lika stark under Oxen, Jungfrun och Stenbocken som under Vatten/aptitens Krabba, Skorpion och Fiskarna. Risken är att uppfatta materien som det som skänker Ljus och kunskap om tillvaron. Och kanske räcker också biologin som "svar" för den själen, i just det livet.
Många betydelseskikt måste avstämmas mot varandra, eller som min tillfälliga gäst eller alter ego i en nattdröm, den 17e greven av Oxford, skrev under pseudonym för 400 år sedan:
"There are more things in heaven and Earth, Horatio, / Than are dreamt of in your philosophy [science]."
Litteraturforskare som följer Oxford-teorin kan peka på närmast tallösa detaljer från grevens liv som talar för att Hamlet är hans mest självbiografiska verk. Varför utspelar sig t.ex. Hamlet i Danmark? (Enda gången i Shakespeares författarskap, medan mängder av pjäser utspelar sig i Italien.) Jo, säger Oxfordianerna, för att grevens yngre syster Mary var gift med Peregrine Bertie, stationerad i Danmark i kanske någon diplomatisk funktion. De familjebanden räckte för att landet med de ruttna skeendena skulle vävas in i författarens fantasi.
Tillägg 19.52
I en lustig synkronicitet inkommer AB bara en timma senare med en artikel om den porrskadade ungdomen, vilket närmast perfekt anknyter till den här textens delar om bottenträsket i den irrationella själen, och sidokommentaren att ungdomen lever starkt där tills samhället bjuder dem högre intressen tillhöriga den rationella själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar