Sveriges sekulära sinnesrubbning

En bloggare konstaterar belåtet att aldrig har en artikel sågats så vid fotknölarna som den i DN, där några kristna vädjar till sina trosfränder att öppna ögonen och se diskrimineringen i samhället mot de medborgare som inte omfattar den sekulära trosläran utan ansluter sig till en annan grundsyn, främst då judisk eller muslimsk.

Ja, den massivt ointelligenta svensken ser inte ens att han inte är tilltalad i den här appellen, och ateisterna Per Bauhn och Elsa Demirbag-Steens välformulerade svar slinter lika betänkligt som den svenska pöbelns automatiserade reaktioner och sedvanliga tankeklichéer. De heller har ingen anledning att gå i svaromål eftersom de inte ens är adresserade såsom icke-kristna. 

Det här är nu typiskt för den sekulära människans intellektuella förfall. Hon är otajt. I hennes gudlösa värld återstår bara varierande grader av polsk riksdag maskerad som det kvasireligiösa påbudet att utöva sin yttrandefrihet. När jag slår upp den praktiska filosofen Bauhn på Wikipedia är det just denna låga mentalitet han står för, ett slags socialdarwinistiskt krav att skrika och stoja och "göra anspråk på rättigheten till frihet". 

Bauhn är inte medveten om att han inte behöver bära sig åt och degradera sig bakom en spelad yta av spetsfundig tänkare. Att han faktiskt redan är fri i kraft av sin andliga essens men att ett gott samhälle också måste bygga på denna insikt och tillse att denna dimension, uttryckt i t.ex. religiösa yttringar, inte blockeras. Bauhn har med andra ord missuppfattat precis hela frågan om vad religion är och lider av en obsolet människosyn. 

Som alla grunda ateister förstår han inte att religiös praxis är ett beteende som signalerar respekt för det under att vi lever och att tillbakavisandet av religiösa uttryck i det sociala rummet och hänvisandet av dem till den privata kammaren är en förtryckares sätt att tänka, fullständigt oförenligt med hans eget program om att enligt djungels lag tillkämpa sig sina friheter i det sociala rummet! 

Den här "praktiska" filosofen bottnar uppenbarligen i den hånfulla darwinism som ser "striden för överlevnaden" som det giltiga grundmotivet. Vi ska strax se varifrån, i arketypiska, astrologiska termer, den här olyckliga och djupt förvirrade föreställningen kommer.

Resultatet av att darwinismen är en så utbredd förvirring blir att samtalen i Sverige låter som själva Fan, vilket är precis vad saken handlar om. Naturrådaren Pan är den låga instans av verklighet som svensken tillber, och allt detta vet naturligtvis de intelligenta författarna till artikeln som sägs "sågad vid fotknölarna". Dess extrema logik och framställning är helt oantastlig:

Men man [Riksdagens ledamöter] är av politiska skäl inte beredd att utmana en latent islamofobi, som så länge frågan inte diskuteras öppet gör gemensam sak med en välmenande djurrättsopinion.

(källa)

*****

Vem är då Pan eller Fan? Symbolik bottnar i den eviga idévärlden och jag har tidigare påpekat att arketypernas instantieringar ofta framträder i legeringar. Den eleganta röda Ferrarin innefattar såväl Mars som Venus, muskler och elegant linjeföring. Därav alla dessa fotomodeller som krälar över prestigebilarnas motorhuvar!

Djävulen själv har jag gärna velat knyta till Saturnus såsom materiens princip. Men det är Saturnus i dess herravälde över det likaledes metaforiskt fattade Jordelementet. Saturnus essens är av Luften och före något kan drejas här i det jordiska måste det ha föregåtts av en kartritning i den osynliga världen (Luft).

Syndafallet som resulterade i vår värld skedde i en högre ontologisk ordning och änglarnas uppror och syndafall är den arketypiska världens eviga förebild för att människan är född i synd. I traditionen skiftar namnen, men Lucifer som den fallna är allom bekant. Där är prototypen till vår andesjäl och skälet till att vi vaknar upp till liv som nyfödda barn och där de flesta av oss varken minns det föregående tillståndet i en högre dimension eller några av våra tidigare besök på den här planeten.

Vi är nu Djävulens egendom. Pan, bockguden, verkar på andemänniskan som ett parasitiskt system av drifter som dränker ut den "stilla inre rösten". Vi förleds att tro vi är djur. Vi blir sekulära däggdjur i vår dubblerade vanföreställning.

I den numera falsifierade materialistiska verklighetsbeskrivningen (falsifierad paradoxalt nog av 1900-talets största fysiker!) gömmer de fallna själarna sin skam / synd genom att ateistiska läror som förnekar den övervåning från vilken de just störtat ner. Där är enbart "människor av värld" och vad än av godhet de intuitivt känner av (själen finns fortfarande där någonstans, men djupt undertryckt), det berömmer de sig själva för att ha hittat på. 

Således är den sekulära humanismen från början till slut en enda lång stöld från den sanna västerländska idétraditionen som med början i Platon tog idévärlden på högsta allvar, som en faktiskt existerande realitet bortom tid och rum. (Att det existerar en atemporal verklighet har också kvantfysiken bevisat - se Bells teorem.) 

Via stora män som kyrkofadern Augustinus förmedlades det grekiska geniet till det kristna västerlandet. Bara de senaste århundradena har ett nytt släkte av Satans barn börjat befolka den här delen av jorden. Vi vet inte varifrån de kommer, men de är avgjort en annan sort. Arroganta och ur stånd att leva upp till sina egna sekulära föresatser skriker de och gapar och låter Fan. 

Det är just dessa som bara tror de är tilltalade av artikeln av den kristna kvartetten fast de inte ens existerar ontologiskt, i vart fall inte enligt den filosofiska idealismen. De är pseudoröster som springer ur det Platon kallade naturens inbyggda fel. Som jag sade, artikeln tilltalade de kristna troende och inga andra. Satans barn är bara radiostyrda marionetter som kollektivt gapar ut sin Herres hatiska budskap om söndring och isolation - vare sig Flugornas herre betraktas som en imaginär överton till de fallnas egna psyken eller en autonom, ontologisk och aktiv kraft. 

Det ska bli ett sant nöje att se den västerländska sekularismen gå under i sitt ohöljda förakt för det Original det baserade sin unkna kopia på. Tyvärr kommer det på vägen till en ny värld att bli väldigt fult på gator och torg. Och det är sekularisten som inviterat problemen genom att vägra se den större verklighet som alla framstående filosofer och vetenskapsmän numera är eniga om finns där/här. 

Där svenskarna är redo att råka i hitlerska paroxysmer över trivialiteter som en slöja i det offentliga rummet, där diskuterar den verkliga världen för närvarande hur lämpligt det är av dagens spjutspetsvetenskapare och teologer att närma kvantfysik och religion på det sätt som numera låter sig göras eller fysikens senaste rön.

Men om detta vet inte det svenska sekulära vargpacket ett dyft, där de ränner efter ledarhundarna Baum och Demirbag. Ingen som rörts av det här landets scientistiska sjuka studerar längre livet ur alla upptänkliga perspektiv utan bara med en redan satt agenda. De är redan döda. De är Satans verktyg. 

Ett sånt språkbruk betyder naturligtvis inget i den sekulära världsbilden. Och så vinner ju Satan sin makt: genom att isolera den fallna själen i "sunt förnuft", i en avgränsad liten sfär över vilken människan upplever sig ha full kontroll. Demirbag är förvisso en av de mer intelligenta debattörer jag läst, men vad hjälper ett intellekt om det bara arbetar längsmed söndringens, det merkuriala intellektets väg, och inte kan se skogen (gestalten) för alla träd? 

*****

Per Wunderbaum ett nytt namn för mig. Här räcker det med att notera nymånen i Kräftans tecken, en känslig position som är beroende av att det finns ytterligare stadgande formationer. För Baum gäller nästan samma resonemang som i analysen av Pride-marschens horoskop: Solen har fallit ner i den sublunära sfären, Solen behärskas av den irrationella själen! (Månen).

Visserligen bränner Solen under en nymåne bort Månen, men det innebär bara att den blir än mer omedveten om att detta är den lägre nivån av verklighet, den sublunära, inomvärldsliga sfären! Solen utan Månen är mer av en aktivist.

Nu plötsligt förstår vi också varför hans livssyn är så beklämmande. Kräftan står för den kortlivade biologiska organismen och i sin instinktiva och protektionistiska programmering ligger bristfälliga synsätt som darwinismen nära till hands. Kräftan är också pöbelns larmande och hånande, ett understundom riktigt lågt tecken när det spårat ur och rationaliserar utifrån sin egen patologi. Se ateisten och Humanisten Christer Sturmarks ondska (Mars) och mediahorande (Venus) i Kräftan för ett exempel på pöbelmentalitet som söker smitta av sig på andra i riskzonen.

Vattenelementet är kopplat till det teologiska syndafallet vilket regelbundna bloggbesökare kunnat se genom en aldrig sinande rad av sorgliga kriminella, psykopatologer och missbrukare med tunga belastningar i detta element. Det är emellertid också det element som upplöser synden och leder till tillnyktring.

Men vägen dit, enligt djuppsykologen James Hillman, går genom psykopatologi. Syndaren kan inte botas, säger Hillman under förespeglingen att han talar om svåra mentalfall. Man måste helt enkelt låta själen rasa ur sig sin grova förvillelse. Det finns motiv i dessa vattendjur som de måste agera ut förrän de kan släppa fixeringarna och gå vidare. Bättringen kanske inte ens kommer att ses i detta liv, men väl i ett senare då den levande varelsen ånyo samverkar med mer än bara sina egna griller.

Baumgarten har förvisso också ett vasst intellekt som kan censurera och expandera lite som det lyster (oppositionen till Saturnus och Jupiter), men all denna smarthet tjänar bara för hans lidelsefulla plädering för det fallna perspektiv som Kräftan symboliserar. 

Han söker normalisera undermänniskans, den fallna människans, perspektiv och om inte detta är ren blasfemi mot anden så är det väl ett framhärdande i synd. 

Kristendomen bannlyste visserligen själavandringsläran i början av medeltiden, men eftersom den är ett reellt faktum (och därmed falsifierar alla käpphästarna i darwinismens, inklusive socialdarwinistiska avläggare), ska WunderBaum vara sin förnekade ande väldigt tacksam. Han kommer att få fler chanser, och gissningsvis kommer anden då att välja att omplantera honom i ett riktigt fundamentalistiskt religiöst område på jorden. Och gissa om han kommer att verka lika lidelsefullt FÖR religionen den dagen som han nu propsar på sin och sina likasinnades blindhet! 

Det här livet är mer gåtfullt än sekularisten har intelligens att föreställa sig. Med huvudet UNDER Vatten, kan han som bäst föreställa sig ett och annat men inte lätteligen realisera sin verkliga potential. Födslar i Vatten betecknar det alltjämt pågående deliriet, syndafallet, låt vara att vissa drömmar kan vara rätt behagliga. Inte alla hoppade strömhopp från himmelen med rent djävulskap i bagaget. 

Avslutningsvis vill jag avisera att bloggen med början i dag kommer att göra en tydligare distinktion mellan Satan och Djävulen. Sammanblandningen av begreppen är vanlig i väst, men det är för att vi är så fullständigt förblindade av båda dessa verksamma krafter att vi inifrån den materialistiska förmörkelsen tappat all högre sensibilitet.

*****

Boktips!

För en djupare förståelse av den demi-gud den sekulära svenska "naturisten" förslavats av, rekommenderas James Hillmans "Pan and the nightmare". Ett klick på bilden av baksidetexten (för läsbarhet) ger en orientering om perspektivet: