Dödsstörtningen vagt antydd i stjärnorna

[Tillägg av förekommen anledning. Många människors stereotypa tankemönster gör att ett dödsfall utlöser en "mallad" reaktion. Om samma händelse utlöser andra reflektioner än vad standardmallen innehåller, då rusar de mest inskränkta fram som moralpoliser och bannar! Det har således retat några enstaka att texten inte stannar vid ett hycklande alt. djupt känt deltagande (pga den egna dödsångesten) med de anhöriga.

Det här inlägget ligger på Sideriska siktet där odödlighet och själavandring är självklarheter. Det här förmår inte rastlösa och snäva engångsbesökare registrera. Se här om svenskens problem med döden, skrivet samma dag, lustigt nog, som nyheten om dödsstörtningen.]

*****

Med all säkerhet föddes inte Fredrik Ericsson halvsju på kvällen vid Solens entré i Fiskarnas tecken, tecknet för världsliga förluster (som t.ex. det egna livet) och för vilken jag noterat planeternas positioner. Jag spekulerar i en sen födelse bl.a. av den anledningen att Venus då hunnit in i Väduren, en typisk äventyrarposition då man kan läsa Venus i egotecknet som "bara jag och min balans med mig själv". 

Här angrips emellertid Venus av sin egen disponent (förfogare) Mars, från stengetens (bergsklättrarens) tecken. Därför är en sen födelse symboliskt klockren. Det är ren och skär dödsdrift vi ser här, en äventyrares vilja att utmana elementen och kontrollera sin egen balans (Venus) under påfrestning (Mars) och i vertikalledd (Stenbocken).

Anmärkning. Stenbocken kan eventuellt ses som det Jordtecken som är vertikalt, som kontrast till Oxens totala negativitet eller identifikation med det materiella substratet eller plattmarken. I Stenbocken hittar vi lidelsen eller passionen att upphöja den platta materialistiska principen ända upp till himmelens tak, därav den traditionella strebermentaliteten eller karriärismen hos detta tecken - eller bergsklättraren.

Men det spelar ingen större roll om Solen hunnit in i Fiskarna för en NYMÅNE där hela livslinjen (Måne-->Sol) styrs av Jupiter (Fiskarnas härskare),  för det jag misstänker här, vid en dubbelexponering av morgonens himmel och födelsehoroskopet, är ett större och långsammare skeende. En mer obönhörlig indikation om att det var tid för utvärdering.

(bilden är klickbar för större storlek)

Det råder överrörlighet på himmelen för tillfället (Sattva guna eller rörlighetens kvalitet). För en bergsklättrare eller skidåkare kan väl detta närmast översättas som risken för laviner.

Men den ständigt pågående "textremsan" på himlavalvet är inte intressant förrän den sätts i samband med en individs horoskop. I brist på Ericssons eget får vi dubbelexponera morgonen ovanpå själva dygnet den 14 mars 1975.

Då ser vi direkt att Ericssons födelse har att göra med det som händer på himmelen just nu. Dels hade vid olyckstillfället äventyraren och frihetsälskaren Jupiter just fullbordat sitt tredje varv, men enligt en vagare läsart är förstås hela året då Jupiter åter är hemma i sitt födelseläge en nyckelpunkt i människans liv.

Men det här året i befrielsens tecken hade redan föregåtts av att gränsdragaren och skördemannen Saturnus förra hösten nådde Jungfrun för en 2½ år lång sejour där. Detta innebär att den under lika lång tid kastar "onda ögat" mot extremsportarens medfödda Saturnus i det rörliga tecknet Tvillingarna. 

En västerlänning känner förstås igen den här märkliga indiska 270-gradersaspekten som flygingenjören Arthur M. Young tycks ha slumpat sig på inom kvantfysiken där den märkligt nog också indikerar "kontroll" (en saturnisk valör). Västerlänningen kallar aspekten en kvadratur (90°), men indisk astrologi accepterar inte att en planet "tittar bakåt". Av nu bortglömd anledning menar indierna att just Saturnus är den planet som kan "förhäxa" när den blickar 270 grader framåt. 

Kvadraturen har de givit olycksbringaren Mars att "förhäxa" med nittogradersaspekten. Det är en fascinerande kalldusch och gå från västerländskt till indiskt aspektschema och inse att man inte längre har en miljon aspekter att "förklara" skeendet med utan istället måste börja lita på sin förmåga att läsa himlavalvet djupare. Som jag sagt tidigare, trycks västerlandet ha snurrat till det rejält i jakten på en precision som i astrologins fall ledde till att man tappade blicken för andra saker.

Det saturniska trekvartsvarvet skulle visa sig förödande för Ericsson eftersom den samtidigt kopplar in sig på demonens eller drakens axel som i år löper mellan Skytten och Tvillingarna. Saturnus i tiden kastar sin aspekt mot den "avhuggna" (straffade) draksvansen, som kan ha att göra med att kasta av sig saker eller klippas av från ett sammanhang.

Om man accepterar att Saturnus i födelsehoroskopet säger något om livslängden (vilket är en grov förenkling!), är det uppenbart att detta var en kritisk tid för horoskopinnehavaren, särskilt när Jupiter kom tillbaka till det tecken som i sin grundbetydelse är att försaka världen. 

Obs. Offret av världen går i båda riktningarna. det är i Fiskarna själen faller från "himmelen" och tar plats i en nyfödd kropp. Men det är också i Fiskarna själen lämnar världen, en symbolik som tydligt sågs hos de första kristna som använde den astrologiska symbolen för sin tro på en permanent "uppståndelse" till en annan, högre värld. För de övriga väntade bara fler varv i själavandringens tröstlösa cykel. 

Exkurs. Hur kristendomen lyckades smussla bort själavandringsläran är en historia i sig, men Johannes Döparens anhängare har bevarat den och de finns fortfarande kvar i Irak under namnet mandéer - hårt decimerade under Saddam Husseins välde. Obs. Wikipedia nämner inte ens deras själavandringstro! För en vettig kortöversikt, se Hans Jonas: The Gnostic Religion, Beacon Press 1963

Som synes är inga överlappningar tajta på graden mellan födelsehoroskopet och transiterna. Det är möjligt att ett födelseklockslag för extremsportaren kunnat matchas exakt mot ögonblicket för fallet. Men redan med den minst potenta metoden för förutsägelser, att dubbelexponera transiterna på födelsehoroskopet, ser man att det är oroligt i de överrörliga tecknen. 

Om man ska tillmäta den passerande Solen i Kräftan någon betydelse, vet jag inte. Den "triggar" som synes Ericssons medfödda olycksplanet via opposition, som Solens Öga ville säga: "Den här månaden fokuserar jag tydligt din klättringstendens problematiska sida (Mars i Stenbocken)."

Men jag tror det räcker mer än väl att konstatera att inte bara signalerade Saturnus kris genom att kasta onda ögat på bergsklättrarens Saturnus, den inkluderade även olycksbringaren Mars i detta omen, och därtill en Venus som sägs "falla" (!) i det fysiska tecknet Jungfrun. Hela detta komplexa budskap knackade alltså på dörren för Ericssons medfödda Gränsdragare (och Lieman), samtidigt som den här klumpen aktiverade "Befrielsen" på andra sidan, i Fiskarna som tar adjö från världen.

Det kan vara värt att notera att Ericsson tillhörde den dödsbenägna grupp människor som föddes 1974/75 då den hungrande demonen Rahu avtecknade sig mot Skorpionen, dödens tecken. Jag har flera gånger utgått från skådespelarna Sällström / Forselius från denna tid, vilka emellertid båda begick självmord. 

Den som så här hågad skulle kunna kontrollera om månnoderna stod under attack när båda dessa tog livet av sig. För tanken är ju att planeter i transit bara påverkar sina motsvarigheter i födelsehoroskopet. 

*****

Tidpunkt för dödsfallet (ungefärlig) i den här AB-artikeln.

Om olyckan i DN, SvD, Expr.