 |
| Babylonisk stjärnkatalog |
Wikipedia har blivit en fantastisk källa till kunskap med årens gång. Men ibland hittar man texter från bidragsgivare som gör en mörkrädd. Detta argument för västastrologins företräde framför den indiska är så uselt tänkt att man skäms över att vara europé:
GU.LA "The Great One" (Aquarius)
Aquarius "The Water-Pourer" represents Ea himself, dubbed "The Great One" in the MUL.APIN. It contained the winter solstice in the Early Bronze Age. In the Greek tradition, he became represented as simply a single vase from which a stream poured down to Piscis Austrinus. The name in the Hindu zodiac is likewise kumbha "water-pitcher", showing that the zodiac reached India via Greek intermediaries.
Uppslagsord: Babylonian star catalogues
För den som missade problemet med den här "förklaringen" till varför indierna måste ha fått zodiaken genom grekisk förmedling, titta en gång till. Textstycket handlar om Vattumannen, vars kruka jag tidigare pekat mot som förklaringen till varför babylonierna kallade tecknet "Den Stora". Den stora Krukan är så att säga det gränsdragande saturniska måttet för rymden. All rymd som där finns.
(Kontrasten blir, som nämnt, extra tydlig när man ställer Solen och Lejonet på andra sidan. Solen står för Centrum och Saturnus för universums yttre gräns och form - en Kruka om man så vill.)
"Det är i Kristus (indiernas Purusha) vi lever och har vårt vara" (Paulus). Vattumannens kruka är vårt Allt och det som flödar ur "rymdmåttet" (vattnet) är en astral flod som för själarna nedåt, t.o.m. så långt ner som till denna jord. (Vattumannen står i närheten av de båda Fiskarna.)
Om nu traditionen med den väldiga Krukan finns redan i Babylon och kaldéeiska mager förde läran västerut (bl.a. till grekerna), hur skulle detta kunna vara ett bindande argument för att indisk astrologi fått tanken på Krukan från grekerna? Babylonisk astrologi spreds med all säkerhet både österut och västerut samtidigt!
Faktum är att författaren inte har några argument alls utan tillgriper en "non sequitur" - går direkt från tecknets babyloniska namn till en diskussion om att vintersolståndet inträffade i tecknet för länge sedan och sedan, efter ännu en avbruten tanke, över till ett fristående resonemang om varför indisk astrologi skulle vara ett lån från den grekiska.
Det är inte bara ointellektuellt, det är klent tänkande och den som skrivit in texten i Wikipedia är uppenbart en trubbig västastrologi (det går tretton på dussinet av dem) som, typisk för vår trångsynta kultur till varje pris försöker ta ära av andra kulturer.
Men den som läst den monumentala "The Shape Of Ancient Thought" av Thomas McEvilley kommer aldrig mer att trilla i den fällan. T.o.m. atomläran kan beläggas minst ett århundrade tidigare hos indierna än hos grekerna (Demokritos). Det är naturligtvis så att Babylon och Indien utbytte kunskaper långt innan grekerna dök upp på den historiska arenan. Viss grekisk påverkan på norra Indien kan dock inte uteslutas. Det skulle kunna förklara varför Jupiter (Guru) har faderrollen i sydindisk astrologi medan denna roll - som i västastrologin - tillfallit Saturnus i den nordindiska astrologin.
(Den inbundna Shape är f.n. skamligt billig på amerikanska Amazon tack vare dollarkursen. Snustorr, men ändå varmt rekommenderad.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar