Moderater - utan humanitet och musikkunskap

Amerikanska rockgruppen Alice Cooper (foto: 1970)

Inte bara tycks moderaterna bestå av själviska socialdarwinister, ingrodda lögnare - avsiktligt statistikfuskande och historieförfalskande "vitt skräp" i moderiktiga kläder. 

Nu visar de sig dessutom vara helt värdelösa t.o.m. i det banalaste av ämnen - popkultur. Man kunde ju tro att de åtminstone skulle kunna sin barndoms idoler, dessa stadsslynglar som vuxit upp på McDonalds hamburgare och direktimporterade USA-värderingar om en enskildes rätt att slå sig fram på andras bekostnad...

Jag upptäcker ett skrämmande lågvattenmärke på moderaten Dick Bengtsons blogg, där han hyllar sin idol David Bowie och med viss associativ finess petar in en länk till i en SvD-artikel om Bryan Ferry. 

Bengtsons lama text söker sig på lite folkbildning (för en yngre generation) och deklarerar att,

[David Bowie] var, för er som minns, först med den s k sminkpopen. Långt före Kizz och Alice Cooper med flera. (källa)

Bengtson är den första person över sju jag sett stava Kiss med blixtarna det judisk-amerikanska rockbandet använde istället för bokstaven "s" för att bearbeta sitt folks SS- och nazitrauma! Men denna brist på intellektuell bearbetning av intrycken är ändå Bengtsons mindre problem. 

Bowie var nämligen inte alls först med "sminkpop". Hans karaktär Ziggy Stardust dök upp 1972 och i England hade dessförinnan redan Marc Bolan tagit till glittret (båda för övrigt producerade av Tony Visconti).

Och långt före Alice Cooper? Snälla nån. Bilden ovan visar baksidan på Alice Coopers genombrottsalbum "Love It To Death" (en medlem saknas på den här beskurna bilden). LP:n släpptes enligt Wikipedia i januari 1971, så fotot bör vara taget föregående höst. Och vad ser vi om inte sångaren Vincent Furnier med sitt berömda sminkkladd runt ögonen? (Lou Reed snodde senare looken med sotade ögon för albumet "Transformer" som kom i slutet av 1972.)

Se där, sminkpopen född i USA före dess första yttringar i mars 1971 på brittisk mark.

Moderatens generande okunskap om allt mellan himmel och jord fortsätter oförminskat i nästa stycke,

När han, tillsammans med Brian Eno, började experimentera med elektronisk musik, så startade han även där en ny trend.

För den som till skillnad från moderaterna ägnar sig åt verkligheten istället för mytomani och pseudokunskap, startade Bowie och Eno alls ingen "ny trend" under åren i Tyskland. De reste dit och absorberade den tyska elektroniska musiken som vid den tiden redan var hett stoff för europeiska musikälskare. 

Det visar väl om inte annat det faktum att brittiska entreprenören Richard Branson tidigt sajnade tyska elektronik- och krautrockband som Tangerine Dream, Faust och Can till sitt nystartade skivbolag Virgin?

Tangerine Dream med rötter tillbaka till 1960-talet.
Deras första "brittiska" album Phaedra från
februari 1974, nästan tre år före
Bowies första "Berlinskiva"

Moderater är de svenska politikens definitiva B-lag. Är det för att svenskarna känner igen sig i sin okunskap och ständiga skarvande detta idiotparti faktiskt har en tredjedel av folkets sympatier? Och under sex år tillåtits haverera det tidigare samhällsmodellen? 

Oaktat dess betongartade fyrkantighet tappade välfärdssamhället åtminstone inte sikte mänsklighetens viktigaste landvinning känd sedan stadsstaternas framväxt för tusentals år sedan: att de starka inte trampar på de svagare utan tvärtom hjälper dem! I den svenska välfärdsmodellen uttrycktes denna uråldriga insikt som en högre skattebörda för de rika och lättnader och stöd för de fattigaste.

Moderater är så fullständigt okunniga om precis allt att de skulle vara nazister idag, om tiderna medgav det. Fredrik Reinfeldts okänslighet för alla som inte är framgångsrika "etniska svenskar mitt i livet", vittnar om vilket bottenlöst mörker partiet representerar - och attraherar.