 |
| DN 150918 |
Björn af Kleen är inte adlig framhåller skyndsamt författaren till Wikipedia-biografin. Modern bar namnet och är därför inte primär arvinge. Mannen skulle med andra ord kunna bära en hel del avund i själen från modern och hans småkritiska skriverier om arvsrätt och horoskopet tycks båda bekräfta den saken.
Men framför allt är det fascinerande vilket städat och lugnt formulerat pekoral han producerar för DN, som om han ändå ville behålla tillträde till de finare salonger som hans efternamn öppnar. Det finns ingen som helst slutknorr i den text där han föga kontroversiellt begrundar möjligheten att sadism och nedlåtenhet mot dem lägre ner i hierarkin på privatskolorna senare i livet väl tjänar mobbarna sedan de blivit psykopatiska (ekonomiska) makthavare.
Det är ett växande intryck att det kan bli så här "varken hackat eller skuret" vid aktivering av både den onda stjärnan Algol och den goda Regulus - två bortglömda antika omen som jag känt på pulsen under några år nu.
Det är annars fascinerande att se denna man - förnekad makten i sitt efternamn eftersom det var modern som bar det och hur Månen hålls hård av begränsaren Saturnus efter att "kungamakaren" Regulus bildat en sådan hoppfull (Jupiter) koppling till adel (Jupiter) - ja, t.o.m. en demoniskt överdriven koppling (Rahu).
Men det är Saturnus som vid lunch är segraren i det planetära krig som utbryter när två planeter båda kämpar om rollen som atma karaka (själens djupaste begär). Naturligtvis är det ytterst osannolikt att af Kleen föddes klockan tolv på dagen, men som skolexempel är det en god illustration. Det är Saturnus med en två grader mer nordlig latitud som står placerad ÖVER mödernets Måne och hävdar att Patriarkatet är härskaren inte den ansiktslösa massan (Månen). Björn af Kleens födelse illustrerar - om vi idealiserar den - perfekt det problem han går och grämer sig över.
För tro inte att Oxen och Lejonet som båda är mörklagda tecken (Tamas guna) har förmågan att tänka utanför lådan. Nej, de förblir offer för de "ingångsvärden" de fostrades in i. De fyra "fixerade" tecken indikerar just de världsliga axiomen. Vilken princip annan än Lejonet hade kunnat ge upphov till föreställningen av att vara "kung av Guds nåde"? Riket som konungen styr över är det pleromatiska Vattumannen mittemot och via den sataniska axeln (Oxen och Skorpionen) ser vi det skämt till skuggvärld som de djupast fallna själarna tror är den enda verkligheten.
Varför artikeln är så uddlös kan beror på att Solen i äganderättsfixerade Oxen disponeras från Venus som här har en lätt journalistisk tendens via placeringen i det rörliga och indeterminata Tvillingarnas tecken. Här utför Venus en balansakt likt flugan på väggen. Den är med och rapporterar men tar inte ställning. Det är en i själ och hjärta stockkonservativ författare som inte förmår koppla sadismen bland sitt eget folk till ett moraliskt fördömande eller en appell om ett annat och bättre samhällssystem.
Algol eller Satanshuvudet borde ha varit en oförsonlig Åklagare men Venus veka position i Tvillingarna plus det faktum att Solen i princip lösgjort sig från den onda stjärnans inverkan, gör att det istället är Saturnus blockering av arvet till stora privilegier som fyller hela den här människans föreställningsvärld. Att agera en satan är en mindre viktig ingrediens i det här "psykiska horoskopet".
2 kommentarer:
Jag förstår att du inte läst "Jorden de ärvde". Om nu den korta artikeln i DN var uddlös så måste jag säga att boken var betydligt vassare i sitt avklädande av den svenska adeln av idag. Så till den grad att det blev ett sjuhelsickes liv om den, och jag har för mig att han blev anmäld för förtal.
Av titeln att döma måste ju författaren vara oxe tänkte jag när jag läste den för flera år sen, så jag kollade hans horoskop redan då. Det är klart att frågan om adelskap och deras numera outtalade och osynliga privilegier är något som sysselsätter författaren mycket. Han skrev en del i boken om sin egen familjebakgrund, och har alltså haft en vanlig medelsvensson-uppväxt, samtidigt som han också har det adliga arvet, så att han intar någon sorts mellanställning, och därav stammar väl intresset. Hans adliga namn var en inträdesbiljett till att få komma sina adliga intervjuoffer inpå livet, och i efterhand har de sett honom som en ulv i fårakläder. Så "stockkonservativ" skulle de blåblodiga knappast kalla honom...
När det gäller Saturnus i hans horoskop så ser jag grunden till hans intresse för den jordägande adeln och dess privilegier i det faktum att planeten attackerar hans sol i jordägandets tecken, och att solen dessutom disponerar över Saturnus.
Själv har jag ju månen i oxen och dess disponent i lejonet, och för att förekomma eventuella invändningar om att jag därför vill ta författaren i försvar, så vill jag säga att det inte är fråga om det, utan om fördjupning och förtydligande, eftersom jag läst mera av honom...
:-)
Tack för en värdefull "textur" till den skelettartade kartan. Bra att du nämner mer kraft i boken, för varken Lejon eller Oxen brukar snällt foga sig i övertramp på vad de upplever vara deras revir eller rättigheter. Du har så rätt om Saturnus mot Solen. Den missade jag i hastigheten. Saturnus står ju för "De besuttna" likväl som underklassen.
Sist jag försökte förklara den paradoxen (för flera år sedan) tror jag det slutade med parallellen till vårdslösa "du är ägd" ett fult och nedlåtande tillmäle men som beskriver någon som hjälplöst dansar (Solen = aktivitet) när Ägaren (Saturnus) drar i trådarna. Likväl är det en knepig dubbelhet eftersom Saturnus samtidigt indikerar såväl "gamla pengar" som ren och skär fattigdom. Givet ett större antal horoskop av båda typerna skulle man kanske kunna studera Saturnus styrka tillsammans med ev. indikationer från tionde huset om makt och, naturligtvis, andra och kanske tionde för ekonomiska frågor.
Jag har bara haft en adlig bekant och typiskt nog en kvinna som revolterade mot sin far och privilegierade bakgrund och nedsteg till de dödliga och vanliga kneg. Månen i Lejonet vid ascendenten och Solen i saturniska Stenbocken - Eld och Jord tycks nästan alltid skapa konflikt och kamp och med hackordningens Stenbock involverad kan man ge sig tusan på att det är klasskamp eller, som här, inbördes- eller positionskrig inom adeln!
Skicka en kommentar