Den tydliga animadrömmen

Här är en utfransning som lyfts bort ur föregående inlägg och ges ett eget. Det horoskop som ackompanjerar nattens korta drömsekvens är minst sagt fascinerande, men när jag på morgonen snabbtolkade den var jag inte medveten om att det idag är exakt nymåne i Älskarens eller själens tecken idag. 

Men en långt viktigare nyhet än bloggarens egna dröm når honom via medierna just då detta skall publiceras: en äkta och ärlig socialist blir Labours nya partiledare i Storbritannien efter att rovkapitalisternas ofattbart onda Tony Blair gjort samma skada som Reinfeldt och Borg gjorde i Sverige (The Guardian). Läs vidare och fundera över vad nedanstående horoskop antyder ur ett politiskt perspektiv, om vilka värderingar dagens fantastiska planetformation indikerar.

Den hitflyttade texten: 

Jag förmodar att det är ett universellt drag att människan skapar sig favoriter bland kändisar - det är ju så här personkemin fungerar som också leder till attraktion och släktets fortbestånd. Jag såg t.ex. min kvinnligt uppfattade själ i en livlig dröm i natt. Hon blinkade och flörtade med mig på avstånd och ville att jag skulle komma henne närmare! Hennes kroppsliga förklädnad var inte otippat motsatsen till Krooks uppfordrande och vassa uppsyn och efter uppvaknandet insåg jag häpet att hon liknade Blondinbella mer än någon annan kändis jag kunde komma på - dvs. en kvinna jag kritiserat på den här bloggen!

Men drömmens animafigur var nu inte Blondinbella utan hade bara samma mjuka ansiktsform och ovanligt klara och blå öppna ögon - blicken var helt ren och påminde om Fader Himmel/Ouranos. Se bloggens många inlägg om Venus som antingen en smutsig hora eller som en himmelsk gudinna - den ambivalenta Afrodite hos romerske filosofen Plotinus handlar således om själens eget tillstånd och frågan om vad den tar som sin näring.

Nattdrömmen slutade utan konklusion. Animafiguren och jag åkte rulltrappa ned (som ned i Underjorden!) och hon befann sig några meter längre ner på rulltrappan än jag (närmare helvetet och denna världen). Men hon vände sig oupphörligt om och gav mig långa blickar med kristallklart blå, tefatsöppna och mycket vackra ögon! 

Jag tänkte i drömmen: "Jag är för gammal för den här kvinnan" och upprätthöll en stoisk eller saturniskt uttryckslös min, trots att jag någonstans visste att detta var äkta kärlek bortom kroppar och ålder. Jämför indisk astrologi som parar Shani eller Den Gamle (Saturnus) med Shukra (Venus) och presenterar den som "planetära vänner". Resonemanget gäller förstås äldre kvinnor och yngre män, även om man måste gå bortom simplistiska kopplingar mellan Saturnus som patriarkat och Venus som kvinnans planet. Vi talar djupare ting här, bortom könen.

Det är påfallande och inte så smickrande för bloggaren att hans drömjag tar den unga kvinnans ögonflörter bokstavligt och reagerar som en "ansvarstagande" mogen man, med att hans vakna person vid femtio plus förvisso är "för gammal" för den animagestalt som ser ut att vara cirka 25-30. Å andra sidan kanske man inte ska döma drömmaren för hårt för att inte i drömmen lyckas avkoda och se symboliken i skeendet. 

Vilken del av den totala inkarnerade varelsen är det som drömmer? Definitivt inte vakenjaget, men detta finns ändå med som en bit i den sammansatta sak som drömmer. 

Hinduisk astrologi kallar det materiella jaget som ascendenten tecknar för ahamkara "ickejagskaparen" eller det falska egot. Detta läcker in i drömmens värld men olika starkt beroende på andesjälens allmänna välmående.

Se bl.a. detta inlägg om ahamkara-begreppet.

Romaren Plotinus lånade tankegods från Indien för den mäktiga filosofi som blev grunden till att det kristna västerlandet sedan dess trott på en odödlig själ, låt vara en svårt stympad själsbeskrivning eftersom kyrkans maktmän ville kontrollera människors själar och pådyvla dem sin religion. Därför var själavandringen tvungen att bannlysas, annars var inte Jesus räddande offerdöd något vidare säljargument. Själen får ju flera chanser och är alls inte evigt dömd. Reinkarnationsläran lånar sig till tanken att själen "växer till himmelen" så att det inte behövs någon personlig frälsare. Personen är bara egot och det lägger själen i vilket fall bort efter avslutat jordeliv.

Jag är rätt säker på att Plotinus avsåg ahamkara i det han kallade "kombinatet", dvs. en punkt av "mixad" själ där det tidsbundna och dödliga och den odödliga andegnistan möts. I nattens drömmar får Månen eller psyket större spelrum än när det trångsynta vakenjaget styr människan och det är en öppen fråga om "kombinatet" ska fattas som Månen eller ascendenten eller bådadera. Månen är hur som helst själen i en begränsad mening. De handlingar man utför på Jorden måste själen möta på Jorden och Månen är den "plats" där karma bundet till den här planeten lagras. Jord och Måne är som ett system och en själ och tecknar i gammal grekisk mening Naturen. 

Wikipedia är så lätt att slå upp, men www.theoi.com är också en bra resurs för grekisk mytologi - här en summering av myten om Psyke, samt källtexter. 

Allt över månen tänktes tillhöra det eviga universum och vara gudomligt eller "övernatur". I sjunde himlen, Saturnus planetkrets, ändade det kosmos som höll själarna fångna. Bortom det sjunde inseglet var själarna fria och bör mer korrekt kallas gudar. Herakles tolv stordåd (ett i vart och ett av de tolv zodiaktecknen?) restaurerade honom till gudastatus. 

Här kan man påminna sig de ovärdiga försök att apa efter och bli som gudarna som myten om månnoderna tecknar. Rahu/Ketu är falsk förhävelse och själar på denna "våglängd" tenderar att skjuta över målet. Månnoderna avslöjar ju att det är Månen som försöker bli något större än den är satt att vara. Solen är alltjämt normen rotad i det eviga. Det temporala kan aldrig ärva evigheten. Bara det odödliga i människan kan restaureras till insikt hur frenetiskt människodjuren än försöker manipulera Naturen och forska i genetik för att vinna sig några levnadsår ytterligare.

Det finns ett strålande ögonblick I TIDEN OCH I DÖDLIGHETEN när evigheten gläntar på dörren. Och detta ögonblick är idag. Min dröm cirka fem på morgonen med en förförisk animagestalt var enligt horoskopet inget annat än en kallelse till hieros gamos, det sakrala bröllop mellan själen och Gud som i vissa antika kulturer rituellt gestaltades genom samlag mellan översteprästen (Guds ombud) och en kvinna, tempelprostituerad eller på annat sätt utvald. (Skräckfilmer haglar av denna jungfru Maria som ska impregneras så att Satan ska få en direkt kanal till världen. Detta seglivade tema missar helt att Satan redan är här och Äger. Bakom kapitalismen och dagens politiska chimär, "demokratin", döljer sig "denna världens härskare" under många namn ögonpar.

Jag vaknade mellan fem och halvsex men tittade inte på klockan direkt. Ta ändå femslaget för en dröm som drömd av en person i Stockholm inträffar strax innan soluppgången och som innehåller en rasande intressant detalj om Månen, Ψθχη eller drömmaren:

Under några timmar stod psykets planet Månen på rät linje med den store Zeus, gudarnas fader, mer känd som romarnas Jupiter och för indierna som Guru, "Fadern". Och detta under en nymåne då Solen stiger fram och "bränner" bort det psykiska dunklet så att andesjälen (Solen) blir allenarådande. Den simpla känslomässigt drivna människan är inte mer, den blott "själiska" (vi skulle kanske säga, biologifixerade) människan dör så att andevarelsen eller guden kan vakna upp i dårens ställe.

Detta är då "brudens" (själens) bröllop med "brudgummen" som många, inte minst Jesus talat om. Det faktum att jag fortfarande sitter här och bloggar visar att jag missade tåget till "Hänförelsen" (The Rapture) - den här gången också. Detta framgår redan i drömmens innehåll - Drömmaren ser naturalistiskt på flickan som ropar på hans uppmärksamhet och slår ifrån sig signalen som bara ännu en ung tjej med fadersproblem som söker uppmärksamhet från en äldre man! Drömmaren förstår inte att det är han själv som ropar på sig själv eftersom han själv är bärare av sin andesjäl och bortom det sin själs form, dvs en annan typ av Fader - Saturnus i sjunde himlen.

Alla drömde nu inte en andlig dröm på morgonkvisten den 12 september. Men de som likt bloggaren har direkta och viktiga kopplingar till antingen Solen eller Lejonet kan mycket väl ha gjort det. För bloggarens del är det extremt tydligt att detta var en nymåne som tecknar en milstolpe. Han har Solen i Lejonets femte hus och Solen disponeras från Venus (själen som antingen kan hora för världens herre eller vända sig mot Ouranos, himlen och finna sin sanna identitet). Venus disponeras i sin tur av bloggarens Sol för en "ömsesidig reception". Kort sagt: Nymånen i Lejonet som i år också innefattade godhetens Jupiter "triggar" hela bloggarens identitetskärna (Solen) - dvs. hans andejag. Och föds man med Månen exakt på ascendenten som bloggaren, vore det väl märkligt om inte nattens drömmar var på hugget och avspeglade de himmelska skeendena!

Men drömmen är inte helt tolkad än. Både Drömmaren och animafiguren färdas på en nedåtgående rulltrappa - Herakleitos "vägen ned" mot den obeständiga världen av tid och rum. Att tala om syndaFALL är här kanske lite magstarkt, rulltrappen rörde sig i maklig takt och animafiguren vände sig om flera gånger och påkallade Drömmarens uppmärksamhet. Hon fortsatte med det t.o.m. när hon nått golvplanet och börjat vandra från rulltrappan där Drömmaren alltjämt befann sig. Ur själens eller animafigurens perspektiv är det således inte Venus som hora för världen vi ser, ur sitt eget perspektiv blickar hon upp mot "Fadern" eller Ouranos (och vi vet ju att det är Kronos/Saturnus som är Fadern som Venus har ett speciellt förhållande till - bortom sjunde himlen väntar åttans krets som förvisso är Ouranos den med, men inte längre en angelägenhet för människosjälarna). 

Men bortsett från att Venus har rätt orientering är ju både hon och Drömmaren/Fadern på väg nedåt i trappen. "Och Logos blev till kött". Det ser alltså ut som om bloggarens egen själ tagit resan ner till världen och inviterar sin älskade Fader att också han komma ner från sina höga hästar och "nudda den solkiga jorden" eller "bli som folk".

Vad detta nu i praktiken kan tänkas innebära, är något bloggaren tills vidare behåller för sig själv.

Soluppgångstimman i all ära, men transiterna i tiden måste alltid paras ihop med ett horoskop. Här är bloggarens just som han ligger och drömmer om hur själen kärleksfullt söker sin Faders uppmärksamhet - komplexitet i flera lager!

Drömmarens ömsesidiga reception syns som Eld/Luft-mixar i inre kretsen. Att nymånen i Lejonet faller i soldisponentens tecken och därtill i det medvetna tredje intellektshuset kan säkert ha bidragit till att just det här "amorösa" segmentet av en mycket längre dröm etsade sig fast.

Att Saturnus i transit står i negativa Skorpionen och söker bromsa eller blockera allt den får grepp om, kan säkerligen förklara varför Drömmaren är så negativ och jordbundet tolkar scenen i termer av ålderskillnad. Saturnus är en naturlig illgörare och här förstör den det fenomenala löfte som Jupiter och nymånen håller fram! Så till och med Drömmarens fadda reaktion på själens inviter "skriptas" i himmelen i realtid. Vilka är egentligen vi människor? Overkliga fantombilder som de högre makterna roar dig med? 

Minns den gode Shakespeares berömda ord om att världen bara är en scen. Och - kan man tillägga utifrån de texter som visar att Shakespeare var insatt i astrologin och den filosofi som skymtar därunder - på den scenen uppförs ett drömspel för de själar som irrat sig dit. Den drömmen försöker Satans barn tuta i folkmassorna att det är verkligt och viktigt. 


Tillägg - desinformation

Desinformation tillhör det här vinglande världssystemet och kännetecknar dess många utposterade smådjävlar. Se bara hur en nyttig idiot i SvD söker lura i tidningens läsare att det bara är så mycket rök men ingen eld när "hatsajter" växt sig till samma styrka som de döende borgerliga gammelmedierna och hävdar att de säger det PK-medierna förtiger. Arma unge forskare - märker han inte hur genomskinlig han är som rusar till högermediernas försvar? Det är ju sant att högermedierna söker tysta alternativa eller kritiska perspektiv!

Det kan jag säga utan att ens gilla Sverigedemokraterna. Jag insåg direkt vartåt vindarna vänt när samtliga medier året som föregick valet 2014 dödade den svenska bloggosfären genom att stänga sina tidningssidor från denna i sig beundransvärda interaktiva öppenhet som pågått i flera år. 

Där upprepade högern EXAKT sitt sätt att söka tysta de uppstudsiga alternativa pöbeltidningar som forskarstudenten beskriver - man behöver inte läsa hans artikel, slå upp svenska Wikipedia och läs om tidningen Fäderneslandet. Maktens män tvingades till sist tysta folkets röst genom att vägra distribuera den! Skillnaden är att Bonniers och Schibsted denna gång förstörde för dussintals begåvade och rimliga bloggar bara för att de kom med behövliga vänsterperspektiv på de nyheter DN och SvD trycker, och som i sig är en enda lång välling av koskit varmed läsarna hålls fast i en produktions- och konsumtionsinriktad världsbild. 

Nej, den där unge forskarkandidaten borde nog tänka igenom det stora perspektivet han söker hålla om ryggen och rädda. Det räcker med att notera att han är född med Saturnus i Kräftan som söker kväsa upproriska Mars-Väduren för att förstå att han är en fursteslickare som söker skydd hos makten och ogillar Vädurens nytänkande eller avvikande synsätt. Det fascinerande är att Saturnus i Kräftan I SIG representerar en bigott och snäv syn på vari "lag och ordning" ska bestå och vilkas intressen som ska skyddas. En antydan: Kräftan är inte universellt i sin orientering utan tvärtom exklusivistiskt. 

I den meningen saknar skribenten djupare förutsättningar för att bli en god historiker. Då är SvD:s historiker Dick Harrison mer framgångsrik och med viss sälta. Han visar hur makt och orätt historiskt gått hand i hand, nyligen i en krönika om skandinaviska kungars patetiska försök att införa valuta redan år 1000. Harrisons öga såg parallellerna i historien till vår samtid, dess korruption och ingiftes- och svågerpolitik och detta eländiga varumärkesbyggande och alltid resulterar när själen tappat kontrollen och egot tagit över.