Dödahavsrullarnas horoskop

För den "sekulära" läsare som roas av astrologi men inte gillar de inlägg på bloggen som röjer en världsbild vars fundament är tanken om en moralisk världsordning (som Jesus "Vägen" eller de kinesiska mystikernas "Tao"/Vägen), är det naturligtvis ovälkomna nyheter att astrologin skapades av människor med just en sådan föreställning.

Det egna stjärntecknet är inte ett rockmärke att pryda sig med som vilken accessoar som helst, det griper rakt in i den egna naturen och säker något om av vilken fiber man är vävd. Vi är inte alla jämlika och därtill är vi inte alla lika intresserade av att göra det bästa av vad vi har!

Det här långa (9 A4 exkl bilder) och i hög grad historiska inlägget handlar om en senantik judisk grupp som använde astrologi för att bedöma individens inre förhållande mellan ett genuint sökande efter Ljus och förståelse och fångenskap under attityder, Mörkret, Satan eller Belial. Mörkret betraktades inte enbart som bara brist på kunskap utan ansågs verksam i sin egen rätt. Det finns faktiskt sidor i oss som aktivt kämpar mot vårt bättre jag!

Max von Sydow som
Fader Merrin i Exorcisten (1973)

Katolska kyrkan utbildar alltjämt exorcister för de allra svåraste fallen av besatthet - men de historierna är så svarta ingen tidningsredaktör någonsin skulle släppa ut dem till massorna. Den enkla människan roar sig istället med lite skräckunderhållning på film, dramatiserade imitationer av den verkliga varan. Minns dock att romanen Exorcisten av William Peter Blatty var baserad på ett autentiskt fall.

Boken blev en enorm bioframgång på 1970-talet banade väg för den fullständigt hämningslösa bildorgie i skräckmonster som fylld västerlandet sedan dess (ja, tidigare med). Man kan säga att en svart kultur måste ha dessa monster för att avreagera sig. Frågan är om psykets Vattenelement någonsin blir renare eftersom man hela tiden matar in nya toxiska substanser?

*****

Jag tänker resonera lite om ett horoskop jag beräknat för mitt eget höga nöjes skull. Exakta datum går inte längre att uppbringa för de tidiga turerna kring det fyndet av Dödahavsrullarna (1900-talets viktigaste arkeologiska fynd), men den här sajten repeterar den historiska rekonstruktionen från "The Dead Sea Scrolls Deception" (1991) av journalisterna Michael Baigent och Richard Leigh.

Deras bok bidrog till att israeliska myndigheter i november eller december samma år beslutade att den privilegierade och slutna forskargrupp som hållit på en stor del av materialet i årtionden inte längre ficks så göra. De gamla dokumenten blev tillgängliga för hela forskarvärlden.

Problemet med texterna var att de kastar nytt ljus över den ursprungliga kristendomen och visar att den var nationalistisk och militant. Det som etablerades som statsreligion i Rom 300 år senare var en ren produkt. Inte konstigt att det av katolska präster dominerade forskarlaget inte hade någon brådska med att publicera texter och kommentarer. 

Religionsforskningen blev nu ett slagfält där kristet färgade forskare, som tidigare men nu på alla sätt, sökte frånkänna Dödahavsrullarna ett innehåll som på något sätt kunde anknyta till tiden då Jesus levde. Forskaren Robert Eisenman hävdade att det förhöll sig precis tvärtom med vissa av texterna. Han var också den vars klarsynthet redan lett fram till en annan läsart än "konsensusforskarnas", och vars två studier Baigent och Leigh populariserade med sin omskakande bok. 

Den drivande Eisenman slog sedan sista spiken i kistan 1996 med sin tusensidiga tegelsten, "James, the Brother of Jesus", där han upprepar och expanderar på samma idéer han redan tämligen detaljerat redovisade i den betydligt nättare "James the Just in the Habbakuk Pesher" (1985).

Eisenmans kartläggning av ett oöverskådligt och myllrande senantikt material, Nya testamentet, kyrkofäderna, Josefus historiska skildringar av judarna, ja t.o.m. en textvariant känd som den slavonska Josefus, resulterar i ett remarkabelt tydligt och logiskt scenario med början i Mackabéersläktens uppror för en oberoende judisk stat. 

Hans historiska rekonstruktion får nutida invändningar mot att Jesus inte skulle ha existerat bara ser sig obildade. Han medger att personen Jesus är klent attesterad utanför Nya testamentet, men att hans efterträdare, den yngre brodern Jakob (James på engelska), lämnat tydliga spår efter sig hos olika författare.

("Broder Jakob, broder Jakob, sover du...?" En sedan länge glömd barnvisa jag kom att tänka på i detta nu!) 

Och, noterar Eisenman, existerade Jesus yngre bror, han som tog över ledarskap för anhängarskaran efter den förres avrättning, då vore det väl konstigt om inte också hans storebror levat! Om än bara en kort tid som ideologisk ledare!

*****

Efter att Jakob stenats till döds i det som blev upptakten till judarnas uppror mot ockupationsmakten Rom, lyckas Eisenman även locka av de röriga gamla källorna det troliga namnet på Jesus tredje bror som tog därefter - Simeon. Han halshöggs (likt Johannes Döparen).

I rörelsen fanns tron att en ärorik död ledde till en bättre uppståndelse, med vilket uppenbarligen avsågs reinkarnation (jämför Hebréerbrevet 11:35 i Nya testamentet [1]), och Eisenman påpekar att mycket av den här gruppens tänkande spreds till Arabien som dyker upp i shia-grenen av Islam. Det heliga kriget mot den personifierade ondskan, Satan, har gamla anor!

Men låt oss inte fundera över den obildade och uppblåsta diskussionsnivån i Sverige, där människor läst andrahandsåsikter och sen börjar gaffla mot religionen på basis av i stort ingen kunskap alls. Det är bara pöbelmentalitet som maskerat sig som "förnuft". Här vet ingen längre vad det innebär att tänka i linje med den objektiva kosmiska moralvägen - så förgiftad är den sekulära kulturen av sin irrlära av vi enbart är den blinda materiens meningslösa slump.

Vilket genidrag av Satan att presentera sitt eget väsen som dystopiska lärosatser! Var Nietzsche en av Mörkrets utvalda apostlar? Alla med mörker i sina själar känner igen sig och dras neråt i en spiral av alla mer själviskt tänkande, blir allt blindare för de ofattbara sammanhang som vittnar om ett universum byggt utifrån ren Intelligens!

Ateisten är som avföringen i det kosmiska gallringssystemet som syftar till att återskapa de slocknade andegnistornas medvetande. Sådan var säkerligen Dödahavssektens lära och den känns igen från andra håll i världshistorien. Den var bara ännu en gren på den Eviga Vishetens träd, låt vara kombinerad med inomvärldsliga ambitioner - att återupprätta en oavhängig nationalstat.

*****

Vad som är känt är att de beduiner som hittat textrullarna i grottorna vid Döda havet först erbjöd dem en första antikhandlare i april 1947. Han var ointresserad. Fortfarande i samma månad provade fåraherdarna Kando, en annan antikhandlare. Han visade intresse. Jag tar detta som tidpunkten då texter, som varit förlorade nästan 2.000 år, "återföddes" eller återintroducerades för världen.

Efter detta ögonblick är det bara en transportsträcka till de första braskande tidningsrubrikerna och de första årens fruktan för att något som kunde kompromettera kristendomen skulle gå idagen. (Och om det fanns sprängstoff! Men det skulle ta 40 år innan den rökridå till historieskrivning som konsensuslägret målat upp skingrades av Eisenman.

Eftersom exakt datum saknas kan man konstatera att stickprovet på mitten av april fungerar bra. Den 15e har Solen just passerat första graden av Väduren. Det ger god symbolisk mening att anta att beduinerna fick tummen ner för sina fynd av den första antikhandlaren medan Solen ännu rörde sig genom obskyritetens tecken Fiskarna, men att den andre antikhandlaren som fattade att här fanns något av intresse, gjorde så under debutens eller återfödelsens tecken Väduren!

Bristen på exakt datum gör att Månen utgår ur den här kartan. Men det spelar ingen större roll för texternas författare var hårda dualister som på det iranska sättet såg tillvaron som en kamp mellan två krafter, Ljus och Mörker, vilka kan översättas som den här bloggens tudelning av den fallna sublunära sfären och den himmelska supralunära. Djävulens makt stannar vid den sublunära sfären, och jag har tidigare antytt att de två månnoderna, drakhuvudet och draksvansen, kan vara astrologins notation för angivandet av Pans välde.

Den här arketypiska draken som slingrar sig runt slottet (jordklotet) identifierade filosofen Anthony Damiani - med rätta tror jag - som djuppsykologen Carl-Gustav Jungs "kollektivt omedvetna". Det är i själva verket jordklotets eget minne! Gaia-teoretiker är säkerligen färgade av dessa uråldriga tankar och människans problem är bara att vår intelligens är som ett sandkorn på stranden jämfört med Moder Jords. Den här bloggen tycker sig se astrologiska sammanhang, men den skrapar knappt ens vid ytan!

Psykologen James Hillman har under sina omfattande studier i mytologi och litteratur noterat att den brunstiga bocken Pan har mycket med människans mardrömmar att göra, och månnoderna tecknar det hölje av orent Vatten och oren Luft som själva deras mixtur innebär. Vi är fånga i en mardröm alla vi som lever här på jorden, kontrollerade av Djävulen.

Satans, Pans eller Djävulens kontroll (kärt barn har många namn!) är så total att ingen ens längre ställer sig frågan om detta är den enda livsformen. I antiken visste man att livet inte tar slut med jordens arter utan tvärtom att det här bara är botten på ett större och djupare system. 

Bortom det biologiska livet finns andevärlden, vilket naturligtvis dagens ateister förnekar tills de blir blå i ansiktet. Det är en maktkamp för de vita läkar- och forskarrockarnas välde hänger just på att de ensamma har monopol på förklaringen till hur allt funkar.

*****

Vad berättar då "fyndhoroskopet" mer än via Väduren säga: "Se mig! Här är jag! Jag existerar!"? (Jfr Anna Ankas Sol-Vädur som gav braskande och sensationalistiska rubriker i många månader.)

Det är förstås av intresse att det är Saturnus som håller ett grepp om den flashiga och synliga Solen eftersom det handlar om ett arkeologiskt fynd. Saturnus är Fader Tid (Kronos) och ska vi också tala om gömmor och grottor, går det knappast att hitta ett bättre tecken i zodiaken än Kräftan, symbol för moderliv, dolda platser och privata utrymmen. 

Låt oss säga att Kronos höll sig dold i sin grottgömma intill den rätta tiden att deklarera sitt, och då via den typiska sensationalism som Vatten och Eld bildar i deras explosiva möte och urladdning. (Vilken var den rätta tiden? Tja, staten Israel bildades i maj 1948, den märkligaste av koincidenser som tänkas kan, sade religionsforskaren Hans Jonas.)

Att horoskopet tecknar något dolt som visar sig kan också härledas från Sol-Väduren (linslusen!) som disponeras av Mars som själv ligger i ett annat grottliknande tecken, Fiskarna, som associeras med dolda rum. Vi har således en Sol som på två sätt indikerar att något dold lyser fram i ljusan dag. 

Det är Saturnus (kronologi, historia, tradition) som varslar om att den här Väduren inte är någon debutant eller helt nybakad figur utan en som kommer med kopplingar tillbaka i tiden. Vi saknar som sagt Månen i horoskopet men Saturnus i Kräftan (Månens tecken), ger en viss indikation.

Utifrån den "naturliga zodiaken", kan noteras betoningen på de tre vattentecknen - de i vilka dåligt karma (synd) upplöses. Det är kanske därför vi sett så mycket sexmissbruk i dessa tecken under bloggens många stickprov på tidningsrubriker. Djuppsykologen James Hillman påminner om att psykopatologi bokstavligen betyder "psykets eller själens rotation" - psyket har "snöat in" på ett tema och "roterar runt det".

Den missbrukande bearbetar således under själva missbruket ett (zodiakalt?) motiv som håller själen fången. Varför föddes då själen under detta motiv? Uppenbarligen för att det representerar gamla synder (från ett eller flera tidigare liv). Ju större tjocka i ett horoskop, desto troligare att vi har en själ som upprepade gånger vandrat "fel" väg och nu är stadigt låst i ett eller annat "idékomplex" (minns att själen är rent medvetande och att även den här världen som naturvetare undersöker på fullaste allvar) ytterst sett bara är en idé i ett medvetande bortom vår förståelse.

Pga. bloggens val av tidningsrubriker hämtade från den "fallna" västvärlden visar sig alltför sällan Vattenelementet som det är i rent tillstånd. Men Johannes Döparen stod vid Jordanfloden, en kort sträcka från Dödahavsklostret och döpte folk i vatten, en symbolisk gest för den psykiska rensning de sedan själva måste göra. Kristendomen, som från början var identisk med denna rörelse av extrema asketer med ambitionen att väcka sina andesjälar, bevarade dopet som ritual. Idag är det bara en tom och död rutin man utför med det nyfödda barnet!

*****

Eftersom Eisenman helt korrekt observerade att De Fattiga var de första "självmordsbombarna" - de ansåg att martyriedöden skulle ge dem pluspoäng och en "bättre uppståndelse"- är det förstås intressant att se Vattenelementet i "Dödahavsrullehoroskopet" ur just det rätt "oandliga" perspektiv jag tidigt föreslog på bloggen när jag kallade moksha, det hinduiska ordet för själens befrielse, för "kroppslig död" rätt och slätt. Men det finns naturligtvis två sätt att se den svekfulla biologiska naturens sätt att lösa upp alla sina formade jordkroppar i vatten.

Antingen naturen som just naturlig biologisk process där cellerna efter n antal reproduktioner börjar tappa stilen. Skorpionens dödsvatten har satt in, korruptionen blockerar nu biologins och livets friska vatten från att genomströmma den biologiska varelsen. System efter system i kroppen börjar vissa missljud och till sist måste andesjälen lämna den uttjänta värdkroppen.

Historikern Josefus skrev till en romersk publik om en mäktig "filosofi" bland de judar som tillhörde "esséernas parti", att de trodde på själens överlevnad och att själarna "fröjdade sig" varje gång de lämnade sina förgängliga kroppar och svävade uppåt.

Men dem i det "esséiska partiet" hade således en mycket djupare syn på vattnets upplösande inverkan, helt klart i linje med hinduismens moksha-tanke, och det är naturligtvis den tanken som låg till grund för det symboliska dopet. I rörelsens högre grader av "helighet" rådde extrem asketism och äktenskap var t.ex. förbjudet. Dessa människor (företrädesvis män förstås, tiden var sådan), renade sitt psykiska - själsliga - medvetandeskikt så att vattnet var glasklart.

Dödahavsrullarna påminner om att detta är nödvändigt eftersom "änglar" vandrar bland dem. Att se visioner var inget märkvärdigt för denna grupp som drivit sin personliga "evolution" till en nivå av intellektuell vakenhet en igenproppad, konsumerande och förgiftad sekulär västerlänning ens kan drömma om.

Evangeliernas texter noterar med rätta om och om igen - fast författade årtionden efter Jesus liv på basis av äldre källor och muntlig tradition - att Jesus var synsk och en tankeläsare. Han var en av dem som var medveten om att "änglar" eller andeväsen är närvarande även här på jorden, men att folk i gemen är så psykiskt blockerade att de inte märker någonting.

Jag tänker åter på den brittiske psykiatern Arthur Guirdham som själv hade synska egenskaper och därmed kunde se igenom sekulära "diagnoser" på en del felaktigt diagnosticerat mentalsjuka. Han hittade istället remarkabla psykiska gåvor, och var i detta knappast den första att uppmärksamma västerlandets förkrympta föresställningsvärld. Carl-Gustav Jung hade redan gjort liknande iakttagelser.

Åter är vi tillbaka vid Vattenelementet - själen eller andens spegel. Är vattnet förgiftat av kroppens drifter och kemi kan man tala om en fallen själ, är vattnet renat och en stilla och spegelblank yta, då är psyket kapabelt att se ljusvarelser ("änglar"), inte mindre än Solen - den centrala ljuskällan.

Dödahavsrullehoroskopet uppvisar en upphöjd Sol i Väduren, "Lejonfadern är förhärligad i Sonen" - och precis som med president Kennedys talskrivare Ted Sorensen som författade de odödliga orden om att inte egoistiskt ställa krav på landet utan fråga vad man kunde bidra med för landets bästa, har vi återigen samma upphöjda Sol baserad på disponenten Mars i martyriets och egoavsägelsens tecken Fiskarna.

Här är så "självmordsbombandet", eller de första kristnas villighet att vittna (martyrium) om son övertygelse genom att gå i döden för den. Vilka veklingar villa- och radhusmänniskorna i västerlandet blivit jämfört med mänskligheten för några tusen år sedan. Vad den här rörelsen särskilt föraktade var "sökarna efter lena och medhårs ting", med vilket de syftade på det fariseiska partiet som välkomnade grekisk livsstil in i landet.

Sitta i grekiskt badhus och gnida in sig med hudolja - det var själva sinnebilden för en människa som fullständigt tappat sikte på allt vad livet handlade om. En enda blick på tv-reklamen i vår tid visar att "sökarna efter lena och medhårs ting" äger informationskanalerna. Satan har full kontroll över sin domän för tillfället och hans lakejer ateisterna gör allt för att ingen ska ta sitt långsiktiga - eviga - öde på allvar.

*****

Väst har ett problem, för den läromässigt korrumperade kristendomens helvetespredikningar under så många århundraden, har tvingat vår kulturs sensibilitet av bana, vi har hamnat så långt från Vägen, att den själsgrupp västerlandet tillhör kanske tillhör "de förlorade själarna". Ta bara kristendomens fullständiga förfalskning av den ursprungliga läran om "bättre" eller "sämre" uppståndelser och jämför med hur den istället skapade en berättelse om ett enda liv och en dom som avgör för evigt!

Många rapporter i vår tid vittnar om att det inte alls är så naturen fungerar, och redan Pytagoras (500-talet fvt) sade sig minnas ett halvdussin tidigare liv. Hos det västerländska intellektets "grundare", Platon, är själavandring en självklarhet. Kristendomen förstörde helt enkelt sin egen lära och produktifierade en korsfäst mystiker och nationalist! Det mest paradoxala är att det fortfarande syns så tydliga spår i Nya testamentet av vad som egentligen hände under några dramatiska årtionden då den romerska ockupationsmakten blev allt grymmare.

Men om kosmos bjuder sina invånare många möjligheter, är en utbildnings- och gallringsprocess, kan man ändå befara att den sekulära människan i väst just nu tillhör systemets "svinn" - de är potatischipsen som ramlade av löpande bandet och inte kommer att ingå i slutmålet som är en ny medvetandedimension som håller på att förberedas för Projekt Mänskligheten.

Å andra sidan tycks ateisterna redan ha förberett sig på tanken att det bara blir mörkt den dagen de dör, de vet att de aktivt valt bort sin arvslott - odödligheten - genom att hålla sataniskt förnekande tankemönster i sina huvuden närhelst själen når vägskälen då den tar ut bäringen för att omorientera sig mot sin destination.

Säger man "nej" tillräckligt många gånger faller det mörkret kanhända irreparabelt över själen.

*****

Se även inlägget då jag kom på tanken att ställa horoskop på ett av mina viktigaste bokinköp, den första (och sämsta) av en rad översättningar av Dödahavsrullarna jag införskaffat genom åren.

Notera hur remarkabelt väl dess tydliga dominans på Vatten påminner om horoskopet i detta inlägg! T.o.m. samma Mars i Fiskarna för sanningsvittnandet eller martyriet! Den psykiska världen är djup. Djupt meningsfull.

Det är uppenbart att den här rörelsen förstod symboliken i Fiskarnas tecken - ett "fiskstimmande" kollektivistiskt tecken som mänskligheten måste frälsas (räddas) ur. (Jesus: "Kom, jag ska göra er till människofiskare!")

Vattnet är både drömmen men vattnets rening möjliggör också uppvaknandet. Fiskarnas tecken är ett kuriöst dubbeltecken som tycks indikera såväl en vattenvirvel som driver själen ner i syndafallet, men också en uppåtgående virvel som lyfter själen upp ur den sublunära drömvärld där Djävulen slår dunster i ögonen på folk med sitt billiga materiella glitter.

Ebioniternas två bud:
1. From och sensitiv inåt, mot Gud i själens centrum.
2. Rättfärdig och ingen mes utåt mot världen,
Satans bländverk. "Ja är ja, nej är nej."

 
_____

1. Kristen bibelutläggning i all ära, men saknas den grundläggande insikten om att de första kristna var samma folk som i historieböckerna ömsom kallats esséer (av hasidim = De Fromma) eller ebioniter (ebionim = De Fattiga), driver exegeten snart ut i konstlade förklaringar av denna "bättre" uppståndelse. Se t.ex. den här lilla texten i frågan.
   
   Hela textens resonemang är urspårat från första början då det utgår från den korrumperade kristna västtradition som redan bestämt sig för vad 'amod, "uppstå", innebär. Typiskt nog omfattar Johannes Döparens efterlevande i Irak reinkarnationsläran, även om deras religion i många avseenden ser ut att ha korrumperats och förvrängts under 2.000 år.
   
   Det för kristendomen mest obehagliga fynd Eisenman gjorde, är att sena texter från Döda havet pekar ut kristendomens egen hjälte, missionären Paulus, som en bespottare och lögnens man, en apostat - en som "hånade den judiska lagen inför hela församlingen".
   
   Nya testamentet innehåller fortfarande ekon av brytningen, när Jesus broder Jakob förbjöd Paulus att sprida sitt "lagfria" råttgift inom landets gränser, vilket förde honom ut på de missionsresor i Mindre Asien som alla kristna är så stolta över!
   
   Den länkade texten här ovan bygger på denna totala omedvetenhet om att Paulus skriver i polemik mot de verkliga kristna ("smorda med olja", heliggjorda genom sin exceptionella hängivenhet för det den skrivna Lagen). Han försöker i sina brev framstå som "den äkta varan" - i trots mot Jesus bror och hela kärngruppen.
   
   Hans tal om att en "bättre uppståndelse" väntar den kristne, kan läsas som att han oavbrutet försöker vara lite bättre och erbjuda hedningarna lite mer än den kärvare läran hos de ursprungliga judekristna. En billig mattförsäljare är vad han var, Paulus! En man som "hånade lagen mitt i församlingen".
   
   Och han lyckades sprida sin nytillverkade allmänt mysterie-hellenistiska  religion, genom att göra personkult av en av rörelsens flera ledargestalter! Jesus släkt måste ha hatat honom för hans korruption av lärorna. (Rullarna uppmanar till hat mot Satans utsända, rättfärdigheten kräver att man tar ställning.)