Mammon och själens förorening: 117 finansrelaterade kartor

Samla därför, O min själ vad är tillräckligt och rätt och i sådan mängd att det varken överdriver genom att vara mer än tillräckligt, men inte heller mindre än behövligt. På så vis, och brukande sjysta mått, kommer du inte att förledas till orättvisans överträdelse.

/filosofen Filon från Alexandria, 1a årh

Här följer ett viktigt test som rättade till en skev bild som vuxit fram när jag ostrukturerat sparat finans- och bankfolk vartefter de dykt upp i medierna. Senast noterade jag en drapa i AB riktad mot ordföranden för Svenska Bankföreningen, lobbyisten Hans Lindberg. Förnumstigt nickade jag åt soltecknet: "ja ja, se där, ytterligare en Sol i ägandeprincipens Oxe". Det är förstås Oxens 2a hus, ekonomihuset, som styrt uppmärksamheten ditåt och skapar överreaktioner varje gång tecknet visar sig.

Eftersom en av mina bästa vänner är född bara dagar från lobbyisten var jag tvungen att undersöka. Vännen hade en något knaper barndom, röstade socialdemokratiskt tills hustrun - turligt (?) född till välbeställda föräldrar utkvitterade ett skapligt arv. Han började genast sympatisera högerut. Nu fanns tillgångar att skydda och ibland tycks politisk färg avgöras av egointresset snarare än den rätta vägen (mer om vilken mot slutet av texten). Kappvändandet är begripligt men visar hur ytlig partitillhörighet är i ett Sverige vars horoskop visar att Måne (nationella känslorna) i Väduren (egoprincipen, men underminerad av Mars-Oxen i "infrusna" 8e huset). Landet är alltjämt märkt av gamla Fattigsverige och har, ett mycket klent 9e filosofihus, vilket drabbar även andra områden i nationalkartan, landets SOL ägs ju av en svag Saturnus i 9e... 

Detta har tydligt märkts i överskottsmålet (den fattiga människans och Göran Perssons skräck att vara skuldsatt och "inte fri" - som om inte arbetsplikten/arbetslinjen skulle vara ett perfekt exempel på ofrihet).

Staten är traumatiserad av sin karma från Fattigsveriges tid men har tagit denna störning som intäkt för att alltmer girigt åderlåta folket och efter att samhället nu högervridits så till den grad att de som inget har bestraffas ytterligare medan staten under borgerlig ledning vräker förmåner över dem som redan har av de heliga pengarna.

Kanske har eländet nått sitt maximum med regeringen Kristersson, kanske blir det ännu svartare med det grepp militärfanatismen nu kopplar om nationalekonomin. T.o.m. kapitalismpositiva Expressen tar denna dag upp ämnet i en ledare:

https://www.expressen.se/ledare/bankerna-festar-mitt-i-krisen-infor-bankskatt/

Men 117 horoskop i följande minitest resulterade inte alls i Oxen som ett ovanligt materiellt tecken! Men här råder viss röra i bloggarens dataset. Sökningen var på en fast taggkombination "Bank & Finans" men här ingick också några ekonomiska brottslingar eftersom de varit traders eller verksamma i bankvärlden. Nationalekonomer finns också med om de varit verksamma politiskt eller i bankvärlden. 

Samtidigt finns här en många år äldre samling på hela 300 kartor på enbart sökkriteriet "Finans" (och som troligen aldrig analyserats). Jag ögnade nu igenom de 117 manuellt och eliminerade några felträffar, och tror återstoden alla representerar människor där penningens demon Mammon utövat ett dominant inflytande. 

Frågan är hur Mammon kan tänkas se ut astrologiskt är besläktad med föreställningen om judarnas dans kring Oxen eller Guldkalven, som således inte var överrepresenterad vare sig som sol- eller måntecken.

Dessa 117 utmärker sig dock för en men oerhört viktig underrepresentation. Varför saknas kardinaldygden Rättvisa (Vågskålarnas tecken) nästan helt i denna samling? Undviker en rättskaffens människa den smutsiga Penningen som pesten, likt den här bloggaren med tydligt betoning på Vågen och därtill i det lyckobringande 5e huset i sitt horoskop? 

Med ett fungerande samvete eller rent av rättvisepatos blir det närmast omöjligt att ha hantering av pengar som levebröd eller målet att se pengar tjäna pengar (det finns gott om riskkapitalister i datasetet). I AB-artikeln citeras banklobbyisten varmed spaningen började. Bankernas ohemula vinster och utdelningar till chefer och styrelser är helt okej trots att Folket går på knäna:

'Lindberg tycker vi ska jämföra bankoligopolet med företag som arbetar utan statliga garantier på en stentuff världsmarknad.'

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/wA1Qgn/bankernas-overvinster-sticker-det-i-ogonen-kan-svantesson-inte-titta-bort

*****

Solens och Månens fördelning på de 12 tecknen:

    SO    MO

ARI 10    14
TAU 14     9
GEM 14    14
CAN  6     8
LEO 10    10   
VIR 10     8
LIB  8     2
SCO  8    13
SAG  5    11
CAP  5    11
AQU 11     8
PIS 16     9

Genomsnitt 9,75 placeringar/tecken. Bloggens tidiga försök att via pseudostatisk se intressanta resultat kan ännu mer förenklas användas här, men med ett litet dataset krävs här stor avvikelse. En tredjedel av snittet eller lika mycket över (~166%)  räknas som notabel under- eller överrepresentation (3,25-16,2). 

Som synes är det enbart filosofen Filons sekundära dygd Rättvisan som visar sig här och dessutom bara hos den intuitiva där den genomlysa sinnets Måne så att själen avböjer finansverksamhet. Varför inte Solen? Kanske för att Månen i Vågen ges ett bättre omdöme än Solen. Den senare fallen (försvagad) i detta tecken. Solen representerar oförvägenhet, mod men också vrede, Eld-planeten har kvaliteter liknande den svarta eldens Mars men renare. Inga av Solens egenskaper passar i Vågens tecken, Rättvisans vågskålar och, har det Venus som fundament/härskare. (Säg att Solen strävar mot det Venus, härskare i Vågen, redan perfekt kan, vad Venus ÄR.)

Venus var "den himmelska Afrodite" eller en ren själ, vilket knappast den till passion och ilska knutna Solen är. Den "perfekta varelsen" var enligt Filon av Alexandria sin landsman Moses, men ytterst Saturnus. (Filon: den sjunde kretsen är eller representerar "geometrins essens" och "helighet"). Både Venus och Saturnus härskar i sina positiva lägen i Luft-tecken och är båda essentiellt tillhöriga Luft-elementet. Det leder till en intressant utvikning:

Jag hörde nyligen ett radioprogram om romantiska kompositören Franz Liszt, han visade att Solen i Vågen är extra sårbar för fåfänga, speciellt som i hans fall med Venus och Solen i konjunktion, vilket förmedlar en viss självmotsägelse, den kända Lejonascendenten framhäver en Sol i dess fall, samtidigt som Venus står helt rätt och skapar en kuriös mix av begåvning (i tredje fingerfärdiga huset) och moraliska tillkortakommanden.

Hans båda kärlekar i livet var båda prinsessor, vilket inte hindrade honom från ständig otrohet i yngre år när delar av Europa drabbas av "lisztomani" - liknande kändishysteri som ett fåtal av dagens popartister frammanar. Typiskt nog pendlade Liszts Vågskålar mellan ytterligheter och närde motsatsen - en gammal tanke att bli präst lämnade honom aldrig helt. 

Solens nedsatta förmåga att välja (och välja rätt) i Vågen är bara ett förslag, men som listan visar är det flera tecken som vittnar om skillnaden på Sol och Måne och snarast en indikation på naturliga slumpvariationer. 

I följande citat filosoferar Filon från Alexandria (utifrån sin säregna fusion av platonism och judendom). Man måste veta att han genomgående har platonismens filosofiska astrologi som en underförstådd bas, och "sunt förnuft" pekar t.ex. rakt mot Saturnus sjunde himmel eller det högsta och rationella själssegmentet. 

Citatet är från en analys på flera sidor av en kort bibelvers och är bara delvis begriplig på grund av filosofens grundlighet i sina resonemang (varje ord i bibelversen får en rejäl utläggning). Men i stora drag står det klart och referensen till buken, den krälande Ormens eller njutningslystnadens degraderande inverkan.

Moses säger, beträffande den själ som misstänks vara en trolös (äktenskapsbrytare), att om denna själ övergivit sunt förnuft, vilket representeras av en människa som lever i enlighet med lagen, och befinns ha gått över till passionen, vilken förorenar själen, "skall den svullna i magen", med vilket menas att alla magens njutningar och aptiter förblir otillfredsställda, och den här själen kommer aldrig att höra upp med sin okunniga girighet. Oräkneliga njutningar kommer (aktivt) att flöda in denna orena själ och sålunda kommer dess passioner att sakna ände.

Allegorical Interpretation, III.148

Och uttalandet (till Ormen): "Och markens lort ska du äta alla ditt livs dagar" är också väldigt träffsäkert. För njutningen som erhålls från kroppslig föda är helt jordisk. Och kan vi inte med reson säga följande? Vi består av två skilda delar, själen och kroppen. Kroppen är nu framställd av det jordiska (astrologins metafor JORD), medan själen består av luft (jfr den antika västtraditionens himmelska Afrodite/Venus). Luft-själen är ett fragment av gudomen, för (Moseboken) säger att "Gud andades på människans ansikte och hon blev en levande själ".

ibid. 161

I Filons platoniserande bibelkommentarer börjar grunderna till västerlandets numera urvattnade (om inte helt utsläckta) morallära visa sig. Alexandria var en smältdegel där det som skulle bli vår kultur gavs ytterligare precision. (Klassicister i Europa hånade på 1800-talet hellenismen som en dekadent blandkultur, numera är det annat ljud i skällan). För vår del kan man få intrycket att svenska staten närmast sataniskt fostrar förorenade själar (medborgare) genom dess kriminella sätt att låta marknadens intressen härja fritt i folkets medvetanden. 

Missa inte Filons antika tanke att njutningar är AKTIVA krafter och kan ta kontroll över hela den levande människan (astrologins Sol - se Sol-Lejonet Matthew Perrys närmast livslånga besatthet av först att "bli en tv-skådis" och när det lyckades droger). Se svenska kvällstidningar och public service-tv som numera fostrar medborgarna till en sexkåt apas mentalitet. Ja! Så håller staten underklassen i schack, ägnar all tid utanför det påbjudna löneslaveriet till slaveri under passionerna. 

Sverige är faktiskt så korrumperat att dessa antika texter tycks helt främmande för vår kultur och uppfattas kanske t.o.m. som samhällsomstörtande. Men det kapitalistiska konsumtionssamhället är redan något trasigt. I själva verket pekar antikens filosofer ut vägen tillbaka till en mer intelligent och klartänkt och allsidig människovarelse. Men först måste bank- och finansmän (och marknadsmentalitetens girighet och amoral) kriminaliseras och hela världen nå en ny tidsålder.

*****

Mot tanken på att Månen i Vågen skulle antyda Rättvisans dygd är att den primära dygden Förnuftet (Stenbocken/Saturnus) inte skiljer ut sig vare sig via Sol eller Måne. Samtidigt ÄR ju Stenbocken den princip som på en låg astrologiskt nivå handlar om maktförvärv genom materiell ackumulation ("den som sitter på största skattkistan när han dör, vinner"). 

I Förnuftet (likt Saturnus essentiellt knuten till Luft-fakultet, Luft är en arketyp ett levande väsen i Platons Idévärld), men fallet till det lägre Jord-elementets nivå ligger därför snarast ett argument FÖR överrepresentation för den aktiva och hamstrande Stenbocks-Solen! Istället är 5 solar nära underrepresentation. 

Här slår astrologin knut på sig själv eftersom symbolerna inte berättar på vilken "nivå" de opererar. (Minns hinduiska lösningen är via ascendenten skilja mellan planeter som är "verksamma välgörare" eller "verksamma illgörare"). Det är dessa nivåskillnader som förklarar att Stenbocken också representerar konventionell samhällsmoral som alltid och i alla tider predikat måttfullhet. "Den som har mest när han dör" är en så uppenbart vrickad devis att den bara representerar sjuka människor och de futtiga 5 solarna påminner mer om Stenbocken som också är känd för snålhet och ibland närmast asketiska läggning. 

Problematiska ledare som Putin och andra kan mycket väl ha handfat i guld i hemmet, men söker utåt spela frugala. (Se Putins Sol konjunkt Saturnus i Jord-elementet, ett tydligt tecken på en konflikt mellan solkungens vräkighet och frugalitet.)

Precis på gränsen till överrepresentation (Mammons offer) står sinnelag eller begärets Måne i Fiskarnas tecken. Det är precis samma måntecken som ensamt utmärkte sig i ett av bloggens äldre tester av VD-typer. Bloggen har närmast övergivet den hellenistiska (äldsta västerländska) traditionen där Fiskarnas motsvarande 12e hus benämnde "den onda demonens hus" samtidigt som lustigt nog den stora rikedomens Jupiter var dess härskare. 

Rättelse. Kommentatorn nedan noterar sammanblandningen:  Inte Månen utan Solen i Fiskarna! Därmed faller den direkta parallellen till VD-typerna. Dessas Mån-Fisk har i betydligt äldre inlägg antagits vara psykets fruktan för den värdlsliga förlusten (Fiskarnas/12e huset) så att tecknet har två extremt olika sidor där den enda påminner om typen i Filons inledande citat, oförmågan att se det måttfulla. Det verkliga uttrycket för Fiskarna är just vittnet, martyren, beredskapen för det högre livet, bortom den vegetativa reproduktionssjälen.

Se Jan Guillous färska krönika om privatiseringsdillet i Sverige och nu Norge och förbindelsernas sammanbrott som brev på posten (eller inte, även posten är numera en bolagiserad icke-service). Inte överraskande menade antikens klarsynta tänkare att kommunikationens Merkurius lider sitt "fall" i den världsliga förlustens tecken (och den andliga vinstens, om inte själen är så lågt fallen att den eftersträvar VD-positioner - mot själens bättre vetande om sitt öde). Troligen hänger doktrinen om den onda demonens 12e hus ihop med läran att dödssynden girigheten - Merkurius! - "lider sitt fall" i Fiskarna (och dess "upphöjelse" i precisa Jungfrun mittemot). Hinduisk astrologi låter alltid hus och tecken och planeter anspela på varandra. De tycks fungera som synonymer och skulle t.ex. Merkurius "fall" dyka upp i flera former finns risk för dåligt intellektuellt omdöme och ha-begär.

Jag tror dessa luddiga iakttagelser ger bakgrunden till såväl tankar om Mammon som ond rikedom - 12e är också martyriets hus och platsen där goda själar offrar det världsligt goda. Eller de inte fullt så goda misslyckas helt i uppdraget och blir en CEO eller en bankman? De vinner världen men förlorar sin själ till den onda demonen. (Sällar sig till en annan övergripande ödeslinje?)

VD-testet gjordes medan villospåret kvantifiering ännu höll bloggaren i sitt grepp. Mer läsning av antika tänkare har visat att astrologins "sanning" ligger över de förhållandevis låga verkligen där räknenissar och kvantifierare håller till. Eftersom Platons Idévärld rymmer också talen som idéer eller arketyper bör dock den högre verkligheten lysa igenom i vår grottvärld i formen av numeriska omen. 

Gjorde bloggen något fynd var det snarast hur små de signifikanta tecknen på arketyperna i rollen som inomvärldsliga förnuftsprinciper (logos/logoi), dvs. här nere i sinnevärlden. VD-typer som fått det världsliga offret helt om bakfoten skulle kunna vara 12e "offret" som "missat mål". Samlingen Nobelpristagare i Kemi visade passande en övervikt på Jord. Den i sig själlösa Jorden är exakt den urspårning den moderna västmänniskan begått. Men mer intressant  för den framtida mänskligheten är DNA som kommunikation, som intelligenta instruktioner från Hermes/Merkurius - gudarnas budbärare (inte skepnaden av Hermes som marknadsplatsens tjuv) - ned till det själlösa materiella bottenskiktet och utformningen av denna världs livsformer.) 

Helt klart har astrologins egen metod rätt: den uråldriga astrologin börjar tala först när man kan använda ett rejält antal tolkningsparametrar på ett givet horoskop och sedan låta intuitionen höra av sig med ett svar skapat på en nivå vårt samhälle i princip aldrig kräver av människan. Det går inte att skapa statistiska jämförelser utifrån de många variabler som tolkningsmetoden kräver. Dataunderlaget skulle behöva vara astronomiskt stort och kanske inte ens då ge resultat. Astrologin tillhör en högre verklighet som inte förnekar att denna verklighet finns, och det är från det immateriella Intellektet jordmänniskan upplever intuitioner och aha-ögonblick.

PS. Jag har redan "varnat" för att bloggen kommer att referera till filosofen Filon under överskådlig framtid, just för att jag strax såg att han är informerad av astrologi just under ytan. Innan de samlade verkens runt 2000 sidor är genomlästa måste jag upprepa att jag från första sidan kunde skönja något asketiskt över hans form av underliggande judendom. 

Mycket riktigt var han en av de som skrivit om de världsförnekande esséerna. Enligt en 1800-talslärd, Christian D. Ginsburg, som samlade ihop alla fragmentariska omnämnanden av detta samfund (långt innan fyndet av Dödahavsrullarna) återstår av Filons text om esséerna bara ett citat hos kristna kyrkofadern Eusebius. 

Däremot var judiske historikern Josefos (född år 37) för en tid medlemsaspirant och kompletterar den samtida bild omvärlden hade av detta gåtfulla samhälle i samhället:

...De förkastar njutningen som ett ont och betraktar återhållsamhet och motståndet mot passioner som en dygd. ... De förkastar rikedomar och praktiserar egendomsgemenskap (kommunism) på ett mycket beundransvärt sätt. Inte en enda av dem är rikare än någon annan, ty det är en lag att de som går med i rörelsen ger upp sina besittningar.

Jämför Nya Testamentets berättelse där Jesus anmodar den rike mannen att ge upp allt han äger och den rike mannen missmodigt backar ur - vissa själar är för orena redan från födelsen, för dessa kan vändpunkten ligga flera återfödelser fram i tiden.

Josefos skildring hårdrar punkten om njutning och Filon låter misstänkt välinformerad som skiljer perfekta själar från strävare mot godheten och de i ett förberedande stadier. (Och helt förtappade själar.) Hela samhällen av män och kvinnor levde i äktenskap och Filon ägnar den lägsta dygden, den till Vatten-elementet (den prokreativa nivån - "naturen") anknutna måttfullheten eller moderationen samma uppmärksamhet som de andra dygderna. 

I nyliga inlägg har Filon ofta nämnts och här kan det vara läge att peka på en oklarhet. Han fastslog att dygden Rättvisa är "dynamisk" och bara kan ses i verksamhet. Den som talar jämlikhet och sedan gör tvärtom (som Sverige) är den värsta brottsling, en orättfärdig. Samtidigt kallas rättvisans Vågskålar och den himmelska Venus (Venus i Luft-Vågen) gudomlig, vilket kan tyckas motsägelsefullt och grumligt. Men se tidigare inlägg så klarnar bilden. I den antika världsbilden (särskilt Platons duala) finns alltid två perspektiv:

Solen och Saturnus - ömsesidiga fiender bara i sinnevärlden, inte som arketyper

 

Dygder - dynamiska eller statiska likt Förnuftigheten - är förhållningssättet för människan i den lägre sinnevärlden. Där råder den morallag Ateisten i sin fåvitskhet ägnar all kraft att bryta mot. Hinduerna talar om att samla bra eller dålig karma. Den "himmelska Venus" är förstås på hemmaplan i Vågskålarna, vilket i sig kan beskrivas som "i himmelen", eller i Luften, den senare också en verklig existens, en arketypisk förlaga till den luft vi andas som människor. Livsluften för en helt ren själ är den perfekta förbindelsen med alla andra rena själar (de är alla på sätt och vis samma ande eller andedräkt) eller den individuella eviga själens medvetenhet om att alla kollektivt utgör det gudomliga Intellektet (platonismens Nous). Mest fri i Luft är Merkurius som obesudlad kan färdas genom alla regioner.

 

Här ser ser man hur oren den kapitalistiska människan på jorden är, och hur lite livet eller döden kommer lyfta henne. Den synske Rudolf Steiner (antroposofins grundare) andeskådade och såg att helvetet för rövare är att de på andra sidan ständigt blir bestulna, som kultrullen Måndag hela veckan!

Jag tror Filons förlorade apologetik om det judiska folkets trosföreställningar kan ha berört samma tankar som så tydligt syns i hans texter som överlevt. Det är ren esséism i citaten här ovan!

Även Josefos kommer gruppens inre läror nära i sina redogörelser. I det här stycket syns tydligt varför passionerna och då särskild njutningslystnaden ansågs omöjlig för den som åstundade själens perfektion.

De tror fullt och fast att medan kroppen förgås och dess substans saknar varaktighet, är själarna odödliga. De fortfar förevig att framträda ur den mest subtila etern (reinkarnation!) och höljs av kroppar till vilka de attraherats av naturlig böjelse, som vallade genom häckar. Och när själarna befriats från kroppens bojor, fröjdas de och färdas uppåt, som om de just släpps fria från träldom.
Ginsberg - The Essenes/The Kabbalah - Two Essays, (samlade i en utgåva 1955, s.48) 

Den här bloggarens fröjd över att brottas med astrologins "filosofiska" aspekt undgick mig länge, på på födelsekartan ses en dominant Saturnus och bloggaren slets i hela sitt liv mellan relationer eller ett ensamliv i sina bästa stunder tillägnat studier. Saturnus exakt i väster och ägare till det 9e filosofihuset, ett ämne Saturnus vidareförmedlar till Tvillingpersonan. Därtill står en kommunikativ ascendenthärskare i 5e goda karmans dharma-hus (den jordiska människans plikt eller moraliska påbud). Som om inte det räckte är bloggarens Merkurius horoskopets indiska Atma Karaka - vad själen vill och skriva den här bloggen är tydligen vad den vill. (Tur att jag inte såg detta sammanflöde före sextio, man kan bli en fåfäng sprätt för mindre.) 

Jag har utan att lyckas sökt avsluta bloggen flera gånger utan att lyckas. Atma Karaka - det själen vill. Det är knappast en slump vilket horoskop man föds med, utan en subtil fingervisning om vad slags karma man är här att arbeta med denna gång. Och det är först nu, i andra andningen och nästan utan publik bloggen börjat orientera sig mot "filosofisk astrologi".

Tydliga indikationer i en karta visar att det inte är förstå gången själen "får lust" med ett projekt, den har redan ägnat sig åt saken i tidigare liv. Se Franz Liszts 3e hus för lägre intellektualitet och rent kroppslig fingerfärdighet (merkuriushuset anknyter till armar, händer). 

Att ha ett så extremt "rent" budskap som Eld/Luft i 3e (och som förmedlas vidare till den kroppsliga ascendenten) säger något om en mästerlig pianist (först och främst men även en kompositör). Jämför gärna horoskopet för barngeniet Mozart, också med Lejonascendent och både Mars och Venus i Luft och den senare som ägare till 3e huset, vilket gör Luft-nivån mystisk (tänk hans okontrollerade Tourettes/sliriga tunga).