När en nattlig dröm 2007 ledde mig bort från västerländsk astrologi och närmast profetiskt introducerade den sideriska zodiaken, förbluffades jag av att den hinduiska traditionen samtidigt kallar Solen "grym" och själens generella symbol (på en djupare nivå är det Atma Karaka som indikerar individens själsliga motivering i detta liv).
Bloggarens blå drömmar och Stockholmsterrorn
Att Solen tjänar som gudomlig symbol i många traditioner gör dess "grymhet" än mer svårbegriplig tills det är den fysiska solens stekande hetta för utomhusarbetaren hinduerna syftar på, en helt annan upplevd realitet än yogins sökande efter sin själ (atman) som ju mer man förstår är Brahman - alla varelsers själ och bakgrunden till att alla levande varelser hör samman, var och en på sin nivå. Djur och rationella människor är underavdelningar i gudomen, och härifrån idén att en människa kan degradera sig så rejält att den transmigrerar till en djurkropp efter att i människokroppar tydligt nog visat så låga njutningstendenser att varelsen bättre platsar inom en art som utmärker sig för lasten ifråga.
Sexton år senare hittar jag slutligen den judiska platonisten Filon vara omfångsrika skrifter väl representerar den världsbild som gällde i senantiken och som astrologin bygger på. Här är ett perfekt exempel som påminner om att hinduernas tradition om den planetära fiendskapen mellan Solen och Saturnus har minst tvåtusen år på nacken och att konjunktionen (det räcker med att de befinner sig i samma zodiaktecken) måste betraktas som ett problem individen har att brottas med i sitt liv för att hoppfullt kunna återfödas utan detta omen.
Mest känd i världspolitiken är Putin, med sin konjunktion i Jungfrun. Både en överdådig solkung som lever slösaktigt och överflödigt i det privata samtidigt som han signalerar Saturnus hårda arbete utåt. Det är också Saturnus konservatism och kopplingar till historiens gång som visar varför han som solär ledare vill återskapa Rysslands/Sovjets forna storhet.
Filon, 1a årh:
Om du någonsin skulle fråga dig, O mitt medvetande, vilken plats som tilldelats njutningen, fundera inte ens över områdena runt huvudet där människans resonerande fakulteter har sin boning, för där kommer du inte att hitta den [njutningslystnaden]. Förnuftet är nämligen i krig med passionen, och de kan inte vistas på samma ställe. I samma ögonblick förnuftet får övertag förkastar det njutningen men så snart behagsökande råder, tvingas resonligheten på flykt. [Men om inte huvudet] sök först njutningslystnadens centra i bröstet och i magen, för det är där modet och ilskan respektive aptiten/begäret residerar, alla vilka är delar av den irrationella fakulteten [själsnivån]. För det är där vår dom avtäcks och också våra passioner.
Medvetandet hindras därför inte av någon extern kraft från att överge dess uppmärksamhets legitima objekt, vilka enbart kan förnimmas av intellektet, och kapitulera inför de sämre valen. Detta händer dock bara om det råder ett krig i själen, för i detta fall följer av nödvändighet att förnuftet faller under inflytandet från människans underlägsna del, i det att förnuftet (den rationella själen) inte har en krigisk karaktär utan föredrar fred.
The Works of Philo/Allegorical Interpretation III.116-17, Yonges bearbetade nyutgåva från 1993
Här haglar det av beskrivningar som bloggaren mödosamt listat ut genom åren, med start i illustrationen av daVincis illustration av människan där det inte tog lång stund att koppla njutningslystnaden till könet och till astrologins Måne, därovan passionen knutan till hjärtat och astrologins symbol Solen. Men huvudet ägs av förnuftet och den passionslösa Saturnus.
Att astrologins schema om vilken planetsymbol som matchar vilket zodiaktecken är intrikat framgår av att Filons högt skattade förnuft mest skapar problem som den låga formen av Saturnus - härskare över makthungerns Stenbocken. När han talar om förnuftets objekt, som enbart kan förnimmas av intellektet befinner vi oss helt klart inne i Platons idévärld som via Vattenbäraren föregår Stenbockens önskan att ge idéerna eller formerna en konkret, materiell utformning. Och det är där Saturnus börjar kallas den "Stora Illgöraren" eftersom det bara är svett och tårar att ägna sig åt den lägre verkligheten som Människans arketypiska själ genom sitt fall i Paradiset förvisade sig till.
Det här citatet är ett annat hörn av Filons omfattande och hyperintelligenta världsbild och stämmer exakt ihop med ett tidigare citat om kardinaldygderna som jag kort återvände till i detta inlägg.
*****
I en lustig synkronisering nämnde jag kort ateismen i svenska Humanisternas skepnad som ett skäl till att den här bloggen startade 2009.
Den otrogne ex-prästen - mycket hjärta, men var är hjärnan?
Inte ens ett dygn senare dyker en debattartikel i Expressen av dåvarande ordföranden Christer Sturmark upp:
https://www.expressen.se/kultur/ide/antligen-har-vi-sekulara--samma-status-som-kyrkan/
Han kallar sin pseudoreligion "naturalism" hellre än "ateism" - det senare begreppet avslöjar tydligare att vissa människor bygger hela sina liv på att vara neggon, här en negation av gud, a-teism. Smått tragiskt är det att se att Sturmark årtionden senare fortfarande tjatar om de statliga pengar Humanisterna tycket att de har lika mycket rätt till som andra "trosriktningar" - här tycks det handla om en livslång och svårartad fixering, en psykisk störning. Nu tycks han lite gladare men de tröstlösa åren av avundsjuka hörs ännu.
Utrustad med en ny känsla för antikens mäktiga psykologi, uttryck i planetära symboler och själens fientliga segment kan det vara intressant att studera Världssjälens tillstånd dagen för Sturmarks födelse.
 |
| Obs. "Naturlig zodiak" till skillnad från kartan nedan |
Råder där ett planetärt krig mellan Förnuftet och den irrationella själens låga begär kan man utgå från att just den här födelsen sugit åt sig himlens svårare omen. Man kan också påminna sig att Saturnus, världsligt tolkad, representerar inte bara historiens gång utan också det kroniska, det som framhärdar över tid. Fixeringar över t.ex. ekonomisk trygghet (bidrag från pappa staten). eller det lilla barnets grämelse över saker det tycker föräldrarna borde ha gett det. Astrologin kallar Saturnus en karmisk planet eftersom påminner om den historiska kontinuiteten och indikerar (via tecken- och husposition m.fl. sammanhang) en viktig tråd själen kan ha arbetat på i århundranden och många liv.
Saturnus kan både vara till stort förtret i ett personhoroskop men också (fast mer sällsynt) indikera att Förnuftet eller den högre Rationella Själen dominerar människan i fråga (och tyder på att själen odlat liknande intressen i åtskilliga liv). Sådan är teorin, men trots den här bloggens många år går det oändligt långsamt att titta på kändisar eller officiella personer och försöka bilda sig en uppfattning eftersom födelseklockslaget som rangordnar planeternas betydelse är en sällsynthet, särskilt i Sverige som inte ingår i de högkulturer som studerat sambandet mellan himmel och jord.
Ovanstående karta är en naturlig zodiak som är den mest generella. Bara zodiaktecknen som dygnets idéer och bara utgångsläget. Detta är Platons Idévärld om man så vill, vad Världssjälen har för idéer i sitt eget intellekt.
Att resonera utifrån den naturliga zodiaken är en spekulativ eller kanske till och med filosofisk gren av astrologin. Nyplatonisten Plotinos (200-talet) fnyste åt vanliga astrologer som tjänade pengar på vanligt folks triviala funderingar om pengar och kärlek (intet nytt under solen).
Sideriska har flera gånger funderat över varför Plotinus alltid valde att kalla själen Afrodite (Venus) och se ovan Filon: han sade att själens bästa del inte sökte krig som den störiga Solen eller ännu lägre själsnivåer (krigaren Mars!) utan fred.
Såg nyligen en utmärkt spansk dokumentär på AxessTV som beskrev den extraordinärt omdömesgilla kejsar Hadrianus som från 117 och de närmaste tjugo åren konsoliderade Romarriket. Han älskade den grekiska filosofin och religionen och vårdade sig om sin själs hälsa. Han inympade den grekiska etiken i Rom, som på latinsk kom att kallas humanitas. Efter programmet kontrollerade jag kejsarens födelsedag och gissa - en tung nymåne i den äkta humanitetens eget tecken Vattenbäraren! (Luft-elementet knöts tidigt som utmärkande för mänskligheten, kapabel via träning till en intellektualitet besläktad med Platons gudomliga Intellekt - att vidmakthålla ett stort, ibland gigantiskt och tankeinnehåll.)
 |
| Nymånen kan betraktas de sekundära mån- och solascendenterna - månen för känslonaturen och solen för handlingsnaturen. (Används i Indien som extra utlåtanden till den ascendent som bygger på känd födelseminut.) |
Solen och Månen grundas på Saturnus solida om än lägre härskarläge i Jord-tecknet Stenbocken. (Hadrianus, konsolidatorn av Riket!) Programmet nämner i förbigående den för Hadrianus viktiga "den himmelska Afrodite".(Venus i Luft-läge i Vågen.) Plotinos i nästa århundrade och ledare för Platons Akademi i Rom har alltså en tradition att utgå från, men naturligtvis går de astrologerna teserna längre bak. Jag vill minnas att det äldsta funna grekiska horoskopet är från 200-talet före vår tid, 200 år yngre än det äldsta babyloniska.
Man anar att Filon kände till precis det senare Plotinos kallade filosofisk astrologi och som säkert den bildade kejsar Hadrianus i sin vurm för det grekiska stimulerade.. Astrologin har sedan denna tid haft en livaktig tradition där Afrodite/Venus freds- och sambandsskapande tecken Vågen (kardinaldygnen Rättvisa) har Förnuftet eller Saturnus "upphöjd". Genom det uråldriga schemat över planeternas "digniteter" och sämre placeringar läcker den genomtänkta antika filosofin och världsbilden igenom, för dem med ögon att se. Att vara "naturalist" är bara för de som lagt sitt pussel illa (eller är svagbegåvade) och landar i grova missförstånd. Standardtecknet på att inte ha nått ända fram är avfärdandet av komplexa myter som gamla barnsagor.
Det fanns en tid när bloggaren surade över att en födelse i Vågen klassas lågt, särskilt i hinduisk tradition som tar "fallna" planeter på stort allvar. Solen är den levande själen/atman - människan inkarnerad och vid liv i denna värld (i sitt nästa jordeliv kommer soltecknet troligen att vara ett helt annat, kanske under Saturnus - det högsta själssegmentets överinseende). Solen härskar i Lejonet och antyder ett starkt och driftigt hjärta (intressant nog hade den enda kvinna med svårt hjärtproblem vilket lett henne till ett lugn liv just Solen i Lejonet, men anfäktad i ett problematiskt horoskop).
Om Solen är fadern blir sonen/barnet den vari "Fadern förhärliga sig" enligt Bibeln. Mycket riktigt är Väduren (barnet, debutanten) platsen för Solens "upphöjelse". Och då också motsatta Vågen platsen där Fadern inte har någon avkomma att brösta sig om. Det hände min far, som var tvungen att yngla av sig fyra gånger innan sladdbarnet visade världslig förmåga. Själv hade han intellektuella komplex och hade kämpat sig upp utan studiemeriter, men sent i livet började han slutligen förstå av bloggen, hans förstfödde sysslade med.
Bloggarens exceptionellt okarriäristiska horoskop har tjänat som exempel i flera inlägg. Det har tagit honom till efter en tidigarelagd pension (i fattigdom) att förstå att Solen helt enkelt inte var viktigt i det egna horoskopet utan Solens fiende Saturnus. En fallen Våg-Sol (låt vara i goda karmans 5e hus) står sig ganska slätt mot Saturnus i sitt världsligt starkaste läge gradexakt mot ascendenten vid solnedgången. (Kuriöst stiger Månen i exakt i öster och Månen/sinnet/medvetandet ser Saturnus som en vän.)
Sideriska siktets texter är därför ofta fylld av en anda som motsätter sig simpla solära vandringar, banalt ledarskap och vår tids arbetstvång fast arbetena är rent människofientliga.
Sturmarks (och ytterligare drygt 300 svenska födslar detta dygn) har en "naturlig karta" med just det planetära krig mellan förnuftet och dem passionerade vreden, Saturnus och Solen, som Filon från Alexandria varnar för. Men bloggen har redan gått ett steg längre och peka på att konjunktionen är den verkligt svåra konfigurationen, medan en opposition kan ge tillväxt genom "strid". Men det är långsam tillväxt eftersom Saturnus representerar den gudomliga sjunde himlen. Att zodiaktecknen här tillhör den rigida Mörkrets kvalitet (Tamas guna) kan också göra tillväxten väldigt långsamt (och mer än troligt komma först ur de kollapser som det Rigida är benäget till.)
Av den naturliga kartan ser man lätt hur Sturmark valt ateismen och förnekandet av något bortom den lägre sinnesvärlden (och dess teoretiker). Men det behövs resonemang för att dispositionen ska klarna.
I den naturliga zodiaken ligger Saturnus perfekt, essentiell Luft och i sitt högre läge, Luft-tecknet Vattenbäraren. Mittemot Solen i härskarläge i Lejonet där okunskapen är maximal om man propsar på individen trots att Saturnus i Vattenbäraren hela tiden visar att det finns en kosmisk intelligens, en sinnebild för Platons gudomliga Intellekt som bär på förlagorna till det den sinnliga människan är hänvisad till. Men den lägre människan formad av Vatten och Lera (den materiella Adam i Bibelns skapelseberättelse) har likväl tecken i det fysiska på att en högre gudomlig-intellektuell verklighet ligger bakom det skapade. Här har atister uppenbarligen ett själsligt trauma (karma) i det att de ser med sina ögon och hör med sina öron och ändå inte fattar ett dugg.
Finns det något motbud på ovanstående representation av idévärlden som tyder på att Saturnus/Sol-oppositionen överhuvudtaget inte fungerar. Att formplaneten Saturnus inte förmår skapa kungavärdighet av just denna LejonSol?
Definitivt och här vet jag att äldre inlägg redan hittad den svaga punkten. Krabbans tecken över vilken Månen råder tecknar Naturen (Plotinos introducerade Naturen som ett bihang till sina tre hypostaser, Det Ena, det gudomliga Intellektet och Själen). Bloggaren upptäckte detta först vid omläsning av Plotinos eftersom de samlade verken inte är arrangerande kronologiskt och världsbilden är komplex redan från början. Det verkar som att Plotinos sett nyttan av Logos-begreppet, kanske för att han upptäckt Filon, eller reagerade på kristendomens spridning. Den stoiska skolan (materialister, Gud ÄR universum inte inget därutöver) använde också logosbegreppet, så Plotinos som definitivt hävdar Den Ena bortom den materiella världen skapar här en hybridform.
Plotinos "Naturen" kan också vara en eftergift åt de världsförnekande gnostikerna som han förlorat elever i Akademin till. Att han är påverkad av tidens nedvärdering av kroppen är tydlig i många skrifter och han låter ibland närmast identisk med platonisten Filon såsom som den goda jude han också var gav materialister och "naturalister" okvädingsordet "egyptier". Den den materiella tillvaron med överbetoning på sinnevärlden blev till "Egypten" i Filons omskrivningar. Man kunde tycka att araber efter Islam skulle kunna dumpa antisemitismen men här handlar det om tusentals år gammal karma, gruppkarma så det förslår.
Den här ständigt upprepade illustrationen jag försett med färgade element och planeter kan läsas som att "Naturen" ligger utanför Världssjälens tre emanationer i en zon där Begäret/Vatten "regnar ner" i det som blir Månens sublunära sfär. Vattenelementet inkluderar Skorpionen eller ormen i paradiset och kan inte annat (givet dess natur) än förena sig med den absoluta Ondskan, den oformliga urmaterien.
Här nere "i naturen" uppstår Jord tack vare Vattnet ur urmaterien och i detta bihang till den verkliga verkligheten har de fallna människosjälarna sin hemvist och här kryper de närsynt runt och gör "empiriska iakttagelser" utan att förstå att de har fel fokus och därför inte kan förstå förrän de öppnar sig mot Intellektet. (Låta den egna lilla förståndet vila i det större.)
Vägen till befrielse ligger enligt Filon helt i att bekänna hur inbilsk människovarelsen är. Hon är så fylld av sig själv att det är mycket osäkert om hon kan räddas. Vissa engångssjälar tillverkas sådana här redan "i himmelen" eller i idévärlden och i osammanhanget mellan Sturmarks platoniska Idévärld (Saturnus/Vattenbäraren) och den fallna Naturen (Krabban) ses svårigheten att nå samma storhet antikens snillrika tänkare har. Mer än hantera halva världsbilden bereder problem pga. beskaffenheten hos Platons fördunklande "grotta".
Till och med nere i den sublunära sfären (Krabbans Vatten) fortsätter problemen. Om Venus är själen i dess rena tillstånd i den intellektuella världen, kämpar den här med krigets och hatiskhetens Mars som är extra sårbar och grinig i Krabban ("jag vill ha pengar från staten för samfund som verkar för sekularitet och ytterst fortsatt ignorans inför den stora bilden").
Det är helt klart att det här dygnet som det manifesterar de himmelska principerna i den lägre sinnesvärlden uppvisar integrationsproblem mellan rationalitet och känlosstyrning och det är i den kroppsnära irrationella själen traumata sitter - det är en konsekvens av planeterna som principer i den högre verkligheten. Den som kan symbolspråket vet vad detta kan komma att innebära efter födelse i det jordiska.
Att jämföra med kejsar Hadrianus karta låter sig inte göras, där var ett exceptionellt rofyllt och omdömesgillt ögonblick för Vattenbärarens princip, en samhällsbyggare eller förbättrare. Kejsaren oroade sig för sin själ men omsorgen syns i befrielsens Fiskarna och Vatten-ominat stör sig inte mot den högre Luft-naturen (bäraren av Vatten - i perfekt skick inte själv en naturalist men likväl full av omsorg med den lägre verkligheten).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar