Jag ser att musik- och numera även allmänna kulturskribenten Harry Amster instämmer med den här bloggen och hellre skriver "Abba-Agnetha" än "Fältskog" i sin rubrik (till skillnad från något snille på samma tidning härförleden). Förklaringsvärdet stiger skyhögt om man prefixar vanliga namn med ett tydligt attribut, precis som i de gamla gudasagorna.
Men vad säga om DN:s Hanna Kjöller - hon som kastade sten i glashus om andra journalisters lögntendenser? Den här rubriken ramlar precis mellan stolarna och är halvskev hur man än ser på den:
"Polisen" är klassen och enskilda poliser är dess instantieringar i sinnevärlden. Om Kjöller här höjt sig till filosofernas nivå och talar om den unitära Polisen, den arketypiska förlagan till alla polismän på gatan, är språkligt "sitt tjänstevapen" (singular) korrekt. Men det förutsätter att Kjöller håller personer hon uppenbarligen ringaktar för vara logiskt precisa, vilket förefaller osannolikt.
Så det hela handlar tydligen om att Kjöller, ledarskribent (!) på DN och numera känd för sina slarviga efterforskningar inte ens producerar god svenska. Rimligen borde det ha stått "när polisen använt sina tjänstevapen" (för att anknyta till den sinnesvärld dessa "personer" bekymrar sig över), eller, "när poliserna använt sina tjänstevapen".
När jag stirrade på Kjöllers smått språkdöva rubrik och upptäckte problemet, insåg jag hur fascinerande skolans kunskapsförmedling fungerar för dem som ännu inte förtjänat sig ett kosmiskt medvetande. En gång memorerades de grammatiska reglerna så att de formade det språkliga tänkandet. Sen kunde medvetandet släppa den formella nomenklaturan och språket - denna abstrakta och mystiska entitet - flödade likväl skolat och tydligt. Den mjuka och sårbara plantan hade vuxit till sig och stödpinnarna behövdes inte längre.
Idag kommer jag inte närmare en förklaring än genom ett logiskt resonemang, närmare skolåren hade jag fortfarande kunnat sätta ord grammatiska etiketter på de logiska stegen.
Det här förhållandet påminner om Platon och hans sentida lärjunge Plotinus: det gudomliga Intellektet föregår förnuftet, vilket uppträder först efter att en värld tagit form på basis av Intellektets inre rörelse och där Intellektets perfektion medför ett upprymt överspill. Något av perfektionen "rinner neråt" och bildar en SUBSTANS på en lägre verklighetsnivå.
Världen är därför ytterst en Idé i Guds medvetande, och DN:s religionsfientliga anställda vittnar om hur skeva människor blir i tanke och handling när de väljer att falla från nåd till den sekulära blindheten. Allt högern gör fungerar illa eller inte alls eftersom deras själar medvetet orienterat sig bort från det gudomliga Intellektet och istället stirrar på de tiotusen tingens värld (shopping!). Därmed hör de inte längre "den stilla inre rösten" som vet och de ser inte ens när andra förvända själar blåser dem och lurar på dem fusket som är marknadens själva livsnerv. Den ständigt pågående urholkningen av kvalitet maskerat bakom floskler, typ "valfrihet".
Som hyresgäst kunde jag sistlidna lördag höra hur kylen dog med ett ovanligt starkt knäppande. (Månen passerade just då frigida Stenbocken!) Det tog fyra dagar innan en ny kombinerad kyl/frys kommit på plats och jag hann språka med allehanda folk, husförvaltare, tekniker och monterare. Det visar sig att livslängden 29 år för en kyl/frys är unikt numera. "Branschen" har länge tillverkat apparater som bryter ihop efter tio år! Det är det här jag talar om. Högern ser inte vilket extrem kapitalförstöring deras samhällssystem ägnar sig åt.
Visst, det nya skåpet konsumerade tydligen en liten del av elen det gamla behövt. Men om tre "moderna" måste skrotas på tiden det gamla fungerade utmärkt, har då någonting alls egentligen hänt i miljöhänseende? Hjulen snurrar i själva verket galnare nu än för 30 år sedan, värre ur kontroll än någonsin. "Tillväxt" är en ekonomisk term som Djävulens destruktiva horder predikat under just marknadsliberalismens trettio gångna år. Och det är lustigt nog högerns ekonomisidor (se SvD) som verkar ha vaknat först (efterliknande stora och kända utländska ekonomer).
Är inte det vi håller på med en enda pågående och falsk myt? Vi berättar en historia inför oss själva och tror kanske världen blivit mer miljöanpassad. I själva verket slirar vi fallna själar bara runt i det Platon kallade Idéernas värld och patologiserar över diverse motiv, ett i taget. (Svenskarna är särdeles benägna att ignorera komplexa tankar, vilket parasiterna inom medierna rider på. Här uppstår det enda simplistiska drevet efter det andra.)
Fader Tid driver planeterna och dessa små gudar bildar formativa mönster som de lägst fallna själarna helt informeras av och lever sina fantasiliv utifrån. De tror verkligen de är på väg någonstans! De tror på "tillväxt" bara för att slippa minnas att de ska vittra bort och dö.
Ju förr den världsordning DN står för och som bara leder till slarviga rubriker upphör, desto förr kommer mänskligheten att kunna gå upp ett trappsteg och påbörja livet som verklig människa och det filosofiska liv som förr var förunnat bara den grekiska eliten. Numera praktiseras det knappt alls (och lyssna på regeringen så hör du!) Yrkesfilosoferna är få (och definitivt finns ingen vis rådgivare knuten till Reinfeldts kabinett). Och Svenskt Näringsliv, slaktare och mördare på skapelsens botten, söker utrota dem helt och hållet. Jag har ofta åter kommit till 2011 års floskeldebatt om lyxiga hobbykurser på högskolan som bl.a. innehöll "argumentet" att filosofi inte var "lönsamt".
Den attacken hördes ända upp i de högsta himlarna och ett vedervärdigt öde väntar svenskt näringsliv en bit in i framtiden, när dess karma beräknats klart. Psst. Det är redan beräknat. Tiden är bara en transportsträcka mellan milstolparna, själarnas VAL. Kanske är det därför Löfven är så VAG. Varje själ vet någonstans att de binder upp sig i en förpliktelse.
Vägran att förplikta sig (trohetsed) är just den ursprungliga Synden som fick själarna att falla neråt i kognitiv förmåga. Se nyliga inlägg om den vegetativa själen som det poeten Ragnar Thoursie så träffsäkert såg uttryckt i trädens "girighet" när de sträckte sina deformerade armar mot solen men rotade i jorden inte längre kunde nå den. Ingen naturlyrik där inte, ingen sammanblandning av Skaparen och det skapade!
Det märkliga, när jag för första gången slår upp Thoursies födelsedatum är hans tydligt jordbundna horoskop! Ännu ett exempel på en stor själ förpackad i en alltför liten kostym. Hans var, likt sin far, Jehovas vittne berättar Wikipedia. Fundamentalistisk bokstavstro är ett bra exempel på små kläder som en själ snart nog växer ur till förmån för anden bakom bokstaven, givet rätt förutsättningar. Men till och med i mörkrets mylla och genom den kan en fallen själ upptäcka de "giriga träden"! Thoursie beskrev sitt eget predikament - eller samhällets eller tidsålderns! - enligt de element han iklätts genom födelse och ohejdad vana:
 |
| Kungamakaren Regulus informerar en verksamt god Mars = Guds svärd |
Jag ser att Thoursies samlade verk betitlats: "En öppen stad, ej befästad, bygger vi gemensamt". Det låter som gammal klassisk socialdemokrati, och för sitt lönearbete som svensk tjänsteman ser vi här tjänstemannen Jungfrun - tecknet när det fungerar som bäst, noggrann och pliktmedveten in i minsta detalj.
Samtidigt är det här inte alls den Jungfru, och allra minst med Månen i sitt skorpioniska fall som sinnelagsascendent. Men se Thoursies tankar om vegetationens "girighet" med den sublunära och i Skorpionen uttryckligt fallna sfären och kombinationen med girighetens demon Rahu! Den sideriska zodiaken är i sig ren poesi - symboliken är fullständigt glasklar!
Och här måste man titta på Åklagaren eller Satan i Oxens tredje grad. Oxen symboliserar den ännu paradisiskt omedvetna människans spontana identifikation med sin lägre och osanna kroppsliga gestalt. Av någon anledning måste Satan ha lyckats väcka denna själ (där andra horoskop istället tycks peka på att individer med sorgliga livsval är förförda av Djävulen).
Thoursies Djävul är ingen annan än Pan, faunans eller vegetationens rådare. Och ställd inför ett antingen/eller - välja Gud eller världen, tycks diktaren ha vald den kreativa nivån och har därmed bestått Satans test. "Död, var är nu din udd?" utropar missionären Paulus demonstrativt.
Det är inte svårt att se vilken fenomenalt listig berättelse som den vanligtvis onda Mars skriver på den här himmelen. Sinnelagshoroskopet är ett dystert sinne, anfäktat av den sataniska axeln och bundenheten till det jordiska. Satan angriper individen och skapar ömsom tvivel, ömsom hopp.
Men... Skorpionens härskare är ju krigaren Mars och Skorpionen i första huset tranformerar krigaren till en verksam välgörare (åtminstone för sinnet, vilket är så långt som den här typen av månkarta sträcker sig). För sinnet är denna Guds vredeseld den mäktigaste komponenten på himmelen (tionde huset för makt). Sedan kan man komplicera bilden genom att diskutera övriga planeter i Lejonet, men låt oss för enkelhets skull stanna här.
För symboliken med bäring på sinnelagsascendenten är stark! Jag är frestad att kalla Mars i Lejonet för en "helig krigare" ett Herrens vittne. Wikipedia citerar Lönnroth/Delblanc: "Knappast någon annan svensk 1900-talslyriker har med så liten produktion kommit att få så stor litteraturhistorisk betydelse."
Mannen är född i samma stad som jag, Katrineholm (och ett stenkast från socialistiska och kristna poeten Göran Greiders födelseort) och jag har tidigare beskrivit min konfrontation i en dröm med ordet ARIEL, som jag då inte visste var hebreiska för "Guds (stridande) lejon"! Här hittar jag så Thoursie (via ett citat någon reciterade för mig för 25-30 år sedan) och så sluts en cirkel på flera nivåer samtidigt.
Det låter som om jag antyder en territoriell "hot spot" här, och faktiskt, den mystiska amerikanska siaren Edgar Cayce, 1877-1945, kunde i andanom se hur "våglängderna" varierade på olika platser i USA. Inte otippat rådde andligt mörker över industristäder, med deras usla arbetsförhållanden, fattigdom och låga utbildningsnivå.
Bloggaren har också en liknande Mars, vid första påseendet en "verksam illgörare", dvs. en Mars som inte höjer sig nämnvärt över sin normala besvärliga natur. Men sista ordet har alltid Solen och undertecknad föddes med en tät konjunktion mellan Solen och Mars och Solen "bränner" och tar över rodret från sitt svärd! Här finns en kapacitet till väldig ondska eller väldig godhet, beroende på vem en sådan Sol betjänar. Det här är inte unikt för bloggaren, samma resonemang kan anföras vid alla konjunktioner mellan Solen och den "lilla solen" Mars. Ytterligare faktorer som element och husplacering måste också vägas in.
 |
| Ärkeängeln Mikael med svärdet - Ljusets ande hos ebioniterna/esséerna. Se även Joshua 5:13-15. |
Husplaceringen kan inte ges med ett sinnelagshoroskop (annat än det mer eller mindre "verklighetsförankrade" sinnets syn på livets tolv tårtbitar). Visst var Ragnar Thoursie ett förkroppsligande av denna "högre krigarprincip" ARI-EL, detta Guds svärd som figurerat i dagarna i svenske medier - nu i samband med en svensk av islamisk övertygelse som tydligen undervisat skolbarn om den här sinnebilden.
Guds svärd är en korrekt (existerande) och sublim bild som beskriver Sanningens behov att med kraft gå till rätta med de korrumperande skick som gynnar några och felfördelar de många. Den finns också i hinduiska texten Bhagadvad Gita, i stycket om att en Guds avatar (cykliskt) nedstiger i slutet av varje tidsålder för att nedkämpa de trolösa och återupprätta de korrekta religiösa principerna.
Tanken på cykliska tidsåldrar och/eller gudomlig rättsskipning förekommer väl i alla världens högkulturer. Men i DN:s Sverige, sekulärt och degraderat, förstår ingen ens vad klockan är liden. Hur nära stupet folket på Solsidan nu glidit. Något kommer att hända i världen. USA:s satellit Filippinerna är bara ett tidigt tecken.
Guds stridande Lejon är på väg. Här är ett reggaeomslag från tidigt 80-tal på samma tema:
Omslagskonstnären har naturligtvis spunnit på det antika temat om solvagnen och dess förare (se även Första brevet till tessalonikerna, kap. 4 i Nya testamentet). Applicerad på individnivån berättar t.ex. Platon myten om själar som inte förmår köra sin solvagn utan kör av bana och faller till lägre nivåer.
Astrologin, när man går på djupet, är inte längre behaglig. Den smeker inte längre medhårs och ego-boostar inte. För vad är t.ex. Solen i måntecknet Kräftan annat än en bild av Solen som kört av bana och nu verkar på en lägre nivå än den har i sig att vara?
Därför hånade Sol-Kräftan Fredrik Reinfeldt "det sovande folket" för sitt eget psykologiska tillstånd! Måntecknet Kräftan står just för natten, sömnen och den tid då en uttröttad kropp måste sova för att återskapa sin styrka. Det handlar om den "vegetativa själen" och dess små omsorger från början till slut. Denna möjlighet till återhämtning och hemmets välgörande inverkan ville nu självhataren Reinfeldt ta ifrån svenska folket för sin arbetsgivares skull (närighetslivet som söker reducera till och med medelklassen till slaveri).
Pga. misstankarna man kan ha om en del Sol-Kräftor, frågade jag igår vilken förbättring en Stefan Löfven (Sol-Kräfta) skulle kunna innebära för svenska folket. (Kan ens Löfven komma ur sitt skal?) Hans medhjälpare och mediebevakare var inte sena i sin respons på Karin Petterssons uppmaning i AB att "komma ut".
Högeretablissemanget valde att svara genom stockholmstidningen DN. Det är så uppenbart att Löfven är högerns nya springpojke när svaret tar upp frågan om "professionalitet" - arbetsgivarnas gamla vanliga skränande om att de inte hittar rätt kompetens. Socialdemokraternas ledning söker här lägga sig exakt i mitten vilket är ett garanterat förlustprojekt. Visst handlar debattartikeln om att inte reducera de arbetande till mekaniska robotarmar, men språkbruket! Högersossarna pratar "affärsplanssvenska" nu igen! De kan inte lära om för det är den här sorten som tagit makten över partiet - socialdemokratin har blivit kompremetterad, den är lika falsk som pr-byråprojektet "Nya Moderaterna" som allra minst var ett val för arbetare och inte ens för medelklassen i stort!
Uppenbarelseboken varnar de "ljumma": bättre att ha varit ond om man nu inte mäktade godhet, än försöka hålla sig i mitten. Den gamla texten harmonierar perfekt med den hinduiska kosmologins guna-lära, där Ondskans och Godhetens kvalitet är de enda verkliga spelarna. Rajas guna eller lidelsen är bara ett spastiskt sjukdomstillstånd i spänningen mellan Ljus och Mörker. Den här spastiska sjukdomen lider de som inte tagit ställning. Löfven i DN har i princip bara "kommit ut" som en ryggradslös själ i lidelse, EXAKT det jag skrev i går efter en ny blick på hans Sol i ett rajasiskt tecken och hans Måne, också i ett rajasiskt tecken.
12 kommentarer:
Hellre socialdemokraterna än moderater då miljö o V kommer med på båten. krishna..
Med tanke på hänvisningen till Thoursie och hans träddikt hade det varit kul med någon länk till den... är inte så bevandrad i hans texter. Jag googlade, men hittade endast detta om träd, i en dikt om Stagnelius, och det är väl inte den du menar: "Stort huvud i trädet sitter, ett risigt bo för tankar. Flätade av gråa vattenådror är dess grenar, endast rötterna i jorden röras tunglikt av vindar."
Jag är speciellt intresserad eftersom jag själv skrivit en dikt med samma tema om att sitta fast i jorden och sträva mot ljuset, fast i stället för träd valde jag något mer blygsam metafor: Ett grässtrå! Jag skrev bl a:" Att leva av marken och sträva mot ljuset/Det gör allt liv/Såväl grässtrået som människan". Någon girighet nämnde jag däremot inte. Så det skulle vara kul att jämföra dikterna...
När jag googlade på Thoursie hittade jag en text från Svenska akademien, som nämner att Karl Vennberg kallade Thoursie för synsträng: "Den ”synstränge” Thoursie däremot håller envist fast den enskilda bilden och fogar organiskt in den i styckets övergripande perspektiv". Det tycker jag var rätt kul, med tanke på vad han har i seendets tecken Lejonet! :-)
S
Som sagt, det var en ung och ännu ambitiös litteraturvetare som reciterade lite Thoursie för mig. Länge sedan. Eftersom trädmetaforik är vanlig i religionen (Bhagadvad Gita: "det finns ett träd...", Jesus: "Jag är trädet och ni dess grenar") stannade om inte ordalydelsen så åtminstone Thoursies sentiment kvar i minnet...
"Som sagt" - jag hittar då inget skrivet här om detta i alla fall. Nåväl, jag får se till att kolla in Thoursies produktion och se om ditt minne av hans sentiment angående träd stämmer eller ej.
S
”Som sagt” syftar inte på något du inte hittar i texten. Du stördes tillfälligt av den onda demon som aktiveras bara man diskuterar språkvård, och Jungfruns öga för millimetrar hit eller dit leder inte sällan bort från den centrala frågan.
Jag skrev: ”Här hittar jag så Thoursie (via ett citat någon reciterade för mig för 25-30 år sedan) och så sluts en cirkel på flera nivåer samtidigt.”
Citatet från poemet reciterades för mig för ett kvartssekel sedan. Det är således inte fråga om någon utelämnad länk. Hittandet av Thoursie ”här” syftar inte på något annat än att namnet och minnet kom för mig medan jag skrev inlägget och hur perfekt hans ”giriga” vegetation rimmar med hans horoskop och bloggens fingrande på antika föreställningssätt.
För efterforskning är Sol-Jungfruns öga för detaljer oslagbar, så berätta om du lyckas lokalisera Thoursies ordbruk ”girig” om träden! :-)
(Den en gång hoppfulla litteraturvetaren har jag inte längre kontakt med. Han var f.ö. född samma dag men inte år som Håkan Juholt, just när Solen inte vet om den längre är ett storbröstat Lejon eller petimäter-Jungfru. En byråkrat och handläggare, han med! Han led nyligen ett mentalt sammanbrott efter faderns bortgång. Månen i Luft i 12e huset är en kanske inte en helt lyckad placering eftersom den var Kräftascendentens härskare. Han betecknade sig som religiös men astrologin kan ofta berätta om religionen är djup i människans själ och ett verkligt stöd eller något den helt nyligen lagt sig till med...)
Aha, nu hittade jag det, det åsyftade citatet kommer så långt ner i texten, uppenbarligen hade jag inte tålamod att gå tillbaka så långt, utan jag trodde förklaringen skulle komma i samband med att Thoursie introducerades tio stycken ovanför...
Jag tror inte att det var någon språkvårdsdemon som orsakade det här, och inte heller någon jungfruegenskap, tvärtom, det var lättjans och slarvets demon som besegrade jungfruns flit :-)
Men det här hade det goda med sig att jag fick upp ögonen för Thoursie, som jag bara hade läst om på poeter.se och när jag läser om texten står en citerad rad om träd där också: http://www.poeter.se/Las+Text?textId=1575339 (Dessutom en kommentar från mig där jag nämner Juholt!) Jag ska försöka kolla upp det där med träd ja, men det kan dröja ett tag, måste komma till ett bibliotek först...
Och var bor lättjan i zodiaken? Jo, i Oxen (Venus = harmoni med Jordelementet som alltid söker viloläget). Det här ger i sin tur en kul lektion i Oxens långsinthet. För i samband med Katrine Kielos sågning av Russell Brand nyligen använde jag just den kritik mot hennes sätt att, givet en tidningsartikels korta format lägga pusselbitarna för långt isär, som du nu återanvänder!
"Ty en evighet senare, 174 ord mer exakt, anknyter hon ändå till revolutionstemat - det hon, en nu uppenbart kälkborgerlig och extremt högervriden sosse i kapitalets London, inte ens vill återge ur Brands långa brandtal annat än indirekt..."
Hur gick det till? Genom minnesekots gåtfulla påverkan och kanske via solidaritet med de själar man sympatiskt samsvänger med (din och Kielos delade Måne i Oxen).
Eller med andra ord: vare sig du tänkte på det eller inte kanske din Mån-Oxe skickade tillbaka samma kritik (via den kritiska Jungfru-Solen/intelligensen) till mig. :-) Har jag skrivit om Oxens hämndlystnad någon gång? Här kan vi se hur TECKNET i den eviga världen söker revansch och bevisar därmed exakt sin karaktär! Älskar sitt viloläge och blir butter när den okomplicerade rofylldheten störs. Klassiskt Oxens tecken. :-)
Men där missade i så fall sinnelags-Oxen att en blogg inte behöver följa dagspressens hårt mallade sidor (där väl ”4000 nedslag” är ett minne blott, något ouppnåeligt jobbigt och svårläst). På den här bloggen ledtrådarna komma tio sidor (eller två år) senare om bloggaren har lust att mystifiera sin läsekrets! :-)
Naturligtvis är det här en övertolkning. Den rofyllda Oxen som ibland övergår i lättja räcker för de flesta. Men som f.d. dataprogrammerare är jag van att söka efter alla logiska möjligheter och Oxen och den vegetativa själens ENHET på en högre (men alltjämt sublunär) nivå kan förklara varför din förklaring fortfarande pyser av samma kritik som du ursprungligen anförde.
Med andra ord: det är alltjämt Solen i Jungfrun som driver sin typ av spel. Fascinerande, är det inte? Det är mycket sällan den verkliga andevarelsen ger sig till känna. I allmänhet är människan bara ett självspelande piano. ”Makterna” (som Paulus kallar astrologin i Nya testamentet) sköter föreställningen.
PS. Kuriöst och intressant att Juholt knöts in i sammanhanget via din kommentar från tidigare i år! Kanske återigen en superhjärna skulle kunna beskriva i rent matematisk-deterministiska termer - som indisk astrologi tycks vilja ha det. Allt här nere går på räls, vi är bara inte intelligenta nog att se att det bara är en "föreställning"...
"Den långa och vindlande vägen" är en träffande beskrivning, kom jag att tänka på igår, fast jag skrev det inte :-)
Jag personligen har ju inget intresse av att försvara Kielos, och det som stod om henne för en veckan sen var verkligen inget jag tänkte på. Skulle jag ta mig för att försvara alla oxar och jungfrur som dissas här skulle jag verkligen få ett hästjobb, och säkert snart bryta ihop av överansträngning :-)
Men men... visst, det kan ju vara så att jag blev ett slags omedvetet språkrör för krafter på en högre nivå... "makterna" :-)
Och apropå det där med Juholt och "slumpmässiga" sammanträffanden, hände ju nyss ett igen, med Saltkråkan som gemensam nämnare,i kommentarerna om Pernilla Skifs och Stephen Lindholm! Ja det är verkligen kuriöst...
Lejonet, Oxen och de andra är existerande väsen. Man kan tänka sig att de lever sina liv på en nivå som är fullständigt ogripbar för det mänskliga intellektet.
Men om någon talar illa om eller kritiserar Månen i Oxen kommer den makrokosmiska Oxen att känna det som ett nästan omärkligt myggbett, och en lätt rörelse går genom väsendet som påverkar ALLA kroppar på jorden som via sin inre psykiska kropp är delmängd i denna arketyp, t.ex. Oxen. Det som riktas mot en upplevs i någon mån av hela det besläktade kollektivet (på samma sätt som en familjemedlems synd i hederskulturen OCKULT sprider sig och skadar övriga familjemedlemmar).
Det är så telepati fungerar - bättre mellan dem som är stämda i samma tonart. Det, slår det mig, kan förklara varför Edgar Cayces medialitet var så extrem. Han föddes under en synnerligen stark Vattumannen, och Antropos / Kristus är det stilla kärl vari alla andra tankeväsen (inte minst änglar/andar dvs. daimones) lever och har sin existens. Cayce var synnerligen lämpad att plocka upp information varifrån som helst, och han rekommenderade att INTE gå genom människor (telepati med de döda) för den här typen informationer utan "gå direkt till chefen".
Så markant i språklig kvalitet varierar de stenograferade föredragen han höll under hypnos att det är uppenbart att (som han själv sade) hans undermedvetna tappade olika källor. Ibland frågeställarna som satt bredvid honom, ibland från högre "informationskällor". I den fullständiga ordgröt som är många av hans transföredrag kan man ändå häpna över att hans undermedvetna håller koll på två, tre parallelle diskussioner samtidigt, som alla vävs ihop i en meandrande språklig dräkt. Efter några omläsningar kan man exakt se vilken subjekt flödet av meningar syftar på. Någon besserwissrig amerikansk guru konstaterade att Cayce minsann inte var "öppen" hela vägen, då hade hans språk inte varit så gyttrigt. Jag tvivlar på att den hinduiserade amerikanen själv höjt sig värst långt över genitaliernas energisäte i systemet av subtila kroppar...
Om det är så, borde du ju verkligen illa till, med tanke på allt du skrivit här... men antagligen har du väl också beskydd från "andra lägret"...:-)
Må-bra gurun Deepak Chopra sade att karma-yoga, yoga genom gärningarna, går ut på att förhålla sig opersonligt till sina egna handlingar. Då involveras inte egot (via affekt) i karma.
Det här fungerar förstås bara om det finns ett gott högre syfte med handlingarna (som visselblåsaren Snowden som visserligen exponerar IT-branschens lukrativa mjölkko "krig mot terrorismen" och kan försämra lönsamheten - svenska FRA är ett annat exempel - men där det goda uppsåtet överväger.
Omvänt kan inte Reinfeldt undvika dålig karma för sin politik eftersom dess mål och mening kommer från den onda sidan, Jan Guillous AB-krönika idag beskriver så tydligt den onda sidans, den antisociala sidans tankestruktur.
Skicka en kommentar