Den annorlunda babyloniska läran om planeters upphöjelse

Jag hittade i datorn en avskrift från 2017 av ett par stycken ur Ptolemaios "Tetrabiblos" (2a årh.) med tillagda kommentarer. Texten berör bl.a. planeters "upphöjelse" och sparades till hårddisken för att sedan glömmas bort. Dock inte förrän den använts på bloggen.

Likväl återupprepar jag textfilens innehåll:

"Planeter sägs befinna sig i sina 'fordon' och sitta på sina 'troner' och liknande, när de råkar äga familjäritet [tidigare beskriven av P.] med zodiaktecken de gästar. I dessa positioner ökar effektiviteten av deras kraft genom likheten med egenskaperna hos de besläktade värdtecknen."

"När omvänt planeten vistas i främmande [zodiakala] regioner [vars planetära härskare är] tillhöriga den motsatta sekten [jämfört med den studerade planetens], då paralyseras en stor del av dess korrekta kraft eftersom det temperament som uppstår genom zodiaktecknets olikhet producerar en annan och förvanskad natur."

Anmärkning. Sekt - "sektionering" är måhända en bra översättning - är planetens klassificering som antingen dagplanet eller nattplanet. Dagen mer maskulin och energiskt uttorkande, natten mer feminin och fuktig.

* Månen och Venus är nattliga
* Solen och Jupiter är dagliga
* Merkurius har gemenskap med båda klasserna, daglig som en morgonstjärna och nattlig som en kvällsstjärna (stigande före solen eller kvardröjande i väst efter solnedgången)
* Mars och Saturnus, de destruktiva, klassificeras inte på basis av sina inneboende principer utan i syfte "att utjämna": eldiga Mars är en nattstjärna och kylslagna Saturnus klassificeras som en dagstjärna (jfr Mars som härskare över Skorpionen/Vatten och Saturnus över Vattumannen/Luft - jfr kristna hymnstrofen: "there's no night in Zion".)

Ptolemaios ignorerar här i stort läran om planeters position på sina "troner" (s. 111) eftersom han förefaller omedveten om att "tron" är en synonym till "upphöjelse", vilken han dock redan givit en förklaring till (s. 89 & se nedan).

I en fotnot noterar Ptolemaios översättare Robbins att ett antikt manuskript (P.Mich 149, kolumn 3A, 22-34) ger denna synonym. Manuskriptet kallar planeternas "fallna" positioner för deras "fängelser" (θυλακαι) medan placeringen på den egna tronen ger planeten "kunglig kraft".

Ptolemaios rationalisering till planeternas "upphöjelse" utgår från att Solen i Väduren markerar dess entré i den nordliga och högre halvcirkeln i den naturliga zodiaken och omvänt faller Solen då den i Vågen träder in i den sydliga och lägre halvcirkeln. Resonemanget bygger på planetens världsliga (skenbara) dagliga rörelse från öst till väst.

[Tillägg till 2017-texten: Utöver den naturliga zodiaken talar Ptolemaios här, till skillnad från i den rent matematiska "Almagest" om den tropiska zodiakens "upphöjda" Sol-Vädur vid vårdagjämningen och därmed Solens "fall"  i Vågen vid höstdagjämningen.]

Saturnus upphöjelse och fall härleds från resonemanget kring Solen: den är i Vattumannen opposit Solens naturliga härskarposition i Lejonet och "upphöjs" som en negativ Sol ("svart sol") i Vågen där denna världens Sol faller och omvänt faller i Väduren. Ptolemaios lindar dock in den här logiken i ett aristoteliskt resonemang om värme och kyla, torrhet och fuktighet.

Månens upphöjelse och fall förklarar Ptolemaios på ett helt annat sätt: en osynlig nymåne i Solens upphöjelse (Väduren) når sin första fas och börjar tillväxa i ljus i första tecknet av sin egen triplicitet (element), Oxen, vilket givit henne "upphöjelse" i detta tecken om omvänt ett "fall" i motsatta Skorpionen. 

Som synes ett katastrofalt cirkelresonemang från Ptolemaios. Han utgår från det han skulle bevisa; börjar med att hävda att Månen tillhör Jordelementets triangel och att detta, plus månens första synlighet efter nymånen, förklarar dess upphöjelse i Oxen.

Jupiter producerar den fruktsamma Nordanvinden enligt Ptolemaios och når under jordåret som längst norr i Kräftans tecken (midsommar) och bringar sin egen kraft till ett maximum. Därför gjorde "de" (Ptolemaios anger inga källor) Kräftan till Jupiters upphöjelse och motsatta Stenbocken till planetens fall. Den här förklaringen bygger som synes på den tropiska zodiakens direkta koppling till jordbrukarårets skiftande karaktär och inte alls till några astronomiska fakta! Snurrigt är bara förnamnet.

Naturligt eldiga Mars vinner enligt Ptolemaios sin upphöjelse i Stenbocken eftersom han når sin maximalt sydliga position i den tropiska zodiaken dubbelexponerad på ett världsligt synsätt med Väduren i öster och Stenbocken "högst upp" i söder/zenit. Omvänt faller Mars i motsatta Kräftan. Nu byter Ptolemaios förklaringsgrund ännu en gång och ser enbart till Mars dagliga rörelse över kombinatet av naturlig zodiak och himlasfärens synliga halvcirkel!

För Venus upphöjelse åberopas dess enligt Aristoteles fuktiga natur, vilket leder till hennes ökade kraft i Fiskarna där den tropiska zodiaken indikerar den fuktgivande våren. Omvänt ett fall i torra Jordtecknet Jungfrun.

Merkurius är dock "torrare" än Venus, säger P., och kontrasteras därför genom upphöjelsen i Jungfrun, tecknet som i den tropiska årskalendern betecknar den torra hösten. Därmed faller Merkurius i i Fiskarna.

Ptolemaios sitter i Alexandria och väljer den framväxande västliga förståelsen (baserad på tropisk zodiak) och Aristoteles naturvetenskapliga läggning för att haka på en efterhandsförklaring till vad planeters "upphöjelse" (kungatroner) betyder. Om detta är början på läran om "upphöjelser" förefaller Indien ha köpt åtskilligt av västinfluensen (via Alexander den Stores härjningar). Allt i hinduisk astrologi kommer inte som direktimport från Mesopotamien utan är bättre begagnat material som först snurrades till i Väst. 

Om babylonierna/perserna ägde någon lära om "planeters upphöjelser" är mig fortfarande okänt. Men kanske inte länge till. Mitt under skrivande hittade jag den här nätartikeln av en bulgarisk astrolog: "A new perspective on the exaltation". 

[Tillägg. Bloggaren har också drabbats av "solsting 2022" att döma av den röriga representationen av Babylons upphöjelse-lära. I det inlägg som tjuvstartade ämnet kvarstod oklarheter som gjorde att förståelsen ändrades vartefter texten skrivs - normalt vore att skriva om allt från början. Men det är som sagt "Värmebölja 2022" i någon mån även för dem födda mittemot heta zonen Väduren, och bloggaren känner sig ovanligt produktiv om än inte helt "organiserad" under denna transiterande opposition!]

Redan en kort bit in i bulgarens text föreslås att babylonierna hade järnkoll på planeternas maximala nordliga altitud över ekliptikan och att "upphöjelsen" på den tiden kallades planetens "dolda plats". Här nämns den grekiska termen hypsomata (motsvarigheten till latinets ord för vår "upphöjelse") - och jag inser att bulgaren presenterar samma tankegångar jag uppsnappade på tyska Wikipedia en gång utan att reda ut i eget huvud.

Vid kontroll av bulgarens exempel "Babylon 1/1 656 BC" stämmer ingenting i mitt astrologiprogram (ZET 8 Lite). Den sideriska stjärnhimmelen ser inte alls ut som artikelförfattaren beskriver, och då har jag ändå kryssat bort "datorklocktid" och manuellt valt LMT och Bagdads koordinater (för att höfta till åtminstone rätt region). Ett minne glimtar till: "addera ett år eftersom år 0 inte existerar i programberäkningen". Gäller detta ZET 8 eller ett äldre program som nyttjades när bloggen startade? Minns inte.

Prövar år 657 BC i ZET och genast intar Solen och Venus sitt maximala avstånd i zodiaken (46°), precis som bulgaren beskriver. Nu krävs en noggrann kontroll av hur ZET 8 sköter övergången från "år 0" till tid före vår tideräkning och resultatet visar att bulgaren kan ha missförstått sin datormjukvara (vilken den än är) alternativt att hans program sköter BC/AD -hanteringen annorlunda.

ZET accepterar t.ex. inte år "0000" utan rättar till "0001" när man exekverar. Samma med "0000B" - programmet förstår att det är BC som åsyftas och ändrar till "0001B". Genom att jämföra solpositionen för de exekverade 1/1 AD och 1/1 BC visar sig solen bara ha flyttat sig c 1 grad . 

Enligt ZET:s korrekta och smidiga datumhantering bygger inte bulgarens exempel på det år han anger utan på 1/1 567 BC.

Bulgarens exempel innehåller också en del små avvikelser, hans kallar Venus i Fiskarna 27:19 för "27e graden" istället för "28e" som min programvara ZET (och många andra) skulle kalla "28e graden". Men sådant är bara en bagatell jämfört med hur intressant DEN URSPRUNGLIGA UPPHÖJELSELÄRAN är. 

Läs definitivt bulgarens text och fascineras över hur komplex och astronomiskt krävande originalet var jämfört med den grekisk-romerska världens förenklade och, faktiskt, rätt förvridna version var (och som alltjämt gäller inom astrologin). 

Däremot introducerar bulgaren ett helt nytt schema för upphöjelser efter att ha fnyst åt en äldre arabisk astrolog som gjorde exakt detsamma. Var finns logiken i det? Vem behöver ännu en metod för och logik till "upphöjelserna"?

*****

Jag är faktiskt lättad om den här teorin hittat originalet till planeternas "upphöjelse". Det innebär att en av astrologins viktigaste doktriner är missförstådd och oanvändbar. Babylonierna hade två "upphöjelser", berättar artikeln, en för planetens maximala SYDLIGA latitud och denna har helt försvunnit ur astrologin (den motsvarar inte det moderna  tanken på planetens "fall" i motsatta tecknet till dess "upphöjelse"). 

Dessutom ändras platsen i zodiaken för planeternas "upphöjelse" var gång de inträffar (i Saturnus fall efter hela 30 år, något längre än dess kalendervarv genom zodiaken, men likväl kommer över tid "upphöjelsen" att landa i helt nya zodiaktecken). Bulgaren visar med några exempel på att Venus upphöjelse (dolda plats) hoppar vilt i zodiaken de år den framträder.

Någon klåpare utanför Babylon har alltså havererat läran, frusit "upphöjelserna" till vissa positioner som bara var aktuella en gång och sedan hittat på en förenklad version (med "fallet" som motbild istället för "dolda platser" på latituder syd om ekliptikan). Denna senare doktrin saknar helt logiska skäl, nog för att denna sajt och många astrologer sökt hitta trovärdiga skäl varför t.ex. Venus är extra bra i Fiskarna: "osjälviskhet", "empati med allt liv = djurkärlek", o.s.v. Allt sådant är västerländska åsikter löst påhängda ett system ingen längre minns är det är rent påhitt.

Bulgaren noterar också undantaget Solen (traditionellt upphöjd i Väduren) som aldrig avviker i latitud eftersom solen ger själva den normerande ekliptikan. Dess kompanjon Månen (upphöjd i Oxen) är tvärtom själva sinnebilden för ett ständigt "gungfly", än norröver och än söder över om den solära normen. Babylonierna tycks alltså inte ha haft några dolda platser eller upphöjelser för de två Ljusen, enbart för de fem planeterna. 

Detta löser åtminstone ett problem: demonologin florerade i Mesopotamien och det är kan vara babyloniska studier som utsåg Algol till en verkligt problematisk stjärna (Algol är arabernas namn, vad babylonierna kan ha kallat stjärnan är mig inte bekant). Nu slipper man konflikten med att det korrupta västschemat "upphöjer" Månen i Oxens 3e grad - exakt där onda stjärnan ligger. Det var en nöt att harmoniera dessa två synpunkter.

Samtidigt gick det utmärkt att koppla "Djävulen" eller "denna världens herre" (ett bibeluttryck) till just Månen och dess dominanta "upphöjelse" i stabila Oxen (Taurus) - närmast en sinnebild för Terra. Månen är på många sätt detta världens herre, särskilt som astronomin med tiden insåg att den och Jorden bildar ett "dubbelsystem". Vad som är prima för den jordbundna själen är Djävulens bländverk för den som istället betraktar astrologin som fingervisningar ur evighetens perspektiv.

Denna insikt om att astrologi varit ute och cyklat sedan senantiken i läran om "upphöjelse och fall" stämmer med mina intryck där Saturnus "upphöjd" i Vågen inte alls (i mina ögon) motsvarat en extra nobel, moralisk eller rättskaffens natur. Positionen och zodiaktecken för en planets "upphöjelse" enligt det babyloniska originalet varierar som sagt dessutom beroende på i vilket "tidevarv" man är född!

Ta Margaret Thatcher som både förgiftade världen (dvs USA och från USA till övriga världen) med nyliberalism och dessutom startade ett meningslöst och småaktigt krig. Här kan man visserligen peka på att hinduerna ogillar premiärministerns Saturnus i 1a egohuset (för mycket tvingande kraft - "järnladyn" - för ett så snävt perspektiv som egot). Någon favör från "upphöjd Saturnus" lär inte Thatcher ha haft. (Och man måste anta att planeten på sin "tron" ändå indikerar något positivt - med ett förbehåll bulgaren nämner i sin artikel.)

Nutida astrologers försök att dra slutsatser av läran om upphöjelse/fall skulle således vara futila och ge falska indikationer. Tuff insikt, att väst tog emot ett babyloniskt system och omedelbart missförstod en av dess fundamentala läror! Irakierna var alldeles för avancerade för västerlänningarna vid denna tid. 

Bloggaren måste ta sig en allvarlig funderare efter detta inlägg om huruvida att behålla "uppgång/fall" eller det betydligt mer tidskrävande (även med dataprogram) sökandet efter de babyloniernas punkter för upphöjelse/fall i det enskilda fallet. Det mesta lutar åt att originalet aldrig kommer att användas på denna blogg där merparten av kändisarna inte ens har känd födelsetid...

Misstankarna mot doktrinen "uppgång/fall" har jag haft många år. Ibland har jag t.ex. noterat en "fallen" Saturnus i Väduren och frågat mig vari fallet bestod eftersom individen gjort så väl ifrån sig.  Som...

Exempel

Den här kartan (som tidigare använts för att påvisa något) har t.ex. en fallen Saturnus i Väduren som är djupt insyltad i en nymåne. Inte lätt att avgöra vad ett sådant stellium resulterar i. 

Horoskopet tillhör en släkting som i det land han tillbringade sin uppväxt fick högsta betyg enligt det landets skolsystem, som bestod av 11 eller 12 grader. Alla högre grader (minns inte exakt, men säg över 9) krävde speciella möten av hela lärarkollegiet. Han var skolans bästa elev.

Senare arbetade mannen under flera år med säkerhetsklassade arbeten för flera europeiska länders försvar. Det rörde kommunikation efter att alla civilsamhällets Apple- och Microsoft-datorer slagits ut och också ländernas myndigheter. Kvar i detta scenario av t.ex. världskrig fanns bara militärens "lågnivåsytem" vilka horoskopinnehavaren var med om att tänka ut/konstruera. 

Det finns med andra ord ingen chans i världen att horoskopets "fallna" Saturnus i Väduren förlorat planetens förmåga till organisation och planläggning. Vädurens begränsande betydelse "ego" gäller uppenbarligen inte heller (förutom att det handlade om en arbetsnarkoman vilket hustrun störde sig på, men Vädurens speciella  koppling till 10e karriärhuset i detta fall ska strax noteras).

Däremot förmodligen, som i fallet Putin som också har Solen konjunkt Saturnus, en extremt uthållig soi-saturnisk lkraft, förmågan att via Saturnus tålamod metodiskt skapa sig en informerad blick (Solen) för problemet, uppgiften, utmaningen och komma fram till en lösning.

(SR-chefen Cilla Benkö har också en Sol/Saturnus-konjunktion, som tycks ha med "planering på ledarnivå" att göra. Men hon har också Mars i konjunktion med de andra, och i ett tecken av Mörkrets kvalitet kan man ana källan till anklagelserna om arrogans och självrättfärdighet i samband med säkerhetsmissarna kring Radiohuset.)

Som barn ansågs Vädurs-släktingen lida av någon störning eftersom han snart utvecklade svår stamning. De svenska (typiskt psykologifobiska) föräldrarna hade förstås misstagit sig, och expertis bedömde att barnets intelligensen var hög men att den kroppsliga motoriken inte hängde i försöken att artikulera tillflödet av ord. Barnet var "alltför" snabbtänkt för sin kroppsliga mognad.

Eller i religiöst språk: den inneboende ANDEN var för stark för den fysiska kroppen eller hade ännu inte lärt sig hur långsamt det går till här på Jorden i det så kallade människoriket. Med åren tycks den inneboende varelsen fått ordning på sin kommunikation med värdfordonet (kroppen) och är (så vitt jag vet) idag en mycket lågmäld typ, vilket detta komplexa horoskop också visar, genom Drakhuvudets avhuggna Svans i 1a huset. Draksvansen i 1a kan vara verkligt förtegna och det även utan den fåordiga Saturnus-kontrollerar-Solen!

Psykologerna använde förstås inte ord som "ande", men en blick på horoskopet visar exakt vad det handlar om. DAIMONEN (andesjälen) hamnar i Lejonets 23e grad närmast exakt på indikatorn för den fysiska kroppen eftersom det är en viktig nymåne där sol, måne och ascendentgrad i en formel resulterar i ett sällsynt omen där "Ordet blev kött" (Johannesevangeliet) eller den daimoniska varelsen i renodlad form (eller mycket starkt) intar en jordisk kropp. 

Kanske barnkroppen inte var mogen att hantera så mycket högre energi. Daimoner tänker inte som logiska människor gör. De VET i ett ögonblick och behöver sedan lämna över sin kunskap till kroppen som matar fram INSIKTEN i seriell prestation. Stamningen kan ha berott på att denna högst daimonska människa sökte säga allt på en gång, precis som Daimonen själv VET i färdiga kunskapspaket. Jag har själv fått sådan här paket (ett fåtal gånger) och för människor är det som "aha-upplevelser" som de sedan måste utveckla i det mänskliga språket.

Samma formel placerar också Lyckopunkten i anslutning till den egna värdkroppen, vilken ytligt tolkad skulle innebära vinstlott i det genetiska lotteriet! "Upphöjd" Sol (där sade jag det igen!) i "bästa huset" som indikator för den fysiska ascendentkroppen. (Det kommer att bli svårt att bannlysa vanan att titta efter upphöjelser och fall - många av placeringarna är dessutom rätt logiska: Solen i Väduren upphöjd för dess tendens att gå sin egen väg, Solen i Vågen "fallen" för dess preferens för kooperation eller tvåsamhet - vilket naturligtvis är en styggelse eftersom Solen representerar det odelade/effektiva Jaget.)

Var det Draksvansen som höll emot och orsakade stamningen i just detta ovanligt eldiga horoskop? Eller var det det faktum att Solen i Väduren hämmas av bromsaren Saturnus och dessutom har sin disponent Mars i Jord - Jord innebär friktion för den "fria" Elden? Det saknas som synes inte hinder här! 

Intressant med Draksvansen i 1a huset är att den förefaller ha minskat hans ego och behov att hävda sig. Människan är idag rik (se Mars/Venus i pengarnas tecken i 10e makt- och prestationstecknet) men faktum är att Draksvansen verkar skydda från Drakhuvudets hybris och livsstilen är mycket måttfull om än typiskt borgerlig. 

Ett bra exemplar av det utdöende västerlandets mer hyfsade naturer. Detta är en gammal själ, att döma från den extrema styrkan i 9e huset för högsinta och moraliska människor. Här ligger horoskopets atma karaka (själens åstundan) Merkurius i 28e graden och indikerar att hans "högsta goda" var just intellektuellt arbete - men med Mars-Oxen som bottensats: arbete som ger statusmässiga pengar. Men födelsetiden ger den här själen klartecken för sin strävan. 

Mars, den naturligt onda förvandlas här till en verksam välgörare ur perspektiv av Lejonpersonligheten: den skyr inte hårt arbete (vilket den får i ett så motspänstigt element som Jord). Mars är dessutom YOGA KARAKA i detta horoskop, en tillgång som är viktig redan för den hinduiska nybörjarastrologen. "Signifikator för en förening" uppstår genom att ägaren till ett dharma-hus (här det trigonala 9e "bästa huset") själv stiger fram i ett världsligt prominent hörnhus (här 10e makthuset) vilket betyder att Ödet finner en fungerande kanal "i världen" för dess avsikt. 

Atma karaka, daimon (den rationella själen) eller soltecknet (Solen/atman), vilken tradition man än väljer pekar denna karta på en stark vilja att övervinna hinder (t.om. framgångens Jupiter i tänkandets Luft tar avstamp i konkret Jord - problemet att lösa). 

Detta är ett "högfunktionellt" och inom yrket högpresenterande horoskop. 9e huset (förutsättningslös forskning) i förening med 10e karriärhuset tyder definitivt på en kreativ uppfinnare, precis som det blev i verkliga livet.