[Skrivet den 17 juli men placerat i kö. Medan i kö repriseras den 30 juli P1-programmet Kropp & Själ, om barndomsminnen. Flera överlappningar med nedanstående text.]
Det här är ett avvikande inlägg som tittar på ett "tidigare liv"-minne och frågar sig om det kan röra sig om en konstruktion av ett kreativt ungt sinne som fått ett eget liv.
*****
Materialister har länge hävdat att inget i en människas huvud har hamnat där förutom via kroppens sinnesöppningar. Att minnas fragment från tidigare liv är därför enbart kryptominnen, råmaterialet har definitivt passat förbi i ögonvrån, kanske många år tidigare. Det låter rimligt - bortsett från att det inte är sant.
Mot ett av bloggarens mer spektakulära minnesfragment kan man invända att att en viktig detalj i drömmen om greven av Oxford funnits inför hans ögon i formen av en "Oxford Concise Dictionary", inköpt drygt tio år före drömmen.
Till på köpet hade den stått i hyllan avskalad sitt färgglada skyddspapper. Svart rygg med guldtryck var mer i bloggens smak (var nu preferensen för inbundna böcker med guldtryck hade sin början). Problemet är att drömmen innehöll andra och verifierbara detaljer som direkt relaterar till 17e greven av Oxford, en figur jag aldrig hört om före drömmen. Jag räknar den den numera som en översinnlig beröring via drömmen med ett vitt skilt människoöde. Västpsykologins förklaringar övertygar inte.
Djuppsykologen James Hillman tog på allvar den nyplatoniska läran att "jaget" bara är en av många "arketypiska" bilder som rör sig i själen, i själva verket är varje människa ett verkligt hopkok - "full av gudar". Hillman i likhet med hans mentor Carl Jung var för feg att våga skriva rakt ut att alla dessa sidopersonligheter faktiskt är "arkiverade" tidigare liv (vilket alltjämt tycks ha en viss autonomi, som när drömlivet låter en människa möta sig själv i projicerad och ofta symbolisk form).
Motståndet i Västerlandet mot österländska läror om själen tvingade båda psykologerna att gå en omväg, skapa en jungiansk och nyjungiansk parentes alltmedan psykologin som ämne förlorade mot pillerkrängare från farmakologin och Västs materialistiska och exklusivistiska förklaringsmodeller som snart reducerat hela landsbefolkningar till teknokraternas nyttiga och inkomstalstrande "users" (användare).
Jungs ersättningstanke om det Kollektiva Omedvetna har definitivt en tjusning som förklaring till dessa upplevelser. Men teorin förklarar fortfarande inte varför VILKA historiska fragment en VISS människa "kanaliserar" via drömmar eller kreativ verksamhet... Han hade själv knepiga fall där patienterna redovisade fullständigt omöjliga "kollektiva minnen" som tillhörde avlägsna tider och världsdelar och där minnen-via-generna känns som en sökt förklaringsmodell. Det finns spekulationer som är krångligare än reinkarnationsteorin själv.
Bloggaren har haft intermittenta "hågkomster" sedan sex års ålder när den affärsresande fadern 1967 eller 68 kom hem från någon flygtur och spikade upp en månadskalender med japanska motiv och skrivtecken. Jag minns hur jag som förhäxad ofta gick in i föräldrarnas sovrum och stirrade på de japanska skrivtecknen.
Väljer man den materialistiska förklaringen var detta "sådden" till en första men falsk "tidigare livförnimmelse" hos den uppfinningsrika grabb som nödvändigtvis hade sönder varje ny leksak efter att ha lekt färdigt (vilket ibland gick på några timmar). Det var så mycket mer spännande att ta isär grejer och upptäcka hur de var konstruerade! Lekmomentet i sig kändes banalt, det är typiskt för att ett analytiskt intellekt har vaknat (hinduerna sätter 5-14 år för Merkurius mest intensiva tillväxt - snarlikt den västerländska utvecklingspsykologin).
Senare samma eller nästa år kommer en ny "Japan-impuls" i bloggarens unga liv, en leksakskopia av James Bond-bilen. Det är en Toyota eftersom filmen "You Only Live Twice" utspelades i Japan. En släkting hade valt leksaken i butik (säkert på bästa skyltplats för att sammanträffa med biopremiären - en googling anger världspremiär i juli i London men först 15 september i Sverige).
Jag visste inte vem James Bond var vid den tiden, och saknade därför kontext till den vita bilen. Men jag minns att kartongen visade Sean Connery, bilen i full karriär och - insåg jag senare - den kvinnliga japanska agent som James Bond samarbetade med i detta uppdrag.
De här två tilldragelserna bildade förmodligen ett starkt minne, och redan efter kalendern hade jag ritat "kinesiska tecken" som besatt i veckor, och förklarat mig ha varit kines tidigare inför påtvingade och tillfälliga lekkamrater (mammor hade kafferep och föste ihop ett antal barn som inte tidigare kände varandra). Det är första gången "reinkarnation" förts på tal, ur huvudet på en sjuåring som aldrig hört talats om teorin om många liv. Om något skulle jag ha indoktrinerats av "ett enda liv", eftersom vissa i den nära släkten var duktiga, kyrkgående kristna.
Minnena var bara partiellt korrekta, visar det sig nu. En googling på Corgy Toys-leksaken visar att det var förpackningens uppfällbara inre "podium" jag mindes, inte den yttre lådan. Intressant bekräftelse av både minnets styrka över tid men också dess tendens att tappa en del och glida.
Mycket möjligt, givet filmens sommarpremiär och ankomst till Sverige i september, var att leksaken var en födelsedagspresent till åttaårsdagen den 22 oktober. (Barn fick ju vara barn vid den här tiden och sköt inte ihjäl varandra som i dagens misskötta Sverige).
Kuriositet. Som astrologisk finess upptäcker jag efter att inlägget var skrivet hur månnodsaxeln, en "karma-indikator" på åttaårsdagen har en perfekt konjunktion. Det är Ketu från axeln som möter Solen (själens identitet). Draksvansen sedan det pådrivande huvudet kapats är ju ur hinduiskt perspektiv stället där gammal karma når sitt slut.
Ketu-intermezzon kan vara både dramatiska och våldsamma och - nu spekulerar jag bara - en slags bristning i här-och-nu-väven. En gammal böld spricker och kommer ut som var, blod eller fragmentariska tidigare liv-minnen. Flera andra tidigare liv minnen har kommit i samband med upprördhet eller ilska över något ämne och detta är ett sammanträffande även psykologen Ian Stevenson noterade i sin forskning i barn som minns tidigare liv! Kanske lagras t.ex. "ond bråd död" med en känslointensitet, en "nivå" som förutsätter en liknande laddad stämning för att senare koma åt.)
Konjunktionen på födelsedagen inträffar i Vågens 5e grad, mindre än 1 grad kort om Solens placering vid min födelse (till följd av zodiakens ständigt pågående glidning/precession). Jag kan här inte med ord beskriva hur denna bil och illustrationen fångade pojkens uppmärksamhet. Det var förmodligen en av de sista leksaker jag ännu var barn nog att fullständigt "gå upp i" längre tid än några timmar... Jag lekte sönder den på några månader.
Skulle man tillmäta astrologin, som verkar strö karma-indikationer lite varstans (Saturnus, noderna, vissa hus), innehöll födelsedagen med Bonds "asiatiska bil" en formidabel karma-urladdning...
Den eventuellt årslånga ”Asien-impulsen” visade sig seglivad. "Asientemat" upprepade sig sedan flyktigt vid 13 och min första obesvarade kärlek som några ur hennes klass titulerade "japanskan" och drog någon historia, kanske en skröna om att hon hade en svensk och en japansk förälder. Jag var timid vid den åldern och beundrade på avstånd en märklig flicka med de mest österländska mandelformade ögon jag sett, nyinflyttad till ny småstad. Men hon såg asiatisk ut med vitt hår. En udda varelse bland ordinära stadsbor på västkusten. Var det bilderna på leksaksförpackningen som här reaktiverades, eller "triggade" det ovanliga ansiktet något djupare? Vid 13 hade säkert mycket popkultur och film konsumerats men jag har inga minnen att något annat asiatiskt figurerade under åren fram till "japanskan". (Det var definitivt Kinatecken som rört på sig i "långa minnet" i barndomen, japanska har lånat kinesiska tecken men använder dem på alfabetiskt vis, läste jag någonstans.)
Familjen flyttade ofta och västkusten var bara en parentes. Det dröjde till övre tonåren när jag i en bokhandel överhörde en kund fråga efter den kinesiska kosmologin I-Ching. Ännu en trigger och det gick rysningar genom kroppen när jag hörde boktiteln uttalad på ett sätt som lät hyggligt kinesiskt.
Ligger i denna serie "observanser" i ett tidigare liv-minne som inte riktigt ville ge sig till känna via t.ex en dröm?
Bloggarens uppväxt utspelades i det gamla Sveriges byhålor och småstäder där man sällan såg utländska ansikten, vare sig besökare eller adopterade barn. Förvisso hade jag redan vid 4-5 spelat ett brädspel numera kallat Kinaschack. Det förvarade farmodern och tog fram när jag hälsade på. Den vägen registrerades definitivt nidbilden av en lömskt leende kines: spelet i 1960-talsversionen var betydligt mer rasstereotyp än den "neutraliserade" version man kan googla upp i dag!
Men ett foto på originalet fanns på nätet - kan detta vara "kärnan" runt vilket allt annat "asiatiskt" aggregerat sig från femårsåldern och framåt? Kognitionspsykologin skulle säkert hävda att minneskluster formas just så här.
Men jag minns svagt spelet och kartongen spelade inte så stor roll, det var tävlingsmomentet jag gillade. Att flytta sin grupp pjäser över ett bräde för att komma i mål med så många som mjöligt (brädets andra sida). Jag tror det fanns (enkla) spelregler för hur pjäserna fick lov att hoppa, en "neddummad" version av schack. Farmoderns leksak hjälpte förmodligen barnbarnet att träna logik och överblick för att inte tala om att spelplanen - gjord för tre spelare - var en sexuddig stjärna som pekade framåt i tiden, mot mötet med zodiaken.
*****
Följden av mötet med kunden i bokhandeln (jag gick fram och frågade vad I-Ching var för något) resulterade i ett intresse som varade mer än 30 år och ledde till införskaffandet av 10-12 översättningar (kinesiska till engelska samt en med originaltexten med moderna förenklade tecken plus extremt dåliga engelska översättningar).
Drar man en linje mellan kalendern, leksaken och I-Ching-passionen kan uppenbarligen konjunktionen mellan Sol och Ketu på 8-årsdagen inte ha inneburit någon varaktig brytning med gammal "asiatisk karma" - om Ketu heter det ju att Draksvansen utan sitt huvud saknar direktiv, har förlorat sin gamla motivation.
Här fortsätter istället det asiatiska temat att ha potentialen till nytändning... Vem vet, det kanske rörde sig om två eller fler asiatiska liv men efter några tusen år så sammanblandade att det inte längre är urskiljbara för någon med ytterst måttlig medfödd "synskhet" (tankarna om reinkarnation - fast utan begreppet - redan vid sju).
Först efter att 2001 ha gjort min egen lekmannaöversättning av I-Ching utifrån insikter om nyansskillnaderna mellan olika engelskaöversättningar, släppte fascinationen kring denna gamla kosmologi.
Men vem vet, kanske byggde det långa intresset bara på en släng OCD (besatthet)? Eller var det faktiskt ett kinesiskt tidigare liv snarare än materialistens förklaring, att en dubbelsmocka, mötet med en asiatisk kvinna på en leksakskartong och en japansk månadskalender, skulle ha bildat första etappen i en växande fabel. Varför har en nära släkting adopterat ett kinesiskt barn? Är det ett fall av kollektiv karma så att medlemmar av en släkt kände varandra en gång i Kina och att det förflutna alltjämt påverkar, olika för olika individer? Säkert har många släkter återkommande motiv som skulle kunna belysas av själavandringstanken.
Räknar man från 1967 till 14 december 2001, när jag registrerade domännamnet wayofheaven.com för en hembyggd kalkylator för kinesiska I-Ching-horoskop inklusive den egna lekmannaöversättningen, så behöll det "kinesiska livet" greppet i 34-35 år. Men snart efter översättningen tappade jag som sagt intresset för sajten. 7 år senare (ett kvarts Saturnusvarv) startar det bloggandet som ännu fortgår.
Dasha-cyklerna - en utvikning
Upptäckten av hur tydligt en högskoleexamen motsvarade en viktig punkt i den hinduistiska cykel-läran måste den senare granskas även för domännamnets registrering. Början på den sajten i själva verket var slutet på en "karmisk bindning".
Bland transiter är intressant nog avhuggna Draksvansen i farten här också. Den 14 december ger Drakhuvudet i 4e graden förhöjd kraft åt bloggarens kommunikativa Tvillingascendent medan gåtfullt nog ascendenthärskaren Merkurius samtidigt "halshuggs" vid Draksvansen. Merkurius och Ketu gradexakta i Skyttens 4e grad. Den här halshuggning passar bra med det faktum att jag förlorade kärleken till ämnet så snart sajten var lanserad...
Men saken gällde nu dasha-cyklerna vid debuten på nätet:
Vimsottari Dasa:
Sat MD: 1986-08-12 - 2005-08-11
Rah AD: 2000-03-21 - 2003-01-27
Pratyantardasas in this AD:
Rah: 2000-03-21 - 2000-08-28
Jup: 2000-08-28 - 2001-01-12
Sat: 2001-01-12 - 2001-06-25
Mer: 2001-06-25 - 2001-11-22
Ket: 2001-11-22 - 2002-01-19
Ven: 2002-01-19 - 2002-07-13
Sun: 2002-07-13 - 2002-09-04
Moo: 2002-09-04 - 2002-11-29
Mar: 2002-11-29 - 2003-01-27
December 2001, IT-bubblan har spruckit, och det jag trodde var ett yrke jag skulle ha resten av livet och inte bara tre år, resulterar i diverse små IT-projekt innan jag tappade intresset. Det var Saturnus storcykel och hårt slit för småpengar jämfört med vad de mindre kapabla projektledarna (chefens väg) hade i lön stämmer väl in här.
Sub-cykeln Rahu startar bara några dagar innan stora delar av personalstyrkan sparkas men i mitt horoskop står ambitiösa och ibland rent giriga Rahu direkt opposit 10e karriärhuset, i 4e huset för det Privata eller Avskilda. Rahu-förstärkning av hemmasittande arbetslöshet väntade men alls inte overksamhet, för bloggarens 4e går i Jungfruns tecken vilket gör Merkurius till en verksam välgörare och ett fundament som Rahu förstärker. Jag är mer stolt över de programjobb jag gjorde för egen del som uttryck för behovet av att uttrycka mig kreativt/mentalt än under de tre tidigare åren för arbetsgivaren.
Intressant är 3e cykelnivån som påminner om att månnoderna är som två sidor av samma mynt: precis under några korta månader när halshuggna Ketu / Draksvansen dominerar, registrerar jag en domän för min nybyggda konverterare och kalkylator som räknade om västerländska födelsedatum till en antik kinesisk födelsesymbol.
Bloggaren har alltså Ketu i 10e officiella eller karriärhuset så domänregistreringen och ett nytt slag av "officiellt" framstigande (alltjämt under Saturnus övergripande cykel). Men eftersom Ketu är punkten där gamla gärningar når sitt slut, blir den nya sajten som ett sätt av "avlasta sig gammal karma", har redan varit med om detta, har redan gjort det. Det var en domänregistrering som bidrog till att bränna bort "gammal karma".
Jag håller inte med alla de hinduiska sajter som tycks säga att första och andra sub-cykeln inte har annat syfte än att precisera den långa första nivån och den ödespotential första nivåns planet. Cyklernas relation till varandra kan visserligen skönjas, men projektstarten enbart för att bränna gammal kinesisk karma ser ut som en historia i historien. Den har sitt eget liv.
Lite mer kritik av hinduisk astrologi: Naturligtvis är inte den så kallade "karma-planeten" Saturnus enbart verksam under sin egen dasha (eller som sub-cykelhärskare). Hela horoskopet är en fortlöpande bearbetning av "inkommande karma" (skildrad i födelsehorskopet) för detta liv. Att kalla Saturnus eller nodaxeln "karmafaktorer" är bara skygglappar på nybörjaren för att man inte ska bli helt översvämmad av den komplexitet livet självt är (och som astrologin söker kondensera till ett alltjämt rätt snårigt sammanhang).
Omstarten av bloggarens "Asien-tema" i mötet med kunden som efterfrågade "I-Ching" var potent och pekade framåt: nästa sommar, ett år senare, träffar jag en flickvän i Stockholms krogliv. Dagen efter beskrev jag för min "wing-man" - att jag ”hittat min kinesiska prinsessa”. Jag minns orden och kan knyta dem till den kitschiga tröja med en kinesisk drake hon hade vid tillfället. (Ett klädesplagg helt otänkbart i dagens sociopatiska Stockholm där "bygga egna varumärket" anses viktigare än någonsin).
Några veckor efter krogmötet ar jag
hembjuden för första gången och lägenheten var fylld av kinesiska ”turistföremål”. Likväl hade hon inte ett ord till förklaring om varför det var så många fingervisningar (det föreföll som om modern delvis inredde dotterns hem - ett typiskt fall av mödrar som lever genom osjälvständiga barn). De konstiga orden "kinesisk prinsessa" hade förstås en möjlig förklaring som gick tillbaka till västkusten och parallellklasstjejen som några av hennes kompisar kallat "japanen". Inget gåtfullt utan bara en association av erfarenheter i detta liv.
"Japanen" och "draktröjan" bildar alltså i sinnevärlden en associativ historia - enligt en gåtfull nattdröm jag haft tycks minnen lagras associativt och systematiskt utifrån händelsens/tingets attribut som färg, lukt, form osv. När man söker bottna i drömbudskapet avslöjar sig vad som tycks vara en makalöst avancerad logik, lika komplex som naturen själv. "Kärnminnet" i detta liv går tillbaka till, kanske inte främst den falska kinesen på brädspelets kartong utan till Bond-kvinnan på leksakens förpackning. Så byggs möjligen en kognitiv karta upp i en tillfällig människokropp. Det börjar med det enkla (barnets färger och lukter) och blir alltmer avancerat. Sverige excellerar i kemi och inte mycket annat.
Men finns det ett organisationsschema bortom detta liv? Uppenbarligen, eftersom kognitiv mognad är en universell företeelse. Men därbortom? Det är nu västerlandet så hatar sin största tänkare, greken Platon, som hävdade att liv och intelligens inte kommit ur materien eller ens dess evolution, utan en högre informerande dimension (tänk: själen).
Bitarna i Japan/Kina-tråden kan med ett undantag (mer om det) betraktas som en kreativ syntes som tagit form efterhand för en skeptiker utan förkärlek till Platons löfte om hur mycket mer människan egentligen är.
Väl tillsammans med draktröjan följde strax två (endast två) drömmar om ett kinesiskt liv där jag var bokhållare för en lokal feodalherre och hur denne lät avliva bokhållaren efter hans (mitt alter egos) indiskretion med draktröjans alter ego, troligen en bi-hustru/konkubin till feodalherren.
Att drömmen tydligt placerar den där kinesen som bokhållare är intressant eftersom han också skötte tidhållningen, en viktig syssla som kuriöst påminner om västastrologin jag snart skulle börja intressera mig för, just som tiden med draktröjan rann ut...
Slutet på det kinesiska livet var så plågsamt att jag vaknade ur mardrömmen och ur ett perspektiv handlade drömmen om besvikelse över att draktröjan i så unga år redan hade ett barn som jag nu tvingades ta hänsyn till om det skulle bli ett förhållande.
I dröm 2 tillfångatas bokhållaren efter ett misslyckat flyktförsök av feodalherrens folk och här är enda detaljen som klingar historiskt. Jag hade ingen aning förrän tv-serien Shogun visades (Japan igen), att man använde järnklot på kedjor att kasta mot motståndaren, men det är en eller två sådana klot som fällde den kinesiska bokhållaren i drömmen och smärtan när klotet krossar ben väcker ur mardrömmen.
För att vara säker på Shogun-episoden som gick på tv inte kunnat påverka drömmen söker jag på Shogun, och ser nu att drömmen var åtskilliga år äldre än den senkomna visningen i Sverige 1984. Men redan tidigare (under den här bloggens levnad) hade själva kastverktyget googlats, och jag hittade naturligtvis sådana vapen i det gamla Kina. De var inte alls specifika för Japan.
Under de år förhållandet med draktröjan varade tog plastpappan sitt ansvar och ingöt förtroende för honom i det inledningsvis otroligt elaka barnet, ett förtroende som säkert revs vid sortin ur en stagnant relation bara två år senare. Ser man till karma, så lönade jag det onda från feodalherren med gott den här gången (jag hade dock varit otrogen mot forne arbetsgivaren!) och slipper i bästa fall möta någon av dem i kommande jordeliv...
Kalla det neutraliserad karma eftersom gärningar binder och tvingar fram nya scener. Återstår bara de tusen och en andra relationer som också är karma och ofullbordade affärer...
PS. Skapar taggen "kryptominne" i bemärkelsen pseudominne eftersom jag vet att jag använt ordet tidigare för falska, uppdiktade minnen - även om det i engelska ordsammansättningar avser något fördolt och inte nödvändigtvis falskt. Engelskan har också ordet "confabulation" men enbart för påhittat svammel som avser dölja partiella minnesluckor, vilket är något annat.
När jag googlar ordet hittas bara ett fåtal sidor på hela internet, bl.a. två äldre inlägg från denna blogg och några som refererar till kryptominne i datorsammanhang. Hur är detta möjligt? Sitter svensk psykologikunskap så löst i detta materialistiska land att det inte satt ett enda avtryck i det svenskspråkiga nätet? Eller är bloggarens minne av "kryptominnen" i sig ett kryptominne?
Raderar åter taggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar