Det är inte första gången ämnet tittar förbi på bloggen, men redan en lätt inventering av nätet visar en sådan uppsjö av motstridiga scheman att det kändes angeläget att orda lite mer.
Bloggaren har tidigare föreslagit Saturnus som passande symbol för kronchakrat och det till följd av antydningar i diverse traditioner (utöver den hinduiska). Som starkt argument har jag sett "den tusenbladiga lotusblomman" som symbol för 7e chakrat - talet 1000 representerar i vissa traditioner "oändligt många", "evighet".
Gå därifrån till judisk tradition om Gud som "dagarnas herre" (eller "Ancient of Days") och koppla detta till Saturnus som Tidens Herre och också sjunde himmelens herre - där en primitiv gudsuppfattning ser Gud sitta med vitt skägg på sin tron. Envåldshärskarens förebild.
Egyptiska gnostiker vid början av vår tideräkning betraktade astrologin som en karta över demoniska väsen, planeterna var alls inte gudomliga (som de pro-kosmiska grekerna ansåg) utan låga väsen som höll människoödet fånget i det kosmiska ödet (antikens kosmos avsåg alltså vårt solsystem, inte hela universum).
Naturligtvis var Saturnus i sjunde kretsen inte heller något att ha, och den tankeriktningen kan ses i traditioner där Saturnus var "judeguden" (gammal romersk uppfattning) eftersom judarna höll lördagens (räknat från solnedgången på fredagen) som sin heliga dag (Saturnus = Saturday). Gnostikerna såg inte heller Saturnus som något extra utan bara som sista spärr mot "åttan", stjärnhimmelens krets som de i linje med gammal tradition såg som den gudomliga världens början.
Aristoteles hade t.ex. begränsat de fyra elementen till Jorden, utan att se dem som annat än materiella element och såg sedan Eter som ett högst bokstavligt verkligt element som stjärnhimlens stoff även om det låg under de sju planetkretsarna som en slags tågräls.
Den svenska bok i idéhistoria jag en gång läste (som talade om planeternas banor av Eter) tycks mig idag missvisande om vad Aristoteles verkligen menade. Det är möjligt att hans åsikt låg närmare den hinduiska traditionen, där Eter enbart representeras av Jupiter, medan Jupiter samtidigt tjänar som den expansiva princip som blåst upp världen som en gasballong, intill gränsdragaren Saturnus som är essentiell LUFT (arkitektens blåkarta - en annan indikation att Saturnus är "maxvärdet" vad anbelangar mänskligheten).
Men hinduismen ser Eter som ett fundament bortom tid och rum, som grunden för de fyra elementens alla världsbyggen. Eter föregår och överskrider alltså vårt kosmos och dess gräns vid Saturnus. Jupiter representerar universell utbredning (naturligtvis är också Saturnus en av planeterna med universell räckvidd - allt har ett slut i arkitektens ursprungliga konception).
Så vilken är egentligen den ultimata astrologiska symbolen? Grekernas höggud var Zeus som romarna kallade Jupiter. Saturnus var höggud men i en äldre värld i grekisk mytologi och förpassades till bakgrunden (7e himmelen?) när sonen Zeus (i nedstigande led efter Saturnus) tog över ledarskap och blev den främste guden. Uppenbarligen kan man åkalla diverse tidsåldersläror och som grekerna peka på att Saturnus inte alltid är ultimat, han är för tillfället detroniserad i många kulturer.
Jämför den tusenbladiga lotusen/7e energinivån som Saturnus med detta arrangemang:
https://myratna.com/article/planets-chakras-and-benefits
Här används Månen och dessutom två gånger, både som det högsta möjliga energitillståndet men också baschakrat, vilket skulle innebära att hela energicirkulationen är en alltigenom sublunär angelägenhet. Tanken är intressant, att Kundalini-gudinnan ytterst sett tillhör en mångudinna med makt över den sublunära sfärens energier, men samtidigt känns modellen sökt och krystad.
En annan högt rankad sajt på Goggle ger ännu en modell jag aldrig sett och som i mina ögon är vettvillig:
Författaren korrelerar de fyra elementen (tre zodiaktecken vardera) till de fyra lägsta chakras och byter sedan helt princip och börjar anger enskilda planeter för de tre övre energinivåerna!
Dessutom presenteras både Sol och Måne samt Jupiter och Saturnus som par vilka delar ett energifält var (astrologin ser båda paren som komplementära men alls inte med samma funktion). Modellen ser ut som ett skakigt hemmabygge, hur rimlig den än kan tyckas om man absorberar texten med den kritiska fakulteten avstängd.
[Blir verkligen "var och en salig på sin tro"?]
Från en intensiv period några år före trettio öppnade bloggarens kronchakra efter kanske ett halvår av daglig meditation (föregått av flera års icke-praktik och dessförinnan några års meditation runt 20). När kundalini-energin vaknade på andra varvet, skedde det snabbt, på bara några dagar, och vid de kulminerande tillfällena såg "det inre ögat" en energi som en milt strömmande fontän av guldfärgad ljus. Den tycktes spruta upp ur hjässan och falla ner runtomkring den observator som upplevde förloppet som att det pågick strax ovanför.
"Jag-punkten" låg alltså inte i huvudet utan lägre, kanske i höjd med halsen. Jag nämner detta eftersom hjärtchakrat hade vaknat under meditation ett par dagar tidigare och det spred "kolsyrebubblande" lycka från ett hjärta som upplevdes som under observatören.
Det här är intressant eftersom ett av de många förslag man hittar på nätet tilldelar både hals- och hjärtchakrat Luftens element och bloggarens soltecken är Vågen (Luft). Bilden ovan är hämtad ur en doktorsavhandling och innehåller samma placering. Har olika soltecken sin naturliga startpunkt i olika element / energitillstånd?
Att utflödet ur kronchakrat upplevdes som gul-vitt påminner om en annan tradition, författaren Hesiodos som nedtecknade en lära om fyra tidsåldrar där Saturnus i det klassiska Grekland var knuten till den första och bästa "Guldåldern" (långt före medeltida alkemister såg Saturnus förbunden med basal bly).
https://en.wikipedia.org/wiki/Golden_Age
Wikipedia-artikeln innehåller många trådar att följa men jag reagerade på den här meningen:
Trots att [den romerska skalden] Vergilius inte nämner den gyllene tidsålder vid namn i [sitt tidigare verk] Georgica, refererar han till en tid av primitiv egendomsgemenskap / kommunism innan Jupiters välde inföll.
Jupiter i fallande ordning är Saturnus son, men från fallna perspektiv den sjätte himmelen. Zeus lägrar fler gudinnor än någon annan och har flest barn av de grekiska gudarna, precis som planeten är diversifikationens princip. Detta klargör att kommunism springer ur ett ädlare och renare medvetandet tillstånd än den fördunklade profitjakt Zeus/Jupiter representerar.
En annan romare, Ovidius, är intressant eftersom en viss greve av Oxford tycks ha översatt den till engelska och fått publicerad under en släktnings namn. Både reinkarnationsförespråkaren Vergilius och Ovidius smyger sedan precis överallt i verken av Shakespeare. Givet en nattlig dröm om den för mig okände greven är följande rader ur en annan engelsk översättning av Ovidius intressant:
No rule but uncorrupted Reason knew...
...och citatets sista mening:
The law of Man was written in his breast
Jag köpte 2018 en modern översättning av Ovidius parafras och sammanlänkning av gamla grekiska myter, men tappade intresse innan halva boken. Wikipedias utdrag (som jag inte känner igen) fascinerar dock.
Det är exakt den underliggande modell den här bloggen bygger på. Saturnus/Luft inte bara som mänsklighetens nivå utan som uttryck för den Rationella Själen. I samband med daimon-studierna i början av detta år visar sig också bloggarens egen daimon sortera under Vattenbärarens tecken (alls inget unikt) och därmed stå närmare Saturnus än någon annan symbol. Inte undra på att en politisk idiot senare i livet börjar dras mot frågor om styreskonst. (Saturnus når maximal styrka i dödens västra horisont, som i bloggarens horoskop.)
Vidare placerar Ovidius Människans lag i människans brösttrakt eller hjärta. Också detta påminner om bloggens "kosmologiska axel". Saturnus-i-Vattenbärarens Luft (Människan) och kognitiva kraftens Sol-i-Lejonet bildar en "supralunär" sinnebild för andesjälen som analog med "Gud-i-Världen". En "antistatlig" kosmologi som säger att lagar och överherrar inte behövs den dag när hela mänskligheten blir medveten om vilka - eller vem - de är. Detta blir då den verkliga demokratins födelse, till skillnad från det bedrägeri de övre klasserna lurat på människor i framförallt Väst.
Det tidigare citatet från Vergilius är intressent inte minst eftersom bloggen ägnat så mycket tid åt det svenska nationalhoroskopet och kommit fram till att "kommunistiska" (eller sammanhållande) Saturnus inte fungerar i detta land, samtidigt som motpolen, den rikedoms- och framgångshungrande Jupiter, är en ond kraft som fyller och blåser upp den tomma bubbla till kosmos som kallas Sverige. (Inte heller det något unikt för entiteter men landets feljusterade värderingar är knappast något att berömma sig över.)
Myt och verklighet tycks nära närmast omöjliga att skilja åt, och än mindre passande är det att dödförklara myten (eller astrologin) som relevanta verktyg för förståelse, vilket, återigen, är exakt vad som hänt i Sverige.
Apropå ett annat aktuellt ämne:
Landet Sverige har förlorat något värt att kalla själ. Eller som världsfemman i sin idrottsgren dagdrömmande säger:
DN har understimulerad personal, inom några timmar bedöms fotot undermåligt och ersätts av ett annat där hon inte ligger utan SITTER som en bra, arbetsför svensk bör göra på bild.
Men astrologiskt stämmer Khaddi Sagnias dagdrömmeri om mindre rasistiska och trångsynta landsmän, hon har Saturnus stark i Vattenbäraren (Människans tecken) i samma gradtal som Månen (folket) i USA-horoskopet. Hon har sett ut ett favoritland (givet de få svenska medier bryr sig om att skriva om) och känner att hennes saturniska gränsdragning (svart kropp) skulle smälta in i bättre med det amerikanska folkvimlets Måne.
"Omlokalisering" kunde verka lyckat i detta fall eftersom åtminstone myten i USA är att alla nationaliteter har samma chans. Tyvärr är USA mer än bara månplaceringen i nationalhoroskopet och som tidigare noterat lider USA:s Måne av kommunikationsglapp med sitt fundament Saturnus (i Jungfrun). Känsla och praktisk i det landet rör sig i otakt...
Khaddi Sagnias oförmåga att vinna den rasistiska svenskens hjärta är uppenbar. Hon har den YTTRE FORMENS Saturnus GRADEXAKT med Sveriges Sol i Vattenbäraren. (Vilket gör USA-kartan och Sverige-kartan till en äktenskapsmatch via Sol och Måne.)
Idrottskvinnans Saturnus blir en rejäl "cooler" för Sveriges Sol, hon har exakt den identitet (Solen) svensken INTE VILL HA SOM FOLKHJÄLTE (Solen). Är vi inte ett bedrövligt folkslag på Jordens yta, Jupiterrika på den yta Eliten producerar och likväl oskolade och närmast psyksjuka i folkssjälen.
Många kan uppenbarligen inte ens kan uppskatta den framgång (Jupiter) hon skänker Sveriges rollmask (Vågen):
Ur längdhopperskans perspektiv är hennes Jupiter en symbol för den falska svenska överheten utan ett perfekt komplement till sin egen starka Vädurs-Sol (en stärkande opposition inte minst eftersom planeter är vänner).
Hon skänker alltså Sverige oförtjänt anseende bara genom att tävla i gul-blått. Samtidigt kan man säga att hon föddes lyckligt lottad genom att mamman invandrade från Afrika till Sverige. Det här landets VERKSAMT ONDA JUPITER har i idrottskvinnan transformerats till något gott. Eller: invandrare förädlar genom sin närvaro Sveriges hycklande självbild av ett jämlikt land (Vågen, balans).
Att Solen och Saturnus är naturliga och ömsesidiga fiender gäller speciellt för förhållandet mellan Sverige och Sagnia eftersom Sverige har sådana problem med sin egen Saturnus (angripen av en låg demon, Ketu).
Den problematiken har i sin tur att göra med invandrarproblematiken i Sverige, sämst i klassen på att ge nysvenskarna en verklig chans att bli några. Invandrarna sänks istället ned till den pinsamma nivå landet självt håller. De verkligt begåvade flyttar därför härifrån så fort de fattat hur Sveriges styrande Elit styr den här skutan, alla är galärslavar som rör för ett så komfortabelt liv Överheten och alla medelklassens elit-wannabes som någonsin är möjligt i ett lilleputtland. Guldålderns Saturnus - barnen av denna andra har inget att lära av detta land.
*****
Not. Nämnd doktorsavhandling (varifrån bilden överst är hämtad) om samtida uttryck för spiritualitet utkom som bok 1975: Lawrence Blair: Rhythms of Vision - The Changing Patterns of Belief. En senare pocketversion har följande säljtext på baksidan:
Our outer rational memories show us only the surface of the history behind us. Our inner memories, thorough myth and symbol, detect the currents of meaning beneath the future as well.
The rhythms of vision we can tune into are located in the patterns, harmonics, and shapes of natural sciences and repeated and resonated in the sacred traditions of mysticism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar