Göran Greider inrapporterar i AB ännu en bok om musiklegenden och ordsnitsaren Bob Dylan. Jag har en kvartsläst biografi i bokhyllan och det räcker så bra. Med hans självbiografi sades många av de rökridåer han själv lagt ha skingrats, vilka Greider refererar till i sin recension via textraderna, "Någonting pågår här, men du vet inte riktigt vad. Visst är det väl så, herr medelsvensson?"
I själva verket var Dylan en ytterst okomplicerad och vardaglig människa, men med en förmåga att skriva beslöjade och alluderande texter.
I ett tidigare inlägg tittade jag på Dylans kantrade horoskop ur perspektivet arbetarklass, Oxen är dock det tåliga dragardjuret, en "arbetsoxe". Se bara årtionden av oförtröttligt harvande med sina låtar i en oändlig turnéslinga, och där det enda som kunde göras är att sätta accenterna lite olika, byta tempo och arrangemang på materialet då och då.
Här kan bara understrykas att förmågan att skapa mystik kring den egna personen indikeras av den mörklagda Skorpionen stigande i öster vid födelseögonblicket. Skorpionen släpper inte ett ord om sin person, och det leder med zodiakens nödvändighet till att förstahuset blir "sensationalistiskt" - personans naturliga Eld och Skorpionens Vatten reagerar häftigt. Dylan som person blir plötsligt oerhört angelägen!
Som tidigare noterat tycks det vara den hallucinatoriska kvaliteten i fjärde naturliga Vattenhuset (inre stämningar) som interagerar med Vattumannens Luft och konceptuella uppställningar på "dissociationens" underliga sätt. Det är här Dylans drömmar blir till och dunkla psykiska signaler kläds i lämplig allegorisk framställning.
Vi har sett rena lögnare och desinformatörer drabbade av olika typer av Luft och Vatten i störning, men jag har flera gånger lyft fram just poeten som den legitima varianten på Vatten-Luftens dimhöljda landskap. Här är uppenbarligen inte intellektet (Luft) stört av omedvetna instinkter (Vatten) utan tar impulserna som de kommer, utan att borttränga dem och gör ordkonst av dem.
Magnus Birro är väl Sveriges eget exempel på den här lättrörda poetnaturen men då via Tvillingarnas och Kräftans sammanlänkning. Dylan är inte lika nervöst fladdrig hans fullständigt dominanta guna (kvalitet) är den sträva och ogenomträngliga Tamas. Skorpion som persona och i princip enbart vävd av det ogenomträngliga Mörkret!
Det enda nya jag vill kommentera om Dylans horoskop är fixstjärnan Algol som tillkommit som en nyfikenhet sedan förra inlägget skrevs om honom. Trots stjärnans hemska rykte i antiken är det uppenbart att inte ALLA som föds med den blir brottslingar. I en hel del fall har jag hittat olyckliga omständigheter så att individen istället råkar ut för "all världens jävelskap."
Tidigt noterade jag också en tendens till att spela Trickster, en okynnestendens - att jävlas med andra bara för att man får en kick av det. Sällan har väl den tendensen demonstrerats för världen så väl som genom Charlie Sheen, född när Algol steg i öster i Oxen och dessutom i kombination med en annan av astrologins många gudar och demoner, Rahu eller Drakens huvud. Givet judarnas namn på Algol, Satans huvud, blev det lite väl mycket vrångskallighet hos Sheen.
Han har nyligen sagt att han inte vet vad som hände med honom under det skandalösa året då han bl.a. förlorade sitt kontrakt som världens högst betalda tv-skådespelare. I antiken hade ingen haft några tvivel: han var född med onda andar och under den här perioden vaknade de (återigen) till liv. Det hela är styrt av kosmos som ett självspelande piano...
Vad då om den vrångskalliga Satan i Dylan? Här sjunker den i väst med en mängd andra planeter, ner i Fiendens region.
(Notera här hur 7e husets betydelse av "öppna fiender" och den indiska astrologins placering av fiender just under horisonten i 6e huset naturligt förklaras av helhussystemet där, som i Dylans fall, planeten kan ha gått ner i underjorden men ändå tekniskt tillhöra sjunde huset. Astrologin ÄR flytande, den är en modell och man får leva med att det knarrar lite i systemet. Väster som dödens symboliska väderstreck är emellertid inte svårt att förstå sig på.)
Blotta antalet planeter i opposition till Dylans personliga utblick är fantastisk. Han har hur mycket som helst att klaga på, invända sig mot eller smäda! Dylan kan med lätthet ikläda sig rollen som Djävulens advokat och beskriva något som folk köper utan att ha förstått vad han egentligen sade! Och han är helt medveten om det.
Med sitt judiska arv och det faktum att han skriver hela texter som i princip bara är en naturalistisk avbildning av ett utlägg Tarot-kort, försedd med en navelskådande kommentar om att en omvändelse till kristendomen är nära förestående ("Changing of the Guards", 1978), borde han rimligen också kunna sin astrologi och hämta lämpliga symboler ur den verktydslådan. Faktiskt dyker i samma text en bekräftelse på detta upp:
They shaved her head
She was torn between Jupiter and Apollo
A messenger arrived with a black nightingale...
Den knivskarpa urskillningens Apollo är förstås Solen och flickan i versen påminner märkligt om Dylans eget horoskop där Jupiter och Solen står sida vid sida. Budbäraren torde som vanligt vara Merkurius - även om den svarta näktergalen närmast för tankarna till fågeln i trädet på Tarot-kortet "Stjärnan" - hoppets stjärna - Jupiter igen, religionens stjärna! Den får flickan i strofen att först tömma läglarna på det gamla vinet för att kunna motta det nya. Jodå, kristendomen var i antågande redan på den här skivan... Men vem är flickan, egentligen? Har Dylan lyckats pressa in judenhetens kocentrationslägerstrauma i orden om att flickan fick sitt huvud rakat? Talar han i samma ögonblick om judarnas i princip påtvingande konvertering till kristendomen förr i Europa för att överhuvudtaget ha någon chans i det rastiska och onda väst? ("Omvändelse under galgen") Är det med motvilja, som en gris till slakt, Dylan känner kristendomen kalla vid den här tiden?
Går det överhuvudtaget att analysera och förstå Dylans texter eller är det som att öppna locket och stirra rakt in i Själens flöde av arketypiska determinanter? Bara de här få raderna får det att gå runt. Tack och lov att jag inte är en Dylan-fantast! (Eller är jag? Räknar och hittar 24 LP-skivor i hyllan, merparten av hans 60- och 70-talsproduktion.)
Så... Vem är då The Joker Man Dylan sjunger om några år senare, när den kristna yran lagt sig och han är tillbaka där han började? Det är förstås Algol eller Satan som den Gycklaren, Trickster som tar människorna på en tur. När det vaknar upp, som Charlie Sheen vaknade, har allt varit som en dröm. Algol
"Någonting pågår här, men du vet inte riktigt vad. Visst är det väl så, herr medelsvensson?"
Dylan projicerar friskt mot kulissväggen Döden i väster, och Satan är en av hans största motståndare. Därför får Satan grepp om honom i retur. Dylans få kristna år räckte inte för att han skulle förstå innebörden i Jesus varning om att inte kämpa mot Ondskan (Matt 5:39):
But I say unto you, That ye resist not evil: but whosoever shall smite thee on thy right cheek, turn to him the other also.
Det är i själva verket en princip från den asiatiska kampsporten Jesus lär ut här, en avslappnad kropp följer med i motståndarens aggressiva utfall och ondskan får inget djupare fäste!
Bob Dylan är så hårt ingrodd av Mörkrets kvalitet att han bara kan liknas vid Fredrik Reinfeldt eller Anders Borg, onda materialister. Skillnaden mellan dessa tre horoskop är således att Dylans person kastar de materiella faktorerna (Oxen) ifrån sig, och angriper dem verbalt (Mars-Vattumannen). Han är definitivt socialist i hjärtat, men vilken remarkabel livsgärning! Han blev en myt på kuppen.
Tillägg. Man behöver naturligtvis inte själv vara född under Oxens eller Skorpionens inflytanden ("den sataniska axeln", extrem världstillvändhet) för att uppskatta Dylan. Men om man som Greider skriver an bokanmälan i ämnet, finns troligen kopplingar. En snabb blick på den svenske författarens födelsehimmel visar att han förvisso är andra halvan av Dylan, dvs. samma obalans i riktning mot identifikation med de materiella omständigheterna som Dylan företer (om man bortser från att han opponerar sig mot den), en lika stark överbetoning på den kritiska och negativa missnöjes-Skorpionen rådde då Greider föddes! Någonstans möts de här två budskapen och är väldigt snarlika. Sympati mellan artist och åhörare.
Eftersom Dylans födelsetid är känd och ger Skorpionen i 28e graden (om klockorna gick rätt), är de båda männens sammanstrålning rätt fenomenal. För Greider föddes då Solen passerade Skorpionens 26e och 27e grad. Vore Greider Dylans största fan på jorden skulle man till och med kunna våga sig på att "rektifiera" födelsetiden för Dylan utifrån Greiders exakta gradtal och bågminut för Solen (förutsatt att hans födelsetid är känd).
Men nej nej! Detta är analt, detta är när astrologin tappat tankehöjden och blivit just inte bättre än räknenissar som Reinfeldt och Borg. Har tappat sikte på det verkligt viktiga - den levande verkligheten bortom den abstrakta siffervärlden. Babylonierna gjorde gladeligen horoskop utan att bry sig om exakta gradtal. Det var planeternas placeringar i tecknen som talade till dem.
Och den indiska traditionen håller med. Här blickar minsann inte en planet mot fraktionen av en grad utan mot hela tecknet. Det är ett himmelskt språk som skrivs där uppe, men i det perverterade västerlandet sitter folk och stirrar på placeringen av ett komma eller en punkt och ser inte Livets kommunikation med oss!
Se även horoskopet för Occupy Wall Street med samma opposition mot Satans huvud som i Dylans horoskop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar