John Keats och Jämmerdalen

Aware that he was dying, [John Keats] wrote to Fanny Brawne in February 1820, "I have left no immortal work behind me – nothing to make my friends proud of my memory – but I have lov'd the principle of beauty in all things, and if I had had time I would have made myself remember'd."  (Wikipedia)

Arketypiska psykologen James Hillman har upprepat sin programförklaring många gånger i sina bildande och välskrivna böcker. Hans fokus är inte på Solen utan på Månen, inte på anden utan på själen. Och devisen är "själsbyggande" (hellre än kroppsbyggande). 

Tanken ingavs honom av den engelske 1800-talspoeten John Keats och essän "Peaks and Vales" (bergstoppar och dalgångar) från 1975 (i antologin "Senex & Puer" s. 76) är bara ett av många ställen där han citerar en vers som måste ha varit en uppenbarelse för Hillman själv:

Call the world, if you please, 'The vale of Soul-making.' Then you will find out the use of the world.

Det frireligiösa uttrycket "jämmerdalen" går tillbaka på den tidiga kristendomens anti-kosmiska attityd (renodlad i den så småningom kättarförklarade gnostiska utvecklingsgrenen). Då kristendomen lyckats nästla sig in och bli statsreligion i Rom - efter 300 år återstod bara politiskt rävspel! - gick det naturligtvis inte att tänka som Jesus gjort, och kalla världen en plats Djävulen satts att råda över. 

Jesus verkade inifrån en synnerligen egenartad variant av judendomen som tydligt kan studeras i 1900-talets största arkeologiska fynd, Dödahavsrullarna. Den här andliga mästaren föddes in i en tradition som redan var ytterst vital men på inget sätt unik. Inom Medelhavsfilosofin i t.ex. Mellanplatonismen kunde höras samma dystra syn på Jordelementet som rent ut sagt ont. 

Redan Platon hade 300 år tidigare menat att Jord-atomen är den enda som inte deltar i tre högre atomernas interpenetrationer. Visst känns den kristna läran om Syndafallet igen redan i de grekiska tankarna - som i sin tur var importerade från Indien!

Den här bloggen följer denna linje, då undertecknad tror sig ha haft ett judiskt liv just då romarna seglade upp som en internationell maktfaktor och ägnat den tidens astrologi åtminstone något intresse.

Den verkligt intressanta är nu relationen mellan John Keats horoskop och den vers fick Jungs efterföljare James Hillman att utbrista att, "det är psyket och psykologin som behöver andens uppmärksamhet. Kom ner från berget, ni munkar och, likt den underbare John Keats, "träd in i själsframskapandets dalgång".

"The vale of tears", tårarnas jämmerdal, är inte svår att detektera. Det mörkläggande Jordelementet är målat över hela himmelen.

Speciellt bekräftas på nytt bloggens tidiga antagande om att axeln Oxe/Skorpion representerar hotet från Djävulen, denna världens herre, att förfalla till ett ätande, rapande och kopulerande svin.

Precis vad Svenskt Näringsliv vill med svensken i deras urbota löjeväckande attack mot filosofin med argumentet att den inte är lönsam, inte ger folk något klirr i kassan! Det var Satans röst svenskarna hörde i somras och bloggen har nu samlat så många röster i denna kör att det inte längre går att betvivla att astrologin vet hur Mörkrets barn ser ut.

Eller? Märk att Keats talar om "nyttan med denna världen" och därmed markerar en medvetenhet om att man inte blott är en stinkande köttvarelse destinerad att arbeta äta och arbeta ännu mer. Poeten hävdar att världen bara är ett verktyg eller ett medel för att uppnå ett annat mål: att väcka den själ som sover i okunnig identifikation med de materiella processerna.

Det är fantastiskt att Keats födelsetimma bevarats, för den förutan hade det knappast gått att förstå hur han kunde vara VAKEN trots den bedövande betoningen av Jordelementet (och en fallen filosofiplanet, Jupiter, där materian är som tyngst att bära - i Stenbocken).

För vad händer här om inte det fenomenala att han föds så Solen skiner rakt in över London klockan 1.30 på morgonen. Ja, Solen har naturligtvis inte gått upp fysiska än, men den andliga världen, idévärlden i himmelen, den tecknar att en andlig inspiratör föds i detta ögonblick.

Lejon kan då och då uppträda som pompösa skitar, men det är tecknets härskare Solen som i fallet Keats via sin placering bekräftar en extraordinär själs ankomst till jorden. Vi får berättelsen om en som är här för att kasta ett medvetenhetens ljus över Jordelementets kvävande beskaffenhet och som förklarar att denna värld bara är en verkstad i vilken själen danas. 

Solen är förvisso tekniskt sett svag i Vågens tecken, den är "fallen" från sin sturska självtillräcklighet i motsatta Väduren, och den är fastmer effeminerad av Venus, konstnärerna och poeternas skyddsgudinna. Men kombinationen står nästan övertydligt i det tredje, sattviska (medvetna) huset för skriftlig kommunikation och intellektuell verksamhet. Det är uppenbart i Keats fall att vi inte ska välja att se tredje som en merkantilist, en varukrängare, utan just som en kommunikatör av tankar (Luft) spunna av rent ljus. Solen är ju faktiskt med sin disponent Venus här.

 

Venus är å andra sidan "bränd" av Solen men det kan möjligen innebära störningar i det yttre livet, manlig homosexualitet är en distinkt möjlighet med den här kombinationen (har inte läst på i Keats fall), men i människans relation inåt, in mot sitt andliga, solära centrum, indikerar Venus en kopplerska och en brygga. Och det är ju just därför Keats kan säga att den Stora Skökan, Moder Jord, faktiskt fyller en funktion. 

Hon ger det materiella substratet inom vilket den fallna andevarelsen kan skapa sig ett psykiskt, själsligt hölje, förvärva förmågan att reflektera över sin gåtfulla innersta natur, finna ut vem man egentligen är.

Lyssna nu en gång till på vad Moderaterna ledda av Fredrik Reinfeldt, ja hela Regeringen, vill att vi ska dansa till för melodi! Dessa är rent kriminella varelser som försöker lura i svenska folket att uppgiften med ett människoliv är så futtig som de säger.

*****

Anmärkning. "Nyttan med jämmerdalen" kan med fördel utläsas ur den nästan skrämmande prominenta och iskalla Jorden, tecknad av Månen och Saturnus i Oxen i tionde saturniska huset! Det är förstås Saturnus i Jord som representerar en besvärande pragmatism, den verkligt fattiga människans allt annat överskuggande jagande efter "det nyttiga". Hör återigen Svenskt Näringsliv: "olönsamt" att läsa kurser i filosofi och lära sig tänka och betrakta livet!

Dessa människor som på detta sätt avskräcker tonåringar i deras studieval är personligen ansvariga för att döda själar! Förstå vilka förskräckliga återfödelser dessa själva redan havererade varelser redan nu garanterat sig! Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström förstod vad hans undersåtar ställt till med och gick ut med den dementi. 

Men som jag noterade angående hans horoskop beror det inte på att han i sak hade någon annan uppfattning om livets mening. Hans födelse tecknades av en hela annan Sol än John Keats: en Sol i Oxen och den identifikation med Djävulens och Penningens domän som han valt att tillhöra. Åtminstone för detta liv. 

Bäckströms Sol drevs också av välmågans och kopplerskans Venus, likt den brittiske poeten, men här befann sig Venus med stora rikedomars Jupiter i merkuriska Tvillingarna, handelsman eller filosof. Så vad avgjorde honom för marknaden? Förutom att livsuppdraget (Solen) var Oxens, tappade Tvillingarnas symbol takhöjd i samma ögonblick man noterade dess disponent vänslandes med Solen i just Oxen. 

Att Bäckström bröt in och terminerade tumultet kring en rapport som avslöjade marknadsslavarnas kritiskt korkade tankeverksamhet, kan ses i hans rättrådiga Måne i Vattumannen stödd av en utmärkt placerad gränsdragare i rättvisans tecken Vågen. Egentligen var den mannen mogen något större än den döende marknadskapitalismen, men så viktigt är tydligen soltecknet om sekundära indikationer (här: handelsmanna-Tvillingarnas härskare) instämmer med Solen. För Bäckström saknas födelsetimman och det är möjligt att den skulle kunna förklara mer.

*****

Till sist en detalj av ren fåfänga, men likväl kanhända av något värde för astrologistudenter. 

Jag har läst Hillman i åtskilliga år och noterat hans återkommande referenser till denne Keats. Men först när jag skrivit ovanstående kom jag mig för att titta på Wikipedias text om engelsmannen. Det gick en liten ilning genom själen när jag såg oljeporträttet av poeten och hans "utspejsade" drömmarblick. Här var min egen typ av "inte fullt modellvacker" Våg och uppenbarligen en figur på samma våglängd eftersom Hillman pluggat hans existens så länge och jag öppet läst och sugit åt mig.

En då 33-årig svensk och den framlidne engelsmannen

Det förvånar därför inte att hitta en tydligare koppling än att båda är födda i samma tecken. Därtill möter Keats Sol/Venus i Vågen som en ömsesidig reception mellan undertecknads Sol och Venus i Lejonet - för övrigt Keats ascendenttecken om astrotheme.fr har en genuin födelsetid. 

Dessutom befinner sig både Keats och min Venus i sitt teckens 21a grad. Upprepningar av samma gradtal ansågs signifikanta i hellenistisk astrologi, men jag har aldrig sett att indisk värdesätter den typen av omen. 

Faktiskt, med födelstid på båda horoskopen är Venusplaceringarna mer exakta än så: Keats 20:28 mot min 20:27! Och båda i tredje merkuriska huset. Mitt horoskop återskapar således ett svagt återsken Keats Lejonascenden + Våg-Sol via tredje huset.

Vill man söka paralleller tills det börjar bli sökt har båda horoskopen Månen konfigurerad med Saturnus, Keats via konjunktion, undertecknad via opposition. Men den tröghet och tyngd Keats måste ha känt kan jag knappt föreställa mig, helt utan Jord och med sagda planeter i Sattva guna, lätthetens kvalitet.

På astrologiska sammanträffanden är det lätt att snöa in! Men vad när även verkligheten börjar gå i samma cirklar...? När jag skummade Wikipedia-artikeln berättades att argentinske novellisten Jorge Luis Borges mötet med Keats poesi sitt livs största upplevelse (alla kategorier). Och kan man tänka sig, Borges var min första litterära upptäckt (och en överväldigande sådan) vid återkomsten runt 19-20 till litteratur efter att enbart ha ägnat mig åt popmusik sedan 10-11! Katten på råttan, råttan på repet...

Och den mästerlige novellisten Borges bara "råkar" ha Solen och Venus i nära konjunktion, precis som John Keats (och snarlik min "reception") och dessutom i Lejonet - för en synbarlig verifikation av av engelsmannens födelsetid och Lejonascendent. Via "trigenometri" har vi nu tre horoskop, varav mitt och Borges båda pekar mot rimligheten av att Keats hade en Lejonpersona.

PS. Den kinesiska kalendermetoden HO LO LI SHU, tilldelar Keats ett ovanligt och mycket remarkabelt omen. Symbol 27, YI, "De tuggande käkbenen". Keats hade dålig ekonomi under sitt korta liv enligt Wikipedia men det kinesiska systemet utlovar honom att han kommer att finns "den högsta näringen" (topplinjens omdöme). Människan lever inte av vatten och bröd allena.