"Att stämma träff med Martin Hägglund är en tålamodsprövande aktivitet. Yaleprofessorn flyttar fram vårt möte fem gånger."
Så mycket ungefär bjussar SvD på. Vill man läsa mer om en ateistisk så kallad filosofi i ropet, får man vara så god att betala för sig. Paradoxalt, eftersom filosofen tycks förespråka socialism enligt Aftonbladet som också får det där sjukt tindrande i ögonen så fort en svensk lyckats i Amerikat. Det är alltså ateisten Martin Hägglund, vars karta jag kommenterade för bara några månader sedan.
Men utifrån de nycklar som nu sprids utanför betaldörrarna i SvD och den (än så länge) fria artikeln i AB/Kultur, måste jag bara sätta Tiden/Kronos i centrum, alltså Saturnus i första huset, för en spekulativ karta.
 |
| Solen och Mars i nästan exakt konjunktion - Högt arbetstempo i sublunära Skorpionen i det solära 5e huset |
En bok i hinduisk astrologi jag läste ordentligt innan jag startade den här bloggen för 11 år sedan säger att Månen eller sinnelaget är värsta horan (ja, det stor inte bokstavligen så!). Månen ser en vän i alla och bjuder in alla planeter på sin spelplan. Naturligtvis kommer några av gästerna att våldta eller ställa till det. Den här astrologiska faktorn har inget som helst omdöme utan representerar i sig distinkt de gamla grekernas Irrationella Själ, begär och lusta och annat som människan delar med den övriga natur som inte förlänats homo sapiens förnuft eller intellekt - det som skiljer människans själ från djursjälar.
(Det är också bara intellektet som överlever den biologiska döden och som i en senare fas också dumpar den passionerade själen som ett förbrukat hölje. Inte för att antikens djupa insikter i tillvaron spelar någon roll för en ångestfylld ateist som måste jobba oavbrutet för att hålla Mörkret borta.)
De många ombokningarna som tidningsreportern måste genomlida beror alltså på att det här är en arbetsnarkoman som lindrar den ångest hans egen Ateism ger honom. Detta syns tydligt om man - som fakta i målet tyder på - sätter det hårda arbetets Saturnus i hus 1, helt spekulativt givetvis. Problemet är att Saturnus inte gillar Månen, enligt en annan tradition.
Att den Irrationella och sublunära själen släpper in Saturnus i sitt läger (Krabban) är så typiskt en irrationell och naiv människa.(Enligt stoikerna har vi inget val, vi föds när vi föds och det är det, även om alla moraliska käpphästar flyger sin kos om människan ingen fri vilja har.)
Saturnus beter sig illa i alla tre Vattentecken och skapar störningar i formen av depressioner och ångesttillstånd. Hinduerna, som tänkt längre än de grekiska stoikerna, ser dålig karma i sådana här placeringar. Själen måste ha felat för att få sådana här problem i sitt bottenskikt där hunger, sexualitet och andra dunka drifter rasar runt.
I just den här hypotetiska affischpojken för universums mest osmarta filosofi råkar dessutom Månen - Saturnus korttänkta disponent (ja, Månen kan inte tänka, den står bara för impulser och instinkter) befinna sig i FIENDENS 6e hus. Detta är ett ohälsans hus ända in i modern astrologi och är förknippad just med oro och psykiska besvär. Jag tyckte karln lät obalanserad i sitt Sommarprat. Gick från normal samtalston till något enerverande uppfordrande och så tillbaka igen. Som en aggressiv hjärntvättare.
Nu påstår svenska medier att han pläderar snällhet och ska ha gått och blivit "världsberömd", vilket jag inte tror ett dyft på. Det blir inte filosofer om de sysslar med den äkta varan. Men som professor på något amerikanskt universitet kanske det räcker för att svenska medier återigen ska tappa fattningen...
Frågan är nu vad man ska göra av inkonjunktläget (150 grader): aspekten fanns varken hos indier eller greker, men den märks, och särskilt i karaktären om Saturnus är involverad. Inkonjunktaspekten ger ett glapp och om "radiotystnaden" inträffar mellan det närmaste en människa kan komma det gudomliga Intellektet (Saturnus, den sjunde himmelen!) och hennes eget psyke, desto mer graverande blir resultatet. Att detta är en ateistisk himmel förvånar inte det minsta.
AB säger att mannen pläderar för att människor ska ta hand om varandra (även utan uppmaning från några Tio Guds Bud). Det förvånar inte med Saturnus i Krabban. Den svaghet och sårbarhet denna placering kan ge, särskilt om den tjänar som fundamentet till psyket och kontakten glappar, ger som bäst en människa som är den själviska borgarens raka motsats, en människa villig att betala skatt för att samhället ska vara gott och hjälpa dem som inte kan sörja för sig själva.
I den meningen kommer det ändå något gott ur horoskopets svaghet, även om Ateism aldrig kommer att ge något tillfrisknande.
I det spekulativa Saturnushoroskopet, som genast röjde en depressiv arbetsnarkoman, orolig och hoppig som bara psykets Måne i överrörliga Skytten kan vara (särskilt när psyket hamnar i en så dubiös zon som den 6e), står ännu en detalj ut. Satan eller Ateismen som parodisk ersättning för verklig religion. Satansstjärnan hamnar nu i det systematiska tänkandets 11e hus, i den naturliga zodiaken ett hus som tillhör den grandiosa tankestrukturens Vattenbäraren, babyloniernas "Den Store". Detta menar jag är astrologins illustration av Guds Intellekt (Nous) eller kanske till och med förlagan till den senare filosofin. Grekerna placerade antingen detta Intellekt inom kosmos om man var halvt atestisk som stoikerna (som kallade det Logos) eller utanför Tid och Rum om man var platonist. (De helmaterialistiska epikuréerna förtjänar inte ens att nämnas i filosofers sällskap.)
Nu är inte Krabban född att vara just filosof - som genuin ascendent placerar det mat & drycktecknet Oxen i 11e och längre än till tankar om vällust och mänskliga sinnesförnimmelser kommer sällan Krabban i sin orientering (en intressant placering av Månen kan naturligtvis ge en större öppenhet). Men i det här konstruerade horoskopet inser man med Satan i 11e ideologihuset direkt hur filosofen har en materialistisk agenda, illa dold bakom en filosofisk nisch. Vad han undervisar i borta i Amerikat är litteraturvetenskap enligt Wikipedia. Det kunde varit värre, men filosofi är det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar