*****
För enkel jämförelse med det astrologiskt intressanta steg 3 repriseras här de två första illustrationerna:
Hur positionen och formaliseringen av dess derivata låter sig fattas i termer av utvecklingspsykologins inlärningsprocess är exempel på det rena geni Young var (eller var i besittning av). Men det förefaller som om hans mångåriga studier av astrologin var det som öppnade upp hans särdeles penetrerande insikt i hur principer kan ikläda sig skenbart skilda former - exakt det djuppsykologen Carl Jung med hänvisning till Platons "former" sade om sina "arketyper".
(För en utmärkt "crash course" i Aristoteles och vetenskapens högsta uppdrag, att söka substansens - inte materiens! - grundprinciper, se den här utmärkta texten skriven av en professor Barry D. Smith.)
I sin bok Geometry of Meaning dyrkar Young upp hela zodiaken och visar hur den perfekt harmonierar med de 12 rörelselagar som används inom flygindustrin. Young noterar att läroböcker i klassisk fysik bara nämner 11 lagar och utelämnar Piloten - dvs, vårt syftande medvetande. Det här är för övrigt den västerländska vetenskapens fadäs: att den inte inkluderar medvetandet som en integral faktor i livet utan degraderar det till ett "kringfenomen" som kommer sig av en blind evolution som lett till en fysisk hjärna med lite kemisk soppa i.
För Young är den 12e principen omistlig, en nödvändig ingrediens som livet från första början ägt men via evolutionen arbetat på att finna ett perfekt fordon för. Detta fordon är inte människokroppen med dess hjärna i sig, utan den individuella andesjäl som skiljer människan från djurriket inom vilket Young placerar instinkten - djursjälen.
Denna själ upplöser sig i separata djursjälar, en för varje djurart, så att maskar och bin har sina egna instinktiva beteendemönster, inlärda över evärdliga tider. Det är därför, säger Young i ett av naturens mest imponerande exempel, termiterna och deras bygge av sina stackar, som vetenskapen är helt ställd.
Termiterna tycks arbeta i lag via telepati. De behöver inte ens vara i fysisk närhet av varandra för att med precision göra sin del i ett extremt koordinerat bygge av termitstacken. Dödar man honan, framskapas genast en ny drottning ur någon av arbetarna - alla delar nämligen exakt samma DNA. Häri ser Young att samtliga termiter delar en gruppsjäl och att det är i denna "blueprintet" till termitens liv och värld ligger kodad.
Det är egentligen fel, menar Young, att som vi materialister gör, stirra på djurets kropp och tro att det är däri dess unikhet ligger. Vad vi gör, är att som alla i väst som glömt Platons insikt, förväxla det egentliga djuret (zoe = liv, zoologi = läran om det levande) med dess otaliga fysiska instantieringar. Men det som lever i djuret, är inte den organiserade biologiska formen utan den osynliga djursjälen.
*****
Nå, efter denna lilla utvikning, över till Youngs kombination av Newtons klassiska fysik, inlärningskurvan och zodiakens fyra angulära tecken - de fyra som i indisk astrologi klassificerats som Rajas, lidelsen som håller tillvarons hjul snurrande (samsara).
Jag lämnar åt läsaren att kontemplera sammanhangen mellan dessa tre illustrationer, i förhoppningen att Väduren, Kräftan, Vågen och Stenbocken (Aries, Cancer, Libra, Capricorn) och deras respektive konnotationer är välbekanta.
Ta zodiakens "öppningsdrag" Väduren och dess härskare Mars. Planetens symbol är en pil som bryter cirkeln. "Random action" eller acceleration! I Youngs ord barnet som i en rusch av utåtriktad energi rusar fram och bränner sig på spisen och blixtsnabbt drar tillbaka sin brända hand i Kräftans självprotektionistiska instinkt, mentaliserar en smula i Vågens Luftelement och förstår relationen mellan spisen och känslan av smärta. Och voilà, Stenbocken resulterar - med sin härskare Saturnus - symboler för herravälde eller kontroll över fysiska omständigheter.
Jordelementet kan sägas signifiera den deterministiska delen av tillvaron, vilken dock - vad än dålig vetenskap söker slå i sig själva och de lättrogna - bara är en fjärdedel av verkligheten. Man kan säga att reduktionistisk materialism sitter fast "inuti" sin egen myt, vilken representeras av Jordelementet, och i föreställningen om det från medvetandet totalt avskurna, totalt objektifierade, tvingas förneka både Vatten, Luft och Eld.
Mig veterligen studerade Young astrologin via den tropiska (väst-)zodiaken och var inte medveten om att man i Indien har ett annat och äldre schema för interplanetära aspekter. Det är i samband med fysikern och matematikern Eddingtons harmonisering av kvantfysiken med Einsteins relativitetsteori (se förra delen) intressant att finna "tre fjärdedelar av cirkeln" för "stabilisering".
I indisk astrologi är det enbart kontrollören Stenbockens härskare, "gränsdragaren" Saturnus, som äger den "särskilda" aspekt som sträcker sig 3/4-delar genom zodiaken!
Är detta en slump, eller är det i den indiska astrologins förhistoria man ska söka förklaringen till att deras gamla skrifter beskriver konstruktionen av vimanas - synbarligen tekniskt avancerade flygfarkoster? Var Arthur M. Young en av människorna på jorden under 1900-talet som i ett tidigare liv som indier konstruerat dessa fordon och åter drevs att besmästra luftrummet i detta liv? Är det därför han förmådde avtäcka vårt fysiska systems rörelselagar inbäddade som ett chiffer i zodiaken? Frågorna är många, men svaren saknas!
Vi går nu ner för landning.
*****
Här beskriver Young som en helt naturalistisk process ett inlärningens förlopp som bara om man skippar några steg kollapsar och blir till det jag kallat "egenmäktighetssyndromet":
Det här syndromet saknar momenten Kräftan och Vågen. Väduren har inte "moderstecknet" (Kräftan) vilket ger barnet en sorgsen min i retur på dess hyss. Kräftans reflektion lär Väduren att något är fel. Man kan säga att barnet i syndromet ovan saknar innerlighet eller psykiskt djup - det erfar inte konsekvenserna av sina egna handlingar.
Därmed faller det sig också naturligt i en diktators psykologi sakna förmågan till begreppsskapande och balanserad utvärdering (Luftelementet och Vågens tecken). Det diktatorns mentalitet kan, är att rusa ut i acceleration för att betvinga och kontrollera världen som en klättrande stenget tar sig upp för berget och sedan stångar bort all konkurrens.
"Egenmäktighetssyndromet" saknar både inombords feedback på den process den befinner sig i, samt förmågan att för sig själv begripliggöra vad den håller på med. Det är en synnerligen aggressiv och grovkornig mentalitet som beskrivs här, någon vars "inlärningskurva" hellre stavas "trial-and-error", lärdom via krig och konflikt.
Eld och Jord, vilket jag noterat i många, många horoskopstudier, är fullständigt oförenliga. Den ens seger innebär den andres död, och förekomsten av primärt dessa element i ett horoskop indikerar ofta låg social kompetens och konfliktbenägenhet. Men ibland tar sig den här hårda kombinationen rent fysiska uttryck, som i handikapp: Elden (livsgnistan, intentionen) släpps inte fram genom den stendöda och restriktiva Jorden. Den deterministiska Jorden "kontrollerar" i termer av det öde man tilldelats som inkarnerad (fysisk) varelse på detta varv i livets oändliga berättelse.
Artisten Kate Bush är, vad jag minns, det enda horoskop där jag uttryckligen fäst uppmärksamheten på att samtliga fyra tecken står aktiverade på födelsehimmelen.
Resultaten har inte uteblivit, att döma av hennes texter. "Love & Anger" är ett typiskt specimen. Går man igenom alla hennes texter skrivna mellan, säg, 14 (hon var extremt försigkommen!) och albumet "Hounds of Love" (1985) vid 26 - ett album som tycks illustrera en självterapeutisk justering från livs- och kärleksfruktan till ett bejakande av sin status som biologisk, levande människa - är det uppenbart hur dominant hennes problematiska förhållande mellan Väduren (barnets instinktiva rusch) och Kräftan (förnimmelsen av att ha bränt/skadat sig) är!
Den astrologiska symboliken går inte att missta sig på: Mars i Väduren är en ren symbol för den okunskapens acceleration ut i livet som Young indikerar, och Solen i Kräftan är modern som empatiskt fördjupar barnets insikt om dess egogränser.
Eller, som i Kate Bushs vid den tiden dysfunktionella värld: "Mother stands for comfort / Mother will hide the murderer". Här är den klassiska Kräft-modern (kyckling- eller numera curlingmamman) som slätar över och försvarar sitt barn (Väduren) till och med då det mördat (Mars i Väduren, en ren symbol för primitiv ilska, utan en anstymmelse av Vågens medvetna perspektiv på förloppet).
Se också inlägget om Kate Bush och lidelsens kvalitet.
Efterord.
Det bör noteras att Arthur M. Young enligt den sideriska zodiaken föddes under soltecknet Vågen - i hans eget schema "medveten reaktivitet", eller intelligent utvärdering av den blinda accelerationen och den påföljande reaktionen (Vädur resp. Kräfta).
Han var med andra ord själv inte indragen i "biljardbollarnas studsande" utan iakttog dem bara och fördjupade sig i deras mentala representation - rörelsens motsvarighet i Platons idévärld. Vågen och övriga Lufttecken är zodiakens mesta teoretiker - byggare av "luftslott". Många människor förstår dem inte, eftersom de själva fallit djupt i vardagsrealismen och inte ser den praktiska nyttan i en "formel".
Men Youngs sinnelag - Månen - befann sig i "kontrolldårens" tecken - Stenbocken!
Med bara två symboler, sol- och månplaceringen, har därför den korrekta zodiaken sagt mer än tusen ord om vem Young var och vad han sysslade med! Hans sinne drev honom att i 19 år arbeta med den rörelselag den materialistiska fysiken inte räknar med: positionsbestämmelsens tredje derivata eller KONTROLLÖREN. Kaptenen på skutan, andesjälen som kontrollerar hela det fysiska förloppet i kraft av den fria vilja som ligger utanför det deterministiska systemet.
Kalla kontrollören för Gud i sin världstillvända aspekt. Jag är medveten om att jag på denna blogg använt "den sataniska principen" eller Satan som generell beteckning för det blinda Jordelementets determinism. Tydligen måste den här hållningen nyanseras ytterligare i skenet av geniet Youngs insikt om att andesjälen söker sin fulländning (och transcendens av fysikalistiska fantasier) just genom Satan!
Jag var särskilt elak mot en biolog på Stockholms universitet för att denne arrogant gått ut och smädat religionen i en artikel. Men kanske ska man i den här biologens livsyttring se hur Gud via den sataniska principen söker lära sig KONTROLL - se hur en aggressiv form av Stenbocken dominerar vederbörandes födelsehimmel.
Vem vet, några reinkarnationer från och med nu, kanske biologen har vunnit den djupa insikt inom sitt gebit som Young vann inom sitt, och är redo att se den större bilden!
Youngs eget liv är ett perfekt exempel på hans horoskops antydningar: efter att ha uppfunnit Bell-helikoptern lämnade han helt den praktiska ingenjörskonsten och tänkte ut en grandios kosmologi. Hans modell visar hur andesjälen (ljuset, fotonen) faller ner i determinism (satanism, "systemtänkarmentalitet") men också att det just är detta inbundna sinnelag som - när man fulländat det - ger passersedel till högre medvetande, bortom den snusförnuftiga materialismen!
5 kommentarer:
Siwert du må veta mycket om astrologi men dina matematikkunskaper är under all kritik. Det är uppenbart att du inte pluggat differentialkalkyl. För det första, den tredje derivatan (och den fjärde och femte också för den delen) är allmänt känd och används flitigt, inte minst i ett oräkneligt antal differntialekvationer beskrivandes de allra enklaste fysikaliska system.
För det andra är den precis lika deterministisk som första och andra derivatan de den erhålles genom simple upprepning av deriveringen.
För det tredje finns det så många fel i din illustration av derivatorn att jag knappt vet var jag ska börja. Det finns ingen anledning, annan än att förleda dina läsare till att tro att det finns något samband mellan illustrationerna, till att illustruera det som en cirkel. CIRKLAR SLUTS. Det skulle innebära att den fjärde derivatan (den som kommer efter det du kallar "kontrollanten"), skulle innebära en återgång till ursprungsläget vilket bara är sant i ett enda fall ( f(x)= e^x, som aldrig förändras genom derivering). Ett annat problem är att du gör den krökta pilen kontinuerling, vilket skulle innebära att man kan hamna i ett mellanläge mellan 2, tex den första och andra, derivator. Så är inte fallet. Det är i själva verket en diskret övergång.
Sammanfattningsvis rekomenderar jag att du överlämnar matematiken åt dem som behärskar den och har förmåga att tolka den korrekt. Du förstår, matematik är en exakt vetenskap, och lämpar sig inte för de har en tendens att tolka information godtyckligt eller metaforiskt.
Diagrammen är direkt hämtade från Arthur M. Youngs egna skrifter! Jag kan som icke-matematiker, som jag själv angav i början av del 1, inte kommentera din kritik annat än säga att jag känner igen delar av det du säger från Youngs texter (det om deriveringens reiteration).
Du har missförstått vad jag avsåg med rubrikens "geni" - naturligtvis inte matematiken i sig utan Youngs förmåga till lateralt tänkande. Hans "The Geometry of Meaning", en liten tunn bok där han korrelerat samtliga 12 rörelselagar han använt i sitt arbete som flygingenjör med zodiaken är en studie i lateralt tänkande.
På Amazon.com har en matematiskt bevandrad recensent applåderat Youngs kompletta resonemang i "Geometry" (vilket även professionella matematiker gjort, att döma av hans minnessajt). Som jag _tydligt_ angav i del 1 redovisade jag inte hela argumentationen och noterade att Young-citatet var ofullständigt.
Givet mina instuckna brasklappar blir intrycket att din patroniserande ton beror på att du helt hoppade över del 1 eller slarvade dig genom den för att snabbast möjligt "sätta mig på plats".
I det valet missade du själv att följa upp spåret till en remarkabel vetenskapsman. Efter att ha besökt Youngs webbplats kanske du får svar på de invändningar du här hade mot hans diagram, som du pga slarvig läsning tillskrev mig.
***
Dock delade jag del 2 i två hälfter med orden "vi går nu ner för landning". Den avslutande delen om egenmäktigheten är mitt enkla försök att spinna vidare på och knyta samman till tidigare blogginlägg, Youngs idé att piloten motsvarar astrologins definition av Stenbocken som kontrollinstansen.
PS. Illustrationernas påstått felaktiga "kontinuerliga" pilar.
Ser du inte de diskreta tillstånden i figurerna? Kvadranterna, hållpunkterna!
Zodiaken är likaledes en uppsättning diskreta postulat, och i detta begränsade subset av Youngs modell återgav jag bara hans insikt att den psykologiska inlärningskurvan låter sig representeras på det sätt som skissas i del 1 och 2, samt att kontrollören (piloten) är tredje derivatan.
Deterministisk den också säger du? Nå, men läs då på om astrologin! Hur fri är egentligen Satan, denna världens furste och allt inom hans domän? Är inte determinism en synonym för det symboliska Jordelementet!?
Därav de exakta vetenskapernas oförmåga att adekvat beskriva hela verkligheten. Mänskligheten är fångad av förnuftet/kontrollören - operatören - vilken ytterst ska befinnas vara en begränsad medvetenhet (indisk filosofi: mätbarhetens rike är Maya, temporalt verklig men ytterst en illusion).
Koppla samman med mitt resonemang (på bloggen) om att Stenbocken bara representerar den krönande delen av en fjärdedel av skapelsen - och här slutar vetenskapen att representera världen och vi är inne på astrologins och den äldre Youngs gebit - som är metafysik.
Jag måste be dig studera Young själv, för han är ingen liten tänkare och som icke-matematiker kan jag inte på ett fullgott sätt återge hans insikt om hur den exakta matematiken relaterar till hans metafysiska vision.
Men Siwert, vad är det egentligen för slutledningar du drar? Du säger själv att du inte har någon bra förståelse för vad tredjederivatan är, och samtidigt har du inga problem med att likställa den med satan. Det finns ju verkligen ingen koppling. Liknelsen är ju ett litterärt påhitt, och har ingen grund i matematiken där derivatan upptäcktes, definerades, och alltjämnt appliceras.
Jag känner att jag har svårt för att förklara varför illustrationen är så missvisande, men i grunden handlar det om att den illustreras i ett tvådimensionellt plan, vilken för en matematiker innebär att läget och dess 3 derivator är en funktion av 2 variabler. Det innebär också att deriveringsprocessen är definerad för värden mellan en funktion och dess derivatan, och definitionsmängden utgörs antingen av cirkeln eller cirkelskivan, beroende på hur man tolkar det. Det är också därför som avsaknaden av gradering och benämnings på de båda axlarna (x,y / Re,Im etc.) ger ett ur en matematiskt perspektiv ett ofullständigt intryck.
Angående kontinuiteten: Vad finns i origo? En blandning av läget och dess första, andra och tredje derivata? Något sådant är inte definerat i matematiken. Du hävdar att origo inte existeras (då du säger att 4 diskreta värden kan antas motsvarande de 4 kvadranterna) men varför finns den då alls med? Vad finns det för motivering att rita det som en cirkel, när det i själva är en rak diskret följd av positionen följd av dess derivator, utan någon återkoppling? Vilka är de 2 variablerna? Felaktigheterna är många, och jag hävdar igen att den enda riktiga anledningen att det illustrueras på det sättet är att ge ett sken av att det finns något samband mellan den första och andra illustrationen i artikeln, när det i själva verket inte gör det.
PS. Svenska wikipedia förklarar bra skillnaden mellan en cirkel och cirkelskiva, ifall det skulle vara oklart för dig. Där finns också en aningen svårtydd beskrivning av en funktions definitionsmängd/värdemängd.
Hittar förresten inte rätt sida (den med illustrationerna) på Youngs site, så du får gärna lägga upp en länk.
I Hermann Hesses Nobelprisbelönade (1946) roman Glaspärlespelet figurerar sagda spel i vilket mästare koras. Spelet i sig består i att se de underliggande principerna för säg, en oljemålning, och transponera dem till, säg, en symfoni.
I mina ögon är det just en glaspärlespelmästare Young var, och vad de två inläggen sökte belysa. Astrologin som ett uttryck och matematiken ett annat av ett tredje fördolt metasystem.
Den äldre Young blev efter sin tid som flygingenjör metafysiker och filosof och det är väl ändå rätt uppenbart att dina matematiska diskussioner skjuter helt över målet här? Young upptäckte att hans rön inom flygtekniken i princip var desamma som de faser som t.ex. utvecklingspsykologin talar om. Han började se ett universellt system som han sedan utvidgade till en hel kosmologi i "The Reflexive Universe" (1976).
När jag likställer tredje derivatan med Satan bör du fatta misstankar - detta (och det som föregick den kopplingen) är inte "illa förstådd" matematik. Detta är något du tydligen aldrig mött i ditt vetenskapliga liv. Det är bruket av matematiska sanningar som blotta uttryck för ett annat system sanningar. Helgerån? Kanhända.
Bloggen innehåller etiketten "filosofiska grundantaganden", men den är jag inte nöjd med, och jag hänvisar hellre en kunnig matematiker som dig till en tyngre "Stanford"-artikel jag just själv börjat läsa om matematikern Alfred North Whiteheads processfilosofi (eller rättare processfilosofi i allmänhet, en gren av vilken Arthur M. Young också utgjorde). I slutändan landar vi alltid i någon form av filosofisk idealism.
Här är minnessajten arthuryoung.com till Youngs ära, där vissa artiklar mer komplexa (och matematiska) än andra.
Här är den centrala illustrationen i Youngs "The Geometry of Meaning", vilken som jag lagt ut den på nätet bara avser illustrera en Glaspärlespelets stormästare målande med all världens språk med fullständigt grepp om den underliggande, "universella grammatiken" (den grandiosa finalen är när Young dubbelexponerar den här illustrationen på zodiaken och uppenbarelsen för alla astrologer är ett faktum).
Som jag sade, Young, geniet. Tyvärr gjorde jag mina livsval för årtionden sedan och nöjer mig nu med att på distans följa och nicka instämmande när jag ser stort tänkande, även om jag bara uppfattar grunddragen.
Skicka en kommentar