Rasbiologen Selma - men naturligtvis!

Vad feministen Maria Sveland gör invid Selma
kommer att redas ut. Här noteras bara att
de bildar en perfekt "look-alike"-kombination!

Författaren Bosse Schöns uppgift på Newsmill att Selma Lagerlöf var rasbiolog rimmar på ett djupare plan ganska väl med författarens homosexuella läggning som belystes i en SVT-produktion för en tid sedan.

Är det något som förföljer den redan drabbade homosexuelles vånda över att kropp och innehåll inte blivit rätt avstämda i detta liv, är det ett föga konstruktivt förytligande av hela naturen. En objektifiering av realiteter som hos andra vilar lugnt och väl integrerat i den kroppsliga människans psykiska substrat.

Gayestetiken har slagit mig vara millimeterdjup och syns mest som en flykt från en sund sjukdomsinsikt, en "utseendefascism" i det homosexuella lägret som jag tror alla som varit bekant med gay personer är förtrogen med. Kanske är det för att den homosexuelle upplever samhällets outtalade fordringar sådana att han/hon tvingas jobba hårt med rökridåer - så hårt att detta blir det helt avgörande i livet.

Operation djuppsykologisk självinsikt via t.ex. hypnosregression som avtäcker trauman i tidigare liv - vilket jag misstänker skulle kurera en ansenlig mängd homosexuella - får stå över till ett annat liv. Ödet "ville" av någon anledning att dessa skulle putsa sina ytor den här gången, eller kanske bara vara modiga och stå upp för vad de är, eller tycker sig vara¹.

*****

Eftersom jag för bara några veckor sedan analyserade horoskopen för de drivande krafterna bakom rasbiologiska institutets bildande och då hittade en remarkabel överrepresentation i den klaniska protektionismens tecken Kräftan (latin: Cancer), var det intressant att apropå Newsmills artikel att också titta på Lagerlöfs himmel.

(Jag ställer här inte frågan hur många av dessa "ansvarskännande" herrar - säkerligen många med potensmarkören mustasch - som sysslade med kraftfull bortträngning av intrapsykiska element vilka hotade deras självbild... Rasbiologi som en komplex följd av individens egen sexuella neuros är kanske något för framtida forskning att ta tag i...).

Selmas födelse visar sig också vara dominerad av Kräftan i den särskilt "kroppsfetischistiska" kombinationen med dess polära motsats Stenbocken (Capricornus). Dessa två bildar en kraftfull axel av Vatten och Jord - primitiv instinkt och enkel fysikalitet.

Lagerlöfs Sol + Merkurius stärkt av Jupiter i Vatten och Jord
tecknar en stark uppfattningsförmåga för det konkreta
och realistiska, samt även en sarkastisk ådra.
(Jag har inte läst Lagerlöf och vet inte huruvida
Skorpionens gift är tydligt i hennes verk.)

Där Kräftan representerar skyddet mot yttre "infektioner", där blir Stenbocken den hårdhudade aktivisten som i den yttre världen söker dra gränser och sätta en agenda.

Stenbocken är påfallande ofta den äregiriga fysikalisten, den hyliska människan som åtrår prispallens guldplats, stengeten som klättrar huvudet högre än alla andra, streberns över herrefolkets tecken. Dess fixering vid duglighet (libido omsatt i hårt gnetande) gör den till zodiakens värsta streber.

Naturligtvis är dessa astrologiska budskap en perfekt indikation om inte bara flatans ytliga vilja till perfekt kropp utan också dess vidare yttring: rasbiologiskt tänkande! Hos Selma är det de två "onda" planeterna Mars (sexualitet) och Saturnus (materialitet) som valt att bilda sitt sammansatta komplex mellan denna remarkabelt fysiska teckenkombination. Och "de onda" är sällan människans vänner - de skapar komplikationer, stötestenar och prövningar.

Men det här butch-liknande komplexet drivs därtill av det klassiska, hatiska feministtecknet Skorpionen - könsorganets tecken (apropå det tidigare sagda). Mars är nämligen härskaren till Selmas soltecken, och det skulle, om hon levat idag, gjort henne till en militant homosexuell feminist.

Det är samma soltecken som "bitterfittan" Maria Sveland fötts under och till perfektion uttrycker i sin vämjelse över den roll som följer som ett paket med posten med det biologiska kvinnokönet.

För Lagerlöf tycks läsningen alltså snarare bli "dragning mot sitt kön", och det jag kallat det "sataniska syndromet" figurerar vilt på himlen i formen av ännu en polarisering mellan Jord och Vatten, nu mellan sagda könsorgan Skorpionen och det feminina Oxen, vars härskare Venus också anknyter till sinnliga nöjen. Hon levde uppenbarligen bara för sinnesförnimmelser, en i antik eller klassisk bemärkelse riktigt fallen själ.

Notera hur termen "människomaterial" i Schöns artikel harmoiernar till 100% med det astrologin beskriver i termer av levandegjord materia: Jordelementets genomfuktande av Vattenelementet. Dessa element representerade i antiken den sublunära sfären, ner i vilken själen föll och där inordnades under Satans välde. Dvs, själen förslavades under en rent biologistisk världsbild där förnekandet av objektiva andliga principer öppnade för sexuell depravering och hedonistiska livsstilar.

Astrologin och nyplatonisk filosofi serveras inte längre svensken i skolan (har kanske aldrig gjorts) - men jag tror likväl de analoga metaforerna kan uppfattas. Jord står för fysikalitet eller objektifiering rätt och slätt, och Vatten representerar de instinkter, de omedvetna komplex av böjelser och även komplexa beteendemönster, vilka övats in under årmiljoner på den här planeten av otaliga djurarter.

Genderteori av vår tid är enligt detta resonemang en produkt av den sataniska principen, tillhandahållen genom den bara alltför enkla identifikationen med kroppen, utvecklad på jorden ur djurlivet.

Skorpionen representerar emellertid vämjelse och, som "Bitterfittan" indikerar, driftslivet i ett komplext och kritiskt övergångstillstånd - den tjänar inte längre Vågen/Partnerskapet mellan man och kvinna - tecknet dessförinnan i zodiaken. Något måste dö här, utgå ur sortimentet, och därav Skorpionens attribut "förruttnelse" och "borttynande". Bitter, bitter är den utdragna separationen från fysikalismen...

För å andra sidan har Skorpionen inte övervunnit sitt innevarande tillstånd av självisk synd och blivit värdig att göra entré i Ljuset, i det upphöjda sinnets, religionens och filosofins tecken Skytten, vilket följer därnäst i zodiaken. Selma (och Maria Sveland) utkämpar i detta liv arbetet mot den instinkt som degraderar människan.

Men jag är inte säker på att Svelands "låt samhället ta över ansvaret för min kropps barn" är attityden som ger henne klartecken in i Skytten. Särskilt inte som hon förefaller fullständigt oförstående inför religiös symbolik, vilken Skyttens tecken förstår perfekt. Nej, vi är alla födda EXAKT till den nivå vår själ hör hemma i. Vi är de vi är. Vad Selma tyckte om patriarkal kristendom kan man lätt lista ut utifrån hennes horoskop, även utan att ha läst en enda bok!

Betrakta gårdagens rasbiologer och vår tids biologer som fångarna i Platons grotta. Där inne studerar de vaga och ofullkomliga avbilder av den riktiga verkligheten därutanför. Detta är samma atemporala, immateriella högre verklighet vars idéer eller arketyper astrologin i årtusenden begrundat.


Se även de ursprungliga inläggen Den svenska rasbiologin del I och del II (nya fönster)

PS. Ett roligt exempel på en Skorpion som funnit ett harmlöst uttryck för sitt solteckens fokus på arbetet med eller mot den långsamma rötan: som en hobby brygger han öl. Blandningen av ingredienserna och särskilt fermentationsprocessen "är" kvintessensen av den fas av bortruttnande Skorpionen indikerar.

En del Skorpioner, som feministen Sveland, har inte förstått detta och jagar istället externa syndare för det bortdöende som är ett ständigt pågående (arketypiskt) skeende inom dem själva. Varför? För att deras andesjäl ville prova detta motiv i det här livet. Genom att först demonisera omvärlden, alstras måhända en högre energi än själen dessförinnan var i besittning av? Nej, egentligen går det inte att besvara frågan "Varför?" Liven vi väljer är valda före TIDENS BEGYNNELSE. "Den andra sidan" är svårgripbar för det begränsade mänskliga förnuftet.

Se vidare den intelligente psykologen James Hillmans "Själens kod", som också argumenterar för att själen VÄLJER sina föräldrar och sitt liv från en annan typ av förståelsehorisont än den vi, "plattmarkens människor", har att förhålla oss till i vår resa längs tidslinjen.


Se också en kort analys av den materialistiska filosofen Torbjörn Tännsjös horoskop, han som förespråkar en modern rashygien. Styckena fanns ursprungligen här, men bröts ut till ett eget inlägg.

_____

1. I samband med länken till SvD vill jag tillfoga följande tanke: Det är utmärkt om ett samhälle verkligen lyckas friskförklara homosexualiteten. När allt kommer omkring är den inte en gravt handikappande åkomma med mindre individerna sjunker in i en degraderande sexuell praktik.

("Sexmissbrukets" effekter på intelligensen vid grovt kroppsfixerade individer vid deras nästa återfödelse bör utforskas av hypnoterapeuter. Det är min misstanke att det finns ett nära samband med långt gången själslig degradering och en återfödelse i en förståndshandikappad kropp. Nog sagt om det! Det här är egenligen fel land och århundrade att alls öppna dessa horisonter.)

Inte bara sparar samhället härmed in terapitimmar och sänker sina sjukvårdskonstnader genom att friskförklara så många som möjligt - möjligheten finns också att ett nedtaggat samhällsklimat gör bögar och flator mindre fixerade vid sina yt-identiteter. Därmed skulle de våga bottna i sig själva, ta hela sin psykologiska varelse i besittning - med de problem som då skulle komma upp till ytan, förstås. En del sjukvårdskostnader måste man räkna med även i det här scenariot.

Allt detta förutsatt - förstås! - att samhället har en människosyn värd namnet, en bra livsfilosofi i vilken medborgarna stöps redan i unga år. Inget av detta gäller i det nuvarande biologistiska Sverige, vars endimensionella människosyn i själva verket är mer kriminell än homosexualiteten på den tiden den var straffbar.