"Kanske..."
Två tankar föddes inför ett av de ständigt återkommande jubileerna (nya fönster) över den första månlandningen sommaren 1969 (DN sammanfattar, Expressen om reparationen av filmerna). En tanke är att ribban ligger riktigt lågt i skallen på folk som hellre ägnar sig att betvivla månlandningens fakticitet (den vinkel Aftonbladet valt!) än läsa in sig ordentligt på ämnet.
En annan tankekedja kom av en ordvändning på radion, torsdagmorgonen 16 juli: att amerikanerna iscensatte hela projekt Apollo för att markera att ingen "andra rangens nation" som Sovjetunionen med deras Sputnik-färder runt jorden skulle få knäppa USA på näsan. Här tar DN av den 19 upp den aspekten.
Ur detta perspektiv andas projektet knappast vetenskaplig heroism, utan snarare banala, futtigt "mänskliga" motiv. Detta bekräftas av horoskopet på dagen för månlandningen, där de tecken på upphöjd inspiration som brukar kopplas till Eld- och Luftelementen här lyser med sin frånvaro.
Att sätta ner farkosten på månen var - enligt horoskopet - till syvende och sist bara en studie i "Jord och Vatten" - krass vilja att konkretisera i det materiella. Ingen konceptuell Luft alls i horoskopet, och enda placeringen i den visionära Elden är materialistiska och konkretistiska Saturnus, som anses ha sin sämsta placering i Vädurens tecken.
Restriktiva Saturnus "klämmer åt" barnet Väduren vilket är olyckligt eftersom Väduren representerar det första steg som ska leda till än större ting senare i zodiaken.
Eftersom Saturnus också är en realpolitisk planet, en gränsdragare som diktatoriskt söker bestämma "var skåpet ska stå" kanske det är denna enda placering i ett visionärt element som avslöjar hur simpel ambitionen egentligen var: att bräda ett annat land i tekniskt hänseende.
För all del, vi har Månen och filosofins och framgångens (framåtskridandets) Jupiter i kombination i ett Jordtecken också: en seger för det materialistiska sinnet (Månen) eller den materialistiska filosofin... Detta bud förändrar dock inte i sak bristerna egentlig vision.
Solens barn.
Men låt oss byta perspektiv. Låt oss vara mindre ynkliga och jordbundna! Låt oss överge den här planetens simpla synsätt och dess invånares försök att trampa på varandras huvuden för att själva få stå ett snäpp högre. Låt oss verkligen anta att månlandningen var en milstolpe i mänsklighetens - och solsystemets - evolution.
Hur såg dagen ut ur Solens perspektiv? Den här himlakroppen är viktig ur filosofiskt perspektiv, för den signifierar i indisk astrologi jiva-atman - människans inre andesjäl. Som centrum i vårt system är Solen identisk med den illa förstådda kristna föreställningen om Människosonen.
Många kristna tror att det är en beteckning för Jesus som Guds son. Men den föreställningen är en följd av århundraden av teologiskt spekulerande. När Jesus själv talar om Människosonen, är det inte sig själv han syftar på - han nämner den i tredje person. "Ni ska få se himlens änglar stiga upp och ner över ben Adam, 'Adams avkomma'."
Utan att säga mer här om vad slags världsbild Jesus talade utifrån, påstår jag bara (okontroversiellt) att ordet betyder "kollektivmänniskan", människosläktet. Men vi är alla avbilder av ett original - idag skulle vi säga "det mänskliga genomet" men förr använde man en annan myt för att förstå mänsklighetens närmare ursprung: vi var alla präglade "instantieringar" av den arketypiska människan, av Idémänniskan Adam. Grekiskt tänkande hade djupt påverkat judendomen vid den tid Jesus framträdde och talade om dessa ting.
Som om vi antar att människan är en gudomlig, levande själ (när hon vaknar upp ur sitt begränsande jordiska ego), en jiva-atman (jämför "jiva", leva, med dansanta "jive" i engelskan - samma etymologi) - då kan vi upprätta ett horoskop ur Solens perspektiv och granska den andliga undertexten i dagen för månlandningen:
Skillnaden kan tyckas subtil, för när Solen nu försvinner och Jorden "objektifieras", är det fortfarande en dag som till stor del går i Jord- och Vattenelementens färger.
Månen och jorden ses från solen nära tillsammans - de avtecknar sig mot det materiella herraväldets tecken Stenbocken (latin: Capricornus).
Och Jupiter tycks klistrad i materialistiska Jordelementet. Den här gången sänder den sin framåtriktade (i zodiaken) välvilja mot Jorden och Månen. Ett "litet framsteg" (Jupiter = framgång) för konjunktionen eller sambandet mellan jorden och månen.
Är det någon som förmår visualisera det jag beskriver här? Det kräver ett momentant insteg i en antik modell, modet att våga se. Jag tillåter mig betvivla att NASA planerade rymdfärden för att kunna åtnjuta detta klockrena omen ur det heliocentriska perspektivet.
Vidare. Stenbockens herre Saturnus - materialismen - är alltjämt debil i egocentricitetens tecken. Men ... en opposition mellan Tvillingarna (Gemini) och Skytten (Sagittarius) har tillkommit och här bryts Jordelementets tyranni.
Planeterna som bildar oppositionen är hyperaktiva, Mars - energi och krig - samt Merkurius, den silvervingade resenären. Ur Solens perspektiv finns med andra ord en berättelse om långväga resor: Tvillingarna symboliserar dagturer medan Skytten står för vetenskaplig, andlig och annan utforskning som inte är av rutinmässigt slag.
Här, ur Solens andliga perspektiv syns plötsligt den banbrytande Apolloresan! (Apollon = den visionära och seende guden som bistod oraklet i Delfi med inblickar i framtiden. Den klarseende Apollon symboliseras gärna av himlakroppen solen, på samma sätt som klärvoajans tycks tillhöra det astrologiska Eldelementet.)
Utöver de symboliska fyra elementen, är det emellertid en annan tolkningsdimension som drar ögonen till sig i det heliocentriska horoskopet. Nämligen den massiva betoningen på de fyra stjärntecknen som bildar den rörliga kvaliteten. I indisk terminologi: sattva guna, kunskapens och godhetens kvalitet. Sökandet efter mer medvetenhet är således ett av de viktigaste budskapen ur Solen - den totala medvetenhetens perspektiv!
Vad dra för slutsatser av dessa två horoskop och den avgrundslika skillnad de uppvisar? Man kanske kan säga att man inte ser mer än den man är. För den som fallit till jorden (det s.k. "syndafallet") och tappat förmågan att förstå Livet, var det bara en politisk maktkamp som låg bakom Apollo-projektet.
Men för den som påbörjat resan mot Solen, mot återställandet av sin ursprungliga medvetenhetsnivå (före fallet), visar det heliocentriska horoskopet den sanna drivkraften: viljan till en större förståelsehorisont. Det här horoskopet visar faktiskt att vetenskapen är en andlig verksamhet.
Biologi: omedvetenhetens studium av sig själv
Men tala inte med medelmåttiga biologer om vetenskap som Världsandens rörelse! I synnerhet denna gren av vetenskapen är så djupt innästlad i frågor om livets yttringar efter syndafallet, att den vägrar tiga still om eventuell medvetenhet före dess egna biologistiska postulat.
Den här vanartiga formen av biologi har hybris och förmår inte ens en sekund fundera över möjligheten att medvetandet fanns INNAN materien började organisera sig (den materia som uppenbarligen på kvantnivå är HELT FRI och alls inte lyder under någon unken 1800-talsdeterminism).
Vi talar alltså om ett a priori medvetande som t.o.m. teleologiskt styr evolutionen fram mot ett mål. Som resultatet av en ung skaparguds verksamhet, kan vi notera att vår värld skevar betänktligt här och där, men att det ändå finns en tydlig avsikt när nya funktioner tillkommer.
Indisk filosofi och religion berättar om tallösa Brahmas - skapargudar. Alla är lärlingar i universum och gradvis går de från mindre detaljgöromål till allt större uppgifter. Egentligen handlar den här berättelsen enbart om en medvetandets rörelse genom... Ja, du sätter gränsen för vilka gåtor du formulera för att uppleva glädjen i att lösa! Indisk filosofi kallar allt som är, en följd av Guds lila, Guds kreativa lek.
I leken tar de unga kreatörerna lätt ett snedsteg här och var, och i den närmast totala medvetslöshet vi kallar "förnuftig varseblivning" syns naturen för en del mest som en djungel där alla äter alla. I den underart av medvetslöshet där man dikotomiserar och ställer "vänner" mot "fiender" förhåller det sig naturligtvis på detta vis. För detta är då den gåtan att lösa! Bara den som sett igenom saken, kan gå vidare till nästa nivå.
Ateistiska och religionshatande biologer som Richard Dawkins och, tyvärr, fallna materialistiska doktorer som PC Jersild samt entreprenörer som Björn Ulvaeus (de båda senare språkrör för scientistföreningen Humanisterna) är alla individer som satsat på en väldigt fantasilös världsbild1.
På botten - i "helvetet" - gäller då den del av leken som handlar om att se igenom fantasin om "vänner" och "fiender". Svenskarna i gemen, med sin rädsla för andra folk och religioner, synes verksamma i denna undernivå av den Stora Leken. En särskilt pikant detalj i den här formen av leken är att deltagarna värjer sig mot gåtans lösning genom att snärja sig allt hårdare i "rationalitet"!
I en sådan mörk håla av tillvaron måste hela proceduren med att ställa horoskop ur Solens perspektiv te sig obegriplig och "meningslös" - som de numera obsoleta brittiska logiska positivisterna skulle ha sagt.
Bonusspaning. Västerlandets bottennapp
(Darwin och tills nu)
Mentalt vanartig logisk positivist med säte i Oxford: Ludwig Wittgenstein. Bertrand Russell kallade honom genialiskt intelligent, men minns att det också finns galna genier. Och Russeell såg nog inte till hela människan i det uttalandet utan bara till Wittgensteins "brains".
Detta var mannen som jagade sexsäljande ung män i parkerna om natten och i det längsta vägrade erkänna en värld utanför språkets logiska utsagor.
Wittgenstein är en tragisk påminnelse om hur illa västerlandet skötte sitt 1900-tal eftersom rationalitet är livsfarlig om den inte balanseras ut av högre medvetandefakulteter - sådana som omnämns i samband med indisk filosofi och yoga.
Österrikarens horoskop är visserligen exceptionellt. Det innehåller samma soli-jupiteriska aspekt som tecknar extraordinär intelligens och vilken vi tidigare sett hos de stora kvantfysikerna - ja, den uppmärksamme noterar här den dubbla indikationen om hyperintelligens: Solen + Jupiter samt Solen + Mars. (Se även Daniel Tammet.) Solen är därtill upphöjd i Väduren medan Jupiter står hemma i sitt härskarläge Skytten, filosofins tecken.
Men uppenbarligen tecknas djupa emotionella motsättningar via Skorpionpersonan (livshat) och Väduren (ung livsaptit). Horoskopet liknar i dess simpla sensationsalistiska sida (överbetoning på Eld och Vatten) skeptikern David Hume.
En obskyr form av kinesisk astrologi noterar f.ö. att Wittgenstein och USA:s skandalöse vicepresident Dick Cheney, som profiterat på Irakkriget och i åtta år hemlighöll CIA-operationer för demokraterna, föddes under samma dysfunktionella "energier".
Kinesernas system liknar inte alls astrologin, utan talar via dunkla metaforer: W och C var både individer som "sökte leda och dölja huvudet" på samma gång (hexagram 8, topplinjen).
Du hör själv "leda - icke - huvud" som kinesiska originalet korthugget säger (flera läsarter är därmed möjliga). Det är något som inte fungerar i skallen här! Och människor av denna kaliber sätter dagordningen i västerlandet. Är det konstigt att "hela världen hatar oss", vi förnuftiga, religionsbefriade individer. Vi ser inte hur illa den här självbilden ser ut, hur dåligt den fungerar på jordklotet, för vi är fångar i vår egen västerlandska tankebubbla.
"Västerlandet 2.0" börjar den dag mentaliteten från den logiska positivismen helt avförs från dagordningen även i bland den lägre rangens forskare. Att de geniala kvantfysikerna sett religionen skymta på subpartikelnivå, är helt klart. Men de var västerlandets banbrytare 1900 och de följande 25 åren. Så sensationella var deras fynd att upptäckten inte sipprade ner.
För att väst ska komma ifatt t.ex. arabländerna som alltid förvaltat arvet efter idealisten Platon måste insikten om att livet är andligt nå ner till massorna också! Först då kommer genomsnittssvensken att sluta bete sig som en skamfläck på jorden, sluta med sitt islamofobiska trams och sina övriga ofog. Svensken måste börja tänka "heliocentriskt" - ur perspektiv av sin inneboende jiva-atman. Kanhända en utopi, men drömmar måste man ha. Frånvaron av drömmar antyder att "fallet" dominerar.
Se även det tydligt kunskapsorienterade horoskopet för Edgar Mitchell, mannen med mest tid i rymden i samband med Apollo-projektet. Han föddes redan ur "jordiskt perspektiv" med dominans på de rörliga, kunskapssökande tecknen. Här är den organisation för studium av "högre medvetande" som Mitchell grundade 1973: Institute of Noetic2 Sciences.
_____
1. Enda ljusglimten bland Humanisterna jag noterat var Christer Fuglesang som i något slags ateist-tv-program uttryckte hopp om att mänskligheten skulle nå den stora uniforma teorin som förklarar "allt". Detta var en rent religiös utsaga, fast jag tror inte Fuglesang tänkte på vilken kategori uttalandet sorterar i.
2. "Noetic": grekiskans nous - högre medvetande eller Intelligens - motsvarar Skytten och dess härskare Jupiter, som vi såg så "upphettad" i månlandningshoroskopet ur det heliocentriska perspektivet.
Jupiter låg i härskarläge i Skytten i Wittgensteins födelsehoroskop, och av hans postumt utgivna anteckningar syns att han till sist växte sig större än den logiska positivismen och den brittiska, rationalistiska och fattiga utblicken på världen.
Jag har haft lite problem att identifiera Nous astrologiskt - det finns blogginlägg där jag istället ser Saturnus, Luftens herre, som Nous under dess kontemplation av Formernas värld. (I dessa sammanhang kallar jag gärna Eld för Intuition snarare än Intelligens.)
Men notera då att Saturnus som Luft (Vattumannens härskare) låter sig in-formeras från "Eld"/högsta våningen och därmed deltar fullt ut i Intelligens, fast på konceptionens nivå.
När Saturnus sedan vänder sig mot "vår värld" (Saturnus som härskare över Stenbocken/Jordelementet) blir han istället en trång, "förnuftig" begränsare, en gränsvakt som man i allmänhet inte associerar med platonismens sublima höjder...). Dessa två sidor av Saturnus (Luft riktad mot Eld, samt Jord) har fått mig att leka med tanken att Saturnus faktiskt väl kan liknas vid Platons Demiurg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar