Mitt i natten ramlade fem kommentarer från samma penna in under ett inlägg som frågade sig om den lätta tråden i det antika indiska universats väv, Sattva guna, alls lät sig begripas som mänsklig godhet.
Det är synd och skam att en sådan serie av fruktbara tankar blir liggande där. Jag kopierar in kommentarerna i den ordning de rann in.
Här har vi dessutom en djup - och rolig - tänkare som livfullt förefaller erinra sig sitt förflutna!
:-)
Jag har infogat några noter till litteraturförslag och lite annat.
*****
1. Anonym har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Hur god är Sattva guna?":
Bäste Siwert,
jag vet inte hur gammal du är, har du ännu börjat räkna gråhåren på din aporia [0]?
Fungerar din metis [1] som den ska i gudinnans närvaro?
Ursäkta en gammal mans indiskreta nyfikenhet, jag är en smula ovan vid att föra monologer.
Gammal nog dock, att minnas hur gnostikerna kom och knuffade ut varat, denna ocean i vilken medvetandet dagligen inträffar, bortom all nåbarhet [2,3]. Vad var poängen med det? Besöksförbud, säkerhetsavstånd, dualism, komplicerade liturgier för att gymnastisera den spirande avinbillningsförmågan [sic] efter årtusenden av bikameralt mytologiskt hålligång [4] i grottor och runt lägereldar?
Med risk för att låta som Mikael Wiehe: Vad hände?
M v h,
/Platon
Bäste Siwert,
jag vet inte hur gammal du är, har du ännu börjat räkna gråhåren på din aporia [0]?
Fungerar din metis [1] som den ska i gudinnans närvaro?
Ursäkta en gammal mans indiskreta nyfikenhet, jag är en smula ovan vid att föra monologer.
Gammal nog dock, att minnas hur gnostikerna kom och knuffade ut varat, denna ocean i vilken medvetandet dagligen inträffar, bortom all nåbarhet [2,3]. Vad var poängen med det? Besöksförbud, säkerhetsavstånd, dualism, komplicerade liturgier för att gymnastisera den spirande avinbillningsförmågan [sic] efter årtusenden av bikameralt mytologiskt hålligång [4] i grottor och runt lägereldar?
Med risk för att låta som Mikael Wiehe: Vad hände?
M v h,
/Platon
*****
2. Anonym har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Hur god är Sattva guna?":
Bäste Siwert, du svarar inte.
Och det är i sin ordning, frågan var litet väl retorisk.
Kristendomen. Det var vad som hände. Men låt oss inte tala om kristendomen, den ger mig alltid dåligt samvete denna kristendom. Det var något annat jag skulle säga...
Jo! Tänk om gamle Parmenides hade rätt: Tänk om ingenting existerar som inte kan kännas, tänkas, förnimmas (Noein). Ja, säger vi då, men idéer och arketyper och andra inkompletta manifestationer i det partikulära flödet är ju lika stabila, empiriska, offentliga, kort sagt lika verkliga som det mänskliga genomet!
Häpp!
Det här måste vi begrunda noga, snart tillbaka,
/Platon
*****
3. Anonym har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Hur god är Sattva guna?":
Genomet, ja. I Aten hade vi en hel del regulativa faktorer, inklusive en världsledande demokrati och ett väl fungerande (hrm) mentorssystem för gossar. Men genom hade vi inte, bildligt talat. Och det var synd.
Så, bäste Siwert, låt oss nu sänka blicken, i rent experimentellt syfte.
För såvitt jag förstår plockas genotyperna ur ett möjlighetsfält av abstrakta matematiska "eviga" eller icke-temporala former [5] som kan uttryckas i ett ord eller ett binärt tal, vilket förresten utgör en individs genetiska kod. ACGT, YVHV, DET GODA osv.
Vidare representeras en mindre underordning av möjliga genotyper i materiell form i DNA:t vilket bildar levande cellers kromosomer. Och då kommer vi till fenotypen, vilket innebär detta genetiska materials kontroll över individens utveckling från tillfället då äggcellen befruktas, vidare genom fosterutvecklingens interaktion med livmodern, den externa miljön och den individ detta resulterar i.
Puh! Med den wikipediaanstrukna beskrivningen känns det verkligen som att biologin vill koppla ett rejält ödesgrepp.
Tar tillfället i akt att ursäkta mig igen,
M v h,
fil. prof. doc. em. Dan Larhammar
Jag bara skämtar: fortfarande,
/Platon
*****
4. Anonym har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Hur god är Sattva guna?":
Siwert, ditt förmodade tålamod med dessa spam är beundransvärt.
En sista retorisk figur, sedan är plågan över - jag svär!
Det man måste fråga sig är: Ligger mina eviga idéer implicita i det mänskliga genomet som ett slags psykiska korrelat till gemensamma strukturer som spelar ut sina kort i ett spel som försiggår över eller under våra huvuden? Utspelas en kosmisk dragkamp mellan gnostisk separatism och vetenskaplig immanentisering där vi, ödmjuka som vi är, inte väljer sida utan väljer att se faser av förening och stridighet [6] som blott tidsaspekten överkontrasterar?
Ovanifrån såsom underifrån,
/Platon
*****
5. Anonym har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Hur god är Sattva guna?":
Jag har lovat att lämna dig ifred - och jag skäms! Blott ett sista tillägg, eftersom jag kan stjäla åt mig ytterligare litet datortid medan syster Britt-Marie ser på TV i dagrummet.
För jo, i så fall förstår jag bättre min läromästare Parmenides insisterande på att vägra skilja varat från det som existerar för tänkandet [7], d v s medvetandet, d v s oändligheten av obeständighet. Tänkandet vågar yttra sig i varat som är jag. Varat är således både medium och orsak och upplevs ömsom som jag och ömsom som de aktiva levande dispositioner som styr preferenser och kontinuerligt influerar våra tankar, känslor, reaktioner och handlingar från, vågar jag alltså påstå, såväl pleroma som slaskpress. [8]
Och skillnaden mellan illusion och verklighet är en illusion.
Det trodde jag aldrig att jag skulle säga!
Och att säga det kändes som skyfallet som kom, när albatrossen damp i skeppsdäcket.
Med hjärtligt tack för en intressant blogg,
och viss tvekan om min identitet,
/Platon
____
0. Aporia - en nöt från skriftställaren! Se ordet på Wikipedia och avgör vad som kan menas. Är aporias "gråhår" en fråga om mogenhetsgraden i mitt "tänk", eller något annat? Ordet har många betydelser och de gamla grekiska begreppen är aningen mer sammansatta än vår tanks enkla tankemönster!
1. Metis, ungefär "gott omdöme" eller "kapabel förmåga". Se Peter Kingsleys fängslande dramatisering av filosofen Parmenides föreställningsvärld i boken "Reality" (2003) (Även boken innan, "In The Dark Places of Wisdom", är ett rent nöje).
1. Metis, ungefär "gott omdöme" eller "kapabel förmåga". Se Peter Kingsleys fängslande dramatisering av filosofen Parmenides föreställningsvärld i boken "Reality" (2003) (Även boken innan, "In The Dark Places of Wisdom", är ett rent nöje).
2. "Breaking of the vessels" - judisk kabbala som löst sammanhänger med gnosticismen beskriver ett platoniskt "överflödande" (emanation) som föregick världens tillblivelse (och själens i-världen-varo). En länk i mängden.
3. Gnostikernas kosmologiska system växte och växte och växte och anhängarna beklagade sig över hur långt de hade hem... Kärl efter kärl sprack ungefär som när Gevalia-reklamens badkar kraschar ner genom hyreshusets våningar och på botten uppstod slutligen vår usla värld.
Gnostikernas allt mer utbroderade kosmologiska schemata ska inte sammanblandas med nyplatonismens snarlika påbyggnad av Plotinus enkla trestegsraket där världen blir till genom att Den Varande (to on) i tur och ordning emanerar Intellektet (nous) och ur denna Själen (psuche). (Vi lever och föreställer oss vår kroppslighet inom Själen.)
Gnostikernas allt mer utbroderade kosmologiska schemata ska inte sammanblandas med nyplatonismens snarlika påbyggnad av Plotinus enkla trestegsraket där världen blir till genom att Den Varande (to on) i tur och ordning emanerar Intellektet (nous) och ur denna Själen (psuche). (Vi lever och föreställer oss vår kroppslighet inom Själen.)
Platonisterna var överlag positivt inställda till kosmos - det var gudomligt och alls inte en vidrig demiurgs demoniska och trälbindande maskineri.
Det mäktiga Nag Hammadi-bibliotekets senaste utgåva är tjusig, prisvärd och långt bättre än de tidiga editionerna från 1977 och framåt. Nu med tydliga styckeinledningar och fotnoter. Ny huvudredaktör för de gnostiska "The Nag Hammadi Scriptures" (2007): Marvin Meyer.
4. Kanhända en diskret allusion till Julian Jaynes fascinerande (och enda) bok, "The Origin of Consciousness in the Breakdown of the Bicameral Mind" (1976). En klassiker för dess märkligt suggestiva språk fastän väl få lät sig övertygas om att jaget är en så historiskt sen utveckling som Jaynes föreslog.
Läsvärd är också "Reflections on the Dawn of Consciousness" (red Marcel Kuijsten) som kom 2006. Den biografiska essän om Jaynes uppväxt med en syster som försvann in i sinnessjukdom kastar delvis nytt ljus över hans klassiker.
5. Här tror jag signaturen Platon syftar på en märklighet i den moderna fysiken men som jag bara har det engelska ordet för "state vector" och dess kollaps eller realisering av en av många överordnade möjligheter.
Även om jag har fel, är detta ett gyllene tillfälle att lovsjunga matematikern Wolfgang Smiths fantastiskt begripliga redogörelse för den nya, närmast andliga världsbild som fysikerna - av alla yrkesgrupper! - avtäckt under 1900-talet.
Boken som en akademisk humanist måste läsa är "The Quantum Enigma". För den som är nöjd med en grundlig kritik av bokens idéer återupprepar jag den här länken som går till en av alla dessa makalösa snillen som assimilerat samtligt mänskligt vetande och kan uttala sig vederhäftigt om allt, professor Seyyed Nasr.
6. Filosofen Empedokles bild av Kärleken och Striden som alstrar världens gång, eller varför inte idéns återkomst hos proto-gnostikerna i Döda havet med deras iransk-empedokleiska syn på de två andarna, Ljuset och Mörkret. Se vidare t.ex. Stanforduniversitetets encyklopedi om Empedokles.
Jag har inte sett någon åsikt om att Empedokles skulle ha fått yin/yang-läran från Kina och assimilerat den, men kulturdiffusion är inte nödvändig. Medvetandet är hårdkodat att alltid hitta de begreppsmodeller människan som art är kapabel att förstå.
Signaturen Platons funderingar över de platonska idéernas relation till de biologiska mekanismer människan känner är fascinerande, men jag är riktigt dålig på biologi, varav, många år efter Sheldrakes underhållande "The Presence of the Past" det nyliga bokinköpet om DNA och intelligent design (se Amazon) - jag vet bara inte när jag ska nå den boken. Att läsa-högen ser ut att motsvara cirka två år jordetid just nu...
Annat var det när jag mötte min Översjäl eller någon av dess nära vänner i efterdyningarna till en haschmeditation vid 20 eller 21. Jag hade spontant hittat brahmanernas teknik där de satt vid Ganges stränder för länge länge sedan. Övningarna roade mig i två år, lagom länge för att återuppväcka något av det bildskådande skolgången närapå tagit död på. Jag slutade efter direkt besked från Översjälen att jag uttömt den vägens möjligheter.
Efter den uppmaningen pumpade Översjälen eller andeväsendet över "ny kunskap" i mig via en höghastighetsledning kopplad till mig som en andra navelsträng. (Metaforen "bredband" kom jag på senare, det här var före internets tid). Datamängden forsade in i mig så fort att jag inte uppfattade ett dugg av vad som tankades in. Det inre ögats föreställningen av den här gestalten är i sig intressant - mannen var tillbörligt åldrad, hade långt vitt hår och, av någon anledning, sammanväxta ögonbryn. En klassisk guru eller lärargestalt...
Ibland undrar jag om jag är samma person som föddes för femtio år sedan eller om en ny form inympades i kroppen den gången, en ny potential som väntade på att så småningom rullas ut i tid...
7. Den för mig nya men spännande kosmologen och filosofen Anthony Damiani väljer Merkurius som sinnebild för Översjälen. Jfr min ungdoms vision av "informationstransfern" med obegripligt hög frekvens. Merkurius är alltid i sin medvetandeström, evig i nuet om man så vill. Jag anar att signaturen Platon är en väsentlig insikt på spåren!
8. Sinologen Hellmut Wilhelm diskuterar i "Heaven, Earth and Man in the Book of Changes" (University of Washington Press, 1977 - sent omsider utkommen i ny upplaga) samma idé i dess kinesiska tappning i samband med temat KUAN (koan!), "kontemplation".
Wilhelm fäster läsarens uppmärksamhet på små skillnader i två kinesiska skrivtecken som visar hur kineserna dels visste att tala om kontemplation ur subjektivt perspektiv och dels livets kontemplation av livet - utan ett jag. Det vill säga, Den Varande eller Den Ende är individen och tvärtom.
Det mäktiga Nag Hammadi-bibliotekets senaste utgåva är tjusig, prisvärd och långt bättre än de tidiga editionerna från 1977 och framåt. Nu med tydliga styckeinledningar och fotnoter. Ny huvudredaktör för de gnostiska "The Nag Hammadi Scriptures" (2007): Marvin Meyer.
4. Kanhända en diskret allusion till Julian Jaynes fascinerande (och enda) bok, "The Origin of Consciousness in the Breakdown of the Bicameral Mind" (1976). En klassiker för dess märkligt suggestiva språk fastän väl få lät sig övertygas om att jaget är en så historiskt sen utveckling som Jaynes föreslog.
Läsvärd är också "Reflections on the Dawn of Consciousness" (red Marcel Kuijsten) som kom 2006. Den biografiska essän om Jaynes uppväxt med en syster som försvann in i sinnessjukdom kastar delvis nytt ljus över hans klassiker.
5. Här tror jag signaturen Platon syftar på en märklighet i den moderna fysiken men som jag bara har det engelska ordet för "state vector" och dess kollaps eller realisering av en av många överordnade möjligheter.
Även om jag har fel, är detta ett gyllene tillfälle att lovsjunga matematikern Wolfgang Smiths fantastiskt begripliga redogörelse för den nya, närmast andliga världsbild som fysikerna - av alla yrkesgrupper! - avtäckt under 1900-talet.
Boken som en akademisk humanist måste läsa är "The Quantum Enigma". För den som är nöjd med en grundlig kritik av bokens idéer återupprepar jag den här länken som går till en av alla dessa makalösa snillen som assimilerat samtligt mänskligt vetande och kan uttala sig vederhäftigt om allt, professor Seyyed Nasr.
6. Filosofen Empedokles bild av Kärleken och Striden som alstrar världens gång, eller varför inte idéns återkomst hos proto-gnostikerna i Döda havet med deras iransk-empedokleiska syn på de två andarna, Ljuset och Mörkret. Se vidare t.ex. Stanforduniversitetets encyklopedi om Empedokles.
Jag har inte sett någon åsikt om att Empedokles skulle ha fått yin/yang-läran från Kina och assimilerat den, men kulturdiffusion är inte nödvändig. Medvetandet är hårdkodat att alltid hitta de begreppsmodeller människan som art är kapabel att förstå.
Signaturen Platons funderingar över de platonska idéernas relation till de biologiska mekanismer människan känner är fascinerande, men jag är riktigt dålig på biologi, varav, många år efter Sheldrakes underhållande "The Presence of the Past" det nyliga bokinköpet om DNA och intelligent design (se Amazon) - jag vet bara inte när jag ska nå den boken. Att läsa-högen ser ut att motsvara cirka två år jordetid just nu...
Annat var det när jag mötte min Översjäl eller någon av dess nära vänner i efterdyningarna till en haschmeditation vid 20 eller 21. Jag hade spontant hittat brahmanernas teknik där de satt vid Ganges stränder för länge länge sedan. Övningarna roade mig i två år, lagom länge för att återuppväcka något av det bildskådande skolgången närapå tagit död på. Jag slutade efter direkt besked från Översjälen att jag uttömt den vägens möjligheter.
Efter den uppmaningen pumpade Översjälen eller andeväsendet över "ny kunskap" i mig via en höghastighetsledning kopplad till mig som en andra navelsträng. (Metaforen "bredband" kom jag på senare, det här var före internets tid). Datamängden forsade in i mig så fort att jag inte uppfattade ett dugg av vad som tankades in. Det inre ögats föreställningen av den här gestalten är i sig intressant - mannen var tillbörligt åldrad, hade långt vitt hår och, av någon anledning, sammanväxta ögonbryn. En klassisk guru eller lärargestalt...
Ibland undrar jag om jag är samma person som föddes för femtio år sedan eller om en ny form inympades i kroppen den gången, en ny potential som väntade på att så småningom rullas ut i tid...
7. Den för mig nya men spännande kosmologen och filosofen Anthony Damiani väljer Merkurius som sinnebild för Översjälen. Jfr min ungdoms vision av "informationstransfern" med obegripligt hög frekvens. Merkurius är alltid i sin medvetandeström, evig i nuet om man så vill. Jag anar att signaturen Platon är en väsentlig insikt på spåren!
8. Sinologen Hellmut Wilhelm diskuterar i "Heaven, Earth and Man in the Book of Changes" (University of Washington Press, 1977 - sent omsider utkommen i ny upplaga) samma idé i dess kinesiska tappning i samband med temat KUAN (koan!), "kontemplation".
Wilhelm fäster läsarens uppmärksamhet på små skillnader i två kinesiska skrivtecken som visar hur kineserna dels visste att tala om kontemplation ur subjektivt perspektiv och dels livets kontemplation av livet - utan ett jag. Det vill säga, Den Varande eller Den Ende är individen och tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar