För en tid sedan inspekterade jag (för egen del) kristdemokraten Göran Hägglunds horoskop men såg inget nytt som inte redan sagts på bloggen.
Men i rättvisans namn bör också hans horoskop förevigas här, sedan de andra större partiernas ledares fått sina fiskar varma! Ännu ett storkors i attitydfixeringens Tamas guna kan kanske ändå ge några nya infallsvinklar...
Att kristna avskydde kommunister på sin tid, berodde ju helt enkelt på att arbetarklassen och de mest utsatta (med rätta) såg kyrka och överhet som allierade. Marx och Engels var djupt präglade av 1800-talets moderiktiga materialism. Fysikerna trodde sig ha eliminerat Gud ur ekvationen - det här var före Maxwell, elektromagnetismens upptäckare, före Planck och hans konstant och det var före den hoper av genier, Heisenberg, Bohr m.fl., som för alltid kom att skriva om fysiken i början av 1900-talet.
När socialismen tog fart bestod världen fortfarande av banal materia och arbetaren såg sig (med rätta) felfördelad på den punkten. Att kasta ateismer i ögonen på de kristna fick de senare att förfasa sig och se Djävulens verk i kommunismen.
Märk väl att vi främst talar om Martin Luthers typ av kristendom, den som efter besvärande bondeuppror i efterföljd av Luthers uppstudsighet mot Katolska kyrkan, kom att fastslå att små människor ska hålla sig på mattan och lyda Överheten. Tacka för att de små inte hade något att hämta från en sådan religion. "Ett folkets opium", sade materialisten Karl Marx om kristendomens pacificerande inverkan på massorna.
Det är fascinerande att kontrastera horoskopet för Lars Ohly (nytt fönster), ledare för dagens svenska vänsterparti, med det för Luthers arvtagare inom politiken, Göran Hägglund. De beskriver verkligen varandras motbild. Sattva guna, tendensen till förändring hos Ohly (ekot av den kommunistiska världsrevolutionen?) möter Tamas guna, den stockkonservativa kvaliteten hos Göran Hägglund!
Den generella grundtonen stärks ytterligare av att soltecknet är Stenbocken också det, via sin härskare Saturnus, en traditionalist som hänvisar tillbaka till tidens gång för att förankra sig eller sin politik. I så måtto skiljer sig Hägglund varken från Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt vilka båda tyngs ner av det dogmatiska storkorset i attitydfixeringens Tamas.
Enligt resonemanget i Hur god är Sattva guna?, är de mörka individerna de som motsäger sig revolutionär förändring och pekar på att det nuvarande systemet är värt att upprätthållas. Det är uppenbart så att man kan vara konservativ både som socialdemokrat (Sahlin) och förespråkare för ego- och profittänkande (Reinfeldt).
Att den kristna värdetraditionen som förmedlade "absoluta sanningar" är ren och skär Tamas guna är uppenbart, även det. Det finns något djupt antiintellektuellt över människor som bara parkerat sig i ett åsiktspaket och sedan ödslar all sin intelligens på att försvara eller hävda sin egen livsinvestering. Kristendomen har brottats med hybris alltsedan den blev romersk statsreligion, då den sög i sig av det imperialistiska storhetsvansinnet och var länge en exklusivistisk religion - den uteslöt värdet i andra traditioner, hos andra folk. Alla skulle kristnas, precis som Rom en gång krossade och lade länder under sig.
Så långt sträcker sig nu inte budskapen i Hägglunds horoskop - i sig är Tamas guna enbart en som vilar på lagrarna eller söker sig till maktpositioner där man kan få sitta i fred utan att bli ifrågasatt. Vi har sett åtskilliga chefstyper just under Tamas tidigare, mest pinsam väl BP:s ordförande Svanberg som passar på att köpa mer BP-aktier under pågående oljekatastrof i Mexikanska golfen för att de var billiga just då, i avsikt att tjäna pengar för egen del på eländet. Gissa om denna tamasiska Sol-Oxe (pengarnas tecken), bara sökt makten för egen vinning genom alla år.
Likväl är Göran Hägglunds horoskop inte alls vad jag skulle ha förväntat mig av en människa där ordet kristendom figurerar. Eller kanske det just är så här kristendomen ser ut, astrologiskt. I ministudien av 30-talet kristna teologer noterades en viss "jordighet" kring religionsplaneten Jupiter och jag föreslog därför att detta element tyr sig till stabila institutioner likt Kyrkan. I den varaktiga institutionen ser en viss själsförfattning så att säga en synlig avbild av den eviga världen (himmelriket).
Den ytterst filosofiska kyrkofadern Augustinus talade emellertid om att de som var predestinerade till frälsning inte alls garanterat fanns i den synliga kyrkan. Sin Platon trogen påminde han om att denna världen bara är en dunkel kopia på den verkliga idévärlden. Och i den högre verkligheten finns den verkliga kyrkan och den som ser den världen kommer att upptäcka att människor som på jorden inte alls ser ut att vara utvalda i själva verket är det. Men de tillhör bara den osynliga kyrkan.
Men detta förstår troligen inte Göran Hägglund ett dyft av. I hans världsbild, där det talas om "verklighetens folk" ingår inte mycket sann religion. Han har fallit för Sveriges låga vibrationer och spelar i värsta fall med obildningen för att konsolidera sin egen ledarskapsposition.
Hägglunds Mars i Oxen ligger under hans födelsedygn i princip exakt i linje med den onda fixstjärnan Algol i 1°26' Oxen (mindre än en grads avvikelse). Hur viktig den kombinationen är kan inte avgöras utan födelsetimma och möjligheten till husplacering.
Bloggen studerar inte fixstjärnor, men eftersom jag på nära hand sett en helt besinningslöst materialistisk människa med just Mars och Algol på detta vis, och Mona Sahlin "råkade" födas då även "straffade" draksvansen Ketu befann sig i närheten (i tionde huset för anseende i världens ögon), är det ganska uppenbart att Hägglund kan vara en ulv i fårakläder som kristna skulle säga.
Jag är alltså osäker på om det är kristna värden han ytterst står för, eller viljan till individuell makt (eller t.om. en materialistisk fixering).
Månen i chefstecknet Lejonet i kombination med Solen i "diktatorn" eller åtminstone den sluga realpolitikerns Stenbock ger naturligtvis en äregirighet och kapacitet att kämpa.
Mycket hänger på var disponenten till Solen i Stenbocken, Saturnus, befinner sig i för hus. Men det vet vi inte. Saturnus i Skytten är samma subgeneration som undertecknad och den här placeringen är därför min egen blindfläck. Kombinationen av formplaneten i det högre jupiteriska medvetandets tecken kan vara en genuin vilja att formalisera kunskap från högre höjd.
Åtminstone har jag så länge jag kan minnas fått "idéer" som jag velat implementera. Redan från sexårsåldern var jag aldrig nöjd med leksaker som de kom i sina förpackningar utan jag bröt genast sönder dem för att se vilka beståndsdelar de hade. Snart nog började jag konstruera nya leksaker ur högen med skrotade delar!
Saturnus former i ett ständigt muterande, sattviskt tecken som Skytten och med filosofiplaneten Jupiter själv nyfiken på att passera genom dödens och fixeringens tecken Skorpionen.
Här är jag alltså själv part i målet, men Hägglund har i mina ögon en av de absolut mest intressanta kombinationerna av de två stora ödesvävarna Saturnus och Jupiter: den andligt (Eld) placerade formplaneten har här "turen" att inte fastna i envig med mothugg från Jordelementet, vilket skulle leda till naiv kamp för det materiellt goda, utan får näring av sin disponent (Jupiter) som VILL TA SIG GENOM DÖDENS MÖRKA BARRIÄR.
Eld och Vatten på en synnerligen existentiell nivå! Det är inget mindre än frågan om att vara eller inte vara, och om vad som äger sann existens. I Skorpionen måste syndaren och egoisten dö för att andemänniskan ska bli hörbar. Övergången från individualism till universalism sker just här i zodiaken - ingen liten sak!
Jag har låtit antyda att jag minns fragment av förmodat tidigare liv (inga stora eller heltäckande scener men årtionden av sporadiska drömmar med märkligt historiskt innehåll av suspekt vardagligt slag - ungefär som den där italienska vingårdsägaren skulle kunna ha haft det för några hundra år sedan...).
Att verkligen börja komma i kontakt med andejagets minnen (ens verkliga jag) skulle kunna vara den optimala manifestationen av detta generationsknuta löfte där egodöden i Skorpionen underlättas av Jupiters närvaro och där själens karma är att vakna upp i Skyttens universalistiska medvetenhet.
Frågan är nu bara om ett horoskop så fast i konservativ Tamas som Göran Hägglunds förmår realisera den potential som Saturnus och Jupiter mellan sig tecknar? Hans "verklighetens folk" kanske inte har en gnutta andlig medvetenhet i sig utan bara är en inskränkt grupp bokstavstroende och självgoda individer som tror sig ha förstått allt? Som glömt bort att, med Paulus ord, "arbeta på frälsningen".
I den indiska filosofin är jnana yoga en av vägarna till att öppna sig högre (gudomliga) medvetande, men det föreföll mig som om Hägglund i samband med "verklighetens folk" lovprisade antiintellektuell dumhet. Det, i så fall, rimmar väl med hans storkors vävd av icke-reflekterande Tamas.
Jämför med Reinfeldt som har gömt sitt tamasiska kors i "omedvetna" hus där det ruttnar och blir till rädsla eller förakt för det rigida momentet i människan. Hans yta är den "preppy" Jungfrun, så flitig, så alert, så "på".
Men under ytan verkar mörkret på två sätt hos Reinfeldt, dels som fruktan för att bli orörlig och hjälplös i en fixerad situation och dels mot hans omedvetna dragning mot fixerade maktpositioner som gör honom trygg, så att han inte ska behöva känna den andra sidan av hans problem.
Samma sak gäller till del för Mona Sahlin men hon har Månen + Mars så framhävd i tionde huset som befrämjar maximal objektiv manifestation att hon inte annat än kan känna med olycksdrabbat folk. Dessutom har hon välviljans Jupiter stigande i öster, något som knappast gäller hos Reinfeldt. (Se hans nionde hur för filosofi: Jupiter + giriga Rahu i monetära Oxens tecken! Storkapitalisternas lydiga lakej, speciellt eftersom hans ascendent är Jungfrun, tjänaren!)
Bristen på klockslag för Hägglund gör att de här finjusteringarna, exakt hur personen förhåller sig till olika planetära kvaliteter, inte kan göras.
PS. Etiketten "egenmäktighet" hänför sig här till "tonläget" som kommer ur en sammandrabbning mellan lätt Eld och trög Jord (rå ambition, vilja att övervinna). Eftersom Elden ligger hos Månen och Jorden hos Solen ser man att sinnet vill (eller ser) mer än Solen kommer att lyckas realisera.
Livslinjen (Måne till Sol) går alltså från andlighet mot ökat materialism. Man kan fråga sig hur mycket av en ursprungliga andliga visionen som själen hade vid sin födelse som överlever den här marschen mot stengetens maktposition. Vad tar objektiv form i Jordlementet av den ursprungliga visionen? Beskriver denna livslinje den svenska politiska varianten på kristendom, liten och alltmer borttynande?
Att den kristna värdetraditionen som förmedlade "absoluta sanningar" är ren och skär Tamas guna är uppenbart, även det. Det finns något djupt antiintellektuellt över människor som bara parkerat sig i ett åsiktspaket och sedan ödslar all sin intelligens på att försvara eller hävda sin egen livsinvestering. Kristendomen har brottats med hybris alltsedan den blev romersk statsreligion, då den sög i sig av det imperialistiska storhetsvansinnet och var länge en exklusivistisk religion - den uteslöt värdet i andra traditioner, hos andra folk. Alla skulle kristnas, precis som Rom en gång krossade och lade länder under sig.
Så långt sträcker sig nu inte budskapen i Hägglunds horoskop - i sig är Tamas guna enbart en som vilar på lagrarna eller söker sig till maktpositioner där man kan få sitta i fred utan att bli ifrågasatt. Vi har sett åtskilliga chefstyper just under Tamas tidigare, mest pinsam väl BP:s ordförande Svanberg som passar på att köpa mer BP-aktier under pågående oljekatastrof i Mexikanska golfen för att de var billiga just då, i avsikt att tjäna pengar för egen del på eländet. Gissa om denna tamasiska Sol-Oxe (pengarnas tecken), bara sökt makten för egen vinning genom alla år.
Likväl är Göran Hägglunds horoskop inte alls vad jag skulle ha förväntat mig av en människa där ordet kristendom figurerar. Eller kanske det just är så här kristendomen ser ut, astrologiskt. I ministudien av 30-talet kristna teologer noterades en viss "jordighet" kring religionsplaneten Jupiter och jag föreslog därför att detta element tyr sig till stabila institutioner likt Kyrkan. I den varaktiga institutionen ser en viss själsförfattning så att säga en synlig avbild av den eviga världen (himmelriket).
Den ytterst filosofiska kyrkofadern Augustinus talade emellertid om att de som var predestinerade till frälsning inte alls garanterat fanns i den synliga kyrkan. Sin Platon trogen påminde han om att denna världen bara är en dunkel kopia på den verkliga idévärlden. Och i den högre verkligheten finns den verkliga kyrkan och den som ser den världen kommer att upptäcka att människor som på jorden inte alls ser ut att vara utvalda i själva verket är det. Men de tillhör bara den osynliga kyrkan.
Men detta förstår troligen inte Göran Hägglund ett dyft av. I hans världsbild, där det talas om "verklighetens folk" ingår inte mycket sann religion. Han har fallit för Sveriges låga vibrationer och spelar i värsta fall med obildningen för att konsolidera sin egen ledarskapsposition.
*****
Hägglunds Mars i Oxen ligger under hans födelsedygn i princip exakt i linje med den onda fixstjärnan Algol i 1°26' Oxen (mindre än en grads avvikelse). Hur viktig den kombinationen är kan inte avgöras utan födelsetimma och möjligheten till husplacering.
Bloggen studerar inte fixstjärnor, men eftersom jag på nära hand sett en helt besinningslöst materialistisk människa med just Mars och Algol på detta vis, och Mona Sahlin "råkade" födas då även "straffade" draksvansen Ketu befann sig i närheten (i tionde huset för anseende i världens ögon), är det ganska uppenbart att Hägglund kan vara en ulv i fårakläder som kristna skulle säga.
Jag är alltså osäker på om det är kristna värden han ytterst står för, eller viljan till individuell makt (eller t.om. en materialistisk fixering).
Månen i chefstecknet Lejonet i kombination med Solen i "diktatorn" eller åtminstone den sluga realpolitikerns Stenbock ger naturligtvis en äregirighet och kapacitet att kämpa.
Mycket hänger på var disponenten till Solen i Stenbocken, Saturnus, befinner sig i för hus. Men det vet vi inte. Saturnus i Skytten är samma subgeneration som undertecknad och den här placeringen är därför min egen blindfläck. Kombinationen av formplaneten i det högre jupiteriska medvetandets tecken kan vara en genuin vilja att formalisera kunskap från högre höjd.
Åtminstone har jag så länge jag kan minnas fått "idéer" som jag velat implementera. Redan från sexårsåldern var jag aldrig nöjd med leksaker som de kom i sina förpackningar utan jag bröt genast sönder dem för att se vilka beståndsdelar de hade. Snart nog började jag konstruera nya leksaker ur högen med skrotade delar!
Saturnus former i ett ständigt muterande, sattviskt tecken som Skytten och med filosofiplaneten Jupiter själv nyfiken på att passera genom dödens och fixeringens tecken Skorpionen.
Här är jag alltså själv part i målet, men Hägglund har i mina ögon en av de absolut mest intressanta kombinationerna av de två stora ödesvävarna Saturnus och Jupiter: den andligt (Eld) placerade formplaneten har här "turen" att inte fastna i envig med mothugg från Jordelementet, vilket skulle leda till naiv kamp för det materiellt goda, utan får näring av sin disponent (Jupiter) som VILL TA SIG GENOM DÖDENS MÖRKA BARRIÄR.
Eld och Vatten på en synnerligen existentiell nivå! Det är inget mindre än frågan om att vara eller inte vara, och om vad som äger sann existens. I Skorpionen måste syndaren och egoisten dö för att andemänniskan ska bli hörbar. Övergången från individualism till universalism sker just här i zodiaken - ingen liten sak!
Jag har låtit antyda att jag minns fragment av förmodat tidigare liv (inga stora eller heltäckande scener men årtionden av sporadiska drömmar med märkligt historiskt innehåll av suspekt vardagligt slag - ungefär som den där italienska vingårdsägaren skulle kunna ha haft det för några hundra år sedan...).
Att verkligen börja komma i kontakt med andejagets minnen (ens verkliga jag) skulle kunna vara den optimala manifestationen av detta generationsknuta löfte där egodöden i Skorpionen underlättas av Jupiters närvaro och där själens karma är att vakna upp i Skyttens universalistiska medvetenhet.
Frågan är nu bara om ett horoskop så fast i konservativ Tamas som Göran Hägglunds förmår realisera den potential som Saturnus och Jupiter mellan sig tecknar? Hans "verklighetens folk" kanske inte har en gnutta andlig medvetenhet i sig utan bara är en inskränkt grupp bokstavstroende och självgoda individer som tror sig ha förstått allt? Som glömt bort att, med Paulus ord, "arbeta på frälsningen".
I den indiska filosofin är jnana yoga en av vägarna till att öppna sig högre (gudomliga) medvetande, men det föreföll mig som om Hägglund i samband med "verklighetens folk" lovprisade antiintellektuell dumhet. Det, i så fall, rimmar väl med hans storkors vävd av icke-reflekterande Tamas.
Jämför med Reinfeldt som har gömt sitt tamasiska kors i "omedvetna" hus där det ruttnar och blir till rädsla eller förakt för det rigida momentet i människan. Hans yta är den "preppy" Jungfrun, så flitig, så alert, så "på".
Men under ytan verkar mörkret på två sätt hos Reinfeldt, dels som fruktan för att bli orörlig och hjälplös i en fixerad situation och dels mot hans omedvetna dragning mot fixerade maktpositioner som gör honom trygg, så att han inte ska behöva känna den andra sidan av hans problem.
Samma sak gäller till del för Mona Sahlin men hon har Månen + Mars så framhävd i tionde huset som befrämjar maximal objektiv manifestation att hon inte annat än kan känna med olycksdrabbat folk. Dessutom har hon välviljans Jupiter stigande i öster, något som knappast gäller hos Reinfeldt. (Se hans nionde hur för filosofi: Jupiter + giriga Rahu i monetära Oxens tecken! Storkapitalisternas lydiga lakej, speciellt eftersom hans ascendent är Jungfrun, tjänaren!)
Bristen på klockslag för Hägglund gör att de här finjusteringarna, exakt hur personen förhåller sig till olika planetära kvaliteter, inte kan göras.
*****
PS. Etiketten "egenmäktighet" hänför sig här till "tonläget" som kommer ur en sammandrabbning mellan lätt Eld och trög Jord (rå ambition, vilja att övervinna). Eftersom Elden ligger hos Månen och Jorden hos Solen ser man att sinnet vill (eller ser) mer än Solen kommer att lyckas realisera.
Livslinjen (Måne till Sol) går alltså från andlighet mot ökat materialism. Man kan fråga sig hur mycket av en ursprungliga andliga visionen som själen hade vid sin födelse som överlever den här marschen mot stengetens maktposition. Vad tar objektiv form i Jordlementet av den ursprungliga visionen? Beskriver denna livslinje den svenska politiska varianten på kristendom, liten och alltmer borttynande?
1 kommentar:
KD är Sveriges lataste parti!
Svenska Dagbladet publicerade under valdagen en intressant artikel om de sju dödssynderna i förhållande till riksdagspartierna.
Enligt den träffsäkra analysen ryms KD i dödsynden: Lättja! Eftersom KD lutar sig tillbaka och nöjer sig med att räkna till en, två, tre, fyra, fem procent, och att talet om verklighetens folk mest handlar om att
politiken ska dra sig tillbaka från det offentliga livet.
Jag menar att den attityden passar bättre för folk som vill predika eller filosofera. Inte för människor som tycker att politik är handling och vilja att ta ledning för ett land!
Den kloke författaren och konvertiten, G K Chesterton, sa en gång att "Den tolerante är en människa utan övertygelse".
För att sätta dessa ord i ett sammanhang, betyder det att KD tolererar att Alliansen vill korsfästa tio tusentals svenskar och utförsäkra 40 000 under kommande mandatperiod!
Var det inte Göran Hägglund som en gång talade om civilcurage? Och om en lagstiftning att det är en skyldighet att ingripa, om man bevittnar när en människa far illa?
Skicka en kommentar