Vetenskapen blind för kvinnlig adhd

En tråkig nyhet för människor med mentala problem (AB, DN, SvD). Men vad annat vänta sig från den mansdominerade positivistiska vetenskapen där "mjuka" (kvinnliga) värden inte är verkliga eftersom de faller utanför den "mätbara sfären". Den här kallsinniga attityden går tillbaka till antiken.

I den manliga världen kan Nobelprisbelönade män tafsa på sina kvinnliga elever och komma undan med det (hysch! inga namn!). Jag invände mig mot feministerna Sveland och Wennstams kritik mot Lars Triers förra film för deras trista socialrealistiska utblick och brist på djupare symbolförståelse. Men naturligtvis finns det ett inbyggt problem i samhället.

Problemet är inte patriarkalismen, som dessa idéhistoriskt svältfödda feminister tror, utan istället den rådande materialistiska världsbilden - förvisso skapad av kyrkofientliga män som kommit att dominera västs panteon av kulturhjältar.

Är skuldens då "påvens", som en politiskt påläst men i övrigt helt imbecill bekant brukar säga? Han tillskriver religionen allt ont i sin bisarrt förenklade socialrealistiska världsbild - kallar sig förstås feminist och illustrerar obildningen bland socialdemokrater, fattig-Sveriges olycksbarn och dubbelt felfördelade då partiet självt var frukten av västerlandets mest förmörkade tidsålder. Detta var samma tid då Isaac Newtons determinism drog sin sista suck i kemin med dess fantastiskt förutsägbara och symmetriska periodiska system.

Snart nog skulle en ny typ av män börja upptäcka tillvarons kvinnliga eller kaotiska aspekter och finna dessa vara en nödvändig del i helheten. När Nobelpristagaren och kvantfysikern Niels Bohr adlades, valde han yin/yang-symbolen för sin emblem, där det svarta och vita fältet beskriver de båda principernas samverkan i en större helhet.

Den så kallade adhd-sjukdomen i kvinnors fall får ett ansikte i AB:s intervju med en kvinna som fick ett "svar" först vid 33 års ålder. Det finns fler ansikten, intervjuobjektet var uppenbarligen ett rätt svårt fall men om jag inte missminner mig har sympatiska författarinnan Helena von Zweigbergk tjatat sig till en snarlik diagnos. Det kanske t.o.m. är lite hippt bland de privilegierade att kunna legitimera sin knäppighet med en etikett som ligger i tiden. Jag tycker mig ha förstått en del om hur uttråkad elit (eller inbillad elit) koketterar med sina avvikelser.

Sanningen är att allt detta kvinnliga lidande - reellt eller av den identitetsskapande typen -  beror på att det sekulära samhällets scientistiska världsbild ersatte en äldre, där föräldrarna i samma ögonblick barnet föddes hade kunnat förstå att de fått en särskild unge och kanske vidtagit åtgärder för att mildra ett ogunstigt öde. Jag talar om astrologin. Se hur AB:s exempel intill förvirring påminner om många av bloggens inspekterade fall av det sociala utstötningssyndromet, eller med andra ord, svarta fåret-stigmat.

Kvinnan berättar om hur hon redan som liten var så medveten om sina raserianfall att hon hittade på ett ord för den "domän" hon befann sig i under dessa tillstånd: "arg-domen", modellerad på ungdom och ålderdom förmodar jag.

Hur rätt hade hon i den här identifikationen av vilken "gud" som kopplat grepp om hela henne! Krigets och vredens Mars är i sitt härskarläge i den introverta Skorpionen en dold glöd, en internaliserad lusta eller i värsta fall mordbegär. Kvinnan föddes under den latenta galenskapsperioden 1974/75 där vi redan sett hur de vettvilliga demonerna Rahu och Ketu bilda en satanisk axel. Bara de två skådespelarsjälvmorden har etsat sig fast i mitt minne, men jag vet att bloggen hittat fler mystiska fall från den här perioden.

Varför ett latent problem på himmelen lämnar Världssjälen och inkarnerar som en individs personliga problem, beror förstås på att mer personnära planeter blandar sig in i historien. Mer personligt än psykets Måne blir det inte. Och i Skorpionen lider Månen sitt "fall" eller syndafall och blir bärare av Världssjälens tillfälliga vansinne. För planeten Mars och raseriet motsvarar en sorts sinnessjukdom.

Det kunde ha räckt så, men här finns såldes också den sociala ofärdighetens syndrom och hela detta i djupet förgiftade psyke går nu till attack mot Vattumannen, den sociala miljön. 

Mycket mer kunde sägas om horoskopet, men den typen av medfött mönster indikerar, så vitt jag kan förstå, sjudande ont karma som kommer direkt från ett tidigare liv. Jag är övertygad om människor med ett så här medfött inre tumult kommer direkt från en fruktansvärd olycka i ett tidigare liv och mer än troligt har de som besväras av adhd-problem av den här digniteten haft märkliga "galna" föreställningar. De har troligen redan sett fragment från det tidigare livet på jorden där saker gick så fruktansvärt illa.

En sekulär kultur kräver att religion och själen bara är fantasier och kommer därför aldrig att förstå vad sjukdom i grunden är. Bättre gå till österlandet där buddhismen har en väl utvecklad beskrivning av hur karmiska spår vandrar mellan kroppar så att en människa får överta en annans synder. Buddhismen, nordliga varianter undantagen, tror inte på en individuell själ, men en sådan förutom finns ingen rättvisa för människan.

Men naturligtvis är vi våra egna reinkarnationer så att "what goes around comes around". Återbetalningar är alltid smärtsamma och alla betalar tillbaka dagligen. Det är bara ibland som friktionerna blir avvikande tydliga och det är då vi människor är så betjänta av att sätta små etiketter på våra upplevelser. 

Redan ordet "ADHD" kan stilla stormen. Och så byggs ett livsöde upp, som det på kartan här ovan, utifrån ett psykiskt komplex och får en påklistrad etikett så att egot den vägen ska integreras lite bättre.

Från hypnosregressionisten Michael Newtons tre böcker har jag blivit övertygad om att hypnos som bygger på själavandringsteorin läker sådana här sår mycket snabbare. För egen del, man i detta liv, räckte det t.o.m. att upptäcka ett tidigare liv som kvinna, för att en tidigare, rätt påfallande homofobi skulle lugna sig.

Med erkännandet att själen av sina egna outgrundliga anledningar använder såväl manliga som kvinnliga värdkroppar försvann ett sista energitjyvande komplex och jag upplevde åren därpå en enorm psykisk energirusch som avslöjade flera tidigare högproduktiva liv som jag aldrig kunde ha lärt känna om jag fortfarande haft ett stelt förhållande mellan manligt och kvinnligt till följd av den klassiska manliga rädslan för "sin inre kvinna".

"Den inre kvinnan" är inte bara en djuppsykologisk figur (Jungs anima, neojungianen James Hillman förtydligade att också kvinnor har en inre anima), den har också täckning för sig från tidigare liv.

Omvänt har särdeles stridbara och krigiska fruntimmer (tänk Maud Olofsson) gissningsvis en i huvudsak "maskulin" själslig linje. När dessa själar, kanske för att temperera sin krigiskhet, tar ett jordiskt kvinnoöde, uppstår naturligtvis den klassiska pojkflickan som ränner runt och härjar.

Kan adhd ha samma rötter som jag tidigare funderat över angående homosexuella? Är ilskan och oron hos dessa barn (och ibland vuxna) att härleda till upplevelsen av en mismatch mellan själen och den kropp med tillhörande sociala beteendemönster som själen tagit sig?

Den materialistiska vetenskapsmannen kommer här enbart att prata om biokemi, och den sidan finns också för dem som vill tala "exakta språket" - som om pillertrillarna har en suck om varför deras psykofarmaka fungerar som den gör! De med psykiska problem är rena försökskaniner har jag förstått, och jag har hört många rapportera om hur djupgående sidoeffekter medicin har på hela personlighetsstrukturen.

Innan min far dog i parkinson fascinerades jag över hur den positivistiska vetenskapen famlar i blindo. Nyheten om att en svårt parkinsonsjuk ung man blev helt frisk varje gång han tog en partydrog (jag tror det var extasy) måste ha stört etablissemanget svårt. Mannen som skakade så att han inte ens kunde göra enkla praktiska saker, kunde hjula och dansa vilt under de timmar partydrogen verkade. Problemet är att dess molekylära struktur inte alls liknade den modell som en svensk Nobelprisbelönad neurolog utgått från för de rätt usla mediciner som finns på marknaden.

Kroppen, sade västerlandets största mystiker Plotinus (200-talet), är bara en föreställning inom själen, så materialistisk vetenskap är i själva verket dubbelt fjärmad från uppvaknandet. I drömmen om det solitt materiella sitter forskare och letar mindre drömpartiklar! I vissa drömmar gör ateisterna framsteg och botar sjukdom - i fantasin.

Jag tror Plotinus hade rätt och om inte hypnoterapeuten Michael Newton "förbättrat" sina fallbeskrivningar verkar det som om att det räcker för människan att sänkas ner i sitt själsdjup och återuppleva - som då man var där - hemskheterna vars efterdyningar vållar störningar även i detta liv. 

Det absoluta testet på Plotinus (och många andras påstående) skulle vara att låta en vetenskapsman ta prover på den adhd-sjuke innan djupdykningen ner i det psykiska havet (återerinrandet och återfödelsen), och sedan nya prover efter hypnosterapin och tillfrisknandet. Har då kemiska obalanser rättat till sig, har mänskligheten - för vilken gång i ordningen vet jag inte - visat för sig själv att regeln är "mind over matter".

Materialister är som små barn som sitter och pusslar med små byggbitar de upptäckt när vi egentligen är gudar. Och gudar skapar via sin kraftfulla föreställning! Kan vi göra oss sjuka kan vi också göra oss friska. Men inte så länge den sataniska vetenskapen söker lura i människan att hon tänker och förnimmer som en ren bieffekt av ett biokemiskt system. Plotinus bad oss vända på perspektivet.

Prova den tanken en halvtimma, en vecka, och till sist för resten av ditt liv. Du kommer att börja märka att du förstår mer än förr, och kunskaperna kommer spontant till dig ("aha-upplevelser). Du har nu börjat höja dig ur syndafallet, påbörjat din återintegration med dig själv som Översjäl.

*****

Eftersom Helena von Zweigbergk på radio nästan euforiskt redogjort för att hon, också, fanns med bland aspergare och adhd:are, lägger jag till hennes födelsedag här också. Det finns avgjort paralleller! Men minns att i snitt var tredje horoskop har en eller flera planeter i Skorpionen och en eller flera i Vattumannen, så "social aparthet" är alls inget unikt. Det intressanta blir sedan att gå djupare och studera vilka planeterna är och hur de relaterar till ytterligare tänkbara problemhärdar.

Här är det genast uppenbart att, även om inte författarinnan ägnar sig åt den inbillningssjukes form av adhd, så ändras tonläget totalt i Skorpionen genom att godmodiga och välvilliga Jupiter ligger där!

Däremot är Mars en bov här också genom att söka aktivera den formfrusna och manierade Saturnus (fast andra tecken jämfört med fall 1). Men Saturnus låter sig inte rubbas så lätt! Den suger upp aggressionen men släpper inte ut den. Saturnus är en ackumulatör. Är det så att "arg-domen" är när Saturnus till sist spricker?

I aspekten ser man författarinnans nyfikenhet och "petande" i allt möjligt, hennes milda häcklande av traditioner (Saturnus). Mars i Oxen är ytlig och förpsykologisk, så hennes intressen är sådana som svenska folket i gemen känner igen sig i. Nationalhoroskopet har faktiskt också Solen i Vattumannen och Mars i Oxen så här ser man ett typiskt exempel på synergi som skapar hållbara och folkkära figurer. Thomas Ledins och Helenas vardagsbetraktelser, hå-hå ja-ja.