Liedmans lidelse låg i stjärnorna

[Varning. Avsevärt större tuggmotstånd än din genomsnittliga åsiktsblogg som bara ger dig samma gamla vatten på din kvarn.]

Sven-Eric Liedmans förment objektiva redogörelse i DN för partiernas kärnor i denna futtigheternas valdebatt (vilken byfåne ska till för att indikera inför folket att slöjor är ett meningsfullt ämne att hänga upp sig på, eller att Nazitysklands "arbeta tills du dör", dvs, "arbetslinjen", är en modell svensken oreflekterande ska falla in i) - den genomgången var så läsvärd att jag blev nyfiken på vad den marxistiska idé- och lärdomshistorikerns horoskop skulle visa i formen av böjelser via exempelvis de fyra elementen.

(Jag kan inte släppa dessa fyra element! Den ålderdomliga babyloniska zodiaken har fått dessa element att tala igen! Har västerlandet överhuvudtaget lyckats få någonting rätt de senaste 2.000 åren? Eller är hela vår civilisation bara den värsta "glitch" som så här långt skådats under mänsklighetens vingliga historia på väg mot en sann självbild? Döljer de teknologiska framstegen att vi är reducerat oss till en större ynkedom än någon annan civilisation lyckats med?)

Hur intressant är inte den här lidelsefulla men i vissa avseenden horribelt störda himmelska skriften! I många andra fall har vi mött liknande konfigurationer i samband med ytterst tvivelaktigt folk! 

Vad t.ex. gäller "den sataniska axeln" mellan Oxe och Skorpion, ett slags slutet kretslopp som enbart har att göra med livet som organisk konsumtion, förbränning och elimination (maten du äter, avfallet du exkrementerar), stämmer den förvisso perfekt med en i grunden materialistisk verklighetsbeskrivning som den marxistiska. 

Jag menar, ingen kan fortfara att vara marxist om man tar Platon på allvar! (Liedman är författare till Sveriges mest kända idéhistoriska lärobok, "Från Platon till...", där slutstationen ändras med varje ny upplaga.)

På Wikipedia läser jag dock att Liedman kritiserat vänstern för dess oreflekterande slavande under Marx/Engels, vars världsbild var smärtsamt förkrympt på grund av 1800-talets materialistiska utblick. Här kulminerade kanske den bisarra synen på människan som en mekanism som just inte mer än ett biologiskt "system" med en mun i ena ändan (Oxen) och ett avloppssystem i andra (Skorpionen). 

Det andliga/gudomliga elementet är Satans barn inte ens intresserade av att undersöka på de sätt som andens mästare förklarat är den enda vägen till den icke-mätbara verkligheten: kontemplativ introspektion som på sikt kan leda till Platons "rekollektion" - eller återerinrande av själens tidigare liv och än större ting. 

Som bloggen föreslagit, kan Jord och Vatten betraktas som de strikt sublunära elementen och de som tecknar en stark disposition till inomvärldslighet eller identifikationen med de materiella produktionsfaktorerna (Oxen = rå, obearbetad materia eller sinnesförnimmelse; Edens lustgård men utan intellekt, om man så vill se på saken...).

(Språket behöver semikolonet - stoppa den svenska s.k. språkvården!)

På Liedmans himmel ska man dock inte missa den altruistiska Jupiter i härskarläge i Fiskarna. Den integreras djupt i hans egen personlighet då den stöttar sinnets och folkets planet Månen. Här ser vi "lidande massor" då Månen anses fallen i syndens tecken Skorpionen. Synden ska här fattas ungefär som kristna teologer uppfattat den: döden som syndens lön och döden som oundviklig följd av att människan ens satt sin fot på jorden eller fastnat i materialistiska betraktelsesätt.

I termer av en redan fallen människas världsbild, materialismen, kan den här intressanta och nästan mystika aspekten inte längre återspegla andens värld (Vatten kan spegla både inre skeenden och yttre, världsliga skeenden). Den blir på sin höjd en allmän Florence Nightingale-mentalitet, en självuppoffrande omsorg om andra som hamnat i samma båt och skickats ut på världslighetens insjö. Förvisso visar många gånger den socialistiska människan mycket finare mänskliga kvaliteter än högerns djupt själviska ego-mentaliteter.

Jag nämner horoskopets finaste detalj här, den empatiska Jupiters stöd till folkmassorna, vilket skapar en annan infallsvinkel på Månen än den historia som berättas via den sataniska axeln! Håll denna Fiskarnas altruism i minnet inför de märkligheter i ego-frågan som kommer att följa i det fortsatta nystandet.

Wikipedias korta artikel om Liedman nämner upplysningsmannen markis de Condorcet som en av de viktigaste förespråkarna för en strikt materialistisk människosyn och den infantila positivism som nu är död men enligt Liedman ännu håller vänstern i sitt grepp. Jag skulle vilja tillägga att svenska universitet överlag ligger ett halvsekel efter den intellektuella delen av mänskligheten och på populistisk nivå ser vi hos Humanisterna att samma urvuxna synsätt totalt dominerar verklighetsbilden.

Utvikning:

Som en sidokommentar är det intressant att notera Condercets horoskop, märkligt likt den ateistiska och positivistiska Humanistordföranden Christer Sturmarks (Markisens Sol i Jungfrun, en materialistisk-steril Saturnus-Måne i Lejonet; Humanistens Sol i Lejonet steriliserad via opposition med Saturnus och Månen i reduktionistiska Jungfrun).

Markisens Sol+Jupiter i Jungfrun tycks ligga bakom hans teknikvurm och positivism. Den ger en enorm tilltro till att livet ska kunna hackas sönder i små väl definierade kunskapsfragment och att denna kartritning sedan ska tjäna den "förnuftiga" människan i hennes samhällsbygge.

Condorcet skulle ha varit en inbiten datanörd i detta liv, övertygad om den artificiella intelligensens möjlighet långt efter att alla andra givit upp projektet som hopplöst efter insikten att söndringens väg är Satans väg och att det som mördats aldrig kan återskapas ur de enskilda delarna. Jungfrun är kanske den sista att vakna upp inför samtidens insikt om "komplexa system" - i denna astrologiska princip sysslar man med reduktion och analys, vilket naturligtvis har sin plats i t.ex. kriminallaboratoriet.

För intresset för komplexa system måste man gå vidare i Jordelementet, till Stenbockens tecken. Där kulminerar den materiella princip som startade i Oxen och Stenbockens härskare fokuserar nu det mest förnuftiga arrangemanget av alla de enskilda delar som resulterade ur hackkniven Jungfru som upplöste fenomenet i dess föreställda beståndsdelar.

Naturligtvis är detta en bara en subjektiv helhetsbild, för vi talar nu bara om kunskap grundad på ett av fyra elementen, på den del av verkligheten som kan nås via empirisk metod.

På Condorcets himmel har det löfte som var livet (och andlig medvetenhet) kollapsat. Materieprincipen Saturnus befinner sig i detriment i Lejonet och lamslår sinnet/själen (Månen). Båda Ljusen förslavats under mänsklighetens inomvärldsliga "förnuftssida". Vilken perfekt bild av en skadad förmåga att förstå verkligheten. Detta är ett "rothoroskop" för den som vill studera den intelligensrubbning som betecknats med ordet "ateism".

De kraftfullt merkuriala men likväl religiösa filosoferna C.S. Peirce och Anthony Damiani är undantag från det moment av skepticism som kyler ner och förblindar individer tungt under Jungfruns tecken - och påminner om att den här bloggens analyser inte är sista ordet, särskilt inte som den håller sig till ett begränsat subset av astrologins fulla verktygslåda. 

Men med en satanisk fullmåne hos lärdomshistorikern som inte står f.d. Tele2-chefens efter (som jag häcklade för telekombranschen som en tillhåll för omoraliska tekniker och girigbukar), varifrån kommer då hans starkt kritiska och ideologiska läggning? Oxe/Skorpion brukar bara bilda en självefterlåten smet av konsumism. (Men minns Benedikt XVI, vars liderliga Venus hölls kort av kärva Saturnus längsmed just den sataniska axeln: kyrkans krav på att tukta den animala själen i människan!)

Idéhistorikerns horoskop är, som sagt, ytterligt komplicerat eftersom det är bräddfyllt av "syndrom" som alltsomoftast associerats med negativa mänskliga egenskaper.

Se bara den här serien: Saturnus fallen i egocentreringens tecken Väduren, och här också kärlekens och jämviktens princip Venus, som därmed kan teckna en självisk egenkärlek som brister i förmåga till kooperation med andra för ett gemensamt bästa.

Två svaga placeringar i egoböjelsens tecken - i vad mån kan man kvitta dem mot varandra? Saturnus, gränsdragaren, drar en snäv gräns för Venus (såsom den tyngre och riktningsangivande): självisk kärlek tillåts inte. Här anar man något av det marxistisk-socialistiska sentimentet som inte accepterar individens själviska ackumulation av pengar (Venus). Planeterna är, ska tilläggas, "neutrala" till varandra, dvs tvåsamhetens gudinna accepterar alltså patriarkala Saturnus som "sista ordet".

(Vid fall av rabiat feminism, studera särskilt problem med "sista ordet"! Dessa själar kan ha varit mini-Hitlers i tidigare liv och som nu hamnat i kvinnokroppar för att lärs sig hur det känns att stå på den ordertagande sidan!)

Men en god läsning av Saturnus i Väduren strider mot av det som framskymtat i flera andra fall av en fallen Saturnus. Här är ju mandatet: bygg dig ett nytt jag - och då inte som Petra Medes vitt och brett missförstådda alter ego "Petra" där han-hon bara släppte ut Saturnus-Väduren i dess mest ogenerade egocentricitet! Utan temperering signifierar kombinationen närmast solipsism.

Borde då inte Liedmans liv handlat om att sjunga hyperegoismens lov (Saturnus fixerar individen i egenkärlek/Venus), i synnerhet som den sataniska axeln drar tungt ner mot enbart materialistiska resonemang?

Jag kan bara säga: Jupiter viskar om lycka via Fiskarnas osjälviskhet, och budskapet når själen (Månen).

*****

Apropå hans professur i lärdomshistoria, jämför med bloggens allra första inlägg som råkade handla om en annan historiker, Peter Englund (nytt fönster) och hur också hans horoskop står knähögt i gyttjan. Jord och Vatten har förvisso med intresse för denna världens tilldragelser att göra, och Englunds sataniska axel går inte av för hackor med Kronos - tidskrönikörens Saturnus - tungt involverad.
 

Sedan det inlägget skrevs har bloggen lagt till tolkningsparametrar. I dagsläget kanske hans kristna tro inte är så märklig, även om Jord och Vatten drar hårt mot det inomvärldsliga. Granskningen av kristna teologer gav dessutom vid handen att just det dunklaste av elementen, Jorden, förekommer hos kristna. Det kanske är ett eko av Paulus "här ser vi dunkelt såsom i en spegel". (För en kanske mer realistisk förklaring av kristendomen och Jordelemetet, se inlägget ifråga.)

Frågan om varför Peter Englund inte är en torftig materialist, trots den sataniska axeln kan bero på kärleksgudinnan Venus nära Solen. Jag släppte en nyckel om den barmhärtiga och medlidsamma kärleken i inlägget om de fyra dygderna. Jämför med Peter Englunds Sol kombinerad med både denna upphöjda Venus och med välviljans Jupiter (låt vara i detriment i Jungfrun).

*****

Sven-Eric Liedmans horoskop är ett av de största mysterierna hittills. Han "borde" ha varit en värsting, en brottsling - men blev lärdomshistoriker! Ser vi här en själ som bytt kurs under denna inkarnation? Jag har tidigare föreslagit att horoskopet djupfryser själens ingångsvärden då den återigen manifesterar sig i tid och rum. Kalla horoskopet en varudeklaration och en uppsättning potentiella tendenser som, om man eliminerar den fria viljan och låter saker flyta på "naturligt", kommer att resultera i vissa resultat.

Om Saturnus stänger dörrar så öppnar Jupiter andra. Här signalererar Saturnus i Väduren att det måste finnas en gräns för den egocentriska människan medan Jupiter lovar lycka för den osjälviska och altruistiska naturen. I så måtto liknar hans horoskop Peter Englunds en smula.

Det som slår mig som avgörande på marxistens himmel är det oförsonliga kriget mellan ego och makt som vi också ser målas upp i Socialdemokratiska Arbetarpartiets horoskop från sena 1800-talet, då arbetarklassen reste sig och tog strid för sina egna intressen. Egenmäktighetssyndromet har jag denna strid för sitt eget, men i samband med ädla strävanden "egen makt". 

Skulle då Liedmans "ömsesidiga reception" vara det kanske första exemplet på bloggen där Mars och Saturnus i utbytta härskarlägen verkligen gör gott helt och hållet gott? Minns att detta är zodiakens två primära "illgärningsmän" (månnoderna hänger lite utanför det här systemet men de är luriga figurer även de).

Vi har sett andra exempel på hur svårtolkat den "upphöjda" Mars är. Den är inte alls alltid en tillgång. Tittar men bara på egenmäktigheten i horoskopet (och glömmer Fiskarna) är dessa rent onda budskap: eländet i Väduren är kapitalt och en upphöjd Mars som bekrigar (och ytterligare ställer till det för den som har egoperspektiv) är bara en enda soppa.

Det är därför den dissikerande analytikern Merkurius aldrig förstår helheten, för man måste vänta med omdömet tills man sett och förstått samtliga pusselbitar. Att snabbt karva ut ett "egenmäktighetssyndrom" är visserligen inte fel, men det kan finnas förmidlrande omständigheter. Här har jag syndat själv som hårddrog egoproblemet hos Anna Anka men kanske inte ägnade tillräckligt många ord om hennes lyhörda natur i Vatten.

Alltså: den medlidsamma Jupiter stöttar hos idéhistorikern det fallna folket (psyket) i Skorpionen. Här, i känslan, finns kanhända förklaringen till att Liedman ändå är en av "de goda" - hela den själviska och maktlystna trasselhärva som den här besinningslöst hemska varianten av egenmäktighetssyndromet tecknar, är hans mänskliga upplevelse av hur maktens människor suger ut och kastar folket som urlakade exkrement på dödens sophög Skorpionen. 

Och kanske kan någon också vagt känna in sig i horoskopet och ana att det är befriaren Jupiter som söker fria människans psyke från bindningen till den sataniska, materialistiska principen. Horoskopet må ha fastnad i Rajas lidelser (här: mest bara lidande), men Jupiter i Sattva guna tillhör det fixerade och fallna psyket en känsla för vad ett liv bortom begränsande scientism kan innebära.

Samtidigt är handlingsmänniskan Solen i Oxen. Dess disponent är kvästa Venus i Väduren. Detta, sammanvägt med de många och motsägelsefulla buden kring sinnelagets Måne, tyder på en stundom nog så rå och opsykologisk handlingsmänniska, inte alls olik de blodtörstande borgare som bragte den gamla regimen om livet under franska revolutionen eller de bindgalna arbetarrevolutionärerna århundradet därpå.

Här hade födelsetimma för en närmare inspektion av 11e idealhuset och 9e huset för filosofi/religion kunna öppna för bättre förståelse av vad som egentligen pågår bakom den nominella marxistiska etiketten (många människor har satt alltför snäv etikett på sig själva).

Eftersom horoskopet vad jag förstår inte tillhör en larmande agitator och uppenbarligen inte en manifest lustmördare (åtminstone inte i detta liv), återstår bara att anta att den här själen "opererat" på den givna hand kort den tilldelats och från Platons rationella själ (planetsystemet) blickat in på hur dessa vidriga planetställningar skapar problem i den mänskliga sfären.

Bloggen har, som sagt, hittat alltför många av den här typen av horoskop bland bestar och blinda furier pga vanan att ta stickprov på kvällspressens skandalskriverier. Men då och då hittar man, som här, individer som hanterat sina födelsemotiv på ett omdömesgillt sätt. De arketypiska motiven fortsätter då ändå att gälla i livsödet, men som objektifierade företeelser mot vilka individen kanske tar strid!