Teaterapor mitt i livet

Look Ma what I've become!
(Robert Smith nu och då)

Fredrik Strage i DN tycker att Robert Smith och hans band av föredettingar i THE CURE mestadels låter "nipprigt lyckliga" under en tre timmar lång konsert i Stockholm. Texten har ett obligatoriskt skämt om gothrockarna, detta släkte av veka sparrisar, och får mig att leta upp födelseklockslag på en intressant musiker som kanske var lite för mycket mainstreampop för att jag skulle respondera. 

I The Guardian visar sig Smith hedersamt dela bloggarens inställning till Facebook, han har skapat kontot enbart som platshållare för att blockera mot identitetsstölder och trams, men har aldrig skrivit ett enda inlägg och utifrån den sideriska Kräftascendenten blir det uppenbart varför han inte vill sticka ut näsan med politiska kommentarer och varför han "saknar intresse att konversera med några andra än dem han redan känner"! 

Detta är så typiskt den "sämre" sortens Kräfta med dess klanmentalitet och rädsla för att gå utanför sina egna trycka ramar. Kräftskalet ger också en bra förklaring till Smiths uppenbara oförmåga att göra sig kvitt den där rollmasken han började dölja sig i nån gång för länge sedan. 

Kräftan i öster - "modershägnet" och "tryggheten"

Ser man inte Smiths "nipprigt lyckliga" framtoning det kuriösa storkorset i Ljusets, godhetens och (hyper-)medvetenhetens kvalitet Sattva? Denna lätta, optimistiska och rörliga kvalitet skulle mycket väl kunna beskrivas som "nipprig". Människor som snabbt rör blicken har alltid ansetts opålitliga medan loja och fixerade koögon (Mörkrets kvalitet) anses tyda på stabilitet och trovärdighet. Misstron mot en rörlig eller "shifty" typ beror bara på att mindre begåvade människor inte är alerta, de orienterar sig inte ner i samma detalj som de begåvade sattviska typerna och eftersom "lika barn leker bäst" litar de därför på nattsvarta politiker som står stela och orubbliga när de talar och skapar ILLUSIONEN av pålitlighet...

Robert Smiths horoskop får mig sent omsider att upptäcka hur märkligt organiserat det hinduiska horoskopet är. Alla utom ett av de fyra "sattviskt" medvetna eller medvetandesökande och därmed mot lyckan stadda tecknen befinner sig i den naturliga zodiaken knutna till mörka och onda hus! Men det sattviska tecken som undgår denna "bann" är å andra sidan Skytten som naturligt korrelerar med horoskopets "bästa hus", det 9e för gudsmedvetenhet, filosofi och religion! 

Robert Smith har alltså sitt storkors denna märkliga konfiguration som består av 75% mörker och elände, men där hans intellekts Merkurius står i det bästa av hus, en slags medial direktkontakt med den gudomliga Himmelen som han likväl väljer att inte göra något av! Draksvansen eller Ketu tecknar ju en avmätthet till ämnet som ofta förklaras via reinkarnationstanken. Där Ketu befinner sig, där har individen redan i ett tidigare liv kulminerat. "Vart där, gjort det." Där Ketu befinner sig, där finns kompetensen men paradoxalt nog inte längre någon hunger. Det är istället vid den norra månnoden (Drakhuvudet/Rahu) girigheten eller ambitionen finns - en slags rekyl i motsatt riktning eftersom de parvisa zodiaktecknen indikerar kompletterande motbilder. I detta liv står Robert Smiths "hunger" och äregirighet i 3e huset som ju passande nog har "sång och dans" som en viktig underart till den grundläggande betydelsen av intellekt och kommunikation. 

Att också Månen befinner sig i 3e minskar dock intellektets torra exakthet och gör individen mer drömmande och fantasifull. Att sedan Ketu lägger band på 3e husets ägare Merkurius är ännu en sådan där paradox som får stjärntydaren att slita sitt hår! Vad betyder det? Att Robert Smith egentligen inte ens är hungrig efter det han tycks hungra efter? Tredje husets ägare rymmer mycket energi men dess ägare står Ketu/avmätt i den universella dharmans 9e hus och är "fallen" i den universella oceanens Fiskarna (Naturen). Inte konstigt att det finns något famlande och spretigt över Robert Smiths väsen! 

Kvar av den självbegränsande faktabitaren Jungfrun blir sannerligen inte mycket i detta horoskop, Jungfrun nöts helt bort av kontraindikationer, främst alltså budskapen kring dess härskare Merkurius. Istället för en prudentlig figur får man en bohemisk slarver! (Det är inte Jungfruns perversa självmedvetenhet som ses i hans utstuderade stil. Det är helt enkelt Saturnus mot ascendenten som "sätter i system" och skapar kroniska eller varaktiga förhållanden. Strage säger i DN att Smiths makeup är slarvigt utförd, vilket stämmer rätt bra med en Ketu-avtrubbad fallen Merkurius i kaotiska Fiskarna! Något över Smiths uppsyn och musik får mig att tänka på Johnny Depps tidiga rollfigur Edward Scissorhands - apropå Merkurius och händernas precision...

*****

Det har funnits ett litet antal artister som målat in sig i sin sminkning och fastnat där. Rockgruppen KISS gjorde sig kvitt sin (men tycks ha återvänt till den). Annars tänker man väl främst på Alice Cooper som behöll sitt teatrala påfund från tidiga 70-talet ända in i andra andningen och 80-talets MTV-generation. 

Med Alice Coopers födelsehoroskop fallerar visserligen teorin om att bara Kräftan tenderar att gömma sig bakom ett skal, men Coopers Jungfruascendent är känt som en gentil persona och när man ser hur Kräftan står i 11e idealhuset och hur den restriktiva och i princip kroniska Saturnus (Kronos) tar ett strupgrepp om ascendenten/rollmasken från Kräftan, då inser man att vi är på rätt spår, här också! Dessutom har Alice Månen i Skorpionen och om Vattenelementet som närmast motsvarar grekernas PHYSIS hette det ju i antiken, att "Naturen älskar att dölja sig" (Herakleitos, ca 500 fvt). 

Vattenelementet är inte alls som det flamboyanta och expressiva Eldelementet, men hos både Smith och Cooper ser man en stark betoning även på Eld och som Vattnets baneman får vi just en "sensationalism" och dramatiserande typ där åskådarmassorna kan se hur elementen bekämpar varandra i Eldens utfall och Vattnets retirerande och slutande sig inom sig själv. 

Håll ett öga efter "krampande" rörelsemönster hos den här typen! Särskilt Robert Smith, med formalistiska Saturnus som en blyfot över sin rollmask tenderar till fixerade manér och överdriven stilistik. "Goth" har naturligtvis inte så lite att göra med Saturnus, Döden eller den svarta solen. Den är livsledans eller depressionens planet, vilket indisk astrologi inte missat genom att göra Solen och Saturnus till ömsesidiga fiender. Solen tar scenen i besittning, Saturnus ÄR hela arrangemanget på den högre "kartritningsnivån" - det är bara vi, teateraporna mitt i livet, som tolkar Saturnus som Döden. Sett från "andra sidan" är jordelivet bar en liten och extremt distorderad vy inom en större verklighet.

Intressant är att båda männen bär "dödsmasker" och båda har samma "onda" hus aktiva (3, 6, 12). Bara det 8e dödshuset saknas men Alice Cooper har ett så svart horoskop som tänkas kan eftersom tecken av Mörkrets kvalitet (Tamas guna) sammanfaller med de onda husen, plus förstås ett sinnelag i Skorpionen kopplat till den stora framgångens Jupiter. Således en lyckosam karriär i sångens och dansens 3e hus sjungandes "I love the dead"!