Nu är det faktiskt så lilla som det ser ut på fotot, Björn Wiman är som en blek papegoja som mest upprepar vad som skrivs på annat ställe i DN. Men angående dagens "viktiga" artikel har han inget att säga förutom en lam och uttjatad jämförande referens till den svenska synden, nu när omvärlden börjar få vittring om att Sverige är ett land i sönderfall men där mediokra svensk-amerikanska tv-produktioner och lobbyister som Svenska Institutet (vars uppgift är att sprida trollande PR i omvärlden) söker hålla före att landet har något att erbjuda mänskligheten i stort.
Sak samma om antalet "laglösa zoner" är lite överdrivna här och var i rapporteringen och att man helt missat att roten till det onda är den ostyriga Löfven som helt saknar moralisk ryggrad så att vi nu haft två landsfäder på raken som båda uttryckt landets förfall under marknadskrafternas inverkan.
Se efterföljande inlägg: Wallenberg och Verktyget
Vad de omskrivna zonerna handlar om är en gestalt, en geist, en ny skepnad som faktiskt ätit sig in i landet och fördärvat glädjen med att svara svensk, men som Björn Wiman försöker prata bort utan att lyckas.
Nu är naturligtvis sekulära och t.o.m. religionshatiska DN ingen trovärdig källa närhelst den relaterar och förringar en mer moraliskt lagd opinion i USA på det sätt som Wiman någonstans gör genom att inte ens förmå ta ställning till om den svenska synden då, på 1950-talet var en nationell styrka eller som USA ansåg, tecken på en försvagad nationell karaktär i Sverige.
Nej, han har det bestämt lite för ledigt och bekvämt på sin kulturredaktion, den där Wiman. Om han kultiverade sig lite bättre kanske han skulle få grepp om de våldsamma krafter som verkar i historien och därmed få lite mer bett i sitt eget skrivande.
****
Kan tilläggas att kulturchefen har den kanske mest konflikträdda kombinationen av zodiaktecken som möjlig är. Solen i Vågen söker ständigt balansera med samförståndet och oförargerligheten som ledstjärna och när Vågens härskare Venus faller in i sitt svagaste, och kontraproduktiva läge i självbevarande Jungfrun (som inte ens har samförståndet på agendan), då blir utspelen lika bleka som man kan se i hans aktuella krönika. En viril Mars hade kunnat råda bot på den här såsigheten, men vid kulturchefens födelse är den svårt hämmad av att disponenten (Jupiter) också befinner sig i Jungfrun och vill ack så lite utanför sin egen komfortzon...
 |
| "Naturlig zodiak" |
Att Mars-Skytten inte tillåts sväva högt och förutsättningsfritt tecknas alltså av disponentens hämmade placering, men också av att handlingskraftiga Solen svårt hämmas av den "fallna" Saturnus som i egoprincipens tecken egentligen inte vill sanningen utan bara skriver (eller agerar) för att bekräfta sina egna förstanhållanden.
Horoskopet är i själva verket en lysande vidräkning med den mediokritet som utmärker anpassad borgerlig kultur! Vågar är snälla människor men i det här formatet ack så ospännande. Man kan säga att Vågens härskare Venus, när den står "fallen" i Jungfrun, befinner sig i ett "12e husförhållande" till Solen, dvs basen underminerar och skapar förluster istället för de heroiska segrar man kunnat förvänta sig av det Stora Ljuset. Det stinker skyddat villakvartersreservat om den här kartan! Varningsljus för borgerlighetens mentala inavel.
Skulle psykets Måne dessutom befinna sig i Vattumannen (vilket är osäkert) får vi via norra månnoden Rahu en förstärkt känsla för det egocentriska och inskränkta i borgerligheten eftersom psyket då resonerar mot den "fallna" Saturnus.
(Saturnus ska aldrig sjunka ner till "bara" ego-nivå - släpper man fram dessa årgångar i ledarskap kan de ta en ända med förskräckelse - se "världshistoriens ondaste horoskop".)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar