Kristendomen överbetonar TIDEN och ställer den som påven visar mot RUMMET och vådan av att låsas av den tillfälliga boplatsens frestelser (i bland så primitiv som främlingsfientlighet orsakad av en irrationell bindning till den egna födelsemiljön). Det är i Tiden Gud jobbar på att frälsa och rädda människosjälarna ur Rummets grepp. Rummet eller "lokaliseringen" tillhör Djävulen ... eller Kvinnan som hemmets väktare. Det är inte svårt att se hur modern feminism ofta stannar ytligt och förkastar allt som luktar patriarker eller patriarkat, och i värsta fall hela gudsbegreppet. (Ateistsekten Humanisternas ordförande Christer Sturmark som en riktigt ytlig kärring är ett tema jag varit inne på förr.)
Dikotomiseringen av Tid och Rum kan tyckas beklaglig. Einsteins rumtid är en vassare vision av hur ett levande väsen sömlöst hänger samman med alla andra, inte bara i Himmelen utan även inom vår lägre verklighet. Men även den antika världsbilden, som den kapslats in i bl.a. astrologin eller kristendomen, har en giltighet. Det förefaller som om tanken på en högre och en lägre verklighet (så tydligt i katolske teologen Thomas av Aquinos tal om ordinära dygder och de tre övernaturliga dygderna Tro-Tillit, Hopp & Tillgivenhet) motsvarar astrologins positiva och negativa polaritet och även utbrytaren Martin Luthers två regementen, det himmelska och det världsliga.
Det kroppsliga kan aldrig ärva det himmelska och redan Platon uteslöt "jordatomen" från de atomer som representerade övriga tre element, vilka hade en grundläggande gemensam minsta nämnare, nämligen samma typ av triangulära uppbyggnad. Här tycker man sig se upprinnelsen till kristendomens "lån" av idéer från "hedningarna". Triangeln tillhör i hinduisk astrologi enbart gudssignifikatorn Jupiter och hinduerna menar att enbart denna planet "äger" förmågan att överblicka HELA horoskopet och bilda en STORTRIGON.
Jupiter när den härskar i Fiskarna och Vattenelementets medvetandehungrande elementet, bildar naturligt den "spegellika vishet" som perfekt i den lägre naturen återger vad som sker i den högre natur där Jupiter i rollen som All-Fadern härskar över Eldtecknet Skytten, i sig en av triangelns hörn i den naturliga zodiaken. I astrologins innersta väsen ligger alltså teologi inbyggd som är nära besläktad även med kristendomen till följd av den här unga religionens hämningslösa "lån" från de gamla grekiska filosoferna.)
Påvens allusion till att Guds frälsningshistoria eller "räddningsplan för Mänskligheten/Vattumannen") är ett skeende i Tiden och inte i Rummet och dessa kompletterande stycken kastar ytterligare lite ljus över påvens perfekt realiserade Kosmiska Människa - hans Saturnus hemma i sitt positiva härskarläge i Vattumannen. Vi ska strax återkomma till samma Saturnus men nu i blåsväder...
*****
AB:s enda visionära politiska redaktör, Åsa Linderborg, sköter i själva verket om blaskans kulturhörna. Så synd, för enstaka urstarka krönikor från Katrin Marcal, som hennes aktuella vidräkning mot den urholkade och fursteslickande Stefan Löfven lär inte räcka. Skribenter som annars osar "vänster" glider regelbundet till höger och underkastar sig den Onda Kapitalistens järnnypor i vår tid så att en av de bättre politiska journalisterna nyligen undslapp sig en ljummen protest som i princip accepterat "vissa" vinster på skolbarn och sjuka.
Nej, från svensk socialdemokrati ska man inte räkna med att någon stark vision för samhällets omvändning till ett gott samhälle där alla har friheten att vara kreativa eller produktiva på sitt sätt och nationen som en följd av detta blomstrar i sin frisläppta skapandekraft och blir ledande i världens övergång till det verkliga människosamhället. Sossarna tycks vilja lägga sig på historiens sophög med rovkapitalismen.
Ja, Katrin Marcals krönika var verkligen rasande eftersom Stefan Löfvens sätt att trampa alla jämlikhetssträvande kvinnor i ansiktet under sitt Saudibesök är helt oförlåtligt. Jag påminner om hur den här bloggens första inlägg om den nyvalde Löfven andades viss tillförsikt i jämförelsen med dåvarande pennalisten Fredrik Reinfeldt i chefsposition för projekt Sverige, en tillförsikt som i princip var bortblåst redan i andra Löfven-inlägget en kort tid senare, där jag (naivt) undrade om också Löven var en slav under Penningen.
Nu läser Åsa Linderborg Alex Schulmans andra bok om sitt föräldraförhållande och här visar det sig att modern var svår alkoholist och lika elak som sin far, den kände katoliken och Heliga Birgitta-kännaren Sven Stolpe. Han var tydligen en pennalist och här blir Linderborg otypiskt blödig som bannar Alex Schulmans tidiga karriär som medial mobbare. Det beror förstås på att Linderborg är materialist/ateist och inte förstått konceptet med universell dharma, trots att hon nära följer Karl Marx inomvärldsliga imitation av tanken på en obönhörlig historisk utveckling mot ett lyckorike bortom kapitalismens jävelskap och förslavande av människorna. Saxar man bort Marx partsinlaga och breddar synfältet till den ursprungliga världsåskådningen, så innehåller den universella dharman eller "Tillvarons Väg" ("hur allt förhåller sig därför att det av nödvändighet är så") både änglar och demoner.
Det finns faktiskt själar utvalda att fungera och verka som Guds hämndänglar. I sin outsägliga vishet visar sig RumTiden nu som en skådeplats där gårdagens hustyranner trampas ned - "mobbas" - av de som idag bär samma förbannelse vidare. Processen viks in och försvinner utom synhåll och viks sedan ut i tiden igen samtidigt som lotterihjulet roterat ett snäpp så att rollerna skiftas - kanske är exakt spegelvända. Det här är Karma och hur den fungerar. Ovanför det mänskliga planet - i den objektiva världen - kallas det Dharma eller "Hur det är och måste vara" eftersom den gudomliga Skapelsen (även om Djävulen råder över den) ingenting glömmer.
Det är faktiskt en smula banalt att tala om förlåtelse eller glömska i den låga fenomenvärlden. Den är lagstyrd, deterministisk, och det är därför Thomas av Aquino pekar med hela handen mot de tre teologiska dygderna bortom Naturen, detta djävulsmaskineri som kapitalisttjänare som Reinfeldt och sedan Löfven tror är den enda världen. Redan Platon insåg att i denna lägre värld av tillfälligheter och obeständighet är det rena turen om någon på grundval av sitt eget tänkande får till det. Ibland har de fallna själarna rätt i sina "åsikter" - de råkar stöta på en evig och tidlös sanning - men oftast producerar den fallna Människan bara skit.
Astrologin tycks formulerad utifrån insikten om en fallen mänsklighet eftersom numerärt betydligt fler komponenter i ett horoskop potentiellt kan degradera en själ i denna värld än de astrologiska komponenter som stöttar henne i arbetet att höja sig till excellens. Världen själv syntes fordom skevt vinklad för att binda och hålla fast de naiva själar som var okloka nog att lika Narkissos förälska sig i sin spegelbild då de blickade ner i Naturens vattenyta och vips! fann sig i moderlivets vatten på väg mot ett förkroppsligande i denna värld.
Insikten om Mänsklighetens fall för oss slutligen till Åsa Linderborgs bokrecension där hon speciellt nämner att den på sin tid celebre Sven Stolpe var en skoningslös pennalist i hemmet och fostrade sin egen dotter (Alex Schulmans blivande alkoholistmamma) genom att likt en Luther spika upp tesen att hans egen dotter var en hora på flickebarnets skola! Det påminner mig om min uppbragdhet över hur sekulära och religionshatande DN:s Helmerson hängde ut sin egen dotter i en krönika.
(Anm. Denne Helmerson tycks ha gjort bot och på senare tid blivit allt mer förnuftig i sitt tänkande. Någon postkapitalist har han nog inte i sig men han verkar onekligen en smula avprogrammerad numera. Från sin övre mellersta medelklass har han kanske börjat känna av västvärldens svek mot löntagare och medborgare allt under den styrande superrika procenten driver sitt onda spel som syftar till ägar- och förmögenhetskoncentration till ett fåtal som inte har någon som helst del i de tre övernaturliga kvaliteterna - dessa är Djävulens folk på topp i världen just nu).
Påven hade helt rätt i samma DN där han gav en intervju till en svensk katolik: det är inte religionen som ligger bakom världens jävelskap, det ligger i människans egen natur, detta djävulska element som han för enkelhets skull sammanfattade som BINDNINGEN TILL RUMMET. Detta rum har den här bloggen knutit till TERRA eller TAURUS eller TARTARUS. Jorden är Oxen är Avgrunden till Helvetet. Att Oxens 2a hus för pengar och personliga resurser huserar Satansstjärnan Algol och att huset i antiken kallades "portalen till Dödsriket" bör väl driva hem poängen.
Säkert har några äldre inlägg betonat en viss släktskap mellan Oxen och Rummets eget tecken Kräftan. Kräftans härskare Månen sägs ju "upphöd" (problematiskt begrepp!) i Oxen. Vi kan därför vara fria med tanken om rumslighet och tala om vår "lokalisering" till Terra eller planeten Jorden som ett fall ner i Djävulens eller Underjordens våld. De gamla filosoferna tänkte sig att den verkliga Jorden i själva verket ligger i en högre dimension, i den intellektuella eller eviga himmelska världen - det är notabelt att negativt polariserade Oxens härskare Venus i sig är en rajasisk eller passionerad planet som kan svänga åt båda hållen, men i sitt positivt polariserade härskarskap råder över Vågen ett Lufttecken. Luft är pneumatiskt, andligt, det här är "rörarna" befinner sig. Luft är också det elementet som betecknar den rena Mänskligheten, befriad från lägre och väsensfrämmande drivkrafter. (Inga kopplingar till Hitlers föreställningar om rena ariska folkslag - sådana resonemang tillhör det oförlösbara - enligt Platon - Jordelementet. Även Egyptens senantika gnostiker hånade "hylikerna" för att enbart se till det kroppsliga. Jfr Sveriges egen kroppsspråkstydare, hunddresseraren Henrik Fexeus.)
Jorden må fängsla biologer och naturalister men den här planeten har en förmåga att förmörka sinnen och binda själar med mindre de accepterar styrning från en högre Princip än det materiella. Oxens "uppdrag" eller snarare snubbeltråd att undvika är ÄGANDEINSTINKTEN, så att astrologin sedan gammalt lär ut att kapitalismen är ett rent nybörjarmisstag, något själen borde övervinna tidigt på sin resa. Redan den hinduiska astrologins sätt att göra Oxens planet Venus till en verksam illgörare när Oxen "aktualiseras" eller stiger i öster kan läsa som en varning till en själ som uppfattar Jorden i rymden att hålla sig på avstånd och INTE identifiera sig med detta TERRARIUM!
Sedan kommer Jordelementet tillbaka i zodiaken och varje gång i mer djävulskt förfinad form. I Jungfrun lär sig människan allt det finstilta kring ägandet som undgår Oxen, som i sin bufflighet bara sätter sig på ett stycke mark och hävdar att den tillhör honom. I Stenbocken lyfts kampen om ägandet till en universell eller generell nivå vilket förklarar varför Staten är ett av uttrycken för Stenbockens naturliga 10e hus.
Ett dåligt men betonat 10e i ett person- eller nationshoroskop kan ge kvaliteter som mest påminner om Djävulen men ett väl fungerande horoskop på denna punkt, ger en rådlig statsman eller en ansvarstagande och relativt god "patriark". Att även kvinnor agerar patriarkens roll finns det talrika exempel på i modern tid, från Indira Gandhi till kvinnan från helvetet, Margaret Thatcher som har stor skuld i att kapitalismen accelererade till sin nuvarande monstruösa globala form. I det senaste inlägget om Thatcher (i samband med Camerons brådstörtade avgång efter britternas val av Brexit sommaren 2016) gav jag en tolkning av varför hennes psyke med kungavärdiga Regulus inte fungerade.
I det aktuella sammanhanget kan jag erinra om gårdagens inlägg om påven där jag påminde om att den sublunära domänen INTE ska göra anspråk på 10e husets maktsfär, att RUMMET inte ska söka inkräkta på TIDENS DOMÄN. Men detta är exakt vad som sker på Thatchers himmel. Hemmets eller rumslighetens tecken Kräftan äger det 10e och girighetens demon Rahu försöker bli "som gudarna". Men då det 10e ägs av Månen är vi tillbaka vid analysen i samband med Brexit om varför Regulus visserligen lyckades göra henne till en "kung" (premiärminister), men inte en av det ädla slaget. Horoskopet var alltför destabiliserat på flera sätt.
Och efter dessa många sidospår når vi äntligen det enkla som bloggaren ville ha sagt (innan inspirationen rann till under själva skrivandet): hur påvens perfekt realiserade dharma-indikator (och tillika Tidens Herre) Saturnus återfinns hos pennalisten Sven Stolpe men nu så skadad av en uppsjö andra indikationer att man inte längre kan ge klartecken för detta som en andlig eller god människa. Se bara den giriga ambitionens Rahu med Saturnus och "ambiensen" i formen av den låga "demoniska" kvaliteten Tamas. Är då människosjälen när allt kommer omkring sitt horoskop? Ja, ingångsvärdet som är givet i barnets födelse är verkligen en stötesten för den som gärna vill tro på människan.
Men när inte ens Människan med stor M är fri från arvsynden hur mycket mer gäller då inte detta för de enskilda exemplar som föds under samma kolsvarta himmel som Sven Stolpe, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Göran Hägglund eller Anders Borg? Bloggens alla skolexempel på hinduismens varning för överdrifter och därmed låsningar i Mörkrets kvalitet gäller ju även pennalisten Sven Stolpe. Men om detta skrev jag tillräckligt för snart två år sedan, då Åsa Linderborg förra gången drogs mot Mörkret i Sven Stolpes skepnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar