Då och då möter man tydliga bekräftelser på att det som händer inne i en människas huvud i själva verket är mer eller mindre klarsynta återspeglingar av Världsjälens egen rörelse - astrologins studieobjekt. Mikro- och makrokosmos parallellism röjs och man inser, fascinerat eller skräckslaget beroende på personlighetstyp, att man förmodligen inte ens är upphovsman till sina egna idéer utan agerar som ett slags Världssjälens lokaliserade språkrör!
Ta det här artikellånga inlägget som exempel, en vandring genom min pophistoriska minneslund. Det skrevs före DN publicerade sin intervju med popmusikens meste presentatör Kaj Kindvall men lades på hyllan ett dygn och ersattes av en "nyinsatt" smånostalgisk homage till poppappan.
(Länktekniken Twingly raderade ointelligent den ursprungliga kopplingen till DN-artikeln och ersatte med detta inlägg, så läsare som vill läsa om Kindvall, se länken "smånostalgisk homage".)
Vi är tillbaka vid det faktum att Vatten- och Luftelementet i konstellation både tycks kunna förhöja den konstnärliga kapaciteten (ett liv i gränslandet mellan mental kontroll och att vara i våldet på inre strömningar) men också kan leda till psykiska vanföreställningar. Som Platon sade, vissa människors huvuden speglar Världssjälens rörelser på ett brutet sätt. Det här kan man vara tacksam för eftersom konst "på gränsen" stimulerar på ett helt annat sätt än prosaisk vardagsrealism!
I det här inlägget ska vi dock se hur irrationella rädslor är ett återkommande mönster t.o.m. hos "tuffa" grabbar i rockmusiken! Jag gjorde en rätt utförlig analys nyligen av hur en svensk gay sångare i en debattext mot kristendomens heteronomativitet oavsiktligt råkade avslöja sin fruktan eller rent av förakt för fallna eller smutsiga kvinnor, samtidigt som han predikade kärlek.
Detta var då ett tydligt exempel på hur Vatten och Luft tenderar att gå skilda vägar (dissociation) så att ibland ena handen verkligen inte vet vad den andra gör. Här är en fristående uppföljning. Åter ska vi hitta exempel på hur smutsigt vatten (orenheter i själen) tenderar att demonisera kvinnan, dvs det djuppsykologen C.G. Jung kallade ett uttalat anima-problem hos män.
Ta det här artikellånga inlägget som exempel, en vandring genom min pophistoriska minneslund. Det skrevs före DN publicerade sin intervju med popmusikens meste presentatör Kaj Kindvall men lades på hyllan ett dygn och ersattes av en "nyinsatt" smånostalgisk homage till poppappan.
(Länktekniken Twingly raderade ointelligent den ursprungliga kopplingen till DN-artikeln och ersatte med detta inlägg, så läsare som vill läsa om Kindvall, se länken "smånostalgisk homage".)
Vi är tillbaka vid det faktum att Vatten- och Luftelementet i konstellation både tycks kunna förhöja den konstnärliga kapaciteten (ett liv i gränslandet mellan mental kontroll och att vara i våldet på inre strömningar) men också kan leda till psykiska vanföreställningar. Som Platon sade, vissa människors huvuden speglar Världssjälens rörelser på ett brutet sätt. Det här kan man vara tacksam för eftersom konst "på gränsen" stimulerar på ett helt annat sätt än prosaisk vardagsrealism!
I det här inlägget ska vi dock se hur irrationella rädslor är ett återkommande mönster t.o.m. hos "tuffa" grabbar i rockmusiken! Jag gjorde en rätt utförlig analys nyligen av hur en svensk gay sångare i en debattext mot kristendomens heteronomativitet oavsiktligt råkade avslöja sin fruktan eller rent av förakt för fallna eller smutsiga kvinnor, samtidigt som han predikade kärlek.
Detta var då ett tydligt exempel på hur Vatten och Luft tenderar att gå skilda vägar (dissociation) så att ibland ena handen verkligen inte vet vad den andra gör. Här är en fristående uppföljning. Åter ska vi hitta exempel på hur smutsigt vatten (orenheter i själen) tenderar att demonisera kvinnan, dvs det djuppsykologen C.G. Jung kallade ett uttalat anima-problem hos män.
*****
 |
| Snaskrockaren Sean Tylas dagdrömmar: "Texas Chainsaw Massacre Boogie" |
[Sean] Tyla's third solo album, Rhythm of the Swing, appeared in 1983, but while touring with the Force Tyla was reported to have developed a severe case of stage fright, and in 1985 he retired from music. AllMusic.com
I en kort biografi om en obskyr rockidol från mina tonår fann jag den här bekräftelsen på att "dissociationen" eller "utstötningssyndromet" kan ge torgskräck eller motsvarande - utan att Kräftan och Vågen har en direkt koppling.
Dessa var annars de tecken jag några gånger nämnt, just för att Kräftans revirinstinkt kopplar till trygga eller välkända utrymmen så att den sociala relationens Vågskålar börjar svänga besvärande på främmande eller okänd mark.
Låtskrivaren, sångaren och gitarristen Sean Tyla från kultförklarade engelska pubrockbandet Ducks de Luxe (1972-75) och senare Tyla Gang har visserligen både Kräftan och Vågen aktiverade, men det finns en annan Vatten- och Luftkombination som jag tror berättar mer.
Fastän Månen och Saturnus här bildar en ömsesidig reception är planeterna inte självklara vänner och elementen representerar som sagt helt väsensskilda förhållningssätt till livet.
Vi har sett en närbild tidigare på hur Kräftan - instinktslivet i den lilla vattendroppen - och det stora konceptets Vattuman (tecknets kruka symboliserar rymden och Vattumannen hette "Den Stora" hos babylonierna) - skapar en överspändhet inför det okända.
Det var Humanisternas ordförande Sturmark där ångesten inför de stora greppen på livet (typ, religion) lurat hans småaktiga Kräfta att attackera och fruktlöst kämpa mot Den Stora. (Det flitigt citerade horoskopet har närmast arketypiska kvaliteter pga. detta försvarskrig mot allt som ifrågasätter Sol-Lejonets hybris - tanken om att människan själv skulle vara alltings mittpunkt. Människan är Centrum, men för att förstå det måste man våga sig djupare in i själen än sekularisten gör.)
Det var Humanisternas ordförande Sturmark där ångesten inför de stora greppen på livet (typ, religion) lurat hans småaktiga Kräfta att attackera och fruktlöst kämpa mot Den Stora. (Det flitigt citerade horoskopet har närmast arketypiska kvaliteter pga. detta försvarskrig mot allt som ifrågasätter Sol-Lejonets hybris - tanken om att människan själv skulle vara alltings mittpunkt. Människan är Centrum, men för att förstå det måste man våga sig djupare in i själen än sekularisten gör.)
Eftersom det svenska nationalhoroskopet går just i Den Stores/Vattumannens tecken, åtnjuter Sturmark heller ingen stor popularitet i sitt hemland - han kämpar en panisk dvärgs kamp mot stora frågor genom att tränga bort dem eller hävda att de är irrelevanta. Det svenska intellektet i framkant (Solen + Jupiter i Vattumannen) är överlag mer avancerat än hans eget. Därav den sektstämpel som Humanisterna dragit på sig.
Ordföranden visar hur verksamheten baseras på aggression (Mars) inifrån ett snävt perspektiv (Kräftan) och att Vattumannen/Det Storas objektiva principer är en källa till oro och fruktan. Symboliken är så bedövande tydlig att förvånar att inte hela ateistflocken redan börjat i psykoterapi. Det skulle de, om de hade vett att förstå att en flocks ledare betecknar kvaliteten hos hela rörelsen.
Jag har mött enstaka exemplar där Kräftan och Vattumannen samverkar harmoniskt, t.ex. i det fascinerande fallet med astronomen. Sol-Kräfta med Vattumanascendent. Jag har också en annan astronom som är Sol-Kräfta men saknar där närmare uppgifter. Dessa är välgörande exempel på hur den lilla världen - den lilla vattendroppe den grön- och blåskimrande Moder Jord utgör - kan våga öppna upp mot ett betydligt större och än mer gåtfullt universum än man vågade tro.
Här kommer då psykiatern Arthur Guirdham in - ännu en gång - med sitt horoskop fokuserat i huvudsak till Vattumannen (Luft) och Fiskarna (Vatten) och hans tes om att sinnessjukdom kan vara rädslan för att närma sig det egna omedvetna. Men här kan vi vända perspektivet: det kan vara den lilla biologiska människan på jorden, som till så stor del består av vatten, som behöver öppna sig för den stora himmelen, för rymden, för Luftelementet!
Ordföranden visar hur verksamheten baseras på aggression (Mars) inifrån ett snävt perspektiv (Kräftan) och att Vattumannen/Det Storas objektiva principer är en källa till oro och fruktan. Symboliken är så bedövande tydlig att förvånar att inte hela ateistflocken redan börjat i psykoterapi. Det skulle de, om de hade vett att förstå att en flocks ledare betecknar kvaliteten hos hela rörelsen.
*****
Jag har mött enstaka exemplar där Kräftan och Vattumannen samverkar harmoniskt, t.ex. i det fascinerande fallet med astronomen. Sol-Kräfta med Vattumanascendent. Jag har också en annan astronom som är Sol-Kräfta men saknar där närmare uppgifter. Dessa är välgörande exempel på hur den lilla världen - den lilla vattendroppe den grön- och blåskimrande Moder Jord utgör - kan våga öppna upp mot ett betydligt större och än mer gåtfullt universum än man vågade tro.
Här kommer då psykiatern Arthur Guirdham in - ännu en gång - med sitt horoskop fokuserat i huvudsak till Vattumannen (Luft) och Fiskarna (Vatten) och hans tes om att sinnessjukdom kan vara rädslan för att närma sig det egna omedvetna. Men här kan vi vända perspektivet: det kan vara den lilla biologiska människan på jorden, som till så stor del består av vatten, som behöver öppna sig för den stora himmelen, för rymden, för Luftelementet!
Men det är idealet! Här, i rocksångaren med bisarra dagdrömmar hämtade från motorsågsmassakernas USA, har vi således ännu ett exempel på hur Vatten och Luft kan leda till dissociation som tar hämnd på individen och kommer åter som neuroser eller fobier.
Som framgick av inlägget om den gay sångaren avslöjade närläsningen av hans debattext hur ens dolda dolda motiv "läcker" in i texter som gåtfulla dissonanser.
Som framgick av inlägget om den gay sångaren avslöjade närläsningen av hans debattext hur ens dolda dolda motiv "läcker" in i texter som gåtfulla dissonanser.
I rockaren Sean Tylas fall har jag idag en hel del reservationer mot den musik jag tyckte var så häftig som ung. Många musikrecensenter har kommenterat - en del med en anstrykning av sarkasm - brittens besatthet av amerikansk attityd och amerikanska motiv.
Texterna är ibland grumliga och rätt snaskiga och någon gång bara plumphet eller rent av rasism. Att få till det med en prostituerad "brunskinnad spansk fitta" är garanterat inte okej dagdrömmar att lufta i vår tid, och var det väl egentligen inte 1978 heller. Se här Solen kopplad till förråande och kyligt formalistiska Saturnus (ytan, hudfärgen) i kvinnotecknet Kräftan! Här är horoskopet för en som kan tänkas dela in kvinnor i kategorier, men som pga. Saturnus förfrysning har svårt att djupna i empati med någon av dem!
Går man till Månen, empatin, står den f.o.m. sjuslaget i Vattumannen - ett saturniskt och formalistiskt tecken - och bildar således en sorglig härva av kvävda emotionella attityder och en fallenhet för att leva genom koncept. Här är faktiskt ännu en "air head" (alla tre Lufttecknen aktiva) och där inblandningen av omedvetet Vatten destabiliserar det mentala.
Jag kan förstå att Tylas undermedvetna hann ifatt honom och däckade honom! Scenskräck - han vågade inte framföra sitt material inför folk längre! Från andra källor har jag inhämtat att han blev designer sedan han förvisade sina "sleazy" rockposer till garderoben, och det stämmer förstås mycket bra med framgångsplaneten Jupiter i artistiska Vågen.
Och mitt i allt detta som verkar som en total katastrof kvarstår faktum: han kunde skriva fantastiska, enkla men "smarta" melodier. När texterna var allmänna amerikanska dagdrömmar lät han fantastiskt vare sig i Ducks, Tyla Gang eller som soloartist. Han morrade och fräste och lät "häftig".
Astrologin kastar verkligen nytt ljus över den naiva ungdomens hjältar, och jag ler förstås åt att 13-åringen i mig så tydligt hörde blå Luft-fränder genom radion! (Se inlägg om glamrockaren Steve Harley.) Jag tyckte egentligen aldrig Tyla var så värst sliskig, jag skrattade åt den attityd han lade upp - fattade redan då att det var en mytoman som levde sina berättelser enbart i fantasin. För övrigt ett rätt typiskt drag för Sol-Kräftan.
 |
| Sean Tyla typar sig (1977) - Kräftans skyddinstinkt ger "taggarna utåt". |
*****
För att visa på en trend kräver radions Spanarna tre exempel. Jag skulle kunna lista flera horoskop med ickekändisar men råkar händelsevis ha en perfekt parallell till Sean Tyla från musikens värld i tankarna. XTC:s geniala låtskrivare Alan Partridge som också - några år in i bandets karriär - drog på sig horribel scenskräck och sedan aldrig turnerade igen.
Om jag inte missminner mig uppstod scenskräcken i samband med en uppslitande skilsmässa och studera noga vad som händer i det här horoskopet - trots att Saturnus tekniskt sett är upphöjd i Vågen (partnerskapets tecken).
Trots horoskopets tydliga indikationer på intelligens är mannen ateist. Ska vi "skylla" på religionens och filosofins Jupiter i detriment (skadad) i Tvillingarna? Eller övermannar materialismens princip Saturnus den redan fallna (försvagade) Solen i Vågen?
I mina öron är han förlåten sin oförmåga att tänka tillräckligt stort eftersom han blev en så gudabenådad låtskrivare efter nervsammanbrottet och omstarten. (De första årens punkiga XTC ger jag inte mycket för, det är när det pastorala Englands stämningar börjar vävas in i musiken som bandet, nu reducerat till en duo, blev verkligt intressanta.)
Och varför inte lägga fram ett tredje fall på raken, den mästerlige gitarristen Buck Dharma från Blue Öyster Cult (ännu en tonårsfavorit). När deras signaturmelodi "Don't Fear The Reaper" dök upp 1976 hade jag redan vandrat vidare till mer komplex progressiv "art rock", men i efterhand måste jag erkänna att hela skivan "Agents of Fortune" är musikaliskt geni.
Om Buck Dharmas mentala hälsa har jag aldrig sett några uppgifter. Emellertid är Vatten/Luft-röran så total på hans himmel att jag väl fattar varför Liemannen Saturnus ingick i Blue Öyster Cults ikonografi och hur dödstecknet Skorpionen "läcker in" i Vågen genom att Sol-Vågens disponent tagit steget vidare.
Och det finns mer att notera. Horoskopet har den oändligt ogynnsamma kombinationen av en fallen Mars i Kräftan i total konjunktion med Saturnus, skadad (detriment) i samma tecken. Och se hur Mars drar Saturnus med sig i ett totalangrepp mot den mentala balansens Vågen! De här förhållandena formligen ropar av scenskräck eller fobier i mina ögon. Mängder av omedvetna rädslor som spökar. Kräftan står ju för fruktan och försvarsinstinkt men även för hospitabilitet.
"Reaper" har använts i otaliga skräckfilmer och här ser det ut som om det är ett verk från Dharmas innersta psyke som fått ett eget liv! I själva verket finns det inget patologiskt över den låten - texten lugnar och söker få människan att förlika sig med Döden! Här hörs den goda Moder Kräftan som befattar sig med det extremt mörka budskap som förvisso de två illgärningsmännen tillsammans bildar.
Det här är ett väldigt märkligt horoskop och jag är övertygad om att det finns biografiska detaljer om Dharma som utelämnats från hans sajt, vars biografi bara kretsar kring musikkarriären...
Men ett är säkert, och det är att han är en extremt skicklig musiker. Jag köpte faktiskt in de tidiga Öyster-plattorna i originalvinylerna för bara några år sedan - en homage till ett band som verkligen utövade någon märklig musikalisk lockelse. Var det Saturnus symbol som kallade redan där? (Jag vet idag att den planeten är delad totalhärskare över mitt horoskop.)
Tankarna går från Buck Dharmas horoskop till det för en annan mästergitarrist från 70-talsrocken: Joe Walsh. Han föddes bara sju dagar senare och förlorade en liten dotter - hon sprang ut på en väg och blev överkörd.
Individens ego är det enda som blockerar oss från att förstå hur majestätisk vår verkliga identitet är! Många, många gånger måste Liemannen komma och befria oss från egocentrismens (den sekulära humanismens) falska evangelium förrän vi börjar ana hur allt det här hänger ihop. För det hänger ihop!
Don't fear the Reaper.
Om jag inte missminner mig uppstod scenskräcken i samband med en uppslitande skilsmässa och studera noga vad som händer i det här horoskopet - trots att Saturnus tekniskt sett är upphöjd i Vågen (partnerskapets tecken).
Trots horoskopets tydliga indikationer på intelligens är mannen ateist. Ska vi "skylla" på religionens och filosofins Jupiter i detriment (skadad) i Tvillingarna? Eller övermannar materialismens princip Saturnus den redan fallna (försvagade) Solen i Vågen?
I mina öron är han förlåten sin oförmåga att tänka tillräckligt stort eftersom han blev en så gudabenådad låtskrivare efter nervsammanbrottet och omstarten. (De första årens punkiga XTC ger jag inte mycket för, det är när det pastorala Englands stämningar börjar vävas in i musiken som bandet, nu reducerat till en duo, blev verkligt intressanta.)
******
 |
| Blue Öyster Cult debuterar 1972 med en allusion till Liemannen/Saturnus (♄) i blickfånget. |
Och varför inte lägga fram ett tredje fall på raken, den mästerlige gitarristen Buck Dharma från Blue Öyster Cult (ännu en tonårsfavorit). När deras signaturmelodi "Don't Fear The Reaper" dök upp 1976 hade jag redan vandrat vidare till mer komplex progressiv "art rock", men i efterhand måste jag erkänna att hela skivan "Agents of Fortune" är musikaliskt geni.
Om Buck Dharmas mentala hälsa har jag aldrig sett några uppgifter. Emellertid är Vatten/Luft-röran så total på hans himmel att jag väl fattar varför Liemannen Saturnus ingick i Blue Öyster Cults ikonografi och hur dödstecknet Skorpionen "läcker in" i Vågen genom att Sol-Vågens disponent tagit steget vidare.
Och det finns mer att notera. Horoskopet har den oändligt ogynnsamma kombinationen av en fallen Mars i Kräftan i total konjunktion med Saturnus, skadad (detriment) i samma tecken. Och se hur Mars drar Saturnus med sig i ett totalangrepp mot den mentala balansens Vågen! De här förhållandena formligen ropar av scenskräck eller fobier i mina ögon. Mängder av omedvetna rädslor som spökar. Kräftan står ju för fruktan och försvarsinstinkt men även för hospitabilitet.
"Reaper" har använts i otaliga skräckfilmer och här ser det ut som om det är ett verk från Dharmas innersta psyke som fått ett eget liv! I själva verket finns det inget patologiskt över den låten - texten lugnar och söker få människan att förlika sig med Döden! Här hörs den goda Moder Kräftan som befattar sig med det extremt mörka budskap som förvisso de två illgärningsmännen tillsammans bildar.
Det här är ett väldigt märkligt horoskop och jag är övertygad om att det finns biografiska detaljer om Dharma som utelämnats från hans sajt, vars biografi bara kretsar kring musikkarriären...
Men ett är säkert, och det är att han är en extremt skicklig musiker. Jag köpte faktiskt in de tidiga Öyster-plattorna i originalvinylerna för bara några år sedan - en homage till ett band som verkligen utövade någon märklig musikalisk lockelse. Var det Saturnus symbol som kallade redan där? (Jag vet idag att den planeten är delad totalhärskare över mitt horoskop.)
Tankarna går från Buck Dharmas horoskop till det för en annan mästergitarrist från 70-talsrocken: Joe Walsh. Han föddes bara sju dagar senare och förlorade en liten dotter - hon sprang ut på en väg och blev överkörd.
Individens ego är det enda som blockerar oss från att förstå hur majestätisk vår verkliga identitet är! Många, många gånger måste Liemannen komma och befria oss från egocentrismens (den sekulära humanismens) falska evangelium förrän vi börjar ana hur allt det här hänger ihop. För det hänger ihop!
Don't fear the Reaper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar