Dagen då sanningen släpptes fri (Om kristendomen)

Ännu ett "smalt" blogginlägg om Dödahavsrullarna. 

För snart 20 år sedan skrev jag en marginalanteckning i en bok, att Israels antikvarieämbete "cirka nov/dec 1991" hävde monopolet en grupp av företrädesvis kristna forskare haft över arbetet med att pussla ihop och översätta de ofta extremt fragmentariska Dödahavsrullarna.

Efter det gick det med en rasande fart och kunskapen har växt på ett helt annat sätt än då den slutna gruppen pusslade med fragmenten i maklig takt. 

Motorn bakom rullarnas befrielse, den judiske historikern Robert Eisenman, skrev för alltid om kristendomens tidiga historia. Trots vad folk i allmänhet tror glimtar den bara förbi i Nya Testamentet. Den verkliga berättelsen kan upplevas som plågsam av dagens kristna - den skiljer sig i väsentliga stycken från den "fromma historien".

Det är i det här läget egalt om kristendomen självdör för att den saknar relevans för en västerländsk samtid djupare fallen i konsumism än någon annan kultur i världshistorien, eller den bistra sanningen om dess historiska rötter kommer fram. Mainstreamforskare låtsas som om Eisenman inte är trovärdig, men hans mästerliga rekonstruktion går inte att bortse från. 

Hans forskarmetod är komplex och presentationen kan inte förenklas mer än den här långa och informativa recensionen av hans "James, The Brother of Jesus" (1996). Ämnet kanske inte för var och en, åtminstone inte för dem som stannat på ett illa informerat stadium och vars argumentationsnivå stannat den av "Bibeln är bara sagor", "Jesus har aldrig funnits". (För de som behöver lägga om hela grunden för sina åsikter, här är en minimal recension av samma textkritiker som i det längre referatet ovan.)

Bibelforskning är således extremt komplex, vilket Eisenman visat genom att avkoda senantika texter som uppenbarligen delvis dolde en äldre historia - den verkliga historien om Jesus och hans bror och efterträdare Jakob. Det var när också Jesus yngre bror avrättades som den ursprungliga judiska "kristendomen" startade sitt uppror mot ockupationsmakten Rom vilket ledde till Templets fall år 70. 

Dagens kristendomen är inte Jesus och Jakobs egen lära, utan en förfalskning skapad av missionären Paulus. Dödhavsrullarna osar av hat mot en "Lögnens man" som först var medlem i rörelsen men sedan skapade en egen kyrka grundad på "blod" som riktade sig mot hedningar. Dödahavsrullarna är uppenbarligen kristna och beskriver den första splittringen inom rörelsen!

För Jesus yngre Jakob bror var det en helt bisarr idé av Paulus att göra en religiös mysteriereligion av Jesus avrättning! Men romarna kväste det judiska upproret och vilket gjorde Paulus gren av kristendomen till historiens segrare. Och segrarna skriver om lite här och var i historieböckerna! Det är de överskrivningarna Eisenman har analyserat.

*****

Min första översättning av Dödahavsrullarna var den av forskaren Geza Vermes - en i den privilegierade inre forskarkretsen. Det är därför förväntat han inte har ett gott ord att säga om Eisenman i den här korta recensionen av den senares bok Rösterna ur Dödahavsrullarna (svenska upplagan sedan länge ur tryck). Enda värdet av Vermes recension är att den så många år senare gav mig det exakta datumet, 27 oktober 1991, då rullarna släpptes fria! (Det var alltså inte nov/dec - varifrån jag nu fick den angivelsen.)

För vår tid använder jag midnatt som "födelsetid" i "befrielsehoroskopet". Precis som i fallet med det svenska nationalhoroskopet ger det en intressant ascendent. Här är det Kräftans tecken som symboliserar privatism, slutna grupper och utrymmen, som är fokuspunkt. Hur väl stämmer inte det med hela den förkättrade frågan om att släppa texterna fria till hela forskarvärlden! 

Än tydligare blir det när man ser Solen i den skriftställande Vågen i fjärde huset för privata grupper/utrymmen - ett andra omen som bekräftar ascendentominat. Vågen är inte uttryckligen zodiakens författare men väl en som jämför och balanserar, och har naturligtvis med konst- eller litteraturforskning att göra. I arbetet med att pussla ihop de trasiga rullfragmenten krävdes stor "balanssinne" och estetisk blick för vilka fragment som hade samma skrivstil. Vågens tecken.

Solen i Vågen bildar en ömsesidig reception till Venus i Lejonet, vilket är en intressant kombination ur religiös synvinkel. "Yoga" eller "att länka samman med..." är just vad Venus, kopplerskan, sysslar med. Här kopplas Vågens allians/yoga till Lejonet som i likhet med sin herre Solen ytterst symboliserar Gud.

För rullarnas frisläppande till hela forskarvärlden, se hur sekteristiska Månen (ascendenthärskaren) i 11e huset etableras globalt. Huset indikerar skrån (religionsforskare överlag), ideologier, samfund, intresseföreningar, etc. Den vanligen något inskränkta och rumsliga Månen placerar sig i ett allomfattande hus, något dess eget naturliga 4e knappast signifierar!

Att verksamheten kring Solen - guldet - i det privatistiska och slutna fjärde huset sticker i ögonen på forskarsamhället som helhet, framgår av Mars irriterande aspekt mot det 11e huset för människor i grupp eller som ett intressekollektiv (elfte husets "eko" av Vattumannens tecken). 

Samtidigt symboliserar Saturnus i väster makthavare som just ska till att dö (sjunka ner i väster). Saturnus i väster är "the ultimate Closer"!

Och när makthavaren lämnar in sin avskedsansökan kan man förmoda att Saturnus samtidigt tappar styrkan att hålla sitt trekvartsvarvs stryptag om innehållet i det privata fjärde huset: rätten att arbeta med rullarna fråntas den slutna katolska bibelskola där det pågick i fyrtio år! 

För den befriande sidan av horoskopet, se också Jupiter (som med Venus förfogar) över hela Vågen och det som ligger instängd i fjärde privata huset. Denna Jupiter välsignar Skytten som sin gränsöverskridande natur trogen påverkar skriftställarnas tecken Tvillingarna, som också det varit instängt i det 12e huset för "undanskymdhet från världen"! Detta är ett oerhört intressant horoskop, just i termer av instängdhet kontra befrielse!

*****

Så vari låg då det "smala" och personliga i detta kortreferat om ebioniterna (de fattiga), de äkta första kristna? I inlägget om bloggarens horoskop nämns att han tror sig ha levt i Palestina, gissningsvis under det första århundradet fvt. Vid den här tiden är han en människa som lever i förväntan om messias snara ankomst (dvs. en inhemsk, judisk konung eller, om man så vill, nationell självständighet).

När jag i april 1992 köpte den första boken som gav Eisenmans syn på rullarna ("Dead Sea Scrolls Deception"), att vissa nyckeltexter var från det första århundradet i vår tid (och inte från 2a år hundradet fvt), var det som att polletten trillade ner. Nu plötsligt stämde den historiska kontexten. Det var här som mitt intresse för ämnet tände till - för andra gången i livet.

Hebraisten och professorn Theodor Gaster, inte medlem av den "exklusiva inre kretsen", skrev på försättsbladet till sin översättning (baserad på andrahandsinformation) av Dödahavsrullarna:

To the Memory of

the Men of Qumran

Ye that did cleave unto the Lord your God

are alive every one of you this day.

DEUTERONOMY 4.4

Uppståndelseläran var självklar för den här gruppen och professor Gaster tycks tydligt ha förstått det, vilket framgår av hans val av bibelcitat. Kanske var han i ett tidigare liv själv medlem i rörelsen.

För egen del noterar jag de höga oddsen för, dvs den extrema osannolikheten av, att ha fötts under ett horoskop så snarlikt rullarnas befrielsehoroskop. Samma tre planeter i Vågen (Solen, skrivaren Merkurius och krigaren Mars) och samma ömsesidiga reception till Venus i Lejonets tecken. 

Oddsen för fyra planeter i samma tecken är 20.769:1.

Här har vi alltså två horoskop med samma "kärna", och båda mina forskarförberedande högskoleuppsatser (1994/95) handlade förstås om Dödahavsrullarna.

Jag har i många år sagt, halvt på skämt halvt på allvar, att ett viktigt skäl att jag valde det här livet på jorden för att jag ville se Dödahavsrullarna igen!

Detta var första gången sedan det judiska kriget mot romarna de åter låg i öppen dag på jorden. Den intuitionen försvagades knappast då jag hittade data för det här horoskopet den 6 december klockan 14.16.

Exkurs. Att göra horoskop på också den tidpunkten, är kanske att gå steget för långt! Men jag kan inte låta bli... Således finner vi en lokal Oxascendent klockan 14.16, närmare bestämt Oxens 11e grad.

Detta kan jämföras med "befrielsehoroskopets" ascendenthärskare Månen i Oxens 25e grad. Gott nog, ämnet tycks handla om något fysiskt eller konkret - Oxen rör ju frågan om att kunna fingra på och konsumera med sina sinnen. Och det var, som sagt, rullarnas fysiska otillgänglighet som var del av problemet antikvarieämbetet åtgärdade.

Än mer intressant är att "ögonblicket för upptäckten av befrielsedagen" Venus passerar Vågens 10e grad (9:12) och som den harmoniskapande brobryggare kärleksguden/gudinnan är, återkallar eller harmonierar positionen med befrielsehoroskopets själva väsenskärna: Solen i Vågens 10e grad (9:14)!

Jag är böjd att ge den västerländska traditionen en poäng i sitt något annorlunda aspektsystem jämfört med det återhållsamma indiska (som bloggen använder). För hur fenomenalt harmonierar inte den här exakta konjunktionen med undertecknads antenner mot verkligheten: min merkuriala ascendenten snappar upp horoskopet med Tvillingarnas 10e grad (9:13) - fånigt exakta kopplingar i Luften!

Den enstaka bågminuten som felar kan lika gärna vara dataprogrammets imprecision, att datortiden gick någon minut fel eller att min födelsetid inte är på minuten exakt. Minns att det inte ens existerade någon sådan precision under astrologins storhetstid. I senantiken arbetade man med hela grader, och naturligtvis ligger det en tjusning i den numerologiska "platsen" för dessa sammanträffanden, tionde graden blir 1 + 0 = 1.

Platons "Den Ene" eller Gud som man säger i andra läger.

Naturligtvis är sådana här koincidenser - om än aldrig så osannolika rent statistiskt - bara subjektivt meningsfulla. "Qumranmännen" skulle emellertid ha applåderat den här typen av rent intuitiv tolkning av sammanträffandets djupare mening. 

Tittar man noga i Nya Testamentet (med all den osäkerhet som måste sägas råda om vad som är originalmaterial och vad som är senare överskrivningar), ser man att Jesus själv verkar ha praktiserat någon lära där man tyder tidens tecken, hur det nu fungerade. Kanske är svaret väldigt enkelt: att den byggde på öppenhet mot den inre intuitionen, dvs medveten kontakt med sin andesjäl (astrologins Sol).

*****

Se även:

Horoskop för ting - karta för inköpsdagen för min första översättning av Dödahavsrullarna. Att Geza Vermes skulle visa sig vara en sådan fiende till sanningen visste jag inte då. Jag läste och såg saker i texterna som jag vid den tiden inte förstod att forskarvärlden blundade för.

Dödahavsrullarnas horoskop - kartan för när fyndet först nådde världen i modern tid.

(Ett tidigare fynd på 700-talet tycks ha skett, vilket tycks ha inspirerat uppkomsten av en "ny" judisk sekt, karaiterna. De trodde på själavandring - inte alls en del av gängse rabbinsk tro. Källa: Hugh Schonfield/"Essene Odyssey", 1984)

*****

Exkurs 2. Man kan fråga sig varför "befrielsehoroskopet" för rullarna har en så mycket tajtare koppling till undertecknads horoskop än dagen då jag första gången lade händerna på en egen översättning.

Men Vermes var inte den första och viktigaste tändningen i ämnet Jesus och esséerrörelsen (ebioniterna). Starten låg flera år tidigare med upptäckten av mediet Edgar Cayce som talade om allt mellan himmel och jord. Jag tror starten ska sättas med inköpet av "The Edgar Cayce Reader", som innehåll ett kapitel om trancemediets skildringar av Jesu tid.

Inköpsdagen visar Solen och Venus i Jungfrun, och Månen, Jupiter, Saturnus och Rahu i Lejonet. En gissning på inköp sen eftermiddag efter ett jobb där jag slutade rätt tidigt, skulle ge en exakt Mån/Saturnus-konjunktion i runt Lejonets 25e grad.

Massiv betoning den dagen på Lejonet, som rymmer min Sols disponent Venus.

Någonting i det kapitlet måste ha väckt mitt intresse för sedan köper jag boken "Edgar Cayce och Dödahavsrullarna" med mer trancematerial om perioden. Den inköpsdagen är antecknad som 15 jan 1980.

Nu en Sol i Stenbocken men det viktiga är att Jupiter och Rahu ligger kvar i Lejonet, som nu också gästas av Mars. Triggern Mars har hunnit förbi min Venus med en dryg grad. Varför denna miss? Kanske för att den verkliga triggern är Månen, och den nådde inte in i Eld (Skytten) förrän den 15 januari!

Helt klart är den själsliga sidan (Månen) öppen på "eldnivån" vid båda tillfällena. (Jfr Edgar Cayces extremt elddominerade horoskop.)

En skeptiker skulle nu kunna fråga varför jag ändrade tolkningsmetoden mellan t.ex. exkurs 1 och denna exkurs 2. I det förra fallet var noterade jag den exakta 10e graden, här handlar det om en generell betoning på Lejonet.

Svaret är: så fungerar ett psyke som söker för att finna! En empirisk vetenskap, däremot, har bakbundit sig redan från början genom att frånsäga sig sitt ansvar och lämpar över bevisbörjan på ett testsystem han har riggat upp. Först när han dödat verkligheten så totalt att han får samma resultat - gång på gång - njuter den här vurpade sortens människa. Han säger att han hittat en upprepbar och därmed objektiv egenskap hos sitt studieföremål. Men det har han gjort till priset av Döden.

Det enda han egentligen har gjort är att bevisa sin egen intellektuella förträfflighet, sin förmåga att disciplinera den "oregerliga naturen" tills den "skärper till sig" och ger vetenskapsmannen svar på det enda (och fattiga) språk han förstår - den lucka han själv ritat upp i designen av sitt experiment. Forskningen, om man ska hårddra det, har fått sin självbekräftelse, men inget mer.

Även naturvetenskap är bara en fantasi som en del av de levande andeväsendena roar sig med. De attraheras mer av "Saturnus", livets döda, systemiska aspekt. Andra andesjälar har roligt med att leva, de liknar det astrologin kallar "Solen", jiva-atman, det verkliga, odelbara livet. Inte undra på att den indiska astrologin kontrasterar Saturnus och Solen och kallar dem "naturliga fiender"!

Kontrasten kan inte bättre beskrivas än med ett citat från Jesus: "Låt de döda begrava sina döda, och följ mig!" Det kan jag tro är ett äkta minne och inte ett senare tillägg. Det är så rebelliskt! Så skulle han kunna ha sagt i någon by, ute på en landsomfattande värvningskampanj för rörelsens planerade jihad mot den romerska ockupationsmakten!

Efter mycket Cayce-läsande visar det sig att den synske mannen sent i livet, bara några år före sin död vid 68, fick information som "källan" menade varit omöjlig att ge i yngre dagar. Hans ego skulle ha blivit "alltför uppblåst".

Edgar Cayces själ hade varit inkarnerad i Palestina under den senare delen av det första århundradet. Den hette då Lucius Ceptulus, känd från Nya testamentet som läkaren Lukas, han som pusslade ihop Lukas evangelium och Apostlagärningarna från de källor som då ännu fanns att tillgå. Cayce hade alltså läst sin älskade Bibel om och om igen sedan barndomen, en bok han vid den tiden varit en blivande medförfattare till!

Ja, vissa kliver rakt in på den historiska arenan och hävdar att de varit stora celebriteter! Lucius/Lukas var naturligtvis inte känd under sitt liv, Cayce beskrev honom som en rätt ljummen kristen, bara en i mängden, och med ett mindre ansvarsfullt "lycksökarflutet". Dessutom lyckades han, som ledare för en mindre församling utanför Palestinas gränser få Paulus mot sig. Cayce/Lukas exkommunicerades för att han som kyrkoherde inte klarade celibatstvånget. Inte en alltigenom skrytsam bild av detta tidiare liv, med andra ord!

Likväl vänder sig jantementaliten i den usla delen av människan ändå mot varje påstående av den här typen, och det är faktiskt intressant att Cayces undermedvetna dröjde i årtionden med denna sista pusselbit, den som skulle kunna förorsaka det värsta ramaskriet.