Att bryta rundgången av "smitta"

[Obs. Längre inlägg. Åtta A4.]

Bland alla skriverier efter självmordsbombaren i Stockholm, noterar jag en Johan Lundberg skriva på Newsmill den kanske "sjukaste" text jag läst på länge. Jag blir förvånad att upptäcka den vara skriven av en redaktör för en kulturtidskrift. 

Är det ett avsiktligt von Oben-grepp att pumpa texten full av sjukdomsterminologi för att målgruppen tänks vara så imbecill att propagandistisk suggestionsteknik är den enda metod som når bakom pannbenen? 

Eller beror redaktörens enahanda tankemönster på att han själv befinner sig i våldet på sina medfödda arketyper - Platons och de antika astrologernas grundprinciper med vilken kulturhistoriens första djuppsykologer först kartlade  tillvaron?

Min nyfikenhet frustreras genast genom att en sökning på Axess-redaktörens frekventa namn ger en 50/50-situation med en stockholmsbaserad individ född i början och en i slutet av ifrågavarande år. Men som vi strax ska se faller båda födelsedagarna väl in under den hälsometaforik Lundberg så tydligt är mentalt våldtagen av.

Först dock samtliga förekomster av "krankhet" i hans text:

smittspridningen
besmittade människor
besmittade människor
smittspridningen
smittkällorna
smitta
besmittade
smittbärare
smittkälla
besmittade
smittfritt

sjukdom
sjukdom
sjuka
sjukt
sjuka
sjuka
sjukdomen
sjuka
sjuka
sjukdomsfritt
sjuka

cancersvulst
cancersvulstdiagnostisörerna
cancersvulsten
cancersvulster
cancersvulstens

27 "sjukdomsord" av 762 ord
3½% av texten öppnar mot "det sjuka"

Zodiaken har två platser som normalt förknippas med hälsa och ohälsa. Jungfrun och dess tillhörande sjätte hälsohus har vi onormalt ofta funnit vara förknippad med främlingsfientlighet. Skälet är enkelt, och låt oss en gång för alla förklara den underliggande logiken.

Jungfruns härskare är Merkurius i dess "jordbundna" tillstånd. På "empirisk" nivå representerar Merkurius det urskiljande, diskriminerande intellektet. Om den kritisk-negativa tankestilen dominerar över förmågan att avläsa hela bilden, resulterar både "neurotiska dammjägare", "laboratoriekemister" och - socialt - kritiker av "dammkornen", dvs. minoriteter. 

Den invandrarfientliga personen är helt enkelt en perspektivlös människa av typen "gnällsjuk" eller "yrkesskadad kritiker" - en som ser och fixerar sig vid de enskilda träden men missar skogen (gestalten, mänskligheten är en). Deras måttliga talang, att se skillnad på en ljushyad och en mörkhyad, slår över i den enkla tanken att den avvikande kulör man urskiljer också bör urskiljas eller separeras bort. Som jag sade apropå "integrationspolitikern" Ullenhags horoskop, det nervösa ögat upplever det lugnast att slippa fullt så brokiga plädar. Låt oss helt enkelt förbjuda invandrarnas klädstilar, "the Nazi way".

Den som fokuserar det som bryter av och sedan går in i kritik av det man redan kritiserat (avskilt) utan att någonsin återknyta till helheten (där förklaringen till det enskilda måste sökas), har alltså våldtagits av Jungfruns onda skugga, petimätern eller den diskriminerande mentaliteten.

Det tycks företrädesvis vara Månen (det omedvetna/instinktiv respons) som tenderar att uppvisa den här överdrivna kritiken. Individen är inte själv nödvändigtvis intellektuell men responderar instinktivt på tendensen att bryta sönder som alltid uppträder parallellt med en fruktan för att öppna sinnet och registrera fenomenet i dess fulla majestät. 

Lejonkungen (sida vid sida med Jungfrun) delegerar sin fulla vision till sin högra hand Jungfrun (tjänaren) och det är bara när Jungfrun privatistiskt agerar bortom Lejonets bemyndigande man kan räkna med kritik som inte gör sanningen eller helheten rättvisa. (Se även ett besläktat resonemang i diskussionen om Frankrikes horoskop.)

Om Jungfrun är en hälsoneurotiker som tenderar att se smutsfläckar överallt, har både sprids och varseblivs ohälsa genom en annan arketyp. Bloggens granskning av den genanta svenska rasbiologin under förra seklet gav vid handen att Månen i Kräftan ligger bakom nationell oro för "förklenande" inverkan från "underlägsna" element i folkkroppen. Notera hur Kräftan i sig är genomnegativ och därför bara alstrar negativa bilder!

Månen tecknar här ett sinnelag hemma i sitt instinktiva härskartecken, en bild av en djup och känslig natur men också med tendensen att vilja stänga sig för minsta lilla faromoment eller "smittrisk". Månen i Kräftan har en naturlig funktion: karantän! När symboliken har en normal funktion i en större helhet ger den en sund försiktighet och en instinktiv känsla att stänga dörren till det okända i rätt ögonblick.

Samtidigt förvånade det inte att se svenska rasbiologer mötas med just detta tecken som deras minsta gemensamma nämnare, och jag har tyvärr noterat rasistiska undertoner bland t.o.m. goda vänner med den här placeringen. (Sådant här går ofta obemärkt förbi där den sociala strukturen är homogen.) 

Det är något med Kräftan, det kardinala (eller rättare, lidelsefulla) Vattentecknet som faller kort om full rationalitet, och det var just den här aspekten som troligen förklarar Julian Assanges fantasikrig mot hela världen. Kräftan är "the underdog" men Assange hade också hybris i maktfullkomliga Stenbockens tecken. 

Saknas Stenbock blir det enbart en känsla av att vara trampad på eller risken för att med de närmaste vara hotad. I horoskopet för kapten Klänning såg vi den mest kuriösa mix av en som både tar parti för de hotade och samtidigt via von Oben-läget i Stenbocken angriper dem!

Samtidigt är Kräftan tillsammans med de två andra Vattentecknen Skorpionen och Fiskarna det som står kanske allra närmast psykiskt överförd sjukdom eller biologisk smittspridning (t.ex. genom förorenat vatten). 

Vatten och Luft, med deras potentiella problem att bringa känsla och rationalisering till samverkan, skulle kunna vara ett specialfall här. Intressant nog kan det här "syndromet" skymtas i Lundbergs angrepp mot dem som hävdar att islamofoben Lars Vilks mentala debilitet i sig riskerar att utlösa motsvarande debilitet hos militanta islamister. 

Vad han egentligen säger är att lika barn leka bäst eller att en dissonans plockas upp av andra lika ostämda psyken. För hans försvar för Vilks, som "han känner", uteblir helt. (Är det Lundberg som är garanten för Vilks mentala sundhet?)

Istället skyndar Axess-redaktören snabbt vidare till påståendet att Mattias Gardell, Andreas Malm och andra pekar mot Vilks på "lösa grunder". Det här var ett av de tunnaste aktstycken argumentation jag sett från en s.k. litteraturvetare.

Med den här långa introduktionen av skåpmat utströdd här och var i bloggen, kan vi nu notera att båda Johan Lundberg stämmer in på de potentiella problem de hälsorelaterade arketyperna kan uppvisa, och frågan är bara vilken stjärnhimmel som därtill visar en dragning mot litteratur och litteraturvetenskap.

Potentiell litteraturvetare?

Också potentiell litteraturvetare?

Det första alternativet ger en Måne i Jungfrun under dygnets första 7½ timma, det andra alternativet ger en Måne i Kräftan under hela dygnet och därtill en Sol i Vatten (Skorpionen) potentiellt underminerad av disponenten Mars i Luft (litteraturtecknet Tvillingarna).

Jag lutar ändå svagt mot alternativ 1 för en litteraturvetenskap som tonar över i redaktörskap för en kulturtidskrift skälet till det är en Sol i organisatoriska Lufttecknet Vattumannen disponerad av Saturnus i utforskartecknet Skytten. Luft och Eld är en tydligt kreativ kombination och då särskilt å tankens vägnar.

Skulle sedan födelsen falla senare under dygnet rör sig också Månen/sinnet in i Luft, in i Vågens tecken som definitivt brukar viga sitt liv åt estetik eller de högre konsterna.

Det förhöjda libidot (Mars + Venus) i Stenbocken förklarar dessutom som inget i horoskop nummer 2, varför Johan Lundberg är en aningen pompös och självviktig natur som skapar stort oväsen när någon raljerar med honom eller refuserar honom. Det förra inträffade i den här artikeln om att vara förankrad i sitt historiska arv kontra att frimodigt stå i avantgardet, det senare när Åsa Linderborg tyckte hans åsikter saknade allmänintresse och avböjde en artikel. 

Jag tror det kan vara givande för förståelsen av hur karriäristisk och vinstlysten Mars i Stenbocken kan vara att jämföra Lundbergs Mars+Venus med Julian Assanges Mars+Rahu eller varför inte Humanisten och evolutionsbiologen Patrik Lindenfors hårdnackade Sol+Mars+Saturnus i Stenbocken som går ut på att stöpa ungdomen i en rationalistisk form. 

För en annan variant på den struntviktiga diktatorsmentaliteten, se inlägget om det svenska nationalhoroskopets störning i Stenbockens ledarskapshus som satte in just som Reinfeldt vann sig en andra mandatperiod. (Det är möjligt att störningen fanns där även 2006, jag har inte kollat.)

Givet Stenbockens behov att vara viktig och mäktig inför någon, tror jag med viss säkerhet att det första horoskopet är den redaktör och (tjänstlediga) universitetsdocent i litteraturvetenskap vi här funderat över om han själv är "smittad" av en arketyp. Har rätt horoskop lokaliserats måste svaret bli nej, givet att sannolikheten för att Månen befinner sig i Luft är högre än den för en Jungfru-Måne. 

Därmed återgår vi till den initiala på tesen från inläggets begynnelse. Givet en överdriven betoning på diktatorn Saturnus (via Solen i Vattumannen och libidot i stolta och självmedvetna Stenbocken), verkar Newsmill-artikelns enahanda tjat om smitta och sjukdom röja en von Oben-mentalitets nedlåtande syn på Newsmills läsare. Texten är pinsam jämfört med de han skriver för Axess och visar att han skräddarsytt den åt "packet" som läser Newsmill. 

Men texten var simplistisk och redaktören kunde lära sig av krönikören Hakelius (bidragsgivare på Axess) om hur man är sig själv trogen i varje läge - inte bara när man slåss för sin heder utan även genom att tilltala det bästa i läsaren, oavsett socialgrupp. 

Om här föreligger någon smitta och sjukdom står den att finna i den upphöjda Mars som helst slår ut Venus förmåga till samarbete med andra. Kombinationen av Saturnus och Jupiter i Skytten är emellertid en betydligt intressantare tillgång än vad som händer när under 1961 båda går över i Stenbocken. 

Men här ser vi alltså ett förebådande av den annalkande stelheten i Mars med Venus affekterade fixering vid status - en förhöjd kåthet på maktpositioner och beredskapen att kämpa långa strider för den egna äran. Det är därför Lundberg blev redaktör. Solen i Luft tecknar den genuina intellektuella böjelsen som kanske hade räckt för många andra.

Vad gäller slutklämmen i Lundbergs artikel, att författande av typen "manikeiska världsbilder", som ställer ont mot gott, kan bara sägas att han själv knappast lyckas bryta den onda rundgången där tok nuddar vid en annan tok. 

Om något tappar han bort sig genom att som slutknorr introducera religionsgrundaren Mani (200-talet). Men vem i hela friden, som läser 27 sjukdomstermer på raken och låter sig suggereras av det stilistiska greppet (vilket f.ö. avslöjar en korrumperad elitism), svarar på omnämnandet av en mäktig persisk filosof och religionsgrundare? Ens med den sorgligt missrepresenterande förklaring av dualismen Lundberg räcker sin tilltänkta idiot till läsare?

Här kan man citera Aryeh Kaplan, den yngste fysiker någonsin anställd av den amerikanska regeringen, ett geni som tyvärr dog redan vid 48 års ålder, och hans kommentar om kognitionens grunder:

Bokstäver och siffror ligger till grund för skapelsens mest grundläggande ingredienser: kvalitet och kvantitet. Kvaliteten hos varje givet ting kan beskrivas genom de ord som formas av bokstäver medan alla dess associerade kvantiteter kan uttryckas numeriskt. Tal kan emellertid inte definieras förrän ett element av pluralitet föreligger i skapelsen...

Kaplan: Sefer Yetzirah - The Book of Creation (1:1, min ö.s.) 

Kaplan avslutade sin forskarkarriär, han såg sin verkliga kallelse i studiet av judendomens metafysiska grundvalar. Dessa var naturligtvis påverkade av den indoiranska kultursfären där Mani levde och verkade. Kabbalan och Manis läror var samtida, båda en fortsättning av äldre traditioner.

Jag tror ärligt talat inte Axess redaktör överhuvudtaget tänkte på att dualismen är oförytterlig, att den är förutsättningen för varje uttryck i fenomenvärlden. I en specifik variant verkar den, som vi sett, inifrån hans eget psyke under författandet från ovan ner till hans föreställning om den mentalt debila och lättpåverkade människan. 

Som varande kognitiva grundprinciper är det därför rationellt att ytterst härleda, som Mani och före honom flera judiska mystiker gjort, vart levande väsen som i tiden tillhörig antingen det arketypiska Ljuset eller Mörkret.

I den här meningen ter sig Lundberg själv som en av de vingklippta änglar som bundits i Mörkret och inifrån den relativa sfären sätter sig upp som en domare. Det förvånar en smula eftersom det finns så goda ingredienser i horoskopalternativ 1.

Men det är kanske som den brittiske mästerastrologen Charles Carter sade om de "avancerade" tecknen på zodiakens upplopp (den universalistiska tredjedelen): när de spårar ur gör de så med besked. (Carter uppvisade själv en blandning av Stenbock och Vattuman snarlik den i alternativ 1, men han hade intressant nog distans nog att kritisera även "sina" tecken.)

*****

Med viss reservation för alternativ 2 som beskriver en klassisk känslomänniska och, fullt möjligt, en genuin "smittoneurotiker".