Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


lördag 18 december 2010

Varför indisk astrologi inte bejakar Uranus, Neptunus och Pluto




Hittade en indisk artikel (på engelska) som beskriver varför man inte kan skohorna in "transsaturnierna" i det vediska systemet. Det visar sig vara precis samma argument som jag tidigare anfört mot den okontrollerbara inflationen av data i västerlandet, vilket även astrologerna dragits med i.

"If this erosion of Vedic astrology were to continue, then Jyotish would find itself in the same confused state that Western Astrology is in today."
 

Den här bloggen sysslar inte med indisk astrologi men lånar den sideriska zodiaken för att den helt enkelt är den som stämmer. Den nyttjar även Indiens magra uppsättning planetaspekter - precis lagom om man man vill kommentera ett kändishoroskop utan att hamna i en avhandling på 40 sidor. Inläggen töjer på begreppet "blogginlägg" redan som det är...

Den länkade artikeln är fylld av intressanta tankar även för den som inte avser bli vedisk astrolog, särskilt i frågan om hur mycket tingel-tangel man kan dra in i horoskopet innan man inser att man skapat ett monster till system. Det berättar inte längre meningsfullt då det söker bli mer än en kartritning över livet - det söker konkurrera med livet självt i komplexitet! (Hybris, eller lika illa, tänkare som totalt tappat greppet om vad de håller på med.)

Less is more!

*****

Boken på bilden var det första tecknet på att amerikanske historikern Richard Tarnas hade något fuffens för sig bakom ridåerna (hur kunde hans idéhistoria "Passion of the Western Mind" vara så bra?). Det var en småskrift som inte alls gick så långt som att förkasta Uranus, Neptunus och Pluto - västerlandet hade när allt kom omkring inte samma filosofiskt tajta tradition i sin astrologi som indierna.

Men i "Prometheus the Awakener - The Archetypal Meaning of the Planet Uranus" (1981 och många senare upplagor) argumenterade han för att västerlandet hamnat tokfel i namnvalen av de tre senaste planeterna - de som döpte dem var inte astrologer och de gjorde det utan att först ha studerat planeternas effekter (om några) under tillräckligt lång tid för att veta vad vad de representerade.

Nu känner många västastrologer igen boktitelns "uppväckande" som en av Uranus egenskaper, vilket kanske kan tyda på Richard Tarnas inflytande bakom ridåerna. Men hans poäng är att Uranus (Ouranos, stjärnhimmelen) är helt fel grekisk gud för uppväckande. Planeten borde om något ha döpts till Prometheus, han som stal elden från gudarna och gav till människan (en slags civilisationsgrundare snarare än den astrologiska rebellen Uranus!)

Undertecknad, som inte längre använder Uranus, Neptunus och Pluto, har för övrigt sin Merkurius närmande sig Uranus i rät vinkel, mindre än 1° från exaktitud. Och visst, skulle jag någon gång ta de tre transsaturnierna med i beräkningen igen, syns tanken lockande att föra gudarnas eld (intelligens) vidare så att också människorna får del av den!

Men, handen på hjärtat, behöver vi introducera en ny planet för detta? Vad är det Merkurius/Hermes har haft för uppgift under alla tusen år?

Inga kommentarer: