Per Gahrtons genuina miljöhoroskop

Miljömedvetne Per Gahrton skriver väl, visionärt och sant. På Newsmill upprepar han att den enda väg som återstår för västmedborgaren är att vakna upp ur sin konsumtionsgalenskap och nyktra till.

I så måtto vi nu talar om en rent inomvärldslig aktivist - hur placerar sig Gahrton i förhållande till den generella tudelningen mellan astrologins positiva och negativa polaritet? Minns bloggens identifikation av den negativa polariteten, motsvarande Jord- och Vattentecknen, med den sublunära sfären - vår av sinnesintryck sammansatta verklighetsupplevelse.

Gahrton citerar Konungen, som hittat den fenomenala liknelsen av världen som ett äpple där det biologiska livet ligger som känslig morgondagg ovanpå det tunna skalet. 

Så sårbar är vår existens - som morgondagg. Och så nära den här liknelsen ligger den antika bilden av Jorden inbäddad i en droppe Vatten. Detta är emellertid också Platons värld av vardande - tid passerar förbi och inget permanent står att finna. Ytterst sätt pratar Gahrton om den "felande sfären", en anomali i kosmos!

Först den som slutar "falla ner" på jorden - i liv efter liv - vinner evigheten och sin odödliga själ. Den sådan varelse tillhör istället zodiakens "positiva polaritet" eller, överfört på vår fantasi om kosmos, den supralunära sfären eller himmelen. Allt knådat av Jord och Vatten tillhör moder Jord. Varelser av Eld och Luft signalerar att de tillhör en annan skapelseordning, en om vilken begriplig not materialismen inget har att säga och till och med förnekar. (Se den parodiska klubben Humanisternas tjafsande över människor som tror på änglar - en definitivt existerande skapelseordning bortom det violetta ljuset.)

*****

Så var befinner sig Gahrton i detta spektrum av mer eller mindre beständiga verklighetsuppfattningar? 

Är han en människa totalt identifierad med det materiella elementet (åskådliggjort genom Moder Jord och allt vi erfar genom våra sinnen) eller är han en "frisjäl" som visionärt betraktar jordklokets ångest över den vita rasen lite ovanifrån? Båda vägarna syns mig rimliga ingångar till miljömedvetenhet, och i Gahrtons fall är båda ungefär lika starka.

Intressant nog saknas helt placeringar i Vatten. Det är kanske därför Gahrton tänder på alla cylindrar inför Konungens morgondaggsmetafor. Men med den sublunära Vattenplaneten Månen i Eld och angripen av Eldplaneten Mars, finns en akut varning för utbrändhet till följd av överhettning. (Det feminina Vattnet är ett kallt eller svalkande element enligt de gamla grekerna - det gränsar till den iskalla Jorden i vissa scheman). 

Och detta sinne i brand står i ett intressant och talande zodiaktecken: det är Skytten, den ohämmade expansionens tecken, som avslöjar vad som skulle få morgondaggen att dunsta från äpplets ytskikt. Skytten (och dess härskare Jupiter) känner inga gränser, sådana ankommer det Saturnus att sätta.

Månen + Mars har jag haft lite roligt åt i samband med aggressiva feminister. Här kan vi neutralisera eller bredda det omdömet lite och konstatera att Månen med Mars representerar alarmister, visselblåsare och aktivister. De är hetlevrade och impulsiva, ilskna och mycket hänger på övriga horoskopet om det blir en tänkande aktivist eller en rättshaverist eller en ren upprorsmakare eller, som man säger numera, terrorist.

Gahrtons horoskop är intressant i termer av jordbundenhet, för aldrig är väl människan så materialistisk som de år då Saturnus passerar genom ett Jordtecken. I det här fallet ligger den i Oxen, symbol för ren, förpsykologisk identifikation med det fysiska substratet. 

Kombinera detta budskap med att filosofi- och religionsplaneten Jupiter anses skadad ("detriment") i Tvillingarna - här blir det alltså Saturnus som får sista ordet. Lyckligtvis, med tanke på den andra tendensen, den som pekar mot utbrändhet!

Filosofin sjunker i nivå och kommer att kretsa kring den människa som är identifierad med sina fysiska villkor. Denna Jupiter är förstås fortfarande en välgörare och sparrar eller eggar den redan från början aggressiva grundtonen i känslan (Månen/Mars). Horoskopet visar verkligen en individ med passion.

Jag har en svag aning om att Jupiter i Tvillingarna så expanderar det kritiska intellektet (benar upp separerar ut exakta fakta) att de här människorna ofta tappar förmågan till bävan inför tillvarons mysterium. Dvs, en skadad filosofiplanet i Tvillingarna lånar sig lätt till ateistiska eller skeptiska förhållningssätt. De här typerna är inte ens intresserade av att ge upp sitt diskriminerande intellekt för att pröva påståendet att det finns ett större medvetande därbakom. Därtill är de alltför upptagna av att spela specialister och besserwissers.

Likväl indikerar blomstringens Jupiter i Tvillingarna intellektuell vitalitet och Gahrton tänker rent och exakt. I termer av sunt förnuft höjer han sig skyhögt över många politikerhoroskop. Och det tror jag beror på den ömsesidiga receptionen mellan principplaneten Saturnus och anpassningens Venus, Oxens och Vattumannens härskare som här utväxlar position med varandra. 

Jord och Luft drar båda mot tänkande (Eld och Vatten mot kännande), och etiketten "rationalism" måste sättas på det här horoskopet. Inte minst för att Saturnus också förfogar över den viktiga motorn Solen i Jordtecknet Stenbocken. Jo, nog drar det här himmelen neråt, mot det fysiska. Men väl fallen så lågt i medvetenhet man kan komma är stengetter mer än de flesta fyllda av lidelse när det kommer till frågan om vem som ska bestämma och dra upp riktlinjerna för denna världen. Det är ett maktorienterat tecken och det tror på Tiden. 

I Stenbocken hittar vi många som tror på evolutionsmyten och därmed avslöjar sig sakna sensibilitet för att de idéer som susar genom våra hjärnor är eviga, och att "primitiv" och "utvecklad" bara är föreställningar som den fallna själen sedan älskar att placera som punkter på en fiktiv utvecklingsskala.

Adolf Hitler och nazismen påminner oss om denna evolutionsbiologiska vanföreställning. Senast idag hörde jag på morgonradion att ateistiska evolutionsbiologer i Oxford (den galna religionshataren Richard Dawkins hemkvarter) samlat ihop en större mängd gamla djurkranier för att "bevisa" att sociala djur - som hästar - har större hjärnor en enstörningar - katter - just pga en evolutionsfaktor. (Notera hur exakt den arketypiska eller platonska idén "expansion" kopplar till Skytten som i sin tur är hästens tecken!)

Av den typen är de myter som Stenbocken eller den saturniska (Kronos = Fader Tid) människan älskar att bädda in sig i. Myter som ställer upp strukturer eller perspektiv som den deklarerar vara rationella. Det är just tidsperspektivet som avslöjar Gahrtons myt. Hans Måne/Mars ser en värld i brand, sådant är hans förhållande till Platons eviga/tidlösa värld av Idéer. Genom genom att introducera tidsperspektivet Saturnus/Kronos som en dominant arketyp blir han därför en alarmist som varnar för vad dagens orättfärdighet får för konsekvenser över tid. 

Men jag tror han har rätt, för den här himmelen är inte en dåres himmel, där de astrologiska indikationerna skevar eller stöter bort varandra. Här är budskapen distinkta och samverkar ytterst till en vision. Gahrton klarar att lägga ihop två plus två.

*****

Gahrtons sinnelag svävar högt i Eld, i en skådande värld och han ser helvetet på jorden - Världsbranden. Ur hans lägre medvetandetillstånd är han en jordnära människa. Saturnus i Oxen, som andesjälens disponent, har hänvisat honom en tidig och enkel livsuppgift i detta liv: att identifiera sig med Tellus eller kanske Gaia, och föra hennes talan.

Utifrån Gahrtons text är det svårt att se att bristen på Vatten skulle innebära en brist på djup i reflektionen, men det är klart, själens djup behövs inte om man är materialist och enbart ägnar sig åt frågor kring livets yttre betingelser, miljö på det där fattiga svenska socialrealistiska sättet, det som gjort sig ett hem i världen och inte ens äger ett ordförråd som denoterar något därutöver.

I vilket fall är Gahrtons ett utmärkt horoskop som visar flera dedikerade drag. Jag grönfärgar axeln mellan Rahu och Ketu eftersom den förra, Drakhuvudet i Lejonet, är en megafon för Solen, vars disponent är så starkt lierad med anpassningsförmågans Venus. Gahrton är helt för att mänskligheten måste anpassa sig till Moder Jord, och han ger hals i den saken. Han är själv helt ett barn av Kronos, av identifikationen med drömmen om den biologiska livsprocessen.

Att hans filosofi (Jupiter) är skadad eller defekt i den kritiska Tvillingarnas tecken - att hans identifikation med de materiella faktorerna bara är en illusionens slöja som dragits över hans andesjäl - det får man leva med. Uppenbarligen är högre filosofi en uppgift andesjälen inom kroppen Gahrton har planerat för ett annat liv på jorden. Eller vem vet - kanske han redan gjort det livsuppdraget i tidigare liv och i detta knyter samman teori (Luft) och praktik (Jord)? 

Eftersom västerlandets tankebyggnation har urartat kan han därför inte utgå från andra resonemang än den kolonialistiska 1800-talsmentalitet som alltjämt verkar som en förbannelse inom den konsumistiska europén. Tillväxtsamhällets filosofi är och leder till döden för den här planeten. 

72% av svenskarna har i nuläget identifierat sig med Reinfeldts sorgsna och håglösa blick utan att förstå att det är Döden inneboende i hans system som lyser fram. Kodumma svenskar borde skaffa sig en introduktionsbok i klassisk filosofi för att få igång ett tänkade som skapar perspektiv till det egna lilla livet. 

Det tar några år att lära sig tänka nytt och tänka rätt, och är det verkligt tunt bakom pannbenet kanske ett liv som inte bygger på ständig konsumtion, ständigt nöjesresande, verkar väldigt blekt. Dessa själar är långt på efterkälken och bara att beklaga.