Perversa konstnärer & deras försvarare

En SvD-skribent konstaterar att modevärlden, där konst står över moral och etik, har en kall (och underförstått oönskad sida) där den ger blanka fan i att de trådsmala modellerna skapar ätstörningar och psykologiska vrångbilder hos tallösa unga människor.

Samma skribent tycker å andra sidan att det är bra att modevärlden proppar samma ungdom full med "könsöverskridande" och exponering av "excentriska kvinnor och homosexuella män"! 

Jag var frestad att göra horoskopet på skribenten för att se om någon av de klassiska astrologiska markörerna för identitetsstörning skulle visa sig, men inser längre ner i texten att han bara är deskriptiv. För när han kallar bloggosfärens reaktion på modevärldens psykologiska extremism då kallar han den, utan sarkasm eller citationstecken "normal".

Likväl fladdrar författaren så fram och åter, att det är uppenbart att sekulär esteticism helt saknar sund moralisk halt, Författaren pendlar mellan moralfilosofen Kierkegaards primitiva bottennivå, "den estetiska människan" och mellanstadiets "moraliska människa". Men ingen av dessa stadier har någon värdeobjektiv grund. Båda är ett träsk av åsikter och "tyckanden". Den objektiva grunden kommer först med det tredje steget över till det tidlösa (Platons idévärld grundad i Det Goda). Det stadiet kallade dansken "den religiösa människan".

Den här bloggen är "normal" i SvD-skribentens mening, som aldrig anammat det föreskrivna politisk korrekta tänkandet. Jag ser i den västerländska kulturen ett avgrundsdjupt svek mot själsligt handikappade människor i behov av djupgående restauration av förhållandet till sina identitetskärnor. 

För tro inte att det är av medmänsklighet samhället pushar för det tredje könets acceptans, eller den femte eller femtielfte skruvningen av "till man och kvinna skapades människan" för den delen. Det handlar bara om kostnader. Om det inte är totalt trasigt, släng inga samhällspengar på att reparera det... Djup terapi är dyr och kan ta många år.

Västerlandets mäktigaste och därför minst förstådda djuppsykolog, Carl-Gustav Jung, antydde tidsramarna när han förklarade att en halvtimma med klientens horoskop innan deras första möte kunde reducera behandlingstiden med två år! Är det konstigt att samhället istället väljer att sanktionera kognitiv beteendeterapi där människan bara betraktas som en hund eller en maskin som kan "programmeras om". Inget intresse att djuploda själen och hitta de verkliga mekanismerna, så att individen mognar ur sitt felaktiga beteende på ett medvetet plan. Tid är pengar!

Jag lämnar den uppenbart tvehågsne skribenten åt sin konstnärliga mission för att istället konstatera att artikelns ämne, fotografen Terry Richardson, som kan vara på väg mot åtal för att sexuellt utnyttjande av en modell, har exakt den svårbedömda brytning mellan Vatten och Luft som jag så ofta brukar hänvisa till konstens värld. En skyddad verkstad där den här typen av människor harmlöst kan leva ut sina irrationella inre föreställningar.

Förloppen är för komplexa för att beskriva för novisen - det är över ett år sedan jag aviserade att bloggen lämnade de riktigt enkla skisserna typ "Vågen är harmonins tecken".

Här är råa fakta bakom de mixade områdena av grönaktigt Vatten och blå Luft:

Fotografen har exakt det kalla (ibland nästan sjukligt oempatiska) sinnelag som tecknas när den kyliga och formalistiska Saturnus slår klorna i Månen (psyket). Här händer det på Luftnivå (Vattumannen) så att vi har en människa som hela tiden "tänker känslor", uppenbarligen inte särskilt lagt åt att bara "känna efter". 

Man kan hävda att Månen i Luft är en högre utvecklad varelse än Månen i Vatten (där känslor ÄR känslor och inget annat och individerna ofta går under eftersom de inte kan mentalisera kring sina instinkter utan blir deras lätta offer). 

Men erfarenheten visar att det luftiga sinnelaget kan vara rätt hjärtlöst, t.o.m. när det, som i undertecknads fall, opponerar sig mot den garanterat hjärtlösa formalisten Saturnus! Något av Saturnus kalla rationalitet och känslolösa blick för formalian läcker tillbaka in i Månen, så att även en "själens krigare" (som Di Leva så fyndigt beskrivit vad som är hans egen astrologiska synergi mellan ingredienser i Vatten och Luft) kan vara förbluffande lik en ordningsvakt eller polis i den yttre världen.

Berättelsen om fotografens psyke slutar nu inte med att han har ett fruset hjärta och är helt besatt av formalism, även om redan det här låter som en rekommendation till någon lättare form av samtalsterapi. Saturnus är i starkt härskarläge i Vattumannen så det är ingen tvekan om att hans förmåga att reflektera är nedsatt. "Former" tvingar sig på hans medvetenhet och jag kan tänka mig att många tvångsfixerade horoskop har en Saturnus med Månen som en bas.

Faktum är att den här kalla och rationella, rent formella tonen i psyket nu skruvas ett varv genom att Månen - psyket - är den som direkt förfogar över alla människor födda med Solen i måntecknet Kräftan. Det här betyder nu att fotografens strikta fixeringen vid tydliga former underkastas den irrationella och fantasifulla behandling som det ymniga Soltecknet Kräftan är kapabelt till. Solen agerar i det sublunära (irrationella och instinktiva) medan disponenten själv är direkt kontrollerad av Saturnus i Luft. 

Här är då frågan hur Luft och Vatten, sammantvingat, fungerar! Hos "goda" människor finns förmågan att översätta de omedvetna börjelserna, att "översätta" dem till Luft, till logik eller koncept. Hos den här fotografen börjar vi istället med mentala fixeringar eller former och Solen agerar sedan mer eller mindre via det undermedvetna i realiserandet. Det är som om man började med en klar idé men sen tog sig en drängfylla och i den satte sig för med att realisera idén - för att se vad som resulterade när man filtrerade idén genom ett psyke helt under ytan i sprit.

Redan här vill jag kolla med mina 4.500 horoskop för att se vad det blivit av andra vars Sol-Kräfta drivits av en Mån-Vattuman som hålls extremt kort av den tvingande formplaneten Saturnus. Nu visar det sig tydligen svårt att nå framgång med den här kombinationen - åtminstone hade jag bara noterat två offentliga namn. 

Den ena är Arthur de Gobineau (14/7 1816) en fransk diplomat vars tankar om den "ariska rasen" förebådar de hemska fantasier som skulle slå rot i det europeiska medvetandet lite senare. Den andra är "vänsterjournalisten och manipulatören" Dan Josefsson (1964). Jag har faktiskt glömt varför jag gjorde den marginalanteckningen, men den bådar också illa. Vi har här en vag trend som öppnar för möjligheten att New York-fotografen faktiskt har en djup psykologisk störning och att han inte klarar att hålla galenskapen för sig själv utan ger sig på aningslösa fotomodeller som råkar hamna i hans lejonkula.

Notera hur Saturnus ser ut att stå stark i Luft i Vattumannen, men att historien blir mer osäker när den kopplar ett 270-gradersgrepp om den hungriga och perspektivlösa demonen Rahu i sexuella Skorpionen. Woody Allen verkade i en intervju nyligen inte särskilt bekymrad av sin förflutna sexuella skandal med adoptivbarnet, fast hans med fotografen identiska Mån/Saturnus-Vattuman i attack mot Skorpionen träffade Solen istället för Rahu. Allens aspekt skulle kunna betraktas som tyngre, men hans Sol är överlag mycket bättre konfigurerad an den perversa fotografens.

Det andra blå-gröna fältet ritar jag in för att det är andra gången som ett Vatten- och ett Lufttecknen förbinder sig. Där soltecknet Kräftan och dess utagerande baserar sig på mentaliseringen i Vattumannen, där visar sig nu Skorpionens sexualitet och dess perverterande Rahu verka som en irrationella megafon för en Mars som i sig befinner sig i Luft, i Vågen. 

Även här blir det enormt svårt att förutsäga om sexualiteten är normal eller inte, men ännu en spik i kistan (ett avsteg från tankarna att horoskopet ska bete sig normalt) ger förstås dubbelmissen: inte bara är Mars klen (detriment) i Vågen, den baserar sig dessutom på sin disponent Venus som för sin del är rent ut sagt "fallen" i Jungfruns tecken. 

Det här är så komplexa förhållanden att man borde återvända till de många hbt-horoskop som har studerats för att söka efter paralleller. Jag gör det emellertid lätt för mig och stänger butiken efter att ha noterat hur hela horoskopet kan sägas vara en enda störning mellan rationalitet (Luft) och omedvetna drifter (Vatten). Och där har vi honom: en mentalt störd fotograf som lurar in kändisar att posera i självdegraderande poser. Vilken dypöl den här där världen är. Själar med enorma störningar de tagit med sig från tidigare liv. 

Det enda goda är att de tidigare i historien vetat avvikande de är och bildat slutna (Vatten) grupperingar där omvärlden i allmänhet sluppit bry sig om sjaskigheterna. Vad som hänt på senare år är emellertid att de samlat mod och försöker få sina mentalt störda beteenden klassade som normalitet i samhället i stort.

Där är den antika astrologin ett viktigt redskap från den tid man ännu förstod att naturen har en objektiv ordning och att horoskop som detta indikerar att själen förbrutit sig mot den ordningen i ett tidigare liv (givet att reinkarnationen är verklighet, måste det ligga skäl bakom att vissa horoskop har överdrifter/brister på vissa ingredienser). Han/hon ska därför inte belönas i detta liv genom att få utföra sin degraderade dans i det öppna. 

Det goda samhället, om terapi nu är för kostsam, tillhandahåller slutna lokaler där de sjuka kan göra det deras själar tvingar dem till. Och därmed bör det räcka. Börjar störda skada varandra bakom lyckta dörrar (vilket sker i högre utsträckning än hbt-lobbyn vill informera majoriteten om) måste samhället träda in.

Djuppsykologen James Hillman hade erfarenheten att djupa patologier inte kunde botas (men han arbetade å andra sidan aldrig med hypnoregression). Någonstans är det Själen, djupt under dagmedvetandet, som själv bestämmer när den fått nog och slutar upp bete sig trotsigt.

*****

Som en jungiansk synkronicitet luftar AB:s utmärkta krönikör Johan Hakelius ett snarlikt sentiment samma dag detta skrevs i sin hyllan av den fungerande viktorianska dubbelmoralen!

Se även Konst - självterapi eller bara omdömeslöshet? med Lars Vilks typiskt Vatten/Luft-dominerade himmel.