Hur omedelbart ledde de köpta medierna diskussionen till en kamp om vem som drog in mest pengar! Under några dagar kunde den oseende förledas av nyhetsbevakningen av den globala kapitalismens tajmade premiär av tjejfilmen Barbie kontra våldets instrument Oppenheimer.
Att Barbie överlägset "vann" och därmed drar uppmärksamhet från NATO-anslutning och atomvapen - åtminstone för svenskarna - måste ha varit en del av USA:s globala plan för världsherravälde. Det är meningen att vi ska fördjupa oss i samma sorts trivialiteter som fyller Barbie och Kens låtsasvärld. Lite (eller mycket) eskapism har väl aldrig skadat?
 |
| Greta Gerwig, gissningsvis runt 2018 |
Producenten Greta Gerwig har hyllats för sin färgglada film med många små finurligheter, men att kalla henne ens kvartsfeminist köper jag inte längre. Hon var otroligt rolig i rollen som ledaren i ett tjejgäng i Damsels in Distress, men det är tolv år sen nu och det slår mig att den filmens kvalitet byggde på manusets lätt skruvade natur. Kredden måste gå till producenten och (konservative) manusförfattaren Whit Stillman. Gerwig kan ha med sig intryck av den produktionen eftersom också "Damsels" var full av sociala observationer och roliga detaljer...
Okej, hon hade redan driftigt jobbat med lågbudget-indie även innan men från skådespelande kämpade hon gradvis sig in i allt större sammanhang. Även om kvinnor låg i fokus för tidiga producentinsatser (Little Women, Lady Bird) verkar hon ha en tydlig nostalgikers fäbless för tidstrogna detaljer. Socialrealismen i hennes cv:s meriter verkar framträdande. Barbie bekräftar på sätt och vis tendensen och horoskopet svarar positivt på tanken av Gerwig som en konservativ bakåtsträvande som det hon är/vill i filmbranschen. (Efter att detta inlägg var färdigt tittade bloggaren på Wikipedia och hon gick faktiskt i en katolsk flickskola vilket ger ledtrådar.)
 |
| Den materiella axeln Oxe/Skorpion som "själslig strävan" |
Sinnelagsascendenten i Oxen är intressant eftersom Månen inte hinner fram till prestationsbegärets demon Rahu förrän bara två timmar återstår av dygnet. Denna norra månnod gäller i Indien som en möjlig Atma Karaka, symbol för själens strävan (till skillnad från södra månnoden som inte kan gestalta själens strävan). Att hon är diagnosticerad med ADHD passar väl in på den hyperaktiva norra månnoden. Alla karriärister kanske är sjuka med måndemonens underlägsenhetskomplex visavi de planetära gudarna?
Att Rahu är vad "själen vill" talar för all del om någon slags feminism, om man kopplar den sublunära, jordnära verkligheten till feministisk strävan. Men eftersom Mån-Oxen i öster ger ett sinnelag som har problem med sin disponent Venus, här i Lejonet och klassificerad som sinnelagets fiende, tycks Barbie vara ännu en film i Greta Gerwigs rad av reflektioner över att hon blivit kvinna i detta liv.
Solen i hemkära och ofta konservativa Krabban tar sin order från den konservativa Månen och här tornar en våldsam Jord/Vatten-materialism upp sig som förklarar det petnoga plockandet med exakta och tidstypiska detaljer. Detta är vad hon vill i Hollywood. "Kvinnor kan" på det mest rudimentära planet: rätten att förverkliga sig materiellt och tillfällen att fördjupa sig i sinnesvärldens alla detaljer.
Den som trodde Barbie var full av upproriskhet (jag har inte sett filmen) har nog läst in för mycket i handlingen. Ingen recensent i tidningarna har gjort mer än apa efter andra och nämna scenen där Barbie opassande för döden på tal, vilket förvisso ingår som den sataniska axelns baksida (se halshuggningens södra månnod som gör Jupiter "ickepopulär" relativt Oxen okomplicerade materiella yta och sinnlighet).
För Gerwig var den här filmen bara ytterligare ett tillfälle att få försjunka i sin tydligt nostalgiska läggning. Och som Hollywoods pengamaskin instämmer och den fåraktiga och lättledda publiken med det.
Faktum är att Djävulens frestelse Penningen ÄR STARK i horoskopet och som karta över en popkulturell produkt kan hon väl jämföras med den sataniska axeln hos kände musikproducenten Roy Thomas Baker (föregående inlägg). Hans tidiga och mest kända musikproduktioner upplevde jag som murriga och bristande i klarhet.
Men vänder man på steken är detta vad "barnen under Månen" föredrar, ett behagligt mörker där delarna i musiken flyter samma till något välkomnande och diffust - kanske en "musikalisk kropp" att vila i. Precis som sinnesbundna människor fångade i Platons grotta vill ha det eftersom de aldrig upplevt frisjälens tydliga erfarenheter ute i dagsljuset. Kinesernas yin och yang kontrasterar också nattens vilsamma mörker med den solupplysta dagens skoningslösa klarhet.
Men Greta Gerwig visar med Barbie att hon kan producera närmast grälla detaljstudier - hur kan hon lida av den fördunklande sataniska axeln? Mitt förslag är att Månen/Rahu (hennes själs strävan) är att söka sig in i de sovande själarnas grotta och med sin portion av själ (Solen) belysa ämnena så troget som möjligt.
Venus disponerar detta sinnelag och står i upplysande Eld-tecknet Lejonet. Lejonets härskare Solen står i sublunära grottan eller Krabban och orienterar sig med Rahus totala ambition allra längst in i grottans dunkel, och vad som nu är kvar av Lejonet belyser den döda materiella världen. Att använda Platons filosofi och astrologin är helt rätt. Astrologins system bygger på precis samma senantika världsbild.
Gerwig i sin själs strävan BORT från den andliga verkligheten är en skicklig hantverkare men själens ambition är alltså f.n. (i detta liv) att bli MER människa och inte avveckla denna - enligt många filosofier - tillfälliga svacka i själens totala resa. Även om hennes födelsetid varit känd kvarstår Rahu som själva motsatsen till äkta andlig strävan hos själen att nå sitt hösta och bästa Jag. Här råkar dessutom Saturnus i 6e fiende- eller olyckshuset understryka detta.
Saturnus ÄR den bästa delen av själen, den "sjunde himmelen" men detta Ox-sinne ställer undan Saturnus i 6e och gör den som bäst till ett "problem" att mentalt hantera. Månen i Oxen är en ganska renodlad bild av matriarkat och Saturnus patriarkat. Här har deras relation skurit ihop till följd av tecknens dissociativa 150-gradersförhållande. Utifrån sinnet/Månen blir patriarkatet kanske rena av "fienden" (den grövsta innebörden av hus 6). Notera att inget behöver ha inträffat i den fysiska verkligheten, men mån- eller psykascendenten kan alltjämt se Patriarken som ett problem - om sinnet ens är medvetet om innehållet i zon 6...
I "Damsel" har Gerwigs karaktär några rejält hånfulla men roliga repliker som "förklarar" män - hennes psykhoroskop är en perfekt match med den rollfiguren. Och vad om Margot Robbie som Barbie där producenten Gerwig förnekade huvudrollsinnehavaren ens en filmkyss med en man (Ken)? Är Gerwigs privata feminism så självisk att hon inte ens kan bjuda den straighta delen av publiken på lite romans?
https://www.expressen.se/noje/margot-robbies-besvikelse-over-intima-scenerna-med-ryan-gosling/
*****
Bibelberättelsen om judarnas avfall mot sina levnadsregler och dans runt guldkalven under "ökenvandringen" kopplar tydligt till Oxen som avgudabilden och Oxens naturliga plats som "andra huset" - pengarnas hus. Det är också tecknet som betecknar Platons grotta och Jesus märkliga ord till folket omkring honom: "Låt de döda begrava sina döda och följ mig".
Jesus bygger upp en anhängarskara och ämnar förklara Livet för dem (han kallades dock "rabbi", lärare). Vad han än sade och vad som senare lagts i hans mun, passar symboliken perfekt med den hellenistiska astrologin som benämnde Oxens naturliga 2a hus för "Dödsrikets port".
Här finns en stark kedja med sammanbundna tankar om materia (Jord), död och pengar som en låg livsform eller orientering, i denna okunnighetens "grotta" verkar Gerwig numera. "Barbies" intäkter på bara några dagar handlar alltså enbart om de döda som begraver sina döda, alltmedan de dansar kring guldkalven. Missa inte Jupiter som "storfinansen" som den del av den sataniska/hypermaterialistiska axeln. Vilka verktyg medierna är!
Två bland många äldre inlägg som begrundar Guldkalven:
2016: De dödas enda väg är att offra köttet
2017: Natur utan övernatur. Välment terapi men plånbokstänkandet styr.
Gerwigs horoskop bygger på dygnet och inte personlig födelsetid men det enda hoppet med en sådan här Atma Karaka - hyperaktivt begär efter de dödas värld, och särskilt "döda kvinnor"/Venus - tyder för mig på en lesbisk mentalitet, som att detta är en själ som nyligen varit man men nu bytt kroppstyp men förblir intresserad av kvinnor till följd av den rudimentära andliga medvetenhet det här horoskopet uppvisar.
Spekulationen skulle dramatiskt ändras om den kända födelsetiden arrangerar om planeternas relativa inflytande och verksamma natur. Venus-i-Lejonet som verksam välgörare är något annat än som verksam illgörare, t.ex. (Och googling visar förstås att hon haft en flerårig relation till en manlig branschkollega. Nu verkar det inte vara en täckmantal i just detta fall, men minns rockarna Lou Reed och Laurie Anderson eller Elton John och hans grundlurade hustru.)
Många positioner pekar mot den sublunära sfären och det drömda liv som hinduerna kallar illusionen inuti Kretsloppet. Oavsett vad Gerwigs närmast föregående anhalt på Jorden var, säger kartans Atma Karaka är hon är KARMISKT BUNDEN att gå in i grottan och titta närmare på kvinnoöden i detta liv. Varför det är så, är inte uppenbarat, varken i denna värld eller via astrologins knappa symboler.
Vid omläsning av romerske filosofen hittas massor av nya subtiliteter. I en diskussion om astrologin säger denna tänkare, som anses av en av antikens sista stora författare, att inte alla själar är jämlika (detta motsäger inte modernitetens FN-deklaration om människan, själen är något annat än människan).
BLAND MÄNNISKOR FÖDS VISSA HELT I VÄRLDSALLTETS MAKT OCH DÄRMED UNDER EXTERNALITETER, SOM OM DE VAR FÖRTROLLADE OCH ÄR SIG SJÄLVA ENBART I FÅ TING, OM NÅGOT.
ANDRA BEMÄSTRAR DESSA (ASTROLOGISKA) MAKTER OCH OMSTÄNDIGHETER, OCH HÖJER SIG OVAN DEM GENOM SINA, SÅ ATT SÄGA, EGNA HUVUDEN MOT DEN ÖVRE VÄRLDEN OCH BORTOM (VÄRLDS-)SJÄLEN. DE BEVARAR PÅ DETTA SÄTT DEN BÄSTA OCH URÅLDRIGA DELEN AV SJÄLENS SUBSTANS. (Armstrong - Enneaderna II.3 s. 91)
Sideriska ska återkomma till det här partiet som innehåller många kopplingar till hinduisk astrologi. Här ses t.ex. bloggens käpphäst att Saturnus representerar den sjunde himmelen, egentligen en dörr till "högsta himmelen" och det Platon kallade Intellektet (gr: Nous) eller världssjälens form. Det är ingen slump att Plotinos beskriver den rationella själen som "den uråldriga delen" - en tydlig referens till Saturnus som "Den Gamle".
Dunkelt antyder filosofen att det finne en möjlighet att förlora kontakten med sin "Översjäl" och därmed gå ett annat öde till mötes. Världens folk är i stort bara "återvinningsbart material", det Plotinos här talar om är egentligen inte menat för den breda massan som kanske helst bör få sova genom sina liv. Ingen är på sin nuvarande nivå i Livet av en slump och ingen älskar en domedagsprofet eller sanningssägare. Uppvaknandet är ett individuellt ting. Den existentiella krisen kommer till alla, men bara ibland till alla samtidigt (som t.ex. när en civilisation bryter samman).
Citatet passar här eftersom Greta Gerwig passar in på det Plotinus kallar de djupast fallna: de som föds "helt under världsalltets makter" och därmed låsta vid den materiella externa eller yttre världen, detaljplottrarna. Detta eftersom hon har de karmiska månnoderna och därtill den ambitiösa delen som sin egen atma karaka - en materialistisk strävan hon delade med tusen och åter tusen barn som hann födas under den tid Rahu innehade rollen som AK.
Räddningen från denna olyckliga ambition är en födelse under någon timma där AK saknar inflytande på stjärnhimmelen, t.ex. undanstuvad i något horoskophus med föga psykologisk inverkan. Likväl kan den inomvärldsliga ambitionen då koncentreras till detta hus. I 6e ohälsohuset kan en allt annat uppslukande fixering vid "wellness" eller kroppsvård uppstå.
*****
Den sataniska axeln som hellenismens "Tyfons axel". Engelska Wikipedia har en ganska lång artikel om Typhon i grekisk mytologi. Som snart nog allt annat har också denna västerländska myt sin upprinnelse längre österut. I den jämförande avdelningen mot artikelns slut finns den självklara kopplingen mellan Gaias monstruösa son Tyfon och Turkiet/Syrien som också hade en monstruös ormliknande gud som är Tyfons direkta förlaga. Och det är också en variant på havsmonstret Leviathan från Bibeln.
Här faller astrologiska pusselbitar på plats: när romaren Manilius placerar monstret Tyfon längs axeln 2a/8e huset är han bara mottagare av en mycket äldre tradition där möjligen Turkiet/Syriens medelhavskust (lämpligt nog med stormiga och oroliga vatten likt den vredgade Tyfon) bara var en mellanlandning. Den som söker finner kanske originalet i Babylon om inte rent av Bortre Asien! Kinas drake vistades i havsdjupen (men ansågs gudomlig och god). Wikipedia listar grundligt ett antal paralleller och för astrologin ser man nu hur väl allt hänger samman.
Den lägre och sublunära principen är en blek kopia av den supralunära världen och Gaia och hennes vanartiga son kan nu direkt kopplats till Jord och Vatten, till modersprincipen Oxen (i vilken astrologin placerar havets Måne som "upphöjd") alltmedan monstret är Skorpionen, det ostyriga Vatten som drivs av den svarta eldens Mars (vrede och sexualitet ur styr).
Den sataniska axeln - den fallna själens kanske mest låsta läge. Osis den som kommer åter till Jorden gång på gång utan att ha lärt sig något och därför med samma eller liknande omen.
Tillägg. En fristående uppföljning följer direkt efter denna post.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar