Efter den svenska Nato-förhandlaren noteras några inlägg som blivit över eller ännu inte hamnat i kö.
Alla kretsar kring den "sataniska axeln" som en viktig beståndsdel, så vitt man kan bedöma utan känd födelsetid. Det finns förvisso bara sex teckenpar i zodiaken men romaren Manilius nämner i 1a århundradet enbart "dödens tunnel" (hus 2 till 8) som ett länkat par under namnet "Tyfons säte" (kungatron eller domän där monstret härskar).
Något speciellt tyckts det ha varit med signaturen redan tidigt. Det är den Jord+Vatten-leran (som Platon varnade för) - en sinnebild för försjunkenhet i materiella synsätt. Med tanke på tecknens kvalitet, "Mörkret", är detta utsträckta område kanske ett stelnat lavaflöde. Romarna hade ju föreställningen om att monstret Tyfon var inspärrat under vulkanen Etna... Rigiditeten med påföljande vredesutbrott hos Oxe/Skorpion (eller motsvarande hus 2/8) kopplas till vulkaniskt aktiva områden. Skorpionen/hus 8 introducerar "mörk eld" via härskaren Mars...
Negativ, internaliserad, mörk eld: Mars negativa läge i Skorpionen är dess huvudsakliga modus och följden av denna sexuella vredeseld resulterar i Barnet eller den framrusande och skrikande krigaren - här är Mars i sitt sekundära hemmaläge Väduren.
Bara i väst gjordes åtskillnad på dag- och nattplaneter, och det är som nattplanet Mars anses ha sitt primära hemmaläge i Skorpionen. Vissa indiska sajter är skräp, den här smyger okunnigt in dag/natt-distinktionen som om det var en indisk lärosats. Internet kan förvandla nybörjaren till en idiot om inte ämnet redan är känt! (Bloggaren tvingas emellanåt själv lyfta ut enstaka "faktabitar" när han inser att han svalt någon annans okunskap!)
Först ut i några dagars bombardemang av olika versioner av axeln är Bianca, proffset på att sälja t.o.m. sina ångestar, samt en som verkligen har det svårt. Inlägget övergår i teoretiserande. Som vanligt gömmer sig några nya pusselbitar i rekapitulationen.
*****
Nyss släppte jag ut den olustiga sanningen om romerske filosofen Plotinos, att hans filosofi gjorde åtskillnad på undermänniskor och "verkliga" människor, och därför föreföll vara en föregångare till den långt senare och rejält olustiga nazi-filosofen Martin Heidegger.
Plotinos visar här bara hur långt tillbaka den italienska primitivismen går som ännu i dessa dagar syns i italienarnas fäbless för fascistiska ledartyper, banala svaghet för styrka och yttre stil. Biancas suspekta imperium och behov av "dävulsutdrivare" för att få före detta pojkvännen ur sitt uppenbart enbart köttsliga sinnelag är ett perfekt exempel på den italienska folksjälens flertusenåriga störningar som tycks ha lätt att titta fram hos den enskilde.
Det allvarligare fallet är en sommarpratare som enligt AB-recensenten ägnade sig åt osammanhängande depp trots att hon nu borde vara själaglad som könskorrigerat sig från en Nina till en Nino. Också här den "sataniska axeln". (För en del blir gender en besatthet, en bindning och inte längre en medveten själ som leker och har kul med sitt liv på Jorden.)
Utan att ha lyssnat på sommarpratet eller känna till några detaljer är det omöjligt att välja mellan den sociala sjukdomen HBTQ (en sorts mem) eller den mer intressanta tanken att själar under sina återfödelser ibland växlar kroppstyp i syfte att testa något eller av karmiska skäl.
För den sociala smittan som obalanserade kulturer sprider kan man se japanen som sytt sig en hunddräkt för att helt byta kroppslag - detta är en olustig men tyvärr perfekt parallell till vad Pride-sjukan i västvärlden håller på med.
Eftersom det är politiker och storfinans som gör världen allt sjukare finner regeringar det billigare och enklare att friskförklara vara ny läcka på det sjunkande skeppet. Det att blir mer av den här varan när alla får välja vad de vill vara genom en enkel ändring i folkbokföringen. Då är Sverige inte längre ett land utan en bara en böld på den västerländska kulturen.
Det är också denna gång (som i fallet med den synnerliga islamofobin i Högan Nord) Sverigehoroskopets urspårade 9e hus för filosofisk, religiös och allmän höjd på tanketaket som markerar hur dödsmärkt landet var från Regeringsformen 1974, startpunkten för det postmoderna Sverige.
*****
Eftersom båda kvinnorna har psyket/Månen i dess "fallna" position i Skorpionen, kan det vara intressant att kort tala om den här redan i senantiken fruktade Månen och vad som kan backa upp den eller bringa den till bristningsgränsen. Månascendenterna visar dock att det är natt och dag här, det är Bianca som dras till det visuella (artistfamiljen Wahlgren - missa inte Månen och framgångsrika Jupiter). Singer-songwritern (inre planetkretsen) är istället så "bakom ridåerna" någon kan vara, med både Sol och Måne i Vatten och noll intresse att utveckla sin kvinnlighet (stryparen Saturnus på Venus i kroppsliga Oxen).
Faktum är att horoskopets tendenser tecknar en perfekt kvinna men inte lika självklart en man: nästan alla planeter i de feminina, negativa tecknen. Här finns dock två ställen som antyder vägran att acceptera vem man blivit i detta liv: identitetsmarkören Solen har halshuggits av södra månnoden så att bara låga och jordnära kroppsfunderingar finns kvar. Den är Solen är en själ som inte får någon kontakt med sin värdkropp och värdkroppen går därför vilse i sina Jord/Vatten-funderingar. Nå, det blir fler liv.
För det andra påstår den tydligt patriarkalt färgade hinduiska astrologin att Saturnus (patriarken) är planetär vän med Venus (alla kvinnor). Men att våld mot kvinnor förekommer även i Indien är helt uppenbart. I den här kartan ser man att "missnöjda Månen" helt klart opponerar sig mot att kvinnan (Venus) sitter hårt fjättrad invid patriarken, och även denna snarast sociologiska betraktelse kan vara ett bidrag till könsbytet. Så primitivt att inte ens intellektet är inkopplat, bara ett sinnenas intryck och reaktion "sådär vill inte jag ha det".
Helt annan kämpaglöd visar Biancas karta upp även om det envetna Mars-Lejonet angriper Mars negativa hemmatecken Skorpionen. Självkänslan är inte bra och detta är uppenbarligen bulemin och hennes internalisering av den bråkiga familjemiljön som hon märkligt nog lyckats kapitalisera på med god hjälp av medier och tv. Mars överladdar Månen/magen/assimilation och Månen svarar som Mars - med turbulens och uppkastningar. Också en perfekt trasselhärva för dem som bränner ut sig, oförmögna att märka var de har sina gränser.
Med tanke på bådas vägran att acceptera sina kroppar är det intressant att båda har den kräsna och förnekande gränsdragaren Saturnus som i båda fallen angriper Månen/psyket. Hos könsbytaren blir det som sagt tvärstopp eftersom Saturnus håller Venus så kort, men Biancas Saturnus kastar den långa 270-gradaren till Månen och detta ger en störning mellan den rationella Saturnus och den irrationella Månen. Här är en del av scenskräcken som hon tycks koppla på och av beroende på situation: Vattenbäraren står för hela grupper och Skorpionen den utstötta eller tvärvägrande individen.
En annan förklaring till att inte vilja sjunga offentligt är att psyket upplever Mars-Lejonet i 10e offentliga huset som en tryckande pålaga. Helt klart den omogna Biancas press av att se sett mamman sångerskan och själv ha Mars-Lejonets tendens att vägra vara nummer två. Men mamman var så känd att Lejonets vilja att nedkämpa andra gått i baklås... Hinduernas placerar Mars topp vid 28, efter vilket dess förmåga att kasta käppar i hjulet bedarrar. Men med det kanske också ambitionen att bli Lejonkungen inom sitt fack...
*****
Månen härskade över den sublunära sfären och redan i antiken fattade folk att dess snabba omloppsbana knöt den närmare Jorden än övriga planeter (ordet betyder "vandrare" och skillnaden existerade inte förr mellan stjärna, planet och anknuten måne/satellit).
I t.ex. många Medelhavskulturer knöts månen till fru Fortuna, lyckan eller snarare slumpen, vilken alla fruktar och därför tillber för att saker ska gå som man hoppas. Fortunas egentliga väsen märks i filosofen Platons försök att uppdatera mytologiska föreställningar. Från Platon, genom den allt mer världspessimitiska mellanplatonismen och in i nyplatonismen (Plotinos) förknippas den sublunära sfären med en rätt dålig kopia av förlagans värld, där vi alla lever på vår ideala nivå, utom den som vänt sig ner mot det materiella - ateister - och därför är osynliga för dem som anknutit snarare till den andliga världen.
Detta tänkande märks i indisk astrologi där de existensens tidiga steg är Ljuset som separerar från Mörkret och lämnar en fladdrig mellanzon (Passionen) som är typisk människosjälen med dess fria vilja att välja väg. Det är dem som väljer materialismens och kroppslighetens väg som dör och ur det högre medvetandet "inte längre är med oss", de har valt att bli något mindre än egentliga varelser, de är nu bara spökvarelser nere i de biologiskt relaterade Kretsloppet och får sitt enda liv som dagslända. Sedan återvinns de som material eftersom det var dit de ville. En vulgär version av dessa två vägar som fanns redan i den judendom som blev till kristendom fanns.
Men vulgariseringen leddes till den värdelösa föreställningsvärld som ateister idag vänder sig mot. En billig seger att vända sig mot de korrupta versionerna av den ursprungliga och fascinerande läran som man måste studera både persisk zoroastrianism med dess klon i den judiska esséismen och framför allt i de mer analytiska västfilosofierna för att få helhetsgrepp om.
Först vid omläsning av Plotinus ser bloggaren hur han långt senare sökte fösa Platons avfälliga elev Aristoteles tillbaka i fållan, och i stora delar accepterar tydligen Plotinos den materielära Aristoteles presenterade. Den djupa meningsskillnaden är huruvida formerna (själen och det högre väsendet daimonen är båda sammansättningar av former) kan existera förutan höljen.
Plotinos hela mission är att demonstrera att materiens förhållande till de former som ger storlek, färg och andra egenskaper till den materia som i sig är formlös och lika slumpartat meningslös som fru Fortunas domän. (Platon talade om att vår lägre värld har ett inbyggt "fel" och Plotinus pekade på den primära materien, som kan kallade ett bristfällighetens bidrag till den egentliga verkligheten).
Romaren noterar att materia finns även i himmelen men de högre väsendena har en "sekundär material" av ett finare slag (utan "bristfällighet" som är ett problem den sublunära sfären introducerar. Hans lära är alltså en tvåvärldslära och inte som vår trasiga tid baserad på vanföreställningen om "materiell monism" (allt som sker här, upptäckten av Higgs-bosonen - "gudspartikeln" - med mera, är en psykotisk civilisation som självförvållat lever i en alltför trång värld där bara materia existerar).
I vad mån återspeglar den äldsta kända astrologin någon av denna filosofi? De fyra elementen finns i "himmelen" och uttrycker där sina rena naturer, de är materia för oss men egentligen former och därmed perfekta, utan någon bristfällighet. Först på Jorden, centrum i den sublunära sfären där Luna och materiens kaos regeringar blir de begränsningar, Jord mest så och Elden alltjämt tydligt hänvisande till Ljusets världar och tillvarons egentligen eviga natur.
Horoskop ställs för jordiska varelser eller händelser och de fyra elementen är alltså de sämre kopiorna av Idévärldens rena förlagor. Men i denna dunkla kopia är de alltjämt omen och utan speciellt mycket spekulation förstår man varför hinduerna finner planeten-i-tecknet så otillräckligt. Planeten har en disponent eller ett fundament i värdtecknets härskare och i bådas förhållande kan man på ett mycket primitivt sätt få en antydan om den nominella planeten indikerar "vägen upp" för vad den nu representerar, eller "vägen ned".
Men härifrån är man mer eller mindre utlämnad åt sin egen förmåga att åkalla Intuitionen som tillhör själens bästa sidor (jämför 9e huset, "det bästa").
Ta som exempel Månen så kallade "upphöjda läge" i Oxen, sedan gammalt den position där fru Fortuna besvärar minst eftersom Oxen är av Jord-elementets och Mörkrets kvalitet. Här uppstår en realism som för ögonblicket på Jorden lyckas glömma eller göra sig omedveten om Månen eller Själen som källan till "bristfälligheten".
Nybörjarastrologi brukar peka på att Månen är väl oroligt i sitt härskartecken Krabban, Vatten av Passionens modalitet. Men sanningen är att Vatten i Krabban är så orolig för att den ännu lever i spänningen mellan Ljus och Mörker. I Oxen har Mörkrets tagit hem ronden och representerar därför en själ som glömt sin natur under tiden på Jorden, en "välanpassad" själ.
Att detta "upphöjda läge" i själva verket är desinformation framgår i hinduisk astrologi som ger Oxens härskare Venus funktionen av "verksam illgörare" när tecknet stiger i Öster (ascendenten). Hinduerna sticker här in en filosofisk påminnelse att jordelivet INTE är till för själen att falla till sömn i den materiella kroppen och sätta sig så låga mål som homeostatisk balans eller blir "vän med sin kropp". Hinduerna ringar in västerlandets hela problem, där människorna tvingas in i egocentricitet och fixering vid sina kroppar. Vi är alla Djävulens barn - ja, det är Oxen som symboliserar "denna världens herre" som Jesus i Bibeln oprecist nämner den som lockar till "vägen ned". I det antika universum kommer man inte lägre än till den här planeten.
"Under" Jorden där tid och rum dominerar upplevelsen väntar Tartaros, Avgrunden som är ett fall utan slut eftersom detta mytologiska ställe inte längre finns i jordisk tid och och rum, utan snarast är den prima materia - utan några som helst kvaliteter och som dagens forskning börjat upptäcka utan att alla ännu fattat att de är tillbaka där de gamla grekiska tänkarna (och Plotinos!) redan varit.
Detta är den nivå av icke-Existens där subatomära partiklar halv-existerar och ibland kan lockas fram och registreras av mätapparater för ett ögonblick - detta enligt den halvt kristna och halvt nyplatoniske vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith. Han hittade svaret på kvantmekanikens förbryllande natur genom att återkalla nyplatonismen och dess insikt att naturen hade två nivåer. (Minns att vår tidsålder inte ens erkänner "övernaturen", vilket kan komma att stå oss dyrt om "UFO-folket" tröttnar på sina oansvariga grannar en våning ned - "de döda som begraver sina döda" som Jesus kallade materialister som Oppenheimer.)
*****
Tillbaka till Bianca och Nina, två kvinnor som försöker lösa Månens "fallna" tillstånd i Skorpionen. Först kan man, likt bloggaren, undra hur man ska fatta en "fallen planet" om nu Mån-Oxens "upphöjelse" var missledande, att känslornas stabilisering i kroppsliga Oxen istället verket indikerar det sämsta läget själens högre fakulteter? Är då Mån-Skorpionens förtärande missnöje med sin egen kropp i själva verket något bra, en möjlighet inte många får? Tanken är förstås att själen ska upptäcka att den är något annat än kroppen och därmed vinna tillbaka massor av styrka och verktyg den saknade dessförinnan.
Men att fastna i smink- och kosmetisk kirurgi och inte bara byta tuttar utan hela könsapparaten visar hur själen i en satanisk kultur som den svenska inte har någon chans. "Högre makter" har redan satt tanketaket och med ateism som Sveriges högsta sanning och ett helt kaputt 9e filosofihuset i nationalkartan kommer man bara att flytta runt det onda mellan de olika stationer som det kapitalistiska konsumtionssamhället erbjuder som "lösningar" på själens illamående.
I själva verket är det "övervåningen" som knackat på hos dem med den fallna Månen i Skorpionen, men om kulturen i fråga inte ens ritat ut "övervåningen" på den kognitiva kartan får man avvikande resultat, rena "plastmänniskor" som det hetta innan Väst rasade ner ännu mer i medvetenhet och det avslöjande ordet försvann från ungdomens ordförråd.
Med allt detta står det klart att vissa samhällen är så nattsvarta att inte ens en Måne med en god disponent alltid gör så stor skillnad.
I teorin skulle t.ex. den liknöjda Månen-i-Oxen ha mycket goda förutsättningar om dess Venus samverkade med den kritiska och ibland mycket intellektuella Merkurius på ett sådant sätt att någon av dem anknyter till 9e filosofihuset. Där finns stora chanser för ett uppvaknande trots att Mån-Oxen naturligt drar mot komfort och sömn (ett oproblematiskt liv som bara tjänar kroppens sinnen).
Månen-i-Skorpionen är en svårare placering eftersom intellektuell verksamhet - Luft! - kontrasterar med Skorpionens Vatten. Dessa element är antagonistiska eftersom Luft står för den Rationella Själen och Vatten för den sublunära Irrationella Själen. Ofta söker Luft/Vatten-mixar blanda bort korten genom efterrationaliseringar eller har får se sina tankar komma på sned till följd av okontrollerbara känsloutbrott. Borderline kan typiskt ha en verkligt sårbar Måne som har svårt att dra nytta av Luftens distanserade tankeförmåga.
Ovanstående är det enda anonyma horoskop jag har för diagnosticerad borderline. Jag har förmodligen några kändiskartor också, men här är något av bakgrunden känd: en styvfar som var våldsam och förstörde kvinnans hela uppväxt. Hon var som en häxkittel av manshat och ömsom krypande servilitet, ingen stabil väsenskärna alls. Men med medicinering kunde hon ändå göra ett gott arbete som sjukvårdare.
Jag har återkommit till två kvinnliga fall med "halshuggningens" södra månnod i öster som sökt ta sina liv. Om detta all sökt detsamma vet jag inte men en fallen Mån-Skorpion nästan exakt vid Ketu i 1a huset ser inte trevligt ut. Men om detta barndomshem (Månen) ser skadad ut och på ett sätt som kroppsligen (1a huset) drabbat horoskopägaren, vad kan då ascendenthärskaren Mars göra? Jämfört med Skorpionen i Mörkrets modalitet ser Mars ut att bjuda på en möjlighet: Mars i Fiskarna innebär en underström av kunskapssökande Ljuset och dessutom som en verksam välgörare och än bättre, i det "lyckosamma" 5e huset (kvinnan var attraktiv, lite av Marilyn Monroe-typen).
Men Merkurius i Vatten är av drömmar-typen och i ett vinglande livsöde som mycket utspelade sig i fantasivärldar figurerade flera alter egon som drog iväg med henne, bland annat en nunneliknande gestalt. Det var lite av ett skådespel att umgås med denna avlägsna arbetskamrat. Femte huset är som bekant också ett dramatiskt hus, lämpligt för skådespelare eller makthavare (som också spelar en övertygande roll).
Men uppenbart är det lätta och flyktiga Vattnet en lättviktig ingrediens och inget som räcker till för att reparera Måne/Ketu i Skorpionen. Det sista jag vet om människan är från en bit in i hennes 40-årsålder, då medicinering tycks ha lugnat detta mörka hav, med Fiskarna visserligen i Ljuset men med den mörka eldens Mars och den "fallna" Merkurius.
Solen tätt ihop med Saturnus hade inte varit något problem i andevärlden (hon kallade sig synsk) men i den lägre världen är de två varandras fiender och helt klart styr Formgivaren (Saturnus) hur hennes kognitiva kraft (Solen) klassificerar sina upplevelser. Hon slukade litteratur men det ligger nästan mer under det myckna Vatten (litteratur som ett substitut-liv som väcker känslor) än under Luft som har mer av en konstruktörssida eller en konsumerande sublunär natur.
Intresserad av det övernaturliga tillskrev sig kvinnan synskhet men inga prov på detta gavs.
Sist men inte minst, en variant på Biancas "sataniska axel" via Månen opposit Jupiter - kvinnan var påtagligt empatisk och god (perfekt sjukvårdare) bortsett från den psykiska störningen som krävde medicinering.
Månnoderna rör den sublunära sfären och förstås det enskilda psyket. Problemet är bara att jag hittat andra Månen med halshuggaren Ketu där resultaten inte verkat lika dramatiska...
*****
Som så ofta på bloggen inga enkla eller definitiva riktlinjer! Astrologin har så många sätt att uttrycka sig. För Bianca ger Skorpion-Månens disponent inget tydligt svar: både Månen och Mars står i Mörkrets modalitet och är trygghetssökare. Inga äventyrare eller sökare efter Ljuset. Nina-o har visserligen Mars i Vatten av Passionens typ men så många sekundära indikationer att det sannerligen inte var något lyft ur Skorpionens missnöje.
Nästan alla födelsehimlar har ETT ANTAL komplex där vissa nästan verkar osynliggöra andra. Böcker i hinduisk astrologi påstår visserligen att vart komplex fortfarande har kraft men som arena väljer HUSEN de är närmast knutna till. Två komplex neutraliserar aldrig helt och hållet varandra, men väljer olika platser att rumstera om.
Utan födelseklockslag (som med Bianca/Nina-o) är det förstås omöjligt att säga vilka områdens blir, men bådas Mån-Skorpion visar åtminstone hur de inre fantasierna riktar sig. Biancas sinnelagshärskare i 10e huset pekar rakt mot en mediamässig karriär - en tjusning som både är skräckblandad men samtidigt något genom vilket hon tänder på sig själv.
Detta stämmer väl men visar också ett underligt och extremt fall av egovurpa, men som klippt och skuret för lilla Sverige och hennes på alla sätt unga publik. Samtidigt är Mars Olyckan så sanningen är att hon aldrig blev den tonårsidol man svagt tycker sig se här. Det var rådliga mamma Pernilla som prostituerade hela sitt familjeliv vilket förmodligen hjälpte dottern Bianca att bli mindre harig.
Nina-o har Saturnus som tar kål på Venus och sedan i sin 60-gradersvinkel gör närapå detsamma med modersprincipens tecken Krabban där också Mars ligger som en tredje indikation om hur illa hon-han mått bakom naturens eller hemmets skyddande väggar. Men eftersom det "bästa huset", det 9e för filosofi och högt tänkande är just Krabban är hon-han ett typiskt offer för Sveriges låga takhöjd och det enda hon-han kunde hitta var idén om att byta identitet så mycket det gick.
Hon blev ett av PRIDE-drevens många offer, dvs en social smitta som söker förneka könets realitet och göra allt till rollspel utan att behöva ställa djupa och "jobbiga" frågor om människans natur. Samtidigt är kartan så pass tydlig att man måste misstänka individuell karma här (dvs. genuint främlingskap i den nya kropp själen valt för innevarande återfödelse).
Det är förstås södra månnoden ("halshuggningen") som vill säga nej till ett förmodligen olyckligt tidigare liv som kvinna och som fortsatte en bit in i detta. Biologisk och psykisk verklighet går i otakt. (Otakten kan förklara tidningsrubriker som "Frånskild kvinna valde vid 38 lesbisk partner" - här växlade ödet om och själen började bearbeta ett annat av sina tidigare liv som den haft med sig som projekt in i detta liv.)
Hellre vek poet i detta liv än reda ut de spår som det olyckliga livet blandat sig i det framväxande medvetandet i nuvarande värdkropp. Att operera om sig är dock en korttänkt och ytlig lösning. Kartans indikation Saturnus/Venus försvinner inte bara för att man via ändringar på ytan sökt distansera sig från sin själ (likt de fördömda ateisterna så väl verkar lyckas med). Sverige och västvärlden har nått en återvändsgränd här. Samhällets omfamnande av hundra nya sorts "självuppfunna" människor är inte lösningen så länge frågor om själen hålls för att vara gammalmodig övertro.
Om Oxe/Skorpion eller axeln hus 2/8 är "dödsskuggans dal" började astrologer i väst använda den som en metafor inte för övergången till nästa värld, utan för vandringen genom denna materiella livsupplevelse. Det är folk på Jorden - mitt i stöket och livspusslet - som är "de döda". Men vissa själar har fallit så hårt att de blivit avtrubbade, och den "sataniska axeln" kan vara en indikation på dessa aningslösa som aldrig ställt sig några frågor alls som har med människans djup att göra.
Spekulation, visst, men den följer av att teckenparet går i Mörkrets kvalitet, som tenderar mot oreflekterande acceptans av vad "världen lär ut" - vilket naturligtvis är Djävulens desinformation från början till slut. Alla vill vidmakthålla sin lilla maktsfär.
Frågan vem eller vad är Satan eller Djävulen (två traditioner som flätats samman) har diskuterats förr på bloggen... I astrologin kan flera olika symboler peka ut farans väg och den här "axeln" är en av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar