Apropå den pågående "Pride-veckan", ännu ett inlägg om filmen Barbie som här spekulativt tolkas som två homosexuella manusförfattares mer än grundliga sätt att adressera sina inre demoner. Spela kärnfamilj är kulissväggen som heter duga.
Halvvägs tonar inlägget över i ännu en diskussion av zodiaksymboler och deras koppling till nyplatonismen. Kontrasten är avsiktlig. Den som hittar poänger i första Barbie-delen har inte säkert något utbyte av den andra halvan, men man vet aldrig...
*****
I granskningen av Greta Gerwigs remarkabelt bakvända ambition att materialisera sig maximalt (enl. horoskopets punkt för själsambitionen) antydde jag ett möjligt lesbiskt drag i horoskopet. Detta motsägs förstås av hennes mångåriga yrkesrelation med manusförfattaren Noah Baumbach. En relation som dessutom ledde till hans skilsmässa från den (enligt manligt synsätt) överåriga årgång tidigare hustrun Jennifer Jason Leigh kommit att tillhöra. Greta Gerwig var åtminstone 2011 en fräschare version och som par har de nu två barn tillsammans.
Döm om förvåningen när också Noah Baumbach visar sig ha hennes "sataniska axel" och mer än så, det stora korset i Mörkrets kvalitet (Tamas guna).
Här gäller definitivt dragningen mot illusioner av välanpassning eller det harmlösa och politiskt korrekta. Minsta motståndets lag styr typen. Baumbach skriver, vad jag sett, inte annat än socialrealistiska manus, ofta med komisk vinkel, precis där Gerwig tycks befinna sig.
Om LJUSETS KVALITET (Sattva guna) är "avantgarde" eller långt framför vanligt folks tänkande är MÖRKRET eftersläntrarna i den stora massan. Mörkret passar också bra för traditionalister och i värsta fall rena reaktionärer om Mörkret dominerar horoskopet totalt. Folk i gemen har ingen styrsel alls och pendlar friskt mellan ytterligheterna - detta är PASSIONEN (Rajas guna).
Kan två homosexuella gå så långt att de både gifter sig och sätter barn till världen i syfte att mörka för sig själva och världen? Och i så fall varför, det är ju högsta mode att tillhöra dem som inte passar in i den kosmiska heterosexuella modellen som bl.a. astrologin kodat via den Passionerade kvaliteten, 4 tecken som tillsammans beskriver reproduktionsprocessen för själar som sitter fast i Kretsloppet.
Kanske känner de sig kallade att "gjuta olja på vågorna" via relationen: Gerwig har tyskt påbrå och katolsk flickskola bakom sig. Baumbach är som namnet avslöjar av judisk börd - symboliserar deras under radarn-relation ett utagerat manus: ett lyckligt avslut för Tysklands historia genom att låta en katolik och en jude komma samman i sekulär hedonism? (Det är naturligtvis en ren slump att bloggaren dagen efter inlägget om Gerwigs dans runt pengarnas Guldkalv - en symbol hämtat från judarnas egen heliga skrift - får syn på Baumbach friskt dansande runt samma Guldkalv och dessutom av judisk börd, som så många andra i Hollywood genom åren.)
Baumbach upprepar och t.o.m. intensifierar Gerwigs hypotetiserade ambition att förstå den kroppsliga kvinnans lott. Ska man vidhålla hypotesen från det tidigare inlägget skulle han också kunna ha bytt könstyp från föregående och ännu dominanta liv, men i bådas möte över manusförfattandet har båda hittat en fungerande kompromiss. (Bloggaren kände via en väninna en man som var crossdresser / homo, och senare rapporten att han mött en lesbisk kvinna och att de två fann varandra i en till synes helt straight relation.)
Att även Noah Baumbach likt Gerwig har Månen i Oxen tyder på en platonisk förbindelse baserad på gemensamma intressen och snarast stärker tanken att parförhållandet är en smart show för gallerierna. (Att ligga lågt med förbindelsen så länge stärker dess trovärdighet). Men åter? Alla HBT-offer dras ju till filmindustrin, så varför spela "kärnfamilj"? Eftersom biopubliken till 98% är hetero och långt ifrån är lika frisinnade som t.ex. de tankestyrda svenskarna, och konsumerar just sådana här harmlösa filmer som det här produktionsparet inriktat sig på.
*****
Att peka på Storkorset i Mörkrets kvalitet är nu bara nybörjarastrologi (där den här bloggen till stor del placerat sig). Ett genuint mörker motsvarar förmodligen den "demoni" hinduer talar om, men det är extremt sällsynt att alla fyra korsarmarna ägs av planeter vars disponenter OCKSÅ befinner sig i Mörkrets kvalitet. Men Noah Baumbach kommer bra nära.
Naturens blinda instinkt att fortplanta arten har genom den rent tamasiska Mars-i-Skorpionen (sexdriften i sitt negativa härskarläge). Solen i Lejonet är mycket angelägenhet om att visa sig från sin bästa sida inför menigheten och Solen här är i sitt härskarläge i tecknet för djurens konung. Märk väl: djur, inte människor eftersom astrologin skiljer jordiskt djurliv från arten människa som egentligen inte hör hemma i denna värld utan i andevärlden (ande = luft), en urgammal insikt som bara denna den moderna västvärldens satanism lyckats utradera för konsumenter av Barbie och annan lättare underhållning.
Hos Baumbach tillstöter nu problem, precis som för Gerwig (fast för henne på månsidan). Det är faktiskt lustigt hur de tycks komplettera och neutralisera varandras sjuklighet. Gerwigs hämningslösa begär att "bli någon" (Månen + norra månnoden) möter här en man med skadad solär identitet (Solen + södra månnoden).
Det är kanske väl billigt att peka på nazismens judeutrotning varje gång det dyker upp en solär celebritet eller viktig person i sin bransch som har Solen "halshuggen" av demonens södra nod, men här stämmer denna karmiska axel (Rahu och Ketu) väl. Men symbolik verkar på flera nivåer samtidigt och man kan aldrig vara helt säker på vilka områden symboliken rör, särskilt som både Baumbach och Gerwig tillhör dem som inte släppt ut sina födelsetider till allmänheten vilket skådespelare verkar mer villiga än de flesta yrkestyper att göra.
Det är fullt möjligt att läsa Baumbachs karta (för dygnet) som en man med skadad självbild, med Solen undertryckt av Ketu och dessutom i Lejonet.
Att detta ändå inte är 100%-igt mörker (eller ren demoni) ges av orange Passion inblandad i två av korsarmarna. Månen i Oxen normaliseras (till skillnad från Greta Gerwigs ADHD-störda Måne) av Venus i den omhändertagande och sympatiska Krabban. Dvs, ordinär Jord/Vatten-gegga som inte tycker sig behöva kämpa så hårt (Gerwigs lunära psyke i Jord-elementet grundade sig på Venus i Lejonets Eld och Jord/Eld har hårdare strider att se fram emot i livet.)
Emellertid är Baumbach snarlik sin partner i ambitionen: norra månnoden (men inte den södra) räknas som en aktiv planet och bidrar här till Storkorset. Ambitiös på konventionell eller pk nivå.
Denna Rahu-ambition står i Vattenbäraren, symbol för HELA MÄNSKLIGHETEN (och inte bara en nationalitet, ras eller annan typ av indelning) och varför en HELHET skulle vara något ont eller demoniskt, beror förstås på att det 100% tamasiska inte kan förändras, bara individer passerar olika stadier i sina många liv på Jorden (eller i andra världar).
Ljus och Mörker behövs båda i denna värld för att en värld alls ska kunna existera (och kunna upplevas). De tre kvaliteterna är verkligen Fundament i den gamla hinduiska (och astrologiska) världsbilden. Tretalet påminner om greken Pythagoras och för honom representerar talet 3 FÖRUTSÄTTNINGEN för den första tredimensionella kroppen (varför de 4 elementen finfördelar den resulterande världen).
Intressant nog har talet 3 exakt samma betydelse i det gamla Kina (tretalet jämställs med "de tiotusen tingen", vilket i sig innebär de otaliga förkroppsligade tingen). Pythagoras sades ha rest långväga men hur långt österut? Att mer än peka på det här sammanträffandet är nog omöjligt.
Men Baumbauchs demoniska äregirighet (som är stark i hus 10 enligt detta horoskop för psykets/sinnets känslor och föreställningar) bygger dessvärre inte på den äkta Vattenbäraren utan på syndafallets Adam (Väduren). Vattenbärarens härskare Saturnus står för en jude (bekännande eller sekulär) maximalt olyckligt eftersom Saturnus i sitt "fallna tillstånd" i Väduren anknyter till den judiska historien om Adams syndafall. Det är också sinnebilden för judarnas vägran att acceptera den speciella roll som tillskrevs Jesus av de första kristna.
Norges plan: bli nästa sjunkna Atlantis
I det här inlägget från juni 2023 återgav jag det märkliga stycke metafysik som kunde höras från amerikanske fotografen och kristna söndagsskoleläraren Edgar Cayce i trans i början av 1900-talet:
Q: När blev Jesus medveten om att han skulle bli världens frälsare?
A: När han föll i Eden.
(transläsning 2067-7, ur Jeffrey Furst - Edgar Cayce's Story of Jesus, 1968, 1976)
Det här låter inte helt olikt alternativa synsätt om Jesus natur (essens) som Kyrkan nedkämpade under sina tidiga århundraden. Arianus hade t.ex. åsikten att Jesus inte kunde vara frälsare före tiden utan först från och tidens start, och det skulle göra Treenigheten till en falsk beskrivning av Guds "inre väsen". Ordet/Logos tillhörde skapelsen eller världssjälen och Arianus är från sitt 300-tal närbesläktad med romerske filosofen Plotinos (som sannerligen inte var först med sin tanke om att från det gudomliga Intellektet utgår ett Logos eller Ord som inte kan jämställas med den Ene.
Jag ber långvariga läsare om ursäkt för att ibland ha jämställt Logos med nyplatonismens Nous eller Guds Intellektet, men vid omläsning av Plotinus svåra traktat "Om materien" ser jag bara timmar innan publicering en åtskillnad som kräver en revidering. Traktatet argumenterar bl.a. för den platoniska existensen av en primär och en sekundär typ av materia, en i den lägre sinnesvärlden och en annan i den högre "intellektiva" Idévärlden.
"Intellektiv" är ett verb som inte finns i svenskan eftersom vi aldrig nådde antikens förfinade tänkande, vi har troligen alltid varit materialister. det är Sveriges lilla roll i den kosmiska processen av tillblivande. Alla kan inte vara Guds bästa barn.
Jag har trasslat med engelskans "intelligible" tidigare men tror äntligen att jag knäckt nöten. Ordklassen är adjektiv men kan inte översättas intellektuell eftersom detta är egenskap som tillhör ett objekt. Hos den filosofiska idealisten är intellektiv en inneboende egenskap i ett existerande objekt (och ingen påklistrad "accidens" eller tillfällig egenskap) och därav syftar ordet på en Intelligens som driver sig själv, "intelligible" kan nog också översättas till "intellektsdriven" på svenskan, bortsett från att ingen i en materialistisk kultur fattar ett dugg av vad man pratar om!)
Kanske är det bäst att låta Wikipedia förklara och undvika termen helt i vardaglig konversation! https://en.wikipedia.org/wiki/Intelligible_form
För en gångs skulle visar sig forskarutgåvan av Plotinos med grekiska på vänstersidan vara värd anskaffandet, den löser en av bloggens återkommande grumligheter:
Själen till exempel är naturligt disponerad ... [att erbjuda sig till sina föregående/högre principer - de bästa varelserna], till Intellektet och Förnuftet (eng: "Reason"). Själen låter sig ges skepnad av dem och uppnår så en bättre form. (Enneaderna II.4)
I den grekiska originaltexten visas duon "Intellekt och Förnuft" som noun kai login vilket förstås som substantiv/nominativ är de välkända Nous och Logos - Guds Intellekt och (det av kristendomen använda) Ordet/Logos.
Så Den Ena och och Nous hänger ihop just som Lejonet och Vattenbäraren är Den Seende och Vad han/den/hon ser (formerna i Idévärlden), replikerade i kosmos fast "grumligare" än i Intellektets värld. Logos skulle därmed vara Förnuftet eller Saturnus den sjunde himmelen vilken som Platons hantverkargud Demiurgen blickar in i Idévärlden och sedan vänder sig om och injicerar sina former i (Världs-)själen.
Bloggaren har varit inne på denna modell tidigare men det man inte dagligen sysslar med faller i glömska... (Missa inte den korta beskrivningen i Wikipedia-länken av Plotinos bruk av "intelligible form" - just som jag "löst" gåtan och t.o.m. hittat kontrasteringen av Nous och Logos i Plotinos kommer Wikipedia och hävdar att Nous inte hör ihop med Den Ene utan likställer Nous och Logos! Man kan bli galen för mindre...
Plotinos säga vara skyldig till en del självmotsägelser men detta är graverande. Lösningen är förstås att du kan stå i denna värld med ett perfekt avklarnat intellekt - perfekt "informerat" av Själen som i sin tur perfekt formats av högre principer. Med en sådan gräddfil till det högsta goda är förstås Nous närvarande även i världen, minus det faktum att lägre materia alltid skadar vår förmåga att uppfatta perfekt.
Det är inte Nous vi upplever utan en bild av det som Ordet/Logos förvaltar. Så nej, Wikipedia har inte helt perfekt information i den här trassliga antika metafysiska frågan. Själva ontologin tycks förneka människan direkt åtkomst till hur det verkligen förhåller sig. Därför har den här bloggen alltid använt de fyra elementen metaforiskt trots att de strikt talat bara är "intellektiva" former eller materiella byggbitar i den lägre världen.
(Arianus skulle för övrigt kunna vara ett smeknamn baserat på tänkarens lära snarare än hans förnamn: "han av Vädurens/Aries tecken", han som föräktar Logos som portalen in i världen. Hebreiskans ord för "lejon" är ARI, och påminner om grekiskans krigare AR-ex. I romarnas tecken ARIES tecken är dessutom LEOs härskare Solen "upphöjd", Fadern och Sonen med andra ord, den Ena och Intellektet. Sonen/mänskligheten i stort är naturligtvis Vattenbäraren placerad mittemot Lejonet i zodiaken.)
Den synske Cayce tycks följa den arianska tankegången, och det ligger nära till hands att föreställa sig en världbild där "tro på Jesus" inte hjälper utan att var själ måste göra exakt detsamma som människan Jesus gjorde i det livet, hitta en väg att lösgöra sig från från denna värld (Cayce beskrev Jesus "okända historia" där han genomgick en prästinititation som förmodligen innehöll ett moment där med droger eller andra medel aspirantens kropp och själ separerades och individen från detta nu VISSTE VEM MAN VAR, "frisjälen" fri från falskt kroppsmedvetande.
När den den klubbade kristna teologin förklarades "gudomligt inspirerad", så är det försök att döda den diskussion de grekiska filosoferna vidmakthöll men som den nu uppenbart maktorienterade kristna eliten ville förhindra. Idétjuvarna ville förbjuda andra att själva läsa och bedöma och kanske dra andra slutsatser än vad de teoribyggande teologiska höjdarna kommit fram till.
För Baumbach är det inte smickrande att ha teoribyggandet eller manusförfattandets Vattenbärare (grundprincipen där ord organiseras till ett helt) i den subjektiva ego-uppfattningens Vädur. Här förlorar den första Adam sin himmelska medvetandenivå genom inträdet i tid och rum. Eld må vara så nära det gudomliga man kan komma men det är alltjämt materia av det finaste slaget och bara en liknelse...
För att vara helt klar: att placera Vattenbäraren som fundament för något skeende i Vädurens tecken ger ett mycket större underlag än vice versa. Se bloggens stundom återkommande författare Edward de Vere, nästan 100% säkert författaren bakom aliaset "Shakespeare" och hans glödheta Sol i Väduren som dolde ett gigantiskt fundament: Solens disponent Mars tillsammans med psykets Måne i just Vattenbäraren. Litteraturforskningen har genom att räkna ord visat hur obegripligt mycket större hans ordförråd var än någon av den erans författare.
Veres karta bekräftar detta genom den gigantiska mängd organiserade data som representeras av Vattenbäraren. Jag måste återvända till Sideriska vacklande genom åren: OM begreppet Logos kopplas bort från Merkurius ("många små ord"), vilket jag tror har framkastats, och stället kopplas till Vattenbärarens härskare Saturnus?
Nu växer Saturnus "uppdrag" långt bortom från det trista epitet "Liemannen". Astrologin utan filosofi gör Saturnus rätt hemsk. som det gamla epitetet "Den Stora Illgöraren" visar. Särskilt hemsk blir den för materialister som nu verkligen inte har mycket att se fram emot om Saturnus Jord-sida vore det enda.
Men bloggen viskade redan i sin början om att det kanske var Saturnus som var den djupaste symbolen för intelligens och Solen mer den kognitiva förmågan att uppfatta och kvarhålla många detaljer uppsnappade i nuet (Ett nu som också är ett gudomligt Nu som är av evigheten).
Saturnus är inte bara kognitionens "nu" utan också hela historiens ackumulerade skeenden. Planeten kan - om man nu måste koppla en planet till varje fenomen - sägas indikera världsrymden i dess helhet som hinduernas Akasha-krönika där varje tanke och handling består i evigheten (universum ansågs i antiken INTE expandera). Denna krönika "konsulteras" i små system som rör sig genom genom det illusionära kretsloppet och tjänar som den karma som varje själ som lämnar den högre världen tar med sig in i tid och rum.
Så rymden är alltså egentligen en storhet bortom tidsflödet eller åtminstone en djupare nivå? Man ser en viss osäkerhet här eftersom sanskritordet akasa betyder just luft, så att hinduerna tycks göra en åtskillnad och landar med FEM element och inte fyra.
Eter/akasha hänger med som ett sladdbarn i hinduisk astrologi och bara Jupiter/6e himmelen klassificeras som "Eter". Jupiter, expansionens princip som en dynamisk luft som fyller upp tills den når den absoluta gränsen, Saturnus (essentiell Luft)/7e himmelen. (Kristendomens "helige ande" som just denna fina, rörliga luft som söker fylla universum till hela världen "spiritualiserats".)
Saturnus essens i astrologin är nu inte Jord (Stenbocken tillhör den lägre världen), Saturnus är Luft, Ordet eller ljudvibrationen när det "hugger i sten" i den fluida Luft-Etern och budskapet blir permanent som när den inomvärldsliga stenhuggaren förevigar en handling som i sig också ÄR karma vad än det inhuggna budskapet är (också det karma men på annan nivå och i spänningsfältet mellan Sanning och Lögn).
Det är NÄSTAN som att man med god vilja kan föreställa sig att antiken kände både vår tids favorittanke om det expanderande universum, fast fattade det på ett annat sätt och dessutom visste att expansionen ändå hade en gräns, en "time out" där skeenden längs resans gång "höggs i sten" och blev permanenta. Jupiter symboliserar lätthet och förutsättningslöst sökande medan Saturnus symboliserar det definitiva.
Kanske båda dessa kosmiska principer behövs för att illustrera antikens förståelse av hur luft både är ett fluidum men övergår i satta lagar/huggna i sten. Domedagen inträffar precis hela tiden och inte alls vid något "Tidens slut". Det har nu inte hindrat hinduerna för att skapa system att dela in tiden i segment för att bättra känna att de har kontroll över ödet...
Tidens start, dagens start, dygnets start (i många kulturer) - mycket kan tillskrivas talet 1. Hinduerna kallar 1a huset (naturligt tillhörig Väduren) ahamkara - icke-Jaget, en markör för själens inträde i det förkroppsligade tillståndet som naturligtvis tappar nivå eftersom hjärnan filtrerar och strukturerar om så att det står härliga till!
Väduren blir Adam, den första människan, cykelns och tidens början. Men Alltets själ skulle vara omöjligt att bevara i en mänsklig kropp. Filmen Men In Black III har en rolig figur som är lite väl "övermedveten" för att fungera på den här skygglappsförsedda planeten!
Soluppgången är en "helig tid" med mindre man är den typ av platonist som dominerade vid början av vår tideräkning för som ynglade av sig som gnostiska rörelser ("de vetande") som menade att solen och planeterna alla var onda demoner och som lurat ner själen i en eländig värld. Man ser spår av det här tänkandet hos Plotinos på 200-talet när han erkänner astrologins verklighet men menar att själen har det i sig att vara större än "makterna" - en tanke kristendomen anammade.
Men inte ens i värdorganismens död återfår alla själar garanterat sitt fulla medvetande, i antiken ansågs själen påbylsad ett antal finmateriella kroppar som den ådragit sig genom entrén i världssystemet. Enligt vissa måste först effekterna av samtliga planeter neutraliseras!
När 12e och sista tecknet Fiskarna sägs motsvara moksha, befrielsen eller syndernas rentvagning, påminde den lätt hinduiskt påverkade Charles Carter (1900-talets mest inflytelserika brittiska astrolog) om att det är bättre att tala om 4 frälsningar, själen måste rena sig inte bara från den låga reproduktiva själens omedvetna koppling till naturens processer, utan även gå fri från materiens grova Jord, tankeformernas bindande inverkan i Luft och - lustigt nog - till och med vinna sin frihet från Livet självt - Elden. Det här är förstås tankar som inte astrologin kan reproducera eftersom den i allmänhet medger fri vilja att modifiera "ingångsvärdena" under livets gång.
Här måste man också minnas romaren Plotinos, som ibland lät som rena buddhisten: Den Ene (Gud) existerar inte ens bland andra levande varelser. Det Ultimata är alltid bortom vad existensen kan föreställas vara. Han skilde dessutom på människors simpla tankar - Luft-elementet i dess orena form - och hur andeväsendet (Daimonen) "tänker".
Varje gång Plotinos talar om EGENTLIG EXISTENS är det livet bortom den typiska människans tankeliv han talar om, i skriande kontrast till nazistens Heidegger som också använder "egentlighet/oegentlighet" men vars horoskop typiskt nog binder ihop Luft med Jord, taggat "rationalism" på bloggen (nyligt inlägg här).
Heidegger representerade därför typiska humanistiska eller oandliga tankar som helt hämtar tankestoffet från den onda "externaliteten" (den materiella världen). Eller snarare: Heideggers Jord begränsade föregångaren till den grad att bara den egna hemtrakten fick högsta betyg som impulsgivare till de "renaste tankarna". Redan Platon hånade sofisterna (retoriker, pratmakare, kommunikatörer) som gjorde den materiella människan till alltings mått.
Och här kommer de olika skolorna in. Kristendomens "tro på Jesus död för era synder" var kanske det enklaste löftet för den tidens analfabetiska breda massa. Ja högre bildning, desto mer skar sig denna modell mot vad man trodde sig veta och Platon och andra filosofer kättarförklarades därför av den kristna kyrkan. Men vill inte ha tänkare, man ville ha blint troende! Makttemat hade redan påverkat kristendomen och detta eftersom dessa var Romarrikets århundraden. Ett stort mörker vilade över Medelhavsvärlden då, precis som USA-imperialismen snedvridit Västerlandets och förnekar oss att se Vattenbäraren trots att den börjat ersätta Fiskarnas tid med dess kollektiva föreställning om "vinnare/förlorare".
Astrologin innehåller faktiskt Syndafallet inskrivet i relationen mellan Vädur och Vattenbärare (notera Fiskarna som "glappet" och tematiken vinst/förlust). De två zodiaktecknen/grundprinciperna kan i kristet språk fattas som den första och andra Adam (människan). Och den andra Adam är förstås inte "Jesus återkomst" som en person, vilket kristendomen på populistisk nivå lär ut, utan syftar på den TIDSÅLDER (Vattumannens tid) när HELA MÄNSKLIGHETEN återupptäcker sin samhörighet och därför delvis kollektiva grundnatur.
Istället för att fundera på om DET HÄR VARVET när Saturnus passerar Vattenbäraren kan vara startskottet, kan man överväga om inte den Nya Tidsåldern startade när det mänskliga genomet kartlades och mänsklighetens kollektiva, gemensamma fundament var ett faktum, april 2003!
https://www.genome.gov/human-genome-project
För producenten av lättare underhållning ger Baumbachs aviga relation mellan Vattenbäraren och dess fundament Väduren en lite sorglig tolkning: En svag, ytterst svag passion för det subjektiva ego-perspektivet baserar en sekulär och troligen ateistisk persons fromma förhoppning ska kunna tjäna honom som en global marknad med miljoner människor som alla konsumerar fluffet "Barbie".
Jag tror man kan se Hitlers Förintelse i den ytliga Barbie som råkar ta upp frågan om "döden" (en partydödarreplik i en kriminellt ytlig kultur). Det visar att Baumbachs judiska erfarenhet smugits in på ett subtilt sätt, något som alla tidningsskribenter åtminstone i Sverige missat eftersom ingen har haft horoskopen till hands att sparra tankarna. Ett Storkors betyder mycket jobb kvar för att bryta sig genom neuroser, ångest, materialism och alla andra tecken på att man existerar på en närmast "demoniskt låg existensnivå".
Men som vanligt Plotinos löfte (mer avancerat än det populistiska kristna): "jobba på att frigöra den högre rationella själen (det daimoniska)". Den lägre värld astrologin beskriver kommer strax att tappa makten över människosjälens lägre, irrationella segment.
Romarens rekommendation ekar dock över tomma torg och marknadsplatser, för mänskligheten står för evigt och väger i Vågskålarna. Det 7e tecknet är den av Passionens fyra hållplatser och det enda ställe där den fallna själen ges möjlighet att omprogrammera tankelivet. Kanske är det detta antikens astrologer menar med att låta 7e himmelen själv (Saturnus) vara "upphöjd" i Vågen. Plotinos såg dystert på mänskligheten mot slutet av sitt liv. En bit av citatet från inlägget om Greta Gerwig är värt att upprepa:
Bland människor föds vissa helt i världsalltets makt och därmed under externaliteter, som om de var förtrollade är sig själva enbart i få ting, om något.
Skapa bort den köpta ytan och laterna och många visar sig inte var något alls - de är bara en oren vindpust, ateister utan en susning om sin högre "daimoniska" medvetandenivå.
Plotinos säger brutalt att vissa människor på Jorden inte ens existerar och att de bara är robotliknande produkter skapade av Ödet, av samhället och dess moden! Här är Plotinos lite kuslig, Martin Heidegger är inom synhåll, med sin åsikt att judarna levde en "oegentlig existens". Och det är sant, Plotinos var helt medveten om att båda ond och gott är nödvändiga komponenter i Världssystemet vi innebor i. Det är närmast simpelt att påpeka hur godhet får ett värde först för den som upplevt smärta.
Detta är den nivå Baumbachs horoskop söker ringa in men som han samtidigt verkar fly från genom den gyttjiga materialismen från mixen av Oxe och Krabba, trots att ytlig venusiansk estetik är en verksam illgörare för denna typ av sinne.
I slutändan är den inte mycket bättre än Greta Gerwigs Mån-Oxe och Venus-Lejon som kämpar hårt för sina sinnesupplevelser. Gerwigs kampvilliga Jord/Eld-krig är dock att föredra framför Baumbachs självefterlåtna Jord/Vatten som fick honom att byta ut frun mot en yngre årsmodell.
Oxens tecken är vanligt förekommande i skilsmässor som bygger på ytliga kroppsbedömningar, den materiella parten tycker han behöver föryngra sig genom att "uppgradera" till en yngre partner (svepskäl: "olösliga meningsskiljaktigheter"). Kanske är det därför den visa astrologin ger Oxen i 1a huset underbetyg för Venus som ascendenthärskare, Venus blir en "hora för ytlig skönhet", för att tänkas i statiska stillbilder av Venus, att falla kort om livets egen dynamik och att kärlek ska gälla "i nöd och lust".
Men jag är alltjämt inte helt övertygad att hela denna Jupiter-varvet långa affär mellan Baumbach och Gerwig inte är ett "samtalsparti" medan två själar bearbetar djupare frågor än en astrologiblogg egentligen kan tala om.
Bonusspaning
Barbiefolket och dess konsumenter i all ära, men har ett makligt horoskopsamlande hittat några andra som likt "Shakespeare" baserade sin "upphöjda" Sol-i-Väduren på en eminent bred och insiktsfull bas (härskaren Mars med Månen i Vattenbäraren)?
Sökmönstret är inte hopplöst svårt och naturligtvis kan kontrabudskap störa ut det här teoretiskt talangfulla "typen":
So.ARI & Ma.AQU & Mo.AQU
Av 11 500 kartor åtta potentiella Shakespeare men flera har en osäker månplacering:
- Edward de Vere;12.04.1550;12:00, poet, dramatiker, astrolog m.m.
- George Holyoake;13.4.1817;12:00, brittisk ateist som gav eftervärlden nyordet "sekularism" - av de klassiska 7 + Rahu befinner sig 6 kroppar i Mörkrets kvalitet
- George Johnson;1.5.1894;12:00, udda typ! levde 112 år på en kost enbart bestående av våfflor och inlagd korv på burk. Bara i Amerika... (Månen just på gränsen till Fiskarna kan göra detta till en felträff eftersom i detta fall uppstår en sjuklig kosthållning via månnoderna och många planeter i hälsoorienterade axeln Jungfrun/Fiskarna.)
- Sigvard Frössling;29.4.1943;12:00, från den tid innan medierna stängt ner kommentarfälten, en invandrar- och religionsfientlig AB-kommenterare (klara kosmiska störningar!)
- Christian Brando;11.5.1958;19:36, "Shakespeares" mörka sida visar sig alltmer, den berömde skådespelarens som som mördade sin halvsysters pojkvän
- Fares Fares;29.04.1973;12:00, svensk-libanes som stärker tesen från Vere om artistiskt geni, även om filmskaparen hävdat (smart som han är) att "Allt i mitt dna, i mitt tankesätt, är svenskt"(AB 2022). Likt våffelätaren skulle dock detta kunna vara en Måne i tidiga Fiskarna...
- Kimora Lee Simmons;4.05.1975;12:00, fotomodell och hustru till banksvindlaren Tim Leissner
- Mats Alm;6.5.1975;12:00, åtalad men inte dömd för mord. Vänner (enligt någon kvällstidning): possessiv, avundsjuk och i egen mening ständigt felfördelad. Detta är skrämmande likt Veres mörka sida om vilken bloggen ordat något om. Men även här en möjlig Måne i Fiskarna (från sena eftermiddagen)
- Sarah Michelle Gellar;14.4.1977;12:00 - aktris, nådde sin kändiskulmen med Buffy Vampyrjägaren. Lider av kroppsligt självhat (dysmorfi) och tror sig dela den här psykiska låsningen med de flesta kvinnor.
Bortom begåvade Farres Fares ingenting som ens kommer i närheten av doldisen bakom Shakespeare men desto fler som påminde om dramatikerns många mörka sidor vilket läcker igenom i det han skrev och som går tillbaka på Veres eget öde och reaktioner på detta.
Inom kort: ännu en text om Edward de Vere som legat i långbänk över sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar