Västerlandets första sideriska astrolog Cyril Fagan tänkte nog för djupt när han i läran om planeternas "upphöjelse" såg ett svunnet årtal av betydelse för babylonierna. (Se någon av de få Fagan-länkarna https://siderisk.blogspot.com/search/label/Cyril%20Fagan)
Astrologin togs över av spågubbar och att kristendomen attackerade astrologin (med varierande intensitet) hjälpe inte heller läran. När dagens vetenskapsentusiaster uttalar sig överlägset och arrogant om ämnet (som om ämneskunskap var någon tävling mellan olika grenar i VM) visar de sig sakna allt som gör en bra vetenskapare som idealt förstår att man inte kan tänka anakronistiskt om man vill komma någonstans. I själva verket tvingas astrologin (som del av idéhistorien) verka bland dem som inte vet hur komplex läran var innan deras förfäder förstörde sitt fadersarv och vek av mot bomber och AI...
Men det fanns några hundra år då filosoferna hann utveckla en avancerad världsbild och flera teorier i konflikt med varandra. Den grekiska mentaliteten var verkligen nyfiken och spekulativ. De tidiga naturfilosoferna känns väldig banala idag, men redan med Platon har tankeprocessen kommit långt. Världsskaparen (Demiurgen) "sådde" själarna på olika platser i universum och gav den individuella själen deras ödesbestämda rangordning. Själarna var inte jämlika ens innan de "föll" till deras pinsamma belägenhet nere i Naturens Kretslopp! Vissa teoretiker tycks redan för tvåtusen år sedan ha varit inne på tankar om tidlös, omedelbara resor i kosmos - alltså dagens "maskhål" och andra moderna myter eller föreställningar som passerar som spekulativ vetenskap.
Trots att anblicken av världsrymden tidigt lärt människan att de hamnat fel här i Naturen lärde dock platonisk filosofi lärde (och dess glömda föregångare - den "dehydrerade själen är den bästa", Herakleitos 500-t fvt) att individuell ansträngning kunde rädda själen över långa tidsrymder eller betydligt snabbare för den som ägnade filosofi stort intresse.
Det fanns t.o.m. tankar att den själ som börjat få disciplin på sig själv och lyckades pricka in tre filosofiska liv på rad fick en gräddfil till tusentals "bonus-år" då den var immun mot kretsloppet på Jorden och därför kunde göra inhämta högre kunskap i bättre världar vilket inte någon kunde missa när en så ren själ till slut ändå återföddes till Jorden. Platons själscykler om 10.000 år som man kan slippa några varv av, kan vara en enkel tanke härledd ur Pythagoras DEKAD, Platon fick mycket från pytagoréerna.
Man kan le åt antikens många overifierbara påståenden, men det är ett faktum att mänsklighetens mest kreativa period sammanföll med astrologins systematisering. Intellektet kom till människan (tänk Merkurius/Hermes) och märkligt "fria" religionsstiftare framträdde även om deras verkliga budskap snart nog drogs ned för att maktsökare alltid söker enklaste formuleringen för att locka maximalt många anhängare. Paradoxalt nog dissas intellektet av filosoferna trots att de själva uppenbarligen spekulerar. Det logiska intellektet (LOGISMOS) förefaller ha satt avtryck i astrologin som Merkurius "upphöjd" i Jungfrun men filosoferna tycks ha missat sin egen hybris.
Det fanns platonister som menade att denna intellektuella nivå bara var förbrukningsmaterial till hjälp för (eller del av) den praktiskt orienterade irrationella själen, (Irrationalitet på den tiden innefattade förmågor som anses rationella den moderna kulturen kan tänka sig, en följd av mänskligheten är på ett sluttande plan. Den verkliga, rationella själen var snarare besläktad med det det gudomliga Intellektet som ligger utanför universum.
Många böcker skrevs i antiken och senantiken som alla hette "Om Själen" (De Anima). 300-talsplatonisten Iamblikos skrev också en. I avrundningen till de forskarkommentarer Finamore/Dillon försett de överlevande textfragmenten med fick jag slutligen syn på en god kandidat till läran om planeternas "upphöjelse" i ett eller annat tecken som Cyril Fagan som en överintellektuell skapade en fabulös teori om.
Om "upphöjelser" (och motsatsen "fall") ser man sällan västastrologin säga annat än att "Solen upphöjd i Väduren" indikerar en "extra bra" placering. Inte en skugga av argument har överlevt och var och en får rationalisera bäst han/hon kan.
(Mitt förslag är att "upphöjelsen" i Väduren förklaras av Solens "fall" i Vågen. Det mest kooperativa tecknet balanseras ut av den Sol som är som mest upptagen av sitt ego och tillförsikten att "ensam är stark". Alla teckenpar tycks ha tydliga komplementära mot-berättelser och själv Sol-Våg var det befriande att inse att "Solens fall" på vissa sätt låter underförstå en mer komplex process än den Vädurs-bagge som bara rusar på och lär sig via erfarenhet. (Tanken här att Våg-Solen söker förutse processen genom "avvägning" eller analys av flera faktorer än enbart kopplingen till ego-impulsen.)
Väduren är tveklöst knuten till "Mars", en krigare och ev. kanonmat om energiutlevelse är allt den kan. En vän dominerad av Mars älskar att snickra och klättra i dessa bergsliknande klätterväggar som jag alltid trott var för småbarn. Hän närmar sig de sextio och Mars-Väduren i attack med den kroppsliga Våg-ascendenten tycks innebära att han varit trollbunden av sin egen kropp och dess manövrerbarhet ett helt liv. Vem vet vilka tidigare liv som binder upp en själ så totalt i något som många ser som ett grundläggande kapitel på den fysiologiska nivån?) Här kan man diskutera om inte Mars-i-härskarläge-i-väster är horoskopets totalhärskare (se ledar-gud längre ner). Vågascendentens Venus kommer inte i närheten av samma prominens.
Iamblikos var enig med Platon, Världsskaparen "sådde" själar över hela universum och de "såddes in i" de mer gudomliga klasserna väsen: vårt kosmos synliga/planetära gudar (Platon kallade dem "de unga gudarna" men också sublunära gudar av lägre dignitet. Gudarma följs av flera klasser höga väsen, änglar, daimoner och heroer (de senare var en gång var människosjälar men har adlats).
Alla människosjälar (förutom de helt rena) genomgår efter döden Domen, Straffet och Reningen och först efter "utgången" från det jordiska kan den nu betydligt friskare själen börja sitt uppstigande.
När den judiska historikern Josefos skriver om sitt folk för en romersk läsekrets ägnar han sekten essséerna stort intresse (bästa PR-materialet). Gruppen levde kommunistiskt och hade utrotat fattigdom inom sina egna led och om de yttersta tingen dyker evidens upp att mänskligheten alltid haft och känt till nära döden-upplevelser:
De tror fullt och fast på att kroppen och dess substanser är förgängliga men att själarna är odödliga - fortsätter för evigt framträda ur den mest subtila etern och omsluts av sina [grovt fysiska] kroppar mot vilka de attraheras genom naturliga böjelser - som inhägnade av häckar - och att när de befrias från kroppens bojor fröjdar de sig som befriades från lång träldom och rör sig uppåt. I linje med grekernas åsikter säger de att goda själar väntar ett liv bortom oceanen ... medan onda själar tilldelas ett mörkt och kylslaget hörn, fylld av oupphörliga pinor [en oupphörlig mardröm - psyket är nu naket] och luttras. Det tycks vara i linje med samma tankar som grekerna tilldelade sina modiga män - som de kallade heroer och halvgudar - de välsignades öar medan den ondas själar de ogudaktiga regioner i Hades.
/Christian Ginsburg - The Essenes/The Kabbalah - Two Essays (från 1800-talet samlade till en bok 1955).
Josefos tillskriver syndarnas eviga själar esséiska helvetesläror om eviga straff vilket påminner om att grekerna hade en mer utarbetad lära om tidsbestämda straff innan själen återigen återvänder in i Kretsloppet. Men esséerna var hemlighetsfulla och Josefos bara novis en kort tid i ungdomen. Det är tveksamt om han alls kände till gruppens inre läror. Inte ens fyndet av Dödahavsrullarna har avslöjat deras esoteriska läror förutom att de tillbad änglar och praktiserade astrologi...
*****
Här är något intressant ur rekonstruktionen av syriske platonisten Iamblikos själslära: han lärde inte att själens gradvis dumpar de planetära tillskott den i människoblivandet dragit på sig, han såg att det eteriska själshöljet (jfr Josefos) permanent förblev i universum TILLS själen åter behövde det vid en kommande återfödelse till Jorden. F/D går inte in på detaljerna för de verkar inte ha lyckats rekonstruera mer av de överlevande textfragmenten. Men ingen kan missa att detta är ett sätt att beskriva hinduismens "kosmiska minneskrönika" som också sägs bestå av det Femte Elementet. Alla med rätt medvetandenivå (förvärvad i tidigare liv eller i detta) kan framkalla bilder från Eter- eller akasha-krönikan.
Andra platonska filosofer hade istället åsikten att bara människans rationella själ är evig och allt som tillhör den djuriska sinnesdrivna kroppen går upp i rök. Ju mer materialist och sinnesnjutare, ju mindre blir det kvar efter döden! De som kommit långt med sin rationella själ - t.ex. genom filosofistudier - får rika liv på andra sidan. Så en simpel hedonist bör skynda på och frossa nu. Detta är allt de får. De lämnar allt jobb till någon annan nysådd själ.
(Tips: se horoskopets hus 9. Om illa tilltygat en som detta liv går denna riskabla väg att helt förlora kontakten med mänsklig och kosmisk anständighet. Ämnet är känsligt och kräver djupa analyser av alla faktorer i horoskopet.)
Iamblikos var inte ensam om tanken (från Platon) att själarna först sås eller skapas i den "mylla" som kan kallas själens "ledar-gud" och helt enkelt verkar vara astrologins lära om den planet som är horoskopets ledande faktor. (Här måste man tänka sig att själen som är en mixtur av rationell och irrationell betraktas som att den "sås" på nytt av Världsskaparen inför varje nytt varv. Grekerna var mycket väl förtrogna med sjålavandring och spekulerade kring lagarna för denna, de använde ordet "gärningar" istället för hinduernas "karma" - en perfekt översättning syns det mig.
När grekerna var ett minne och även den hellenistiska blandkulturen lämnat över till romarriket användes romarnas agrara Saturnus - här som både såningsman och skördare. Det är därför som västerlänningar ibland kastar in att Saturnus står för karma. Det som "sås" i det jordiska är helt enkelt en helt ny själ eftersom begreppet inkluderar både den höga andliga daimon eller rationella själ som är vår eviga komponent, men sedan också de lägre väsensled som klassas som den irrationella själen. Alla själar döms och renas eftersom smuts vägras inträde till högre nivåer men alla själar återvänder till den "ledar-gud" den följde före sitt föregående jordeliv.
I så måtto är själavandring ingen tröst för någon eftersom en på miljonen fullbordar arbetet på sin rationella själ och övriga återföds utan en aning att de varit här förr. Grekerna var tydligen ändå medvetna (som hinduerna) om att gammal karma arbetas in den det totala nya psyko-somatiska väsen som "sås" eller skapas på nytt varje varv som fånge i Kretsloppet.
Eller: en människa har flera jag-identiteter men som sekulär eller ateist har hon frivilligt klippt med sina högsta nivåer och blir faktiskt en rätt ointressant varelse. Det högsta Jaget finns dock med i alla liv (som tyst vittne - se även misstänkt snarlika Paramatman) och kommer en dag åter att bli den rättmätiga jag-kärnan (därav förvirringen om "ego" ska användas nedsättande eller som Carl Jung som uppenbarligen sade "Jaget" men även "Självet" och då i syftade på det vis ska bli).
Under säkert ett halvt årtusende av vital grekisk filosofi var frågan om själens TAXIS het. Kan människosjälar höja/rena sig permanent bli gudar och inte bara temporärt renas genom vit magi (ritualer)? Tanken på en överlägsen klass, heroerna, visar att det ansågs möjligt, även om mordiska härskare som förklaras både heroer och gudar efter uppstigande visar att korruptionens och den politiska lögnen levde då som nu.
Om en själ "sås" för ett liv i taget finns också problemet med de olika Ordningar (taxonomier) själarna föddes till och att de synbarligen återvända till samma ledar-gud de en gång såddes i när de dött som människan. Det låter som att själen är bunden till en ledar-gud (ascendenthärskare) för åtminstone ett stort varv i kosmos. Men notera att själen har renats innan de släpps in i ledar-gudens entourage. Ska den högsta rationella själen byta själsgrupp är det enligt mekanismer forskarna F/D inte lurat ut genom deras observanta rekonstruktion av ibland väldigt trasiga dokument.
Hur permanent en själs position i den kosmiska strukturen är, besvaras inte i denna "Om Själen". Men ibland tycker man sig se den hellenistiska astrologin skymta bland fragmenten. OIKESIS EUDAIMON PSUCHON - huset av lyckliga själar. Detta bara råkar vara ett namn på den goda karmans (elitens) femte hus! I romaren Manilius förteckning är det visserligen AGATHE TUCHE (Den goda lyckan) men i linje med hinduerna är Solen/Atman förknippad med den goda lycka om inte rent av platonismens Form "Det Goda" i sig.
https://siderisk.blogspot.com/search/label/husen%20%28hellenistiska%29
F/D nämner Det Godas idé eller form som en faktor som vidmakthåller själarnas taxonomier eller den kosmiska ordningen enligt Iamblikos så det blir åtminstone ett halvt rätt att ha spottat en astrologisk underton här även om forskarna med sedvanlig västerländsk beröringsskräck söker undvika att erkänna hur djupt i de "fina" texterna astrologin florerar.
Iamblikos ansåg att Det Goda garanterar själarna deras permanenta klass - gud, ängel, hero, själ/daimon) och förefaller tillhöra dem som vägrar se en värld där själar rör sig lite hur de vill. Hade Iamblikos en släng av Mörkrets kvalitet i sig? Han talar ständigt om de bästa åsikterna som framförde av "de gamla och lärda" och det tar inte Finamore/Dillon många sekunder att upptäcka att det är sina egna ståndpunkter han maskerar på detta hyperkonservativa sätt!
F/D: Iamblikos diskuterar de olika sätt de högsta klasserna väsen visar sig i sina epifanier. En helt renad själ, säger han, uppvisar en ren och helt omixad eld. [Plotinos hade århundradet innan som den bästa naturvetare hävdat att ALLA stjärnor måste ha lite JORD blandad med ELD för att kunna "hålla formen"]. Han fortsätter: Den helt rena själen följer sin ledar-gud [en av astrologins planetära gudar] under det att han upphöjer den.
Här är frågan om astrologins exaltation/upphöjelse. Det verkar troligt att "ledar-guden" är en planet som människosjälen såddes till som sin grundton (frågan om själens entré i kroppen, vid befruktning, i förlossningsögonblicket eller en kort tid därefter debatterades också av platonisterna och sammanhänger med innebörden av ordet "sådd" OM man accepterar att Skapelsen är ett evigt och ständigt pågående nu - universum var ett evigt och evigt frustrerat försök av Den Evige allt replikera evigheten i sinnevärlden). (Jämför komplexiten som uppstår om man dessutom, likt indierna, använder läran om Atma Karaka, den mest specifika markören för själen. Det går onekligen att röra till det rejält om man urskilllingslöst hopar kunskapsbit på bit utan att förstå de gränser Saturnus kräver.
Doktrinen om "ledar-guden" är den kanske den bästa glimten hittills på bloggen om hur nära västfilosofin och astrologins kosmologi en gång stod varandra.
(Amerikanske siaren Edgar Cayce frustrerade sina metafysiskt intressserade åhörare genom att konsekvent ange ANDENS FÖDELSETID när han utförde "tidigare liv-läsningar". Varje sådan föreläsning band ihop flera tidigare liv som sades karmiskt sammanfogade i detta och själens ankomst till den redan födda babykroppen kunde vara många timmar efter förlossningen - ibland in i nästa dag. Jag tror astro.com har bekymmer med hans egen födelsetid av detta skäl. De flera uppgifterna är disparata och en av dem kan vara Cayces "andes ankomst". Märkligt av astro.com att inte känna till denna aspekt av Cayces transläsningar.)
Men flera problem med Iamblikos information återstår. Stjärnan/planetens ljusstyrka var uppenbarligen en parameter man läste in "ominös signifikans" i. Och inte minst den andliga "raslära" som antyds. Bara rena själar är i position att "upphöja" sin ledargud. (Tänk det som en stark antropisk princip: verkligt ädla själar "styr" kosmos rörelse så att deras födelse sammanfaller perfekt med "rätt omina")
"Systemet" levererar mest halvdana själar "ännu på väg". Hur många har en upphöjd planet i horoskopet som samtidigt är den viktigaste planeten, kanske ascendenthärskaren? Är detta astrologi av utdöd sort? Krävs också ett omen om dess ljusstyrka är "rena själar" extremt sällsynta.
F/D överblickar Iamblikos ordval: ...i alla dessa instanser refererar frasen "HE OIKEIA TAXIS" till den permanenta ordningen eller rankningen inom en eller flera av de högsta klasserna och inte till en relativ position i kosmos som de temporärt bebor. Även Nödvändigheten (gudinnan, inte människornas futtiga om än påtvingade nödvändighet) beskrivs själv som del i den permanenta ordningen (det "saturniska" eller strukturella perspektivet har således sista ordet, precis som Saturnus är kosmos sjunde himmel medan stjärnhimmelen är en åttonde krets som på något vis ger en liten glimt av den andra sidan. En duglig visuell världsbild.
Jämför hinduismens Dharma där hus 1 är plikten mot kroppen, hus 5 plikten mot själen och hus 9 den "omvärldsplikt" som vissa erfar sig ha. Obs. Sverigehoroskopet distinkt undantaget. Dess hus 9 för universell Dharma är helt dött (Sverige ett lågt och materalistiskt särintresset som inte förstår den stora Släktskapen. Istället för genuin högre medvetande gäller här en "förfalskad" nationell ideologi basunerad från hus 11 (ideologi kan bytas ut på en generation - just nu drar regeringen Kristersson ner svensken till den brutala sällens själsbrutna eller hedonistiska barbarnivå. Men ideologi kan bara simulera moral som inte funnits i landet på många år)..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar