Hans text om "identitet" och barnens mognadsfas när de är "terianer" - identifierar sig med djur och vill ha kattöron på sig - är intressant. Såg just en trailer för de samhällets förlorare i Paradise Hotel där temat för ett avsnitt verkade vara djuröron på alla, som för att bekräfta att showen enbart rör Platons lägre eller irrationella själ och inget därutöver. Det är förstås ett särfall av en samhällskollaps där tonåringar genomgår småbarnsåldern en gång till, men ämnet "totemdjur" är intressant, inte minst för att Halldorf gör den vanliga fulingen när samtidens dekadens kontrasters mot västerlandets fungerande fundament.
Det var inte alls Upplysningseran som först bringade en besatthet av kvantifikation ("mätstört samhälle"). Men skrönan används då det allvarligt skulle störa den idealiserade bilden av västerlänningens rötter om antiken var lika "mätstört" som senare tider. I populärvetenskapliga program drunknar man av alla de tekniska stordåd romarna utförda och som vi knappt kan förstå ens idag. Ofta handlar det om romarnas förmåga att tänka och bygga stort om inkorponerar mängder av krav i sin byggnation. I antika föregångare till dagens psykologi och psykiatri blir man nästan matt av att se hur avancerade teorierna var för att förstå en människans karaktärsproblem eller i värsta fall brist på identitet. Människan var verkligen en integrerad del av kosmos på den tiden.
Se bara den här bloggens allt tätare utvikningar i idéhistorien och diverse doktriner om själens disposition att först förnedra sig i identifikation med Naturen men med det ständigt vidhäftade löftet att tomma åsikter kan bytas mot verklig GNOSIS (kunskap) vilken inte har ett dyft att göra med det västerlänningen kallar "förnuft" eller "sekventiell logik" utan är en äldre tids insikt att människan - som Halldorf kommer in på - är en varelse som åtminstone potentiellt är en avbild av det gudomliga.
Även om verklig existens inte finns i sinnesvärlden, människans boplats, finns avbilder - ikoner eller former - och Platon identifierar dessa med Guds tänkande - de är tankar som ögonblickligen blir till verklighet. Den ursprungliga kreationismen innan fördunklade ateist-vetenskapare smutsade ämnet med sin oförmåga att tillägna sig adekvat kunskap i sin egen vetenskapshistoria. Om något har dagens människan blivit dummare genom att spalta upp livet i för många discipliner. (Astrologiskt: Jupiters förgrenings- och expansionsprincip löper amok med människan f.n. vilket tyder på att planeten är nära lappkast-omslaget till Saturnus, Gränsen, Luttringen, Kontraktionen. Dvs. det är INOM TIDSDRAMAT.
I evigheten gäller annat. Förr insåg man att Guden vinner självmedvetenhet just genom sitt utflöde av avbilder eller arketyper (om de gör sitt jobbgenom de jordiska kopiorna på avbilderna - oss besjälade varelser, irrationella djur vilka innefattar merparten mänskligheten (självklart leker barn djur, de är på den mognadsnivån och universums ledningsdragning placerar dem på djurens nivå). Tanken baxnar förstås över blotta tanken på ett Intellekt som rymmer allt om kan tänkas. Men det är platonismens utgångspunkt. Det Ultiamata är förstås ultimat...
Jämför astrologins idoga arbete genom några tusen år på att söka definiera "mognadscykler" för att förstå hur själen hör hemma i världen vid detta besök och hur den flyttas mellan olika Ordningar från tid till tid.
Den grekiska platonismen har gjort de materilistiska stoikerna och de fysiologiskt fixerade aristotelikerna praktfullt nattståndna. Det är ingen slump att begåvade matematiker attraheras av Platons lära om en högre och immateriell verklighet som alla som kulminerar som sinnenas slavar inte ens i princip kan förstå.
Kapitalismen, dess marknad och sinnesmatande skapar alltså allt fler relativa idioter vilka inte klarar mer avancerade modeller än nihilism (ät och parta för i morgon ska vi dö) eftersom deras förstånd i princip är helt avvecklande. Bloggaren känner själv ignoransen tilltal för varje år. Väst har inte längre ett befolkningsunderlag som kan rädda dess "kulturspillror" eller planera en helt ny civilisationsbas. Det är staters eller ideologiklubbars landgrabbande från varandra som blir svanesången.
För den västerländska berättelsens skull "glömmer" Halldorf att graderingar och "rasbiologi" alltid funnits, så längre det irrationella djuret varit utrustat med TIO FINGRAR och ett praktiskt förnuft som på en och samma gång vässats till max. Teknokratin saknar begåvning och nödbroms, hybrisen sedan länge ett faktum (hybris väcker altid gudarnas vrede). "Bara vi är skapelsens krona" hette det i det längsta från judiskt-kristet håll trots det sedan äldsta förhistoriska tid varit känt att människan har en själ som är lägst i serien av andliga väsen som hör hemma i den tvådelade tillvarons högre skikt (Himmel och Jord är sinnebilden för ande/kropp-dualismen).
Shamaner och ut ur kroppen-resenärer ska inte stämplas som räknenissar, men de uppsnappade mycket och 400-500-talet rådde rena "Upplysningen" i en linnéiskt detaljerad gradering av alla livsformer.
 |
| En av västs tidigaste intellektuellt "mogna" skrifter, nyplatonisten Proklos "Teologins Element" (glömt ord: "henad" = gudomlighet) |
Så långt var det klarlagt redan i Platons tid: människan är en mixad själ som i olika proportioner blandar både djuret och sitt eget tillstånd, "Främlingen". Den senare kan observanta ibland komma på som en okänd närvaro i sitt eget medvetande - ett vittne som registrerar.
95% har dock för mycket tjatter i hjärnan för att urskilja sig själva med någon högre upplösning. Bara vissa extrema själar påminner alltjämt om att människan tillhör en högre ordning än djuren och människo-djuren. (Se föregående inlägg om hur Världsskaparen "sår" själarna på skilda platser beroende på deras telos, kausativa syfte i det stora hela (hinduernas Dharma eller Världsordning).
På kort sikt kommer det verkliga människoväsendena att lämna Jorden efter att de fördärvade teknokraterna förstört livsbetingelserna för de teriomorfa livsformer som var menade för den här planeten. Kanske kommer en spillra av mänskligheten att börja om som än mer särpräglade djur-människor, återvända till enkla odlarsamhällen med minimal teknik. En stukad eller traumatiserad mänsklighet kommer att tänka om i grunden och fortskrida försiktigt. Men det blir efter Klimat-Harmageddon.
Vattenbärarens tidsålder. Den spolformade krukan/amforan bär på livets vatten - en sinnebild för vår cell av kosmos, den basala medvetenhet som är en gren vi sitter på och som politikerna sågar på.i "tillväxtens" namn.
Inte för att framtidens människa längre kommer att tänka i bilder av objekt. Senantikens platonister höll bildtänkande just som tecknet på att den irrationella djursjälen ännu undertryckte den rationella själen. I den meningen hjälper astrologin de helt vilsna människosjälarna men är samtidigt ett hinder mot medvetandets vidareutveckling. Det är därför nyplatonismens fader Plotinos (200-t) bannade astrologin enbart men hyllade "den filosofiska astrologin" - betoning på de abstrakta kunskaper som kräver att bilderna elimineras.
Där är f.ö. islams visdom och det sekulära Västs generande korttänkthet. Vi har förlorat så mycket kultur och kunskap att vi inte ens fattar skälet till religionens bildförbud.Vi fattar inte ens att islam troget förvaltar Platons insikter åt oss till den dag vi eventuellt återför förståndet och mer den f.n. slumrande människosjälen (den rationella). Reservation för islams geometriska konst: är den verkligen mer än bara geometrisk esteticism? Jag har aldrig sett något svar på det. I Sverige kanske man inte ställer så "djupa" frågor eftersom vi officiellt är ett gudlöst land.
Den spolformade krukan eller kärnfrukten återkommer i bildtänkandet hos en modern shaman, den israeliska raketforskaren Itzhak Bentov.
Han hade mediterat länge nog att skriva en liten bok om sina ut-ur-kroppen-förnimmelser men hann inte mer än lämna in manus förrän han dog i en bilolycka."Uppdraget utfört"?
Kommenterad 2020: Visionär, sammanhang och slutsats
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar