En vetenskapsredaktörs vedermödor

(Obs. Långt inlägg, 6 A4-sidor.)

I samband med den nu uppseglande världsskandalen, att klimatforskare tycks ha fabricerat resultat som tyder på en global uppvärmning skapad av människan, signalerar DN:s vetenskapsredaktör Bojs spel ("Nej, nej, nej...") och förfäktar teorin genom, genant nog, kvantitetsargumentet ("tusentals forskare..."). Eller är det auktoritetsargumentet som utgår från överheten?

När jag kontemplerar redaktörens roll, med uppgift att sovra bland kopiösa mängder nyheter och forskarrapporter, och söka presentera ett material som inte på något sätt skadar den stora tidningens trovärdighet som tillförlitlig informationskälla, känns en bloggkommentar som "Nu har visst DN:s Karin ”Politiskt Korrekt” Bojs vaknat" en smula onyanserad. Att hon får kritik från många håll, bl.a. för påstådd ensidighet, verkar det dock inte tu tal om.

Men samtidigt slog öknamnet an en ton och jag påminde mig att jag tidigare i år funnit något Bojs sade i DN så underligt att jag då (22 feb 2009 enligt tidsstämpeln) beräknade hennes horoskop för att se vari problemet låg.

Vilket problem? Jag minns faktiskt inte riktigt. Det kan ha varit så att hon sade något som jag ville kommentera via blogg men uppfattade senfärdigheten på just den här redaktionen på DN att erbjuda Twinglys länksystem till sina artiklar som uttryck för en von Oben-mentalitet. När Vetenskap kungörs, behöver vi minsann inte höra folkets mindre informerade röster. Jag tror det var detta som fick mig att räkna ut horoskopet i syfte att se hur Saturnus (känd för att slicka röv uppåt och sparka nedåt) betedde sig då vetenskapsredaktören föddes.

Nu inser jag att de avsevärda problem som syns på Bojs födelsehimmel, precis som i fallet med de två brottmålsadvokaterna (nytt fönster), i mycket kan utläsas just som ansvaret att sovra i ett gigantiskt nyhetsmaterial utifrån flera underliggande och sinsemellan konflikterande intressen.

Människor som arbetar i sådana situationer - söker sig till dem! - har helt enkelt "struliga" födelsehoroskop. Deras själar hade så pass distorderade "ingångsvärden" att något annat än en hektisk livscykel inte hade matchat den medfödda natur vi bygger och modifierar liv efter liv här på jorden.

Ja, be inte Bojs om en kommentar till den här modellen av människan! DN är, som den med minsta klarsyn eller konspiratoriska läggning inser, ett organ som torgför mainstream-värderingarna, de varpå samhället i varje givet ögonblick vilar. Då Sverige har en medicinsk och farmaceutisk tradition som bygger på materialismen syn på människan som en biokemisk organism enbart, faller reinkarnationsteorin per definition i fel hög manus...

Låt oss helt enkelt kort granska hur en vetenskapsredaktör ser ut astrologiskt, med yrkets hårda krav på att sovra och decimera informationsmängden till de mest viktiga nyheterna, och dessutom bara sådana nyheter som passar under de rådande politiska förhållandena. Momentet "pk" bör alltså finnas tydligt signalerat på födelsehimmelen.

Hur ofattbart väl Bojs himmel summerar flera av den här bloggens viktiga iakttagelser så långt!

Den dagaktiva Solen - yrkesjaget - är till att börja med helt rätt placerad. Mot Lejonets yviga kreativitet och totala utblås är Solen förhållandevis svag mittöver i Vattumannens tecken. Men via sin härskare Saturnus söker den reducera och tydliggöra den motsatta Lejon-principen vars uppgift är att synliggöra och manifestera. Bojs Vattuman-Sol blir, i linje med tecknets gamla babyloniska namn "Den Stora", den som förnimmer storheten bland alla de tusen och en manifestationer som utgår från Solens eget tecken Lejonet.

Saturnus drar gränser och maskar av - redaktörens arbete med att finna de stora och signifikanta nyheterna! Att Vattumannen tillhör Luftelementet i kombination med Saturnus är en klassisk indikation på att man älskar mentala strukturer över allt annat, sådana som händelsevis också vetenskapen bygger på. Struktur och lagbundenhet - hela det vetenskapliga projektet kan faktiskt sammanfattas i Vattumannens tecken.

Mittemot, i Lejonet, där lever man livet och har kul. Men Vattumannen står mittemot, iakttar och systematiserar för att om möjligt hitta någon lagbundenhet i den synbart så spontana leken. Där Lejonet i sin fullhet utbrister, "Jag är!", där kommenterar opposita Vattumannen, efter att ha avstämt mot sin databank av mentala strukturer, "Jag förstår."

Lejonet är således av Elden ett tecken som flödar utåt, manifesterar, gestaltar. Men Lejonet gör det inom fasta gränser, likt Vattumannen ingår tecknet i den fixerade kvaliteten. Lejon behöver Vattumannens (eller rättare dess härskares) förmåga att dra gränser. Lejonet är ingenting förrän Vattumannen i formen av publiken, folkmängden samlar sig runtomkring, i en yttre sfär. Då blir Lejonet den centrala Solen, underhållaren, huvudpersonen, aktören! Varje zodiakal princip behöver sin motpol!

Men det finns ett annat Eldtecken som inte behöver vara inhägnad av en folkmassa för att kunna skina, men den friheten är inte Lejonet mogen att upptäcka än - för då hade Lejonet inte varit ett Lejon utan detta andra! Det handlar förstås om eldprincipens tredje och avslutande manifestation: Skyttens tecken. Här gäller inte längre fixeringens (stillaståendets, status quo) kvalitet, utan rörlighetens. Planetärt går samma berättelse igen, för Skyttens härskare Jupiter är besläktad med Solen såsom dess överhuvud (Jupiter är transpersonell, Solen "bara" individuell).

Solen är en konstant (fast överflödande) energikälla medan Jupiter sägs symbolisera eld i tilltagande, expanderande läge. Expansionsprincipen är alltså fullständig frihet där varje inhägnad skulle vara en begränsning. Hur skulle motpolen till Skytten tänkas vara konfigurerad om nu varje zodiakal princip "behöver" en motpol för att existera?

Tvillingarna står mittemot Skytten, och återigen talar vi om den positiva polariteten där Eld sparras mot Luft för "kreativ hetluft". Här visar sig nu västerlandets astrologi ha gått helt vilse eftersom relationen mellan Skytten, en frihetsälskande hästmänniska (kentauren) tycks ha väldigt lite med ett par tvillingar att göra, vilket tvillingpar man än söker efter i mytologin. Men går man till indisk astrologi, som bättre förvaltat zodiakens principer, klarnar saken. Skytten är inte alls någon egoist som skjuter sina frihetens eldpilar långt ut i universum, bort från allt som skulle kunna binda och begränsa den!

Det är bara att erinra sig att Jupiter (romarnas namn för Zeus) i indisk astrologi heter Guru, Läraren. Självklart är Tvillingarna på andra sidan de unga barnen (illustrerade som en pojke och en flicka i Indien) eleverna som informeras av Överguden Zeus eller mästaren Guru! Och då inser vi också att Skytten inte alls är på väg bort, för Eld har ju som sin natur att lämna sin position i Centrum och agera utåt mot världen.

Om Solen är människans atma eller andesjäl så är Jupiter/Guru vår egen Översjäl i expansiv rörelse ut från vårt väsens innersta för att höja sina elevers medvetande! Inte för inte är Tvillingarnas härskare Merkurius just det praktiska förnuftet, den enkla logik som människan besitter (men som vi i dessa yttersta tider också börjat inse att djuren äger).

Skytten och Tvillingarna hänger alltså ihop med början på det intrapsykiska planet: Solen ses där som vår unika identitet, men det är via en "frontfigur", Läraren (den visa kentauren Keiron i den grekiska mytologin som dock inte är helt ute och cyklar) som vårt simpla intellekt (Merkurius) kan skolas och vidgas. Den här idécykeln är förstås oberoende av berättelsen om Merkurius/Hermes själv som i sin tur är en gud och har avsevärda förmågor, som t.ex. att färdas över gränser och kommunicera mellan olika världar.

Förhållanden mellan Skytten och Tvillingarna är på inget sätt uttömt genom det här förslaget om deras relation som Lärare (Jupiter/Guru) och den unga och läraktiga (Merkurius). Notera f.ö. att Merkurius symboliserar unga människor från och med cirka fem - just då barnet mognat tillräckligt för att kunna ta instruktion. De första åren har barnet undervisats muntligt via Modern, förmedlare av traditionell kunskap - Modern/Månen är mycket riktigt "upphöjd" i Oxens tecken, som i indisk astrologi står för muntlig informationsöverföring.

Från och med Merkurius tillkommer logiken så att barnet nu kan lära sig den skriftliga kommunikationen och dess regler. Merkurius grekiska namn Hermes avslöjar via "hermetiskt tillsluten" och "hermetisk visdom" att den också kan hantera chiffer och dölja hemligheter via symbolspråk. IT-branschens kryptering av sensitiv representerar Hermes i arbete på ett prosaiskt plan.

*****

Om någon fortfarande minns, granskades här horoskopet för DN:s vetenskapsredaktör! Efter att vi sett vilken perfekt Sol för att utvärdera och systematisera information hon har i Vattumannen, noteras nu att Skytten huserar hennes psyke eller inre sinne. Eftersom vi sett att Månen kopplar till Modern som förmedlar kunskap till de riktigt små barnen finner vi i Mån-Skytten just en vilja att ge näring av hög kaliber, för nu har vi alltså en moderlighet som agerar på Gurus hemmaplan!

Här är då också den grundläggande plågan för en redaktör: att psyket hela tiden måste scanna av en ström av utgående "Guru"-aktiviteter. Bojs är "konsumenten" - den absorberande Månen - till andras utflöde av potentiell kunskap och hon måste som lunär varelse vara vidare än hon som solär varelse är. Annars skulle hon inte fungera som redaktör - filter - reduktionist!

Så väl detta stämmer med hennes Mån-Skytt baserad på Jupiter, expansionens princip, och hennes agerande Sol-Vattuman som handlar om att reducera och hitta signifikans - Saturnus, avgränsarens, uppdrag!

Nu händer det speciella att Solens härskare Saturnus befinner sig inne i Skyttens tecken så att Månen står i direkt kontakt med representanten för den mentala konception, den viktiga världsbild, etc, som Vattumannens strukturerade mentala modell representerar.

Bojs psyke är inte fritt! Hon börjar sållningen alltför snabbt. Censurmyndigheten Saturnus är igång redan medan hon absorberar (Månen) den vida "jupiterströmmen" av inkommande kunskap (Guru). Kanske är detta nödvändigt, som jag sade tidigare. Redaktören har inte tid att följa varenda eldpil eller uppslag utan måste ganska snabbt kunna såga och kasta nyheter som inte stämmer överens med vad tidningens policy i frågan är och sådant som bedöms för smalt eller sakna läsarintresse.

(Läsaren har redan analyserats och kartlagts, inte för att tidningen ska kunna bjuda honom/henne material som radikalt förnyar hans/hennes förståelsehorisont utan bara för att få kunskap om vilka nyheter som skapar ett band så att tidningen får sina intäkter).

Som sagt, Censurmyndigheten går på högvarv i Bojs skäl redan när hon låter sin rationalistiskt toppstyrda (Freuds Överjag) impressionabilitet scanna de vetenskapliga nyheterna som kommer som tiotusen eldpilar från världens alla forskarhörn.

Följer vi nu detta distinkt politiskt korrekta psyke med dess überseriösa tonläge och vilja tillfredsställa det tänkande kollektivet inte mindre än den officiella ideologin (samma sak, båda tecknade av Vattumannen), ser vi genast att det är en bekymmersam Saturnus på himmelen. Den kastar ett långt ont öga framåt mot den hungrande Rahu (norra månnoden) som befinner sig i ett skeptiskt och kritiskt Jordtecken, Jungfrun.

Redaktörens psyke intar en snål och ogenerös attityd till Rahus vilja att likt Jupiter växa och expandera på det tema Jungfrun anslår: precision, detaljrikedom, exakthet. Här syns redaktören i arbete med att hålla den faktiska texten kort, förenkla och hålla Jungfruns tendens att tappa bort sig i detaljer, exakta siffror som likväl bara skymmer den stora frågan.

Sedan agerar Rahu via opposition mot en mycket knepig trio i Fiskarnas tecken. En kommunikatör (Merkurius) som tyvärr är debil, en avmätt Ketu och en upphöjd Venus som plåster på såren. Den här trion är svårbedömd, men här tror jag Bojs ger kvinnorna, slavarna och de lågutbildade sin chans att hänga med i vetenskapsvärlden (Fiskarna, Vatten).

Hon har helt en folkbildarambition och vill få med sig också de som egentligen inte äger Vattuman-Solens öga för det viktiga, hon går några steg extra för att precisera så att även de med en obildad Merkurius ska förstå. Detta är på sitt sätt politiskt korrekt, men knappast klandervärt. DN har säkert ett direktiv på att också vetenskapsredaktionen måste tala till ett brett segment läsare. Om inte annat så för den heliga demokratins skull.

Min enda invändning mot den här födelsehimmelen ligger i den andligt-själsliga basen för psyket (Månen) och dess urvalsmekanism (Saturnus). I Indien kallas härskaren till en given planet för dess själ. Månen är nu visserligen signifikator för "själen" (eller sinnet) så här uppstår det märkliga att vi har en själens själ som i detta fall är Jupiter/Guru. Bojs psyke är besjälat av Lärarens vilja att sprida kunskap.

Men vad sysslar då Guru (Jupiter) med på den här himmelen?

Jo, i opposition till illgärningsmannen Mars i simplistiskt materialistiska Oxen bildar Jupiter i Skorpionen en ensidig öppenhet mot en världsbild som redan är död: materialismen. Axeln Oxe/Skorpion har jag döpt till Satan eftersom den representerar den alltigenom inomvärldsliga hållningen. Till Bojs skickar man inget forskningsmaterial som på något sätt går utöver mainstream-tänkandet, för hos DN:s redaktör finns ingen som helst vilja att t.ex. överväga ett material som detta inlägg och försöka se om det vilar på sunda principer.

Med en snabb blick slutade t.ex. Bojs hypotetiskt läsa den här texten i samma ögonblick hon mötte ordet "astrologi". Sådan är Satans makt att preformatera ett psyke, att man blir både blind och döv fastän man tror sig verka i framkant för "upplysning" och "folkvett"!

Bortser vi från detta, omvittnar horoskopet en habil redaktör som verkligen ligger i - horoskopet är så stressat och anspänt på känslosidan, med inte minst en undertyckt eller förnekad lusta. Plikt-, PK- och mainstream-planeten kan lastas för mycket personlig frustration här, och Jesus ord att inte samla sina skatter på jorden utan i himmelen (det högre jupiteriska medvetande som Guru söker lära ut) vore behövligt att upprepa dagligen. Men jag tror inte ett sådant här horoskop är så värst inne på yoga och österländskt flum. Här är slaveriet under positivismens domslut vad som tillhör och inte tillhör verkligheten, uttalat.

Godtyckligt vald artikel i DN.