Peter Greenaway enl. Wikipedia
Den som sett om så bara en film av Greenaway och kan något om de fyra elementen, inser direkt att också vi människor verkar vara konstverk, målade i skilda färger och temperament. Bildorgierna Greenaway levererat i de tre, fyra filmer jag sett har alla påmint om överlastade renässansmålningar och praktfulla manifestationer i verkliga livet av de metafysiska principerna Vatten och Jord - de som kommer samman och blir till den här världens alla materiella sinnesobjekt. (SvD:s recension av hans senaste film här, och DN:s här.)
Särskilt Månen i Skorpion - det debila psyket, den perversa eller mörka sinnesförfattningen - drar till sig uppmärksamheten. Hur har inte Greenaway sysslat med äcklet och vämjelsen! Jag minns Arkitektens mage (så bisarr!) och var det inte i Z00 han lät en kamera i ultrarapid vila på ruttnande djurkadaver vars fysiska strukturer likmask på kort tid bröt ner? Skorpionen: principen för fysiologiskt, mentalt och andligt bortruttnande!
Därtill föddes Greenaway under den "sataniska principen" aktiv, dvs spänningen mellan Oxen - den fysiska föda man konsumerar för att hålla drömmen om denna världen vid liv - men som slutar i Skorpionens tarmöppning som exkrement på zodiakens (och kroppens) motsatta sida - vareviga gång vi kommer på besök till den här planeten!
När Satan dominerar utan inskränkning tränger aldrig något utöver inomvärldsliga betraktelser in i själen. Huruvida detta gäller den uppenbarligen extremt bildade Greenaway låter jag vara osagt, men han förefaller vara i första rummet en estet och kommentator av den naivt uppfattade realismen (Oxen), med skruv.
Den enda beteckning jag lyckats finna ut för dem vars världsbild domineras av realistisk Jord och mentaliseringens Luft är "rationalister", ett släkte utan några intressen för metafysik eller livets andliga dimension. Tanken har ingått en smärtfri förbindelse med enbart "denna världens" mer lättgripbara företeelser.
Det verkar vara här konstnären hör hemma, med sin enda planet i intellektualiserande Luft (jag bortser här från månnoderna). Och planeten är symptomatiskt nog konstens Venus. Dessutom är det Vattumannens typ av Luft, dvs den mentalisering som uttrycker sig via färdiga koncept. Konceptualitetens Saturnus befinner sig själv i det mest förtingligade av alla tecken, Oxen (Terra), och indikerar en extrem bindning till det immanenta.
Därtill drar han på sig det "sociala utstötningssyndrom" genom att både Skorpion och Vattuman är samtidigt aktiva, men här är han ingen mobbare eller mördare eftersom Månen knappast kan kallas en direkt kraft för ont, och Venus är en av de naturligt goda. Greenaways "utanförskap" består helt och hållet i hans särpräglade konstnärliga vision.
Tyvärr blev Greenaway mindre som konstnär för mig och inte större, när jag fick se den korrekta astrologin synliggöra hans djupaste bevekelsegrunder. Bara en halvtimma före dessa ords nedtecknande hade jag bestämt att inte kommentera Mumintrollens skapare Tove Jansson, då dessa socialrealistiska små troll byggde på en skäligen enkel idé: förklä de närstående och låt trollen diskutera vardag!
Tove Janssons konstnärlighet var - likt Greenaway - baserad helt på det immanenta och sensoriska perspektivet. Jag fann inte att Janssons sannolikt dubbla emfas på Vatten (Månen når Fiskarna bara några timmar in på dygnet) innehålla tillräckligt mycket nytt för att motivera ett eget inlägg.
Men här, som komplement till Greenaways himmel, en fortsatt diskussion eftersom Livet inte lät mig slippa så lindrigt undan det tema jag ratade i fallet Tove Jansson:
Naturligtvis "leker lika barn bäst", och individer i huvudsak jordade i sina kroppar och yttre sinnen hittar givetvis allt de frågar efter hos konstnärer som ovanstående. De får speglingar på sitt eget kognitiva universum. Greenaways fascination för koder, dolda budskap, etc, vilket helt saknas i Tove Janssons muminvärld, beror förstås på walesarens pikanta psyke - Månen i Skorpionen. Någon motsvarande svärta fanns överhuvudtaget inte hos finskan - annat än en klar antydning om kaosmotivet och viljan att via arrangemang fläta samman ting som annars skulle upplösas.
Hos Jansson noteras ett övertaggat libido (Mars + Venus), här kanaliserat via handarbetets tecken Jungfrun. Venus är debil i Jungfrun och fixar inte konventionell estetik, men Mars vittnar om flinka fingrar och därmed kanske mer av konsthantverk än högre konst - och se hur Jupiter (den välvilliga) via sin framåtriktade 240-gradersaspekt sätter extra sprätt på hennes vilja att ta i och forma fysiska ting!
Venus, härskande i positivt polariserade Lufttecknet Vågen, men även Peter Greenaways alternativa Luft-Venus, påminner mer om den klassiska estetiken. Jag tycker mig på bilder kunna se det plotter till hem Tove Jansson skapade sig, med "arrangerade" ting i en salig röra. Rummet såg mig ut som om en sinnessjuk människa bodde där - eller en extrem bohem...
Kaosmotivet som Jungfrun hatar så och alltid söker råda bot på, kommer sig förstås av Fiskarna mittemot, där Jansson med all sannolikhet har sitt sinnelag. Därav beskrivningen av Mumin-böckerna som situationsskisser där vardagens oreda hittar sina lösningar.
Man kan också notera hennes Sol-Kräfta som är ett lidelsefullt tecken som söker befolka jorden (naturens och moderns fruktbarhetsprincip). Det här tecknet har mycket med "jordnära" sinnlig kreativitet att göra, och som det lunära, irrationella tecknet är Kräftan känd för idiosynkratiska och "knäppa" idéer.
Faktum är att "knäppigheten" tydligt kunde ses i Tove Janssons extremt asymmetriska ögon (ett tecken på "konstnärlighet" sade en konstnär i min närhet när jag var barn). En udda karaktär kan även skönjas i den diskreta störning mellan Vatten och Luft som psyket (Månen) i Vatten och arrangören/förnuftet (Saturnus) i Luft antyder. Fiskarna/Tvillingarnas typ av dissociation är barnalik och dök på den här bloggen först upp i fallet Lady Gaga.
Delförstoring av Wikipedias foto
från 1956 - ögonens asymmetri!
Jansson föddes in i en konstnärsfamilj.
Horoskopet delar därför dissociations- och utstötningsmomentet med Greenaways himmel, men i en mildare version. (Jag menar, det blir inte fränare eller mer stinkande eller tragiskt än med psyket i förruttnelsens Skorpion!) Men det är så typiskt konstnärer att ha dessa oförenliga element och min misstanke är att mycken konst bara är till för konstnärens eget mentala välbefinnande.
Härvidlag torde Greenaway ha varit mer "normal" än Jansson, tack vare sin myckna förankring i fixerad Jord (Oxen). Janssons enorma fingerfärdighet - Mars+Venus i Jungfrun, förstärkt av Jupiter i passionerade Rajas-tecknet Stenbocken - indikerar en extrem orosande, och det redan innan vi vägt in en Mån-Fisk och en lika känslosam Vatten-Sol.
För Janssons plagiarism, dvs hennes lån av närstående och nödtorftiga maskering av dem som Mumintroll, se hur hennes sinnesrelaterade intelligens (Solen i Kräftan) får ett kraftfullt inflöde från välvilliga Jupiter som här dock är "debil" och bara kan verka genom eller via objektiva yttre former (Stenbocken/Jordelementet).
Vad betyder detta? Jo, hennes lyckostjärna kommer till henne genom de objektiva ting och gestalter som Sol-Kräftan registrerar och hon känner sig kallad att agera (Solen = aktivism) på objektiva data, och, trogen sitt dominanta Vattenelement, adderar känslosentiment till.
Jag tror t.o.m. man kan se den gravida moderns (Kräftans tecken) i Mumintrollens svällande kroppar - de är alla variationer på samma arketypiska tema: den fertila/havande modern!
Jo, mycken magi försvinner när man dekonstruerar en hel människas livsverk i bara några dominanta arketyper! Men att få nys om den illusion som sinnesvärlden är, sägs vara enda vägen ur det kretslopp som binder oss till naiv sinneskonsumtion och en evighet utan egentliga framsteg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar