Framför allt var detta alla de brottsdömda horoskop jag förfogade över, och kunde därför inte göra något andra uppföljningstest. Den amerikanska artikelförfattaren delade upp sina horoskop i grupper för att ha en omgång till att jämföra resultatet från första försöket med. Likväl noterade jag vissa likheter mellan de båda studierna som jag ska kommentera.
Här är den amerikanska undersökningen (där jag bara ögnat igenom del ett och två):
http://www.astrologyresearchjournal.org/articles_list.htm
Jämförelsen med hans tillvägagångssätt leder mig dock till slutsatsen att också mitt fynd är metodologiskt tillräckligt väl genomtänkt och värt ett uppföljningsstudium. Resultatet jag nådde i fråga om skillnader mellan vilka zodiaktecken som var mest resp. minst benägna att "åka dit" (vad än brottet gällde) är lika tydliga som några av de statistiskt signifikanta skillnader amerikanen redovisar. Också min studie av skillnader i brottsbenägenhet hos soltecknen borde replikeras för att se om Skytten och Stenbocken (enligt siderisk) zodiak förblir de minst brottsbenägna.
Att det här testet tycks ha givit signifikanta resultat, betyder inte att alla astrologins grenar är lika "sanna". Hans test befattade sig i del ett inte med zodiaktecknen alls, utan med frågan om vinkelvärden mellan planeter och mellan planeter och vissa punkter i horoskopet (t.ex. ascendenten eller spetsen av tolfte huset för "jävelskap").
Här använder forskaren de klassiska ptolemaiska planetaspekterna, där alla planeter kan inta alla sorters aspekt med varandra. I vedisk astrologi är det t.ex. bara Mars som kan kasta en nittiogradersaspekt och då dessutom bara framåt i zodiaken! Och dessutom träffar denna nittiogradersvinkel hela tecknet och allt som finns i det. Oddsen för de olika aspekterna är således inte uniforma, vilket de var i amerikanens test.
Mitt spontana intryck av att bara flyktigt ha granskat horoskopen före författandet av en text med de viktiga överensstämmelserna med kända fakta om kändisen, har dock lett mig till upplevelsen att Mars verkligen "bråkar" de få gånger den dyker upp via opposition, kombination (konjunktion) eller via sina speciella 90- och 210-gradersaspekter. Belysande, återigen, är emellertid de två brottmålsjuristerna som dagligen stod upp till halsen i andras illdåd och som båda hade svårt anfäktade horoskop! Horoskopet säger att skit kommer att förekomma men inte med 100% säkerhet om man är avsändaren eller mottagaren. Bara astrologens intuition kan hitta rätt i den frågan.
*****
I del två granskar amerikanen mördarna ur perspektiv av den tropiska västzodiaken och noterar att det händer saker i främst Skytten! Men minns man att 80% av dessa Skyttplaceringar enligt den sideriska zodiaken är dödens tecken Skorpionen blir resultatet mycket trovärdigare än hans försök till resonemang, att "Skytten är ett mentalt tecken"! Hur lätt väger inte den tanken och hur skickligt lyckas han inte förtränga att det ligger ett verkligt mördartecken just före Skytten?!
Faktiskt har amerikanen ovetande i någon mån validerat riktigheten av den här bloggens uppmärksammande av hur ofta den sideriska Skorpionen tycks inblandad i psykiska problem, varav ett uttryck är homosexualitet och ett annat sexuell brottslighet och t.o.m. mord. På samma sätt ska hans förhöjning av Tvillingarna översättas till den förhöjning av allmän brottslighet jag hittade i zodiakens näst mest dömda sideriska tecken - Oxen!
Därmed har forskaren råkat påminna om min sk "sataniska axel", den jag ser löpa från Oxen (munnen) till Skorpionen (könet/anus), och som jag menar ofta nog indikerar en människa som fastnat i det lägsta slaget av medvetande. Man är bara människa och kan inte ens uppbåda fantasi nog att föreställa sig något annat. "Satan" eller "denna världens furste" har en undersåte tryggt i sitt grepp och det förefaller rimligt att kriminalitet ligger den "inomvärldsliga" människan närmare än den "bortomvärldsliga"...
Att det allra mest brottsdömda tecknet från min undersökning, Väduren, bortföll ur hans undersökning av mördare är märkligt. (Han skulle ha kallat dem Oxar.) Det kanske beror på att Väduren är livsbejakande - Solen "upphöjd" i detta tecken - och därför visserligen som ett egotecken begår brott och döms, men undviker just mord då detta är en negation av dess egen princip: att leva...
Notera att hans upptäckt att just Skyttascendenten dyker upp med 50% högre frekvens än man skulle anta om bara slumpen styrde. Inse nu att dessa är Skorpionerna som jag upptäckte vara den markant dominanta kroppstypen i ministudien av 41 homosexuella!
I mina ögon har därför amerikanen också verifierat min hypotes om homosexualitet som vägran att acceptera sin egen kropp! Mördarna är bara de som går ännu längre och vänder sitt självhat utåt, och projicerar sitt skorpiongift mot yttre "fiender"! Och indirekt visar sig åter den sideriska zodiaken vara korrekt: för Skyttar vägrar minsann ingenting, de är inte "psykologiskt problematiska".
Det är Skorpionen som är "fixerad" och negativ Mars och "psykiskt" Vatten. Detta tecken är hela zodiakens akilleshäl och det är här den egofixerade människan måste dö för att pånyttfödas som en högre och mer allmänt överblickande varelse! Inte konstigt att kriminaliteten faller totalt i min undersökning av den sideriska Skytten. Den har lärt sig den hårda vägen genom att symboliskt i ett tidigare liv ha dött för sina synder i Skorpionen!
På en punkt skiljer sig hans studie från min brottstudie (som enbart gällde soltecknet), nämligen i att han hittar en förhöjning i den tropiska Stenbocken, dvs den som till 80% av fallen skulle matcha sideriska Skytten och den extremt låga brottsligheten jag fann.
De två testen är visserligen inte jämförbara - kriminalitet vilken som helst kontra mördare - men om något borde en siderisk Skytt (eller tropisk Stenbock) som avhåller sig från brott i allmänhet (eller är slut nog att aldrig bli dömd) inte tappa greppen just när det kommer till det värsta brottet, mord! Här finns alltså en inbyggd motsägelse som bara kan lösas via ytterligare forskning.
*****
Invändningar mot ovanstående resonemang om Skorpionen gör bara de som falskeligen identifierat sig med ett enda zodiaktecken och fullständigt missar att vi bygger berättelser med många pusselbitar som är "förbrukningsmaterial"! Dessvärre avslöjar Skorpionens försvarare (det har kommit en eller två kommentarer som försvara just Skorpionen) att de just befinner sig i det här plågsamma stadiet av egodöd, de visar hur heroiskt Skorpionen kämpar mot nederlaget! Då inställer sig förstås den djupare frågan om vilka krig man ska välja att utkämpa och vilka som man lika gärna kan stå över!
Den som ger upp egopositionen, som Skorpionen är zodiakens sista tecken att insistera på, vinner istället så mycket mer! Se Carolina Gynnings sorgliga horoskop med en Mån-Skorpion och två böcker på temat Ego. Hennes Skorpion-psyke befinner sig alltså i kroniskt döende tillstånd i detta liv, eller snarare i protesten mot döendet, och hon agerar ur sig allt sitt illamående inför hela svenska folket.
Men när man slutar spjärna mot mentalt ser man plötsligt ljuset i slutet av tunneln. Från och med Skyttens tecken dyker för första gången de två "stora" planeterna Jupiter och Saturnus upp och indikerar ett distinkt tonartsskifte för zodiakens kulminerande tredjedel.
Ingen mindre än 1700-talets störste tänkare Emmanuel Kant lät i trettioårsåldern fantasin flyga fritt när han kontemplerade de livsformer alla människor på den här tiden ansåg måste existera i någon form på andra planeter - i ett stycke lovordar han särskilt de förhållanden han tänker sig måste råda på det astrologin kallar de "transpersonella" planeterna Jupiter och Saturnus!
To what advances in knowledge will the insight of those fortunate beings in higher celestial spheres not attain! What fair effects will this clarification of their understandings not have upon their moral condition! ... What a noble imprint of its nature will not divinity itself...form in this thinking natures which, like a quiet sea untroubled by the storms of passion, receive and reflect back to its image!Vad Kant föreställer sig här är att ju längre från solen desto mindre affekterad materia och dess bättre medvetandeskärpa hos de levande väsen som befolkar var planetär sfär! En så charmig tanke! Och rimlig, om man betraktar Solen som härskare över Lejonet och då i en lägre, animal gestaltning. För Eld tenderar som bekant till allmän excess i fråga om "låg passion" när den beblandar sig med materiella (Jord) frågor. Faktum är att en ren Jord-människa ofta är en mer behaglig person än den som kämpar med hårda bindningar mellan Eld och Jord. De senare är ofta frustrerade, kantiga, uppbrusande - ojämna i psykologin helt enkelt.
Citerat i Arthur Lovejoy - The Great Chain of Being (1936, s.194)
Kan det ligga någon snarlik proto-kantiansk tanke bakom det faktum att zodiakens skapare inte introducerade de två yttersta planeterna Jupiter och Saturnus förrän mot slutet av själens "utbildning" i zodiaken?
Frågan är inte helt enkel eftersom zodiaken avslutas med den höggradigt paradoxala Fiskarna som man ibland inte begriper sig på alls - är den en ängel eller djävul? Svar: den är inte alls på det traditionella moralistiska sättet, den är "svängdörren in och ut" något närmast organiskt membran som släpper in och agerar ut impulser! Det var brittiske astrologen Charles Carter som fäste uppmärksamheten på zodiakens närmast clownartade antiklimax. En sista gåta att filosofera över och lösa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar