Ann Heberlein - egenmäktighetens skugga

Låt mig berätta om makt.

Den kända etikforskaren Ann Heberlein talade om begreppet makt i Tankar för dagen på morgonradion P1 den 26 november. Jag noterar för övrigt hur det ateistiska Sveriges medier aldrig benämner henne som den teolog hon egentligen är - "etik" är mer politiskt korrekt i en vacklande B-nation för några miljoner f.d. konsumister i fasen just innan deras individuella väsenskärna tar form.

Att uppehålla sig vid makt och fascistoida kontrollstrukturer mer än några sekunder ringer genast en klocka och jag visste direkt vad jag skulle hitta på födelsehimmelen: den bedrövliga konflikten mellan egot (Väduren) och hackordningen (Stenbocken) som så ofta dykt upp på bloggen i samband med svåra rättshaverister och egenmäktiga individer. Det är egenmäktighetssyndromet som gör horoskopet för Socialdemokratiska Arbetarpartiet till en så tydlig varning för att bygga en ideologi på basis av ego-intressen.

Och naturligtvis fanns ett klockrent egenmäktighetssyndrom på Heberleins himmel. Men det var bara en liten frans av en ytterligt komplex väv. Det var då jag insåg att det här sannerligen är berättelsen om den bipolära störningen som paradoxalt nog gjort Heberlein känd i folkmun.

Andra blogginlägg har moraliserat tillräckligt om vad slags karma från tidigare liv man måste anta en andesjäl bär med sig som väljer att födas under en sådan här himmel, så låt oss bara notera vad det är för inferno vi ser.

 

Samtliga fyra zodiaktecken i lidelsens - och lidandets! - kvalitet (Rajas guna) har aktiverats och därmed två aktiva oppositioner mellan diametralt motsatta (men kompletterande) livsprinciper. Ego (Vädur) slåss mot partnerskap och samförstånd (Vågen), autokrat herravälde, von Oben-mentalitet och strukturell ytlighet (Stenbocken) nedkämpar innerlighet och empati (Kräftan).

Det är bara att hänvisa till horoskopet för artisten Kate Bush som innehåller en snarlik konfiguration, och åter citera en typisk låttitel från henne, "Love & Anger".

Ann Heberlein föddes in i tiden för att uppleva det demoniska livshjulet (samsara). Lidelsens ekrar roterar och driver viljan att åtrå mera liv. Suicidala tendenser kan uppstå när tjackpundaren överdoserar så att det blir en motreaktion mot den intensiva liderligheten. Här finns inga planeter hemma i härskarlägen, inga "upphöjda" planeter - bara en i "debil" placering. Symptomatiskt apropå ämnet "makt" är detta Saturnus, realpolitikens planet!

Den intellektuellt vitaliserande kombinationen av eldplaneterna Solen och Mars i det kritiskt-intellektuella Tvillingarnas tecken attackerar tyvärr Månen (sinnelaget) i det torftigt ytavläsande (formalistiska) Stenbockens tecken. Jag noterar att Heberlein skrivit om mäns våld mot kvinnor. Den arketypiska förebilden till ett sådant fokus ligger i denna krigiska attack från Solen mot symbolen för den sårbara, dvs impressionabla Själen - Månen är en primär kvinnlig metafor.

Men notera att attacken sker mot en avsensitiviserad Måne - i klorna på det patriarkala tänkandets Saturnus (hierarkisk observans och maktbehov). Den senare står i sitt sämsta läge för att utöva makt och självkontroll detta år, i barnarketypens tecken Väduren. Omoget ledarskap ligger alltid bakom mäns misshandel av kvinnor! Dessvärre är denna defekta Saturnus Heberleins egen dockmästare, det är Saturnus som ur egocentriskt perspektiv drar i trådarna till hennes Måne i Stenbocken.

Psyket / Månen opponerar sig därtill mot andra kvinnor (Venus i Kräftan), vilket försvårar harmoniskt umgänge med andra. Termen "bipolär" kan med astrologins hjälp upplösas och preciseras mångfalt. Den här himlen visar att otal komplex som bildat "negativ synergi" och som indikerar en nästan orimlig mängd diametralt motsatta strategier som snubblar på varandra! Det torde vara det maniska momentet i manodepressivitet.

Begränsaren Saturnus står i känslig maktbalans mot Jupiter, åtstramning och begränsning kontra generös liberalitet och expansion! Givet kontexten, Väduren (solipsism) och Vågen (intersubjektivitet), förstår man att barnet Ann tämligen omgående bör ha uppvisat samarbetsproblem i sin barndomsfamilj. Väduren (barnarketypen) och reservationens Saturnus skulle mycket väl kunna antyda ett autistiskt grundmotiv som sedan överlagrats av åtskilliga andra.

Månen, de första årens adaption till moder och liv, på det förlogiska stadiet, i stumma Stenbocken och disponerad av denna debila Saturnus, antyder att Ann var en mycket svårkontaktad liten flicka. Ur reinkarnationsperspektiv är detta urtypen av indikationer på någon som lämnade sitt förra liv mycket olycklig. Det kan, och här spekulerar jag bara utifrån den astrala symboliken, ha varit ett självmord som ledde till att själen efter sitt återinträde i en ny kropp (Ann Heberlein) fortfarande bär med sig samma problem.

Barnpsykiatern Ian Stevensons 40-åriga pionjärarbete med små barn som minns sitt närmast föregående liv, indikerar att abrupt terminerat liv "fortplantas" direkt in i nästa fysiska kropp och att det barnet får ta över problemhärvan (och t.o.m. fysiska defekter som åsamkades den förra kroppen). Ja, det handlar förstås inte om att någon oskyldig får ta "skiten", för i djupet är det samma andevarelse i ny kroppslig skepnad! I det här livet valde då Heberleins ande rätt väg genom att ta tag i problemen och forska i religion och etik. En annan (och effektivare) väg hade kanske varit Jungs djuppsykologi som bygger på samma grundantaganden som astrologin.

Det här hade möjligen varit ett helt olösligt öde om inte den välsignande, framgångsskapande och intelligenshöjande Jupiter kastat sitt goda öga mot Solen i intellektuella Tvillingarna. Det är alltså filosofins, lagens och religionens planet som från tecknet som förstår tvåsamhet, rättvisa och harmoni (Vågen) som pö om pö söker informera den yngre och mindre mogna kollegan Tvillingarna via intellektuell tillväxt.

Dock måste noteras att den spretiga och allätande Tvillingarna har Mars på besök, vilken bidrar till mental splittring eller divergens i olika vägar. Intellektuell disciplin och inte att lättvindigt lutande sig mot viss naturlig intellektuell talang fordras. Jämför två andra horoskop (kvinnomisshandlare) med Solen, Mars och Jupiter konstellerade i Luft.

Lyckoplaneten signalerar alltså den väg människan med bästa resultat ska gå i detta liv, och i detta horoskop är den välplacerade Jupiter håller fram ett potentiellt löfte om en intellektuell karriär som bygger på kooperation, särskilt intellektuell sådan. Men mot sig har Jupiter fult karmiskt bagage i form av egoismens och den högmodiga egenmäktigheten som är aktivt skräp från ett tidigare liv som kräver avslut i detta. Samma Saturnus är också ödesplaneten, som visar att nu okända överträdelser i detta liv är att betrakta som en kronisk börda. Människan flyttar inte av egen kraft Saturnus! Det är den vi har att förhålla oss till och förlika oss med.

Därför gör Heberlein det enda rätta, avlastar sig sin skuld och väljer att problematisera män som misshandlar kvinnor. I objektifieringen (som barnet Väduren och Stenbocken båda är sådana mästare på) skapas så det första "handtaget" på företeelsen som springer ur själens bagage och förhållande till den arketypiska världen.

För mig kom det som en uppenbarelse när jag i en nattlig dröm vid 40+ äntligen fick se (guidad av min osynliga Översjäl) rikliga scener ur ett tidigare liv som jag då förstod subtilt hade influerat nästan varje viktigt vägval i karriären i detta liv. Hela min antimaterialism stod som en själens negativa överreaktion på och önskan att distansera sig från en skäligen hårdför marockansk köpman på 1000-talet, för vilken penningen var Gud...

I sådan ångerfull rörelse (pathos) var själen efter detta orättfärdiga och giriga liv att nästa inkarnation ledde holländske godsägaren Oordts deltagande i ett korståg mot de nu hatade muslimerna! Korsriddarens arab/muslimhat var hans själs självhat eller djupt kända botfärdighet! När själen ännu är naiv literaliserar den och objektifierar - söker en fiende ute i fysiska världen. Själen vågar ännu inte se sin egen skuld.

Med ytterligare några liv i bagaget lägger sig stridsdammet och sammanhangen mellan de inre bilderna (de tidigare liven) klarnar. Den religionsfientliga delen av svenskarna med deras imbecillt förenklade konstruktion av fienden muslimen, är ett stadium varje själ måste gå igenom. Det är bara syndabockarna som byter namn. Och om jag genomskådat det som kommer att ta genomsnittssvensken ytterligare en handfull återfödelser, betänk hur många dussintals liv världens inspirerande ledare ligger före den genomsnittliga människan!

Alla grader av förträfflighet finns därför att de måste finnas. Jfr biologernas jakt efter saknade "övergångsformer" för att Darwin ska kunna vila lugnt i sin grav. De har rätt i sitt psykopatologiserande: det arketypiska motivet är KONTINUITET. Alla hatar avbrott! Alla vill se Sammanhang. Men det finns också världar, där avbrott, alienation eller solipsism är grundbulten som signalerar behovet av en närmare inspektion.

Skillnaden på en under- och en övermänniska är inte alls den nazismen målade upp (många, många svenskar idag är återfödda från Hitler-Tyskland). Undermänniskan är den som lever för sitt ego, medan övermänniskan är den som börjat leva för något bortom sig själv. Härvidlag ska svensken, detta ideologiska flockkreatur, vara vaksam. En ideologi är visserligen ett transpersonellt ting, men hur många degraderar inte ideologin genom låta egot uttrycka sig genom det, som en fingerdocka. Behöver jag nämna alla våra förtroendevalda och deras skandaler - oftast, givet landets låga andliga nivå, handlar skandalerna om penningen.

*****

Allt jungianske djuppsykologen James Hillman utgivit är läsvärt, och apropå Heberleins Tankar för dagen om makt är den rakt skrivna "Kinds of Power" ett måste. Enkelt skriven för att ha en chans att nå innanför pannbenet på företagschefer, vars filosofiska och psykologiska mottaglighet Hillman måste ha upplevt som hotande nära den absoluta nollpunkten. (Saturnus = frigiditet)

 

Men efter att ha följt Hillman i hens upplösning av maktbegreppet i inte mindre än 21 olika stilar, insåg åtminstone jag att hela ämnet varit terra incognita för mig tidigare, att jag låtit inte helt olikt Heberleins enkla schematisering av makten: "hos individen eller i gruppen eller i den fascistoida kontrollörens händer" (jfr horoskopet). Måhända tankar för en dag, för att få en rudimentär spelplan att förhålla sig till, men inte för ett kvalificerat livsprojekt.

Jag vet inte vad som fick Hillman att bestämma sig för just 21 maktstilar - en koppling till Tarotkortens 21 motiv? (Egentligen 22 kort, men Dåren har talvärdet noll - som väl torde väl motsvara Hillmans tänkta läsare/företagsledaren som skall bli mer medveten.)