Transiterna för den senare kvinnan är fascinerande. Medan faderligt älskliga Jupiter (hör latinets ålderdomliga rötter via andra språk: dieu pitar, Gud Fader) möter gensvar från Världssjälens Form (Saturnus, det gudomliga Intellektet) och själsmetaforen Venus höjer blicken och gudomlig kärlek genomsyrar själen från Fadern via Intellektet - under dessa fantastiska tecken i tiden krälar Demirbag-Sten i dyn på grund av sin medfödda preferens för ondskan i köttet och ser bara fejk i all ambitiös kultur.
I sanning en tung karta som inte minst belyser hur den transiterande Mars i Jungfrun aktiverar småaktighet och oförstånd i själviskheten tecken, tecknet för kärlekens fall från gudomlighet till ... något mindre.
 |
| Tecken i tiden: är glaset halvtomt eller överflödande av godhet? De onda fäster sig vid det onda, de goda öppnar sig mot fullheten. |
Nihilistens atma karaka, indikatorn på själens åtrå i denna jordekropp, är Venus i den 28 graden. Konstens och det godas planet! Tyvärr är kärleken lagd under bann pga. den nästan gradexakta konjunktionen med Draksvansen - den demoniska och mänskliga hybrisens konsekvens eller straffpåföljd: halshuggningen som gör att själen virrar runt som en herrelös byracka och inte ser sin Himmelske Fader. Jo, hennes skriveri är föranlett av att hon läst flera självbiografier av Mannen - den Himmelske Fadern här på jorden - utan att verka få något riktigt grepp om vad hon läser. Resonemangen havererar till Jungfruns typiska muttrande om att lämna ut folk/bevara sin persons integritet.
Att DN upplåter plats åt denna tragiska karaktär bara understryker hur högern och dess tidningar är Satan själv, materialismens villiga kolportörer. I tiden ligger den mest fantastiska platonska Form, Zeus/Jupiters triangel, men en som valt stoftets väg ser inte den fantastiska kamp för en bättre och ädlare människa än privategoismens borgerlighet som pågår just nu, inte minst i Sverige med månader kvar till val. Istället sätter sig en sådan som Demirbag-Sten ner och lovsjunger Satan och Intigheten! Och tycker synd om människorna. Hon - satansbarnet - snor nyckelfrasen från Strindbergs Indras dotter - en gudomlighet som med en boddhisattvas medlidande åser mänsklighetens futtighet - hon som inte klarar att ge andevärlden något kredd. Vilken futtig natur.
Man kanske kan förstå henne. Åtta år av högerdemoni håller just på att brytas upp under inflytande av den himmelska fadern, vare sig man väljer att se hans verksamhet genom Jupiter eller Saturnus. Det är synd om borgarna.
Dilsa Demirbag-Sten står i tiden under stenhårda angrepp och födelsehoroskopet är så svagt att hon släppt in tusen djävlar för att producera sitt negativistiska och obeslutsamma svammel i DN.
Det kan knappast vara något annat än det samtidiga inträffande av en Sol i Fiskarna, som via exakt opposition kastar ett förklaringens ljus över hennes medfödda Sol i Jungfrun där också en diminutiv Jupiter försmäktar, och den retrograda irritationsplaneten Mars som vid artikelns publicering nästan nått fram till en konjunktion med Solen/Jupiter.
Den medfödda Sol/Jupiter-konjunktionen står vid dygnets början och vacklar mellan 23 och 24 graden och är Demirbag född någon tidzon eller två öster som den svenska är det faktiskt i heltal 3° kvar till konjunktionen. Så det kanske är repliken från kulturjournalisten Isabelle Ståhl som är det intressanta här, publicerad 9.08 tre dygn senare. PANG! Där sitter med hög säkerhet den klassiska triggern "en grad före exaktitud"!
Dock tycker jag inte Ståhl hittar riktigt rätt och hon använder uppenbart Demirbags-Sten som avstampspunkt för en egen diskussion. Demirbag-Stens text i sig, andas bara tragik och brist på en kraftfull ståndpunkt. Det är den lilla människas stilla implosion i självömkan vartefter insikten om högerns livslögn på område efter område börjat dagas. Men hon tar lamt ut det på manliga självbiografer i något som måste vara DN:s sämsta in-house krönika på år och dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar