Kurt Cobain och den onda demonen

Men om Materia är det ondas själva essens, hur skulle Materia kunna välja det goda? En sådan fråga implicerar att om Ondskan var självmedveten skulle den beundra sig själv. Men hur kan något obeundransvärt kunna beundra sig självt? Och har vi [tidigare i diskussionen] inte avböjt identifikationen av det goda med det som anstår ens natur? [Naturen strävar istället uppåt mot nästa nivå där det goda upplevs residera].

Plotinus, 200-talet

 

Det är påfallande hur olika skildringen av den heroinmissbrukande rockmusikern och självspillingen Kurt Cobain blir beroende på om man, som frilansaren i SvD var barn när det begav sig och fick sångarens ångestvrål hårdkodade mitt i det nihilistiska västerlandets konsumtionskarussell, eller som astrologerna som skriver texterna på AstroDatabank distanserat konstaterar att hela hans korta liv var en studie i biokemisk obalans och bristande förmåga att anpassa sig till omvärldsförändringar.

Tyvärr använder AstroDatabank den västerländska zodiaken som långt ifrån lika tydligt som den sideriska omvittnar vad den här bloggen misstrott som den kanske svåraste kombinationen av element - den "dissociativa" tendensen mellan den blinda Naturens alstrande energier (libido) och den rationella själens distans. "Here we are now" röt Cobain och det var uppenbarligen hans vägran att ingå i det biokemiska systemet (som det satanistiska västerlandet dyrkar genom sin ihärdiga biologism) som animerade de få låtar Nirvana hann spela in.

Se här, hur övertydligt horoskopet är - vilket i sin tur skapar ett fenomen så eget att musikbranschen i efterhand kan fortsätta upphöja och slå mynt av. Sannerligen Cobain kommer att bli en lika äcklig institution som ABBA som bara säljs och säljs och säljs som vilken djupfryst fisk som helst. Troligen är produktifieringen redan helt genomförd - frilansarens devota text i SvD tyder på att Cobain reducerats till förpackad sinneskittling.

Blågröna fält på tre ställen för den oheliga alliansen mellan andemänniskan (den verkliga människan bakom den sammansatta jordmänniskan) och den lägre naturens energiska vattenströmmar. 

Platonismen kallade den senare för "processens värld", där allt och alla strävar efter genuin existens men ändå aldrig blir något annat än en flyktig formation i tiden som Liemannen snart nog skördar och återvinner i det ändlösa kretsloppet. Bara en lågt fallen själ skulle börja dyrka kretsloppstänkandet - Satans falska kopia av den verkliga världen som är oförstörbar och inte behöver "återvinnas"!

Tittar man noga på Cobains karta ser man att det är just den biokemiska processens onda hus (sex- och dödshuset) som är grunden till alla problem. Morgonradion P1 i sitt minnesreportage över Kurt Cobain framhåller vi-formen i "Smells Like Teen Spirit" och det är naturligtvis den kollektivistiska Solen i Vattumannen som talar/skriker. Vattumannen, babyloniernas "Den Store", är helt enkelt summan av alla individuella Principer eller Former vilka utgör centrum i de otaliga odödliga själarna som fyller vårt kosmos. 

Bloggen har tidigare föreslagit att den relativt sentida illustrationen av en människa som tömmer vätska ur sitt krus är en bild av platonismens emanationslära där de fulländade Principerna eller Formerna "spiller över" i sin översvallande godhet. Men närmare vår värld blir detta istället själarnas syndfall - och synden uppstår först när de rationella principerna faller ner i Vattenelementet och har förirrat sig in i "processens" (dödlighetens) värld.

Så hur står då Cobains solära disponent Saturnus? Jo, fallen ner i Vattenelementet, i Fiskarnas tecken, och dessutom i den biokemiska substrukturens felande åttondehus. Den här bloggen undersökte nyligen ett sextiotal kriminella horoskop i avsikt att om möjligt verifiera den indiska läran om de tre onda husen, varav två är just "vattenhus" (8e och 12e). Det tredje vattenhuset (4e) är inte ont utan tecknar den biokemiska energiprocessen ur dess eget perspektiv: som en låg verklighets passion efter mera liv av det enda slag det känner igen: ständigt behov av mer bränsle för att uppleva känslor. 

Fjärde huset och Kräftans tecken, för den som bottnar i de existensvillkor de här symbolerna representerar, ska finna hur rädda för döden många människor är, som har dessa symboler prominenta i sina horoskop. Döden som känslomissbrukets absoluta deadline. De jobbar häcken av sig för att förtränga det faktum att hela deras öden ropar "du valde processens värld istället för verkligheten". (Med Vattentecknen Skorpionen och Fiskarna är det tvärtom: de tycks istället fascinerat dragna till döden och ibland med en väldigt tydlig känsla av att det finns något ytterligare bortom bergen...)

Kurt Cobains själ och öde blir knappast lyckligare lottad av att det onda åttonde husets tillfälliga härskare är Jupiter och själv inspärrad i den onda demonens tolfte hus! Visserligen är Jupiter "upphöjd" i Kräftan, men jag har mer och mer kommit att luta åt att denna upphöjelse oftast bara indikerar att den normalt skyggande och protektionistiska Kräftan via Jupiter nu blir HYPERKÄNSLIG, ibland nästan inte kapabel att hantera livet med dess ständiga risker. Jag tror Cobains heroinmissbruk var svaret på en människa för svag för de energier i Vattenelementet han hade som potential att dras ner i och slukas av.

Se också Herakleitos, "den mörke filosofen" och hans kryptiska uttalande om att det är döden för en själ att bli till vatten.

Horoskopet dryper av thanatos - dödsdrift - eftersom Vattenelementet just är den lägre naturens avund på den högre rationella naturens lott att vara evig och oförstörbar. 

Se också Lana Del Rey och USA:s psykologi som suicidal instinkt

Romerske filosofen Plotinus (200-talet) menade att det fanns en strävan från de lägre verklighetsnivåerna som om de i nöd ömsom åkallade, ömsom sökte förföra och dra ned det högre goda som de upplevde på en högre nivå av verklighet.

Jag har i hemlighet irriterat mig på Saturnus som "själens form", jag har ofta använt uttrycket på bloggen men inte lyckats hitta tillbaka till textstället. Jag har gång på gång bläddrat igenom den primära kandidaten, Ptolemaios Tetrabiblos, utan att blicken fastnat på termen. 

Men så igår, i slutspurten av en läsning av Plotinus som pågått i säkert över ett år, hände det. På sidan 659 (MacKenna-utgåvan på Larsons förlag) säger den mäktige filosofen - och de här texterna kräver ofta omläsning av varje mening vilket gör Plotinus till en nästan omöjlig författare för människor med bokstavsdiagnoser likt Kurt Cobain:

Om det goda universellt är Form, och ju högre [själens] uppstigande desto mer av Form -- Själen är mer av Form än kroppen är och [den individuella] själens faser [de fyra elementen?] är av progressivt högre Form och den Intellektuella-Principen [Nous] kollektivt står som Form till själen -- då avancerar det Goda genom Materiens motsats och därför genom att på varje stadium rensa och förkasta till det yttersta tills det goda står att finna där allt det som har sin del i Materien har försvunnit.

(The Enneads, VI.7 The Multiplicity of Ideal-Forms, min övers.)

Det kan mycket väl vara så att Plotinus tidigare i boken sagt detsamma om Nous (Saturnus i sin skepnad essentiell varelse) som den form som inifrån påläggs den enskilda själen, eller också att minnen från ett tidigare liv tvingade fram den här hågkomsten t.o.m. innan jag hittade ett skriftligt belägg för den. (Något i den vägen tycks ha inträffat när bloggen myntade "den sataniska axeln" och senare upptäckte att romaren Manilius talat om axeln mellan 2a och 8e som monstret Pytons område.)  
Obs. Det är också bloggarens egen tanke att Plotinus avser de fyra elementen som metaforer för själens "kognitiva stilar" närhelst han talar om "själens faser" i sin filosofi. Plotinus var en kunnig astrolog, det är uppenbart från hans texter, och han som platonisk idealist ser han astrologin som ett system med "tecken" för dem fast i sinnesvärlden, men det är omen som samtidigt pekar uppåt, mot den intellektuella verkligheten. Vissa kommer aldrig att kunna följa med på resan uppåt, men för "pneumatikerna" (som som lyssnar till den inre anden) innehåller antik astrologi sublima antydningar om den gamla (och korrekta) världsbilden.

"So here we are now" ryter Cobain missbelåtet över att vara en människa med medveten koppling till den högre verklighetens förnuftsprinciper (logoi) men som åter har tvingats ned i ett substrat av energins Vatten som Luften inte vill, inte kan ha, något att göra med. Som Plotinus säger söker den lägre verklighetsnivån alltid höja sig uppåt (jämför den hungriga demonen Drakhuvudet/Rahu som ytterst sett har med den lägre mentala månsfären att göra i dess avund över den högre gudomliga sfären, dvs. de rena Principerna som Månen kan ana eftersom sinnelagets Månen kan befinna sig mer eller mindre i närheten av den högre rationella Själen.

Vattenelementet är förstadiet till det onda, döda Jordelementet där energin slutligen visar sig i fast form och där Processens värld (Vatten) nu börjar verka på att dels underhålla de kroppsliga formerna men också bryta ned dem. Det är Fader Tid (Saturnus i sin lägre sida som Kronos) som reglerar den övergripande processen i timlighetens värld. Men Vattenelementet (det naturliga elementet vatten är kallt enligt Aristoteles) söker det goda på närmast högre verklighetsplan och detta skulle vara skälet till den livaktiga andevärlden i gränsen mellan Vatten (närmast planeten Jorden) och luftens lägre skikt (andevärlden - jordbundna andar).

Kurt Cobain har psyket eller Månen som symbol för det tolfte husets onda daimon - det som Plotinus säger att det goda som finns i hjärtat av varje uppåtsträvande själ måste rena sig från. Tyvärr verkar Månen genom det elfte huset - den onda demonen förställer sig så att folk tror att det är en god demon som uttrycker något gott! 

Det här är frankt talat en allvarlig astrologisk indikation, för hur ska en människa kunna leva vidare på planeten Jorden om hennes värsta fiende är hennes eget psyke - själva det redskap som möjliggör en medveten livsföring? Cobain knarkade för att slå ut den onda demonen men fann den vägen omöjlig och sköt huvudet av sig.

Den kungavärdiga stjärnan Regulus är fortfarande är aktiv då han föds, trots att den släppt kopplingen med ascendenten. Istället verkar den genom Cobains första hus (egot) via oppositionen till ascendenthärskaren Solen, själv sjunkande i dödens väderstreck väster. Regulus gav honom en gloria av konungslikhet som han bara kände sig pressad av. 

Men Solen i 7e huset försvagar individers självkänsla, tyvärr. Symbolen för den egna individualiteten urvattnas genom att sjunde huset handlar om att realisera den sociala människan, människan i allians med sin omvärld. Men sjunde husets tillfälliga ägare är alltså Saturnus, inlåst i syndens och urartningens åttonde hus, vilket tyder på att Cobain var socialt handikappad. 

Även kooperationens och jämlikhetens Venus är instängd i åttonde huset, och tittar man noga på Cobain ser man en kvinnas form tecknad i hans känsliga ansikte. (Saturnus + Venus = en kvinnas själsliga form.) Eftersom han undanbad sig homohatare på Nirvanas konserter kanske man har en aning i detta om att han - avgiftad och fixad - kanske hade kommit ut som homosexuell längre fram i livet, men nu gjorde han alltså slut på sin nuvarande värdkropp som han redan på den dolda naturens nivå (Vattenelementet) inte kunde förlika sig med. 

Luftplaceringarna i Cobains horoskop betyder inte, tror jag, att han var medveten på den Andliga Principens nivå (himmelriket) - "here we are now" - är inte primärt (men definitivt under ytan) en andevarelses trötta suckande över att ha tvingats ner till återfödelse på Jorden igen. På ytan ska det här stönandet fattas som en individ med svåra sociala problem. Vattumannen är ett samhällsorienterat tecken, samhället som den svaga skuggan i vår värld av andemänniskans verkliga samhälle, det vill säga Nous eller himmelriket där alla möts och minglar i sina innersta väsen.

Horoskopet är ställt för ett ting eller en människa i Processens värld och alla sammansatta ting går mot sin upplösning. "Frågans slut" tecknas generellt av fjärde huset och möjligen av Månen (som är naturlig hussignifikator för fjärde). Månens status i horoskopet är att verka som den onda daimonen, förlustbringaren som man måste ge upp kontakten med (om det så innebär att ge upp sitt eget liv). 

Men fjärde huset ägs här av Skorpionhärskaren Mars och det är Mars (krig/vapen) som attackerar det giriga Drakhuvudet, den låga sublunära mentalitet som vill nå gudarnas evighet. Paradoxalt nog säkrade Kurt Cobain sin demoniska odödlighet genom att skjuta Drakhuvudet av sig! Fjärde husets tillfälliga härskare tecknar verkligen ett dramatiskt "frågans slut".