Vattumannens karisma ...och idérikedom

Kristin Lundell konstaterar i Aftonbladet att själviska äcklet Persbrandts karriär förmodligen bara kommer att gynnas av hans knarkdom. Men var tog humoristen Sanna Bråding vägen efter sina månader för ringa narkotikabrott, frågar Lundell? Fallna kvinnor sonar aldrig egentligen sitt brott.

När jag friskade upp minnet och såg Brådings nylle på foto fick det mig att ta fram inte bara ett utan två skrotade inlägg, bland annat ett om brittiska aktrisen Emily Blunt som Hollywood uppenbarligen gillar - hon har haft ett antal högprofilroller i amerikansk film under senare år. 

Sanna Bråding och Emily Blunt - två kvinnliga
Vattumän (Luft) och sannolikt båda med psyket/Månen i Luft

Varför inlägget först skrotades var för att jag inte vill degradera bloggen till ett ytligt dräglande efter kroppslig skönhet - det är knappast det astrologin lär oss att söka! Men gång på gång har jag noterat hur Vattumannens tecken, utan att nödvändigtvis vara perfekt bildsköna enligt tidens melodi, har "det". 

Inte minst är det sällan man ser tröga och själsdöda ögon hos Vattumännen utan tvärtom hyperkoncentrerade och energiska utflöden ur de fysiska organen. Vattumannens härskare Saturnus är dock "själens form" och om "ögonen är själens spegel" har den med rätt våglängd i Vattumännens blickar möjligheten att ana något av hur mäktiga vi kommer att vara som andevarelser, bortom det här råtthålet den borgerliga propagandan i likhet med det arbetarromantiska sosseriet menar vara allt som livet handlar om.

När Kristin Lundell drar fram den slitna "ja, se pojkar är vad de är" men att det bara gäller just busiga grabbar, då går tankarna direkt till den maskulina bråkmakaren Mars. Blir då Mars i ett kvinnligt horoskop enbart till en olycksbringare och en stämpel om dålig karaktär? Ja se Brådings karta:

"Kungamakaren" Regulus står villig att skänka framgång till vem som än passerar under dess strålar, men det som händer i Brådings fall är inte lätt att reda ut! Här finns det måttlösa begäret att bli en av de odödliga (Drakhuvudet/Ketu) och därtill tursamhetens Jupiter. Men... här finns också grabbiga alternativt olycksbringande Mars.... På andra sidan, i Vattumannen, får sig den solära idol- och hjältekarriären sig ett allvarligt avbräck eftersom den nu delar tecken med det måttlösa begärets baksida: demonens halshuggna svansparti (Ketu/Draksvansen).

Horoskopet har en bindning till det jordiska och det är Saturnus i Jungfrun. Enligt ett psyke i Vågens tecken faller Saturnus i tolfte och blir just det man bör offra om man vill uppfylla Vågens orientering mot jämlikhet, artisteri och social kompetens. För den själviska och kalla cynism som Saturnus i Jungfrun tecknar, om den tillåts ta kontrollen, se moderaternas egen retorikexpert Elaine i föregående inlägg! 

(Jag tycker mig intuitivt känna igen Sanna Bråding på något i ansiktet och är övertygad om en födelse framåt eller efter lunch, så att Månen ger en månascendent i Vågen. Därmed blir Saturnus - "lagens långa arm" - ett problem för henne, förutom att begränsaren har antar ett självtjänande nyttoperspektiv som inte alls fungerar med en så hög och genomlyst ande som HELA det övriga horoskopet tecknar.)

*****

Emily Blunts horoskop gjordes nyligen men kom inte ens till högen av 324 påbörjade eller färdigskrivna inlägg som skrotats de senaste åren - tillsammans med texter som "Sveriges 'tolerans' som kosmisk avvikelse", Den amerikanska (mar-)drömmen och Världarnas krig", "Fredrik Reinfeldt och smutsen" och många andra halvpolerade juveler du läsare aldrig kommer att få se!

Den som sett Emily Blunt i några filmer kan ha sett hennes ofattbart intelligenta blick och skicklighet med orden. Till och med i milda roller som någons kärleksobjekt upplevs hon, fastän nästan blid, som ganska kall, och kartans brist på Eld talar sitt tydliga språk. Men här gynnar kungamakaren Regulus den expressiva Eld hon nu ändå förfogar över via sin agerande Sol - trots att Solen står i "överjordiska" Luftelementet och disponeras från sin, den levande Eldens motpol, andarnas herre Saturnus - upphöjd i de högre konsternas tecken Vågen. 

Därifrån fångas vår blick av Vågens Venus som står i libidinös konjunktion med den biologiska driftens Mars, mycket passande placerad i Vattenelementet. Det här extrema horoskopet har tekniskt sett ingen direkt "dissociation" - Luft gör sitt på sin sida och Vatten håller sig till sitt - men ger exakt den där märkliga karisman - "stark närvaro och samtidigt starkt någon annanstans" - som jag tidigare påpekat i samband med dissociationerna mellan Luft- och Vattentecken.

Emily Blunts karta passar bra som brygga till ett inlägg som förkastades just för dess ytliga natur. (Bloggaren har dock venusianska Vågen som soltecken med Venus i Lejoninnans tecken, vilket ger en direkt återkoppling till Vågen då Lejonet behärskas av just Solen). Jag klipper in hela inlägget här eftersom det tydligen var "menat" att det skulle vara med på bloggen. Det bara väntade några dagar på ett sammanhang som nu gavs av Sanna Bråding i krönikan...

*****

Pliktskyldigt kommenterade jag 2012 horoskopen för den förlorade unga generationens dystra stjärnor i Vampyrparet i Twilight.

När nu någon tv-kanal ämnar sända hela "sagan" nonstop kan det passa sig att addera Ashley Greenes horoskop, bästisen till Kristen Stewarts rollfigur i vampyrfamiljen Cullins. Kvinnan såg söt och näpen ut i filmserien men bilder på imdb.com visar en klassisk Hollywood-skönhet som de kunde se ut i 1940- och 50-talets filmer - den där extrema karisman som också Scarlett Johansson noterades för.

Av imdb-fotona såg jag genast hur lik Greene var den karismatiska men skäligen folkliga Gry Forssell i kranieuppbyggnad, blick och t.o.m. näsvingarna (jag tror dock Greene fixat näsan och minskat kälkbacksformen). 

Mycket riktigt ligger de varandra nära astrologiskt, båda kvinnorna har Solen i Lufttecknet Vattumannen och Månen i Vatten. 

Gry Forssell

Ashley Greene

Att det är avgjort mer sälta i amerikanskan inses lätt när man jämför de bådas Måne, typiskt placerad i Vattenelementet för en instinktsdriven och lockande siren-typ. 

Grys Måne befinner sig i sitt irrationella härskarläge Kräftan - havets ebb och flod, begär, obeständighet, känslor - men ingen djupgående eller avsiktlig ondska, bara en begärsfylld själs periodiska förlust av kontakt med den högre rationella själen. Om hennes ohjälpliga förfallenhet i prosaisk materialism har bloggen tidigare skrivit. Hon hör egentligen inte hemma i det här samlingen av höga Luft-andar, men uppenbarligen är Regulus välsignelse av hennes Vattuman-Sol stark. Hon funkar som folkkär celebritet i sitt hemland (Oxen/Kräftan vetter båda mot det egna hemmet).

Den intensifierade sältan hos Greene - svenskan förfogar inget av den mörka energin i amerikanskans blick (och då försöker jag bortse från skillnaden mellan ljus och mörk ögonfärg) - beror på att Månen gått från sitt härskarläge som nyckens eller fru Fortunas läge i Kräftan (Gry) till (synda-)fallet i Skorpionen (Ashley). 

Här är inte längre Månen sin egen symbol för den hjälplösa konsumist som ständigt går mellan mättnad och hunger, utan den förbannade vampyren, fastlåst i sin tomhet och hunger efter mänskligt liv. Psyket i Skorpionen står ju faktiskt för exakt det Ashley Greene spelar i Twilight - ett psyke på Månen, en av de döda som likväl inte förmår bryta genom Jord/Mån-kretsen och agera som en fri själ. Månen i Skorpionen är inte lika illa som en död jordbunden själ som t.o.m. klibbar fast vid prylar och platser, men det är en själ som sitter fast i känslomässiga präglingar och måste värka ut dem. 

Bortsett från de "övernaturliga" denotationerna har Ashley Greenes Måne i Skorpionen den häpnadsväckande kompositionen att dess disponent, Mars, står i sitt positivt polariserade härskarläge i eldiga Väduren och därifrån kastar sin långa indiska 210-gradersaspekt mot sitt eget tecken. En eldkastare som söker torka ut de förgiftade Vattnen. Så passande att hon spelar en genomgod, nästan löjligt trevlig, vampyr i Twilight-sagan! 

Mars i härskarläge arbetar här från hög nivå - Väduren/Eld, den rena och lysande personlighetens tecken - och i den "sensationalistiska" urladdning denna Eld leder till i mötet med Skorpionens Vatten uppstår en rent självlysande stjärna. Madonna - bara Eld och Vatten i horoskopet - hade enligt många samma karisma som ung. 

Lägg till detta Ashleys Venus i Eld-Skytten men med en kall och "sugande" Jupiter i negativt härskarläge i Fiskarna. Här uppstår då "sensationalism" i en negativ version där Vattnet söker reducera eller släcka Elden! Bloggen har tidigare sökt (förgäves?) göra en distinktion mellan den skönhet som drabbar en som en värmechock - karisma - och den skönhet som likt havets sirener förför och drar en bort från sitt eget väsen och vett - magnestism. Ashley Greene har "dubbel sensationalism" - en av varje typ!

Men det som verkligen får Ashley Greenes horoskop att tangera det unikt spektakulära är att hon har ett annat och lika kraftfullt syndrom: den starkaste av "dissociationerna" mellan den levande andens Luftelement och den perfekta idealformens svaga avbild i Vattenelementet (man skulle kanske kunna likna Vattenelementet eller den osynliga Naturen vid platsen där DNA kombineras för det kroppsligt synliga slutresultatet).

Mellan Vattumannen och Skorpionen uppstår den tväraste brytningen, och på den sociala nivån har jag tidigare kallat detta för "det sociala utstötningssyndromet." Med anledning av kvinnans frapperande skönhet får det här syndromet en helt ny innebörd: Ashley Greene är en levande manifestation av den avgrund som skiljer de som bara är barn av Naturen och de som kommer direkt från gudarnas värld (Luftelementet). Det här är förstås metaforer, men skulle man ta Ashley Greene på pulsen tror jag här finns en akut känsla av alienation och utanförskap utlöst av den ovanliga skönheten. 

I ungdomen kände bloggaren en kvinnlig modell som rapporterade just starka känslor av utanförskap i det sociala och typiskt nog med en ilsk Mars i Vatten som attackerade en mängd planeter i Vågen, från tionde publika huset och riktad ner mot jaget/Vågen i första huset. Undertecknad har sett en man så tappa huvudet inför kvinnan att han hotade med självmord om hans känslor inte fick något gensvar. Mars i tionde tycks vara en formidabel katalysator när den visar sig på öppen gata. 

Den på sin tid extremt vackra brittiska modellen Joanna Lumley som senare gjorde en så rolig bedagad figur i tv-serien "Absolutely Fabulous" hade samma Mars-Kräfta i tionde i attack mot en Vågascendent (där dock 1a huset var tomt på planeter). Nyssnämnda passionskatalysator hade för övrigt också stor humor när hon kunde slappna av och slippa människor som tappade huvudet inför hennes fysiska skönhet. De båda kvinnorna var faktiskt inte helt olika i ansiktet och hade både likt Ashley Greene väldigt höga kindnotor och ett uppfordrande ansiktsutryck. Födda till drottningar så att säga.

Det sociala utstötningssyndromet kan alltså uttrycka en människa som KÄNNER SIG annorlunda och kanske också är det. Det behöver inte, som i Twilight, betyda att man är ett monster - utan som Greenes horoskop vittnar om - raka motsatsen. Man är faktiskt MER SANN MÄNNISKA är djuren på stadens gator, de som ännu drivs av det dräggiga Vattenelementet med dess ständiga begär. I andevärlden kommer Luftelementets sanna natur slutligen att visa sig och i zodiaken är det Vattumannen som summerar alla de levande andarna - Vattumannen ÄR Himmelriket, som i sin tur är summan av alla levande och odödliga andeväsen.

"Var ska vi äta påskalammet?" frågar Jesus lärjungar och får till svar något som en del tror är en kod. Jesus hänvisar till ett hus som kommer att kunna identifieras genom att en man med ett vattenkrus befinner sig där. Nu var det kvinnor som bar vattenkrus från torgbrunnen så redan här verkar indikationen suspekt. Huset kanske bättre ska förstås som en eon, dvs. en tidsrymd eller väldighet och emblemet för påskmåltiden är förstås Vattumannen, mannen som tömmer sin kruka - Platons filosofi skulle här tala om hur det gudomliga Intellektet emanerar det Vatten som bildar nästa lägre verklighetsnivå - Själen som står Naturen nära. 

Men de enskilda små själarna har det i sig att tappa kontakten med sin högre princip (Luft) och det är när de vänder sig bort från sin egen källa de urartar och blir jordbundna materialister. Den risken tycks Ashley Green vaccinerad mot. Hennes horoskop tyder på ett jordeliv i arbete med hela andra frågeställningar.

Här kommer frågan om Platons "Den Ena, den Goda och den Sköna" in. Romarem Plotinus såg detta yttersta som helt bortkopplat från sinnevärlden och mänsklig godhet och kroppslig skönhet är som bäst ledtrådar för de som söker sanningen, som värst världens glitter som drar svaga själar ändå längre bort från sin väsenskärna och ut i tom sinneskonsumtion. Skönhet bringar några på fall och vägleder andra själar till högre insikt. Allt beror på var man själv befinner sig - alltjämt på "Vägen ned" mot ännu mer fördumning i "valfrihetens och pluralismens träsk" eller stadd på "Vägen upp" där man återigen börjar se sammanhangen och enheten bakom allt.

Detta ultimat goda och sköna har förstås ingen representation i astrologin, inget tecken. Vattumannen tecknar det gudomliga intellekt som TÄNKER vår existens i vart ögonblick - det är det bästa inom oss som tänker sin egen existens och håller fenomenvärlden igång, men det Ena, Goda och Sköna ligger bortom även det gudomliga Intellektet. Plotinus menade att den enda symbolen för det var Ljus och inte heller detta är riktigt bra eftersom det är Ljusets källa - ljuset är ju en emanation, ett flöde. I antiken tänkte man sig att det var ögat - själens spegel - som likt individuella solar sände ut ljus i vilka de externa föremålen framtonade. 

Alla själar tillsamman skapar faktiskt den här drömmen av ett universum genom att ur sina väsenskärnor projicera så mycket man nu förstår av livet på sina omgivningar. Hela cirkusen är förstås koordinerad eftersom det bara är det derangerade egot som är korkat nog att tro att det är fritt och oberoende - den borgerliga myten är i grunden egots självlögn. Socialismen påminner mer om andesjälarnas liv i det himmelska Intellektet - andeväsendena är sociala varelser som tillsammans utgör alla de himmelska tankar (eller Former) som finns. En del som går som vanliga människor på Jorden verkar fortfarande vara medvetna om vad som sker i Himmelen - fast naturligtvis dunkelt och minimalt jämfört med en andes - en levande Tanke-Forms medvetenhet.

Ashley Greene har nu det betraktande ögats Sol i Vattumannen, men den dolda disponenten är Saturnus, detta är "Solens själ". Eftersom bl.a. romaren Plotinus kallade Saturnus själens form uppstår konceptuella problem. Solen och Saturnus repellerar varandra i indisk astrologi - de är ömsesidiga fiender (illustrerat via oppositionen mellan Solens eget tecken Lejonet och Vattumannen där Saturnus regerar i sin positiva och andliga Luftnatur). 

Detta betyder rent praktiskt att man inte kan planera för sitt liv och samtidigt leva det. Själens form (dess rationella princip eller dess Logos) träder själv aldrig ut på livets arena. Den högsta delen av själen är precis som den lägre Naturen benägen att "dölja sig". Det blir teaterapan Solen som får jazzar runt i världen och närmare bestämt förkläder sig själen i tillfälliga kroppar, där väl de som står till buds är de sämsta och mest begränsade i hela universum. 

Men upplevelsen på Jorden är unik: bara här upptar man plats i rummet. Två personer kan inte fylla exakt samma luftrum samtidigt. Det är inget problem när själarna befinner sig på högre höjd. Faktum är att en andesjäl är bärare av ett otal solar, alla de individualiteter den varit genom liven på bland annat Jorden. Alla dessa historiska Solar är nu arkiverade och bildar tillsammans själens form i Saturnus. 

Även i ett givet liv kan en individuell "översjäl" överlappa en annan och för en tid eller permanent göra gemensam sak. Spanska kabbalister under medeltiden tänkte sig t.ex. att svaga själar, som upprepade gånger misslyckats med sina jordeliv kunde inlemmas i en annan själ och så att säga hänga med som en ryggsäck in ett nytt jordeliv och indirekt, via den stabilare själen, göra nya och konstruktiva erfarenheter. Det här kan man naturligtvis kalla en form av "besatthet", men inte en typ som kräver exorcism.

*****

Så långt det skrotade inlägget om Ashley Greene, inte så uselt som jag först tyckte. Så varför inte haka på ytterligare ett nyligen skrivet men kasserat inlägg om Vattumannen - nu med två män med kraft i blicken! 

Det faktum att två inlägg om Vattumannens karisma skrivits på kort tid men skippats är märkligt! Faktum är att jag släpper minnet av idéerna i samma ögonblick de är skrivna så uppenbarligen är det kosmos som tränger sig på bloggaren och kräver att få bli berättad om. För minns vad vi har för övergripande formation på himmelen just nu! Saturnus i Vågen och Venus i Vattumannen i ömsesidig reception! 

Tillräckligt mycket av den enorma (men för många själar inte ens förnimbara) figuren som tecknar Platons Det Ena, Det Goda och Det Sköna med de enda inomvärldsliga symboler som duger för detta, har sipprat ner i världen för att kravet att tala om Vattumannen ökat de senaste veckorna. Som en häpnadsväckande koincidens nådde jag äntligen de sista tiotalen sidor i filosofen Plotinus samlade verk vid denna tid, och minsann diskuterades där Det Goda (och Sköna) och hur egentligen inga ord eller liknelser i den här sinnesvärlden annat kan än distrahera och förvirra själen. 

När jag skippade följande inlägg hade jag ännu inte nått det stycket i Plotinus, så det var väl framtiden som ropade om att hålla sinnevärldens lockelser på ett minimum... Andevärldens dragningskraft är stark just nu.

*****

Ursprungligen betitlad "Idéers kraft" den 1 april 2014:

John Steinbeck's The Moon is Down was published in 1942, at the height of Nazi power ...It became the most popular work of contemporary American literature in wartime Soviet Union. Few literary works have demonstrated so triumphantly the power of ideas in the face of tyranny.

Orden från The Guardian fick mig att upptäcka att jag råkat hoppa över John Steinbeck vid granskningen av Nobelpristagarna i litteratur. Men när jag räknar ut horoskopet kommer en kompensation. Hur exakt stämmer inte orden i The Guardian, om "idéernas kraft" med Steinbecks karta, dominerad av Luftelementet! 

(AstroDatabank har ett suspekt och spekulativt klockslag, 15.00 - men det kunde lika gärna vara 17.00 eller kanske 19.00. Jag nöjer mig med en månascendent här.)

Och "idéer" var centrala även för Steinbeck själv. I jakten på ett foto hittade jag det här citatet från författaren: "Ideas are like rabbits. You get a couple, learn how to handle them and pretty soon you have a dozen."

Det mest fascinerande med det här horoskopet är hur Sol och Måne dels har synergi med varandra i andarnas element Luften men dessutom kontaktar varandra nere i det jordiska eftersom Solens disponent Saturnus och Månens disponent Venus båda möts i Stenbockens tecken.

För en gångs skull är också signifikatorn för själens åtrå, atma karaka, helt otvetydig: ingen annan planet kan konkurrera med författarskapets planet Merkurius i den trettionde graden. Närmast kommer då det allmänna konstnärskapets Venus bara några grader efter Merkurius.

Det är förstås Vattumannen som är zodiakens motsvarighet till den grekiska filosofins tanke om NOUS, om ett pluralistiskt gudomligt intellekt som likt goda samhällen på jorden myllrar av individer var och en enskilda men samtidigt en del av samhället, myllrar av RENA IDÉER, var en distinkt princip eller platonsk Form men samtidigt en kollektiv enhet. Det är dessa sublima ting små sociopater på högerkanten inte klarar att sätta sig in i. Det enda de förstår är privatism och sönderfall. Vattumannen, babyloniernas "Den Store" är ljusår bortom vissa själars tankeförmåga. Dessa mindre själar får ändå följa med på resan, tack vare godheten som informerar Den Store.

När John Steinbeck talar om ett par idéer som börjar yngla av sig och blir ett dussin undrar jag dock om det inte är den kåta Stenbocken inom honom som talar och bjuder på sina motiv... Paradoxalt nog tillhör det här Jordtecknet passionens kvalitet (Rajas guna) och är den brunstiga bockhannen som (gissar jag) lånat ut av sina drag till den lägre naturens rådare Pan. Den högre Naturen (med stor N) är inte Pans utan illustreras med Vattenelementet. Den grekiske filosofen Herakleitos sade för 2500 år sedan att "Naturen älskar (rättare: har för vana) att dölja sig" (likt en arabisk kvinna i slöja).

*****

Här en intressant kritik av franske filosofihistorikern Pierre Hadots text om Isis slöja och Naturen och att Herakleitos aforism inte alls säkert betyder vad den ser ut att betyda, utan kanske tillhör just Jordelementet, naturen med gement "n"...

Det är i stoikernas identifikation av naturen, världssjälen och Zeus som Hadot placerar phusis transformation från "händelse, process, tingets förverkligande" till "den osynliga kraft som förverkligar denna händelse", "passagen från upplevelsen av en händelse till insikten om en makt eller kraft intimt länkad till denna händelse". Detta möjliggjorde, måhända oundvikligt, uppfattningen under det första århundradet till naturen som en gudinna som "har" hemligheter.... (min övers.)

*****

Det här var första gången jag såg John Steinbeck på bild och ungdomsfotot ovan visar en påfallande likhet i den intensiva blicken med en ung John Travolta. Och tänka sig, båda männen är födda i sideriska Vattumannen och även om man inte i första hand tänker sig att Saturnus skulle kunna ligga bakom karisma, tänk på att detta är KONCENTRATIONENS, den förtätade (ännu inte explicerade) intelligensens planet!

Jag halkade förbi ämnet om Vattumannens intensiva blick i det här inlägget om Daniel Craig... Lustigt nog gick Craig och gifte sig med artistkollegan och ateisten Rachel Weisz, också hon Vattumannen och med spektakulärt starka ögon. I kommentaren till det äktenskapet valde jag lustigt nog ett foto på henne som en beslöjad Natur, kanske för att hon föddes med Månen i Kräftan...

Steinbeck har rätt: sätt två idéer i rörelse och du har snart ett helt himmelrike fyllt av distinkta levande väsen - ett helt Vattuman-samhälle i himmelen och på jorden.

******

Som vore det en tanke har här tre separata inlägg grupperats och publicerats under påskhelgen, en helg tillägnad Jesus. Se det under helgen publicerade inlägget om Den Utvalde (Visionen av de Fyra Väsendena) i skenet av den pågående receptionen mellan Saturnus och Venus.