Åsard kan därför få rätta till balansen på bloggen alltsedan den jordbrukande och skörde- (vinst) motiverade Jungfrun via dess förekomst i viktiga nymoderata horoskop tjänat bloggen så väl som påminnelse om mänsklighetens skamfläck! Ja, det är också i Jungfrun oskulden tas (tecknet för "Venus fall") och skammen föds - och med den egna skammen viljan att klandra andra - därav överrepresentationen av Mån-Jungfrun i horoskop för främlingshatare.
Alla dessa upptäckter har bloggen gjort genom trägna studier i flera år, och har således ytterligare bidragit att solka ner just det tecken som i västtraditionen intressant nog verkar vara mer hälsoneurotiskt och renhetsivrande än andra tecken.
Även om västzodiaken ligger 3/4-delstecken snett och de flesta Jungfrun i själva verket tillhör Lejonets starka och direkta symbol, visar detta hur starkt arketyperna lever i sin psykiska verklighetsdimension. Det är den fallna Venus som resulterar i att Jungfrun beskrivs i termer av "ordningsamma" och "hygieniska" - och inte så lite exakta och snäva när det gäller struntsaker som enstaka ord. För en korrekturläsare eller ytterst ansvarig redaktör är förstås varje ord viktigt - det följer den förkrympta världsbild som medföljer.
Vanliga människor därutanför brukar kunna parera enstaka dåliga eller helt felaktiga ordval och förstå avsikten utifrån kontexten. Det kallas den akademiska välvillighetsprincipen - att inte förstöra disputationer med pätimetertjafs när frågan rör uppsatsens eller doktorstesens centrala tankelinjer.
Det är således i den här senare traditionen, Jungfrun som zodiakens mest exakta pätimeter, som Erik Åsard placerar sig med en hel lång debattartikel i SvD om ett enda ord och dess missbruk.
Och det är väl det bästa uttrycket man kan hitta för ett psyke eller sinne - en Måne i Jungfruns tecken. Man kan notera att han med nästan 100%-ig säkerhet haft Månen i Vågen om horoskopet riktas efter den bisarra västerländska metoden som helt struntar i stjärnhimmelen och istället binder fast zodiaktecknen vid vårdagjämningarna som vore zodiakens djupa mysterier en simpel manual för åkerbruk.
Det hjärnsläppet måste de gamla grekerna ta fullt ansvar för, och, tyvärr, nyplatonismen som utöver sina astrologiska böjelser (som de delade med stoikerna) också rymde senantikens mest intressanta tänkande kring själen och tillvaron. Så skarp var den romerska 200-talstänkaren Plotinus att indiska filosofer hämtat näring från hans texter - trots att han i själva verket själv var djupt influerad av hinduisk filosofi!
Men ett psyke i Vågens tecken för Erik Åsard ger inte den distinkta känslan av att stå inför en Sann Grundprincip som att säga "sinnesorienteringen i Jungfrun" i samma andetag som ämnet "kritik". Vågen skulle tvärtom släta över inexakt språkbruk i sin jakt på det större goda som för den är socialt samförstånd, att "alla är med på grejen".
En annan intressant detalj i horoskopet är den oändliga loop som Mars hackande på Saturnus och Saturnus försök att strypa Mars angrepp resulterar i. Enligt indisk astrologi kan bara dessa två "essentiellt onda" planeter bilda den här typen av ömsesidig aspekt.
Jag har hittat exempel där den givit ganska förfärliga resultat, psykologiskt eller hälsomässigt, men det är svårt att knyta den till något i språkartikeln annat än den galla som pyr ur statsvetaren: "Två valrörelser på raken fyllda av tomt trianguleringsprat är mer än vad ens den mest politikintresserade nörden står ut med."
Saturnus melankoli ligger bakom den svarta gallan och svagt placerad som Gränsdragaren här är i Kräftan (Vattenelementet), får man anta att professorns förtrytelse har att göra med ungdomens ovett, dvs. den framfusiga och korttänkta Väduren som den här beskrivs av en överlibidinös kombination av Mars och Venus - i sig en träffande bild av den allt mer korkade svenska genomsnittsjournalisten i besparings- och vinstjägarlandet Sverige.
I samma tidning produceras dagen för språkkritiken följande exempel på den nya svenska imbeciliteten - rubriksättaren behärskar antingen inte tempus eller kanske till och med tror att ABBA alltjämt existerar!
11 kommentarer:
Att som solvåg först prata om en kritiker av ett språkligt uttryck i termer av petimäter, och påstå att vågen "skulle tvärtom släta över inexakt språkbruk..." och sen komma med petig språkkritik, kul! Alla är ju med på grejen ändå, och fattar vad som avses trots att Abba rent tekniskt sedan länge inte existerar som grupp, eller hur?
Själv är jag ju extremt språkintresserad, och hävdar att språk ÄR viktigt, även om jag som alla vanliga människor "klarar att parera enstaka dåliga eller helt felaktiga ordval och förstå avsikten utifrån kontexten." Men jag brukar jämföra språköra med musikalitet - språkfel skorrar lika illa för mig som falska toner för en med absolut gehör. Det stör läsningen. Ett exempel: "Tyvärr saknar Adalberth inte en tillräckligt effektiv censor (och moralist) vid namn Saturnus att hålla koll på det verbala luftutflödet." ;-)
S
Det är professorn i SvD som språkkritiserar, den här Sol-Vågen balanserar professorns olika horoskopinslag mot varandra och tycker sig finna var hans sko klämmer.
När det gäller pressens rubriksättare menar jag fortfarande att de har ett större ansvar än andra, SvD har så till den grad börjat likna Aftonbladets vilseledande rubriker att jag misstänker att tidningarna efter ägaren Schibsteds besparingar har samma personer för samma uppgifter. Det finns något nytt och besynnerligt obildat över SvD:s artikelval sedan förra året och jag är inte förvånad att chefen för kultursidan så snabbt slutade, även om han bedyrade sin forna arbetsgivare full respekt.
Tack för att du uppmärksammade den felaktiga negationen som så derangerade din läsupplevelse att du inte med ett ord trots, viss verbositet, nått till en kommentar av inläggets verkliga ämne - hur denna språkpolisiära formalism förklaras astrologiskt och hur den förefaller teckna en intelligenshämning (...eller stopp, den frågan kanske diskuterades i inlägget före eller efter).
Det finns kreatörer och idésprutor och sedan finns korrekturläsarna som rättar visionen så att den följer hävdvunnen grammatik. Eller enkelt uttryckt: de som bebor den övre eller undre världen de i Eld och Luft och de i Vatten (ännu plastisk) och Jord (färdigstöpt och deterministiskt bunden – låst till ex.vis grammatik).
Tankarna går åter till Sol-Lejonet Vilhelm Moberg med stryparen Saturnus på sig, som plötsligt drabbades av extrem författarblockering och tog livet av sig. Solen i Lejonet och Månen i Jungfrun är kontrastrikt redan det (hur ska Jungfrun kunna fånga allt det en sådan Sol ger ifrån sig?), och med en Saturnus som söker ta udden av Solen ser vi exakt hur bokstaven dödar den kreativa ande som gav liv. Svåra problem mellan den övre och den lägre världen hos Moberg, således.
Petite-maîtressen S hade i alla fall överseende med bloggarens upprepade felstavning av petimäter, i ett inlägg på endast 659 ord. Egentligen 660 ord, eftersom "3/4-delstecken" ska särskrivas (alternativt saknas ordet "ett" framför sammanskrivningen). :-)
"Det hjärnsläppet måste de gamla grekerna ta fullt ansvar för"
Lustigt att den moderna astrologins fader, med det tagna efternamnet Leo, var siderisk Sol-Kräfta. Å andra sidan återfinns hans exakta konjunktion mellan Saturnus och Asc i såväl sideriska som tropiska Lejonet.
Klandra andra - Chandra lagna.
Havsörnen, gränslös (s k associativ intelligens?), trots Gränsdragaren i hysteriskt fastlåsta Oxen.
Nej, jag blir aldrig riktigt vuxen jag.
Viktigare än Saturnus placering i tecknen är dess husplacering - det här på Jorden - via husen - som Platons avbilder av de sanna Formerna (visuellt gestaltade av avbilderna). Hur man upplever eller drar nytta av en planet tycks därför avhängig av huset och dess tillfälliga ägare (och vad den ockuperar för hus etc).
Underskatta därför aldrig en obskyr Saturnus oförmåga att dra mot ålderdom, mognad och vishet (i det ytliga ämnet kvinnlig skönhet har jag tidigare spekulerat om Saturnus aspekter mot Venus "konserverar" skönhet - ett annat utfall av samma princip.)
Man kanske t.o.m. skulle kunna förklara Peter Pan-komplexet med en obskyr Saturnus (sett till husen) och en framträdande Jupiter. "Lyckliga skitar" som man brukar säga om en del.
Exemplet Alan Leo är just ett sådant resonemang där vishetens Saturnus syns lysa med sin frånvaro. Det finns ju ingen inneboende MENING i att saker råkar falla sig si eller så beroende på det system betraktaren själv väljer för att få stoff för tanken. Det är bara egot som talar, inte visheten. :-) Det intressanta är om något system mer än det andra liknar de traditionella berättelserna som astrologin förmedlad i tvåtusen år. Där glimtar i så fall den "tidlösa visheten" fram.
Att jag inte kommenterade själva ämnet i inlägget berodde helt enkelt på att jag inte hade något att tillägga, och inte för att jag blev så derangerad att jag blev stum.
"Det finns kreatörer och idésprutor och sedan finns korrekturläsarna som rättar visionen så att den följer hävdvunnen grammatik". Ja, och båda två behövs. Jag tycker inte man ska nedvärdera den senare (tycker mig skönja detta), för hur genial en idé än är så måste den förpackas. Ges en språklig dräkt, eller hur man nu uttrycker det. Är denna klar och stringent får idén ett bättre mottagande än blurr...
"Petite-maîtresse" - kul! Tack vare det fick jag veta vad ordet kommer ifrån när jag slog upp det i en etymologisk ordbok, och jag hade ingen aaaaning om att det var franskt! (Fast felstavning vet jag inte vad som menas med, för den gängse stavningen är ju petimäter.) Jag har liksom underförstått trott att det har något med peta och mäta att göra.
S
Just det, men le grand maître Siwert skrev pätimeter, vilket är inkorrekt enligt hävdvunnen stavning.
Ja NU ser jag det!
Kanske korrekturläsning vore något för dig...:-)
S
"Det finns kreatörer och idésprutor och sedan finns korrekturläsarna som rättar visionen så att den följer hävdvunnen grammatik."
När jag läste detta så tänkte jag på en intervju med Fleetwood Mac i musikjournalisten Timothy Whites bok "Rock Lives", där Lindsey Buckingham säger:
"If I had to choose my main contributing factor to the band, it wouldn't be as a guitarist, a writer, or a singer. It would be as someone who knows how to take raw material from Christine and Stevie and forge that into something. That's a nice gift to have, and to be a ble to help people with."
Kollade upp Buckingham's karta på nätet... se där ja, en siderisk Jungfru, med Merkurius en grad från Solen i 3:e. :-)
Vidare har han har Månen i Vattumannen 8:e och Mars en grad från Asc i Kräftan, hmm... dissociation där Mars dessutom angriper Månen med sin 210-gradersaspekt. På plussidan Venus i Vågen. Å andra sidan, med Kräftan som Asc är både Venus och Merkurius, trots att de är i sina hemmatecken, verksamma illgörare, medan Månen och Mars är välgörare.
Men enligt Plotinus borde inte planeterna, då de är gudomliga, kunna vara illgärningsmän. Fast astrologi var väl inte hans starkaste kort. Inte mitt heller. :-)
Lindsey Buckinghams första soloalbum släpptes den 3 oktober 1981. Solen, Jupiter och Mars stod då i Jungfrun och Mars och Rahu i Kräftan. "Law And Order" hette plattan. Soldisponenten Merkurius befann sig i Vågen. :-)
Korrektur: Solen, Jupiter och _Saturnus_ stod då i Jungfrun
S, jag tror alla har några ord där hjärnan vanemässigt kastar om bokstäverna och Havsörnen kan fortsätta i det oändliga med samma påpekanden om just detta ord (se även: http://sidereal.hall-of-man.com/2012/08/hugh-hefner-vastvarldens-olycka.html#comment). Sannolikheten är hög att vanans makt framtvingar den här stavningen även fortledes.
Om vissa har så svårt att ta till sig tankarna och fastnar så lätt vid att kunskapens äpple har små fläckar på skalet att man petar bort det i fruktståndet, är det inte bloggens problem. Ämnet är en smula uttjatat, jag har tidigare kommenterat att man kan kräva bättre språkvård från dagstidningarna än en gratis blogg.
Det är bekymmersamt att söka fördjupa ämnet astrologi (låt vara med små steg) när kommentarerna stannar på den här nivån. Det genuina intresset av bloggens försök att knyta zodiakens symboler till någon slags grundläggande dynamiska väsen (bakomliggande Former) lyser med sin frånvaro i de flesta kommentarer och jag börjar tro att kommentarspalten mest tjänar som en yta där var och en hälla vatten på sin egen kvar. Bloggens ämnesval är förvisso inte ett ämne ämnat för massorna...
Naturligtvis föder medvetenhet om skillnaden mellan Rätt Tanke och rättstavning ett, om man så vill, von Oben-beteende. Varje människa som kommenterar något fysiskt intar faktiskt en metafysikers position och löjligt blir det bara om metakommentarerna inte innehåller mer vett eller visdom än vilken oreflekterande jordbo som helst skulle producera.
Jag har en etikett för att ta udden av en del inlägg som ligger på den minimalt intellektualiserande nivån: ”åsikternas domän” vilket syftar på Platons tvåvärldslära där vissa bara resonerar nerifrån Månens värld av sinnesdata och där föga mer än åsikter regerar, och emellanåt någon briljant sanning som vederbörande knappt var medveten om då den flyktade förbi på Månens nivå! (Se dagens inlägg om Russell Brand för nästa högre nivå av verklighetsprocessande och hans remarkabla Merkurius.)
Men du kan väl inte ärligt påstå att du är förvånad? Bloggen har allt starkare fastslagit att den antika världsbilden är hierarkisk. Allra senaste med den flitigt använda illustrationen till http://sidereal.hall-of-man.com/2011/03/lena-mellin-fredrik-reinfeldt-fruktan.html borde det ha dagats för alla och envar att de fyra elementen representerar en tilltagande kontakt med Livet. Det är väl i kompensation för den större blindheten vissa väljer petimeterns väg och söker hävda sig i det lilla...
Buckingham är en enastående precis gitarrist men födelseklockslaget 1.53 avslöjar ju ett remarkabelt tredje intellektshus. Det horoskopet har jag aldrit tittat på sedan jag övergick till siderisk zodiak. Fallen Mars i första och Månen i åttond rimmar väl med hans kopiösa drogintat under en fas i livet (och Draksvansen i tredje kanske också).
Mitt livs (platoniska) kärlek hade samma fallna Mars i skarp attack mot Venus i Vågen och hon var en av de mest musikaliska människor jag mött, fast hon inte gjorde ett dugg av den talangen. En fenomenal röstkvalite och enorm tonsäkerhet. Jag skulle tro att citatet om att ta kvinnfolkets halvbakade idéer och göra något nyttigt av dem, hänför sig till just den här smått misogyna kombinationen.... (Kärleken, oerhört vacker, hade uselt förhållande till både sin mor och var och varannan kvinna/Venus...)
Skicka en kommentar