Filosofen Iamblikos var också kunnig astrolog

Den mest plundrade texten i nyandliga sammanhang kan vara av 300-talsfilosofen Iamblikos som under pseudonym skrev om egyptiska mysterier. Först i mogen ålder hittade bloggaren till denna text där syriern under aliaset Abammon utger sig för att "kapa" en brevtråd där Porfyrios, elev till nyplatonismens "fader", den kände Plotinos, ställer en hoper brevfrågor till Anebo, en vis egyptier.

Jag ser ingen annan poäng i denna lek med dold identitet (eller "förfalskning") annat än vad den "egyptiska prästen" (Iamblikos) säger: att låta läsaren själv avgöra materialets värde, inte på basis av den svarandes världsliga prominens, utan utifrån tankarnas egna värde. En övning i att inte vara en slav under världslig hierarki utan istället våga lita till det egna intellektet.

 https://en.wikipedia.org/wiki/On_the_Mysteries_of_the_Egyptians,_Chaldeans,_and_Assyrians

För Sideriska siktets vidkommande avslöjar den knappt 200-sidor långa texten att också att hela den nyplatoniska traditionen, med början i Plotinos, tycks ha varit västvärldens då skarpaste tänkare (Platons akademi representerad spetsvetandet i många tunga ämnen) och naturligtvis bevandrade i antikens kosmologi såväl som dess praktiska tillämpning, astrologin.

Iamblikos fabricerade förmodligen Porfyrios extremt frågvisa brev och i brev-inledningen ser man den berömde filosofens förmenta förvirring över att astrologin sedan dess introduktion i Väst ett halvt årtusende tidigare blivit förbryllande pga. alla åsikter vilka ibland gick tvärs emot varandra.

Här följer några citat. Iamblikos röjer att även han är en av de högutbildade filosoferna vid denna tid som var väl förtrogen med astrologin. (Plotinos på 200-talet ägnar bara föga bevarad text åt ämnet, medan Proklos som århundradet efter Iamblikos kommenterade Platons dialoger med kosmologiskt innehåll kom in på astrologiska teser som än idag klingar familjärt. 

Men Iamblikos alias Abammon har mycket annat än astrologi som ärende, och vad gäller de astrologiska delarna är bara så den som kan sin stjärntydning ser att detta är en viktig bas för hans "egyptiska" vishet. 

Det här inledande citat är från frågeställaren "Porfyrios" och passar bra i anslutning till just föregående blogginlägg där Proklos kommenterade Saturnus, som för den "filosofiskt lagda" inte alls som i vår tid degraderats till den Stora Illgöraren utan tvärtom rankades som den sublima Gränsen mellan människans låga värld och högre världar. 

Bloggen har vacklat om Saturnus forna status eftersom nyplatonismens kosmologi är invecklad men har haft rätt hela tiden i att planeten REPRESENTERAR det gudomliga Intellektet (Nous) som det ger sig tillkänna nere i vår fördunklade värld.

Redan detta exempel på "Porfyrios" kaskad av frågor visar hur tacksamt det varit för moderna "gurus" att plagiera "Om Mysterierna". "New Age"-fenomenet står i tacksamhetsskuld till den här lilla boken med "auktoritativa svar" på djupa frågor! 

Sista frågan berör direkt astrologin: hur kan de planetära gudarna (som har kroppar) kopplas till de himmelska (egentliga) gudarna? Läsning pågår men jag gissar att Iamblikos kommer att förklara att det är vi fallna människosjälar som i den sub-lunära sfären lever i så lågt medvetande att vi tror på kroppsliga signaler och att frågan därför är felställd. Noblare (längre komna) själar förnimmer gudarna för vad de är och låter sig inte förvirras av deras kroppsliga emblem eller avbilder... (Månen ska vara mycket låg för att dra ner allt till "kropp" - de flesta har ett Psyke som ser i bilder och föreställer sig mer än bara sinnenas impulser.

"Porfyrios" fortsätter enträget att fråga "egyptierna" man Iamblikos har lagt upp frågorna så smart att han kommer att kunna avvisa visst som typiskt för en materialists eller ateists oförmåga att skilja på den primära verkligheten och den förvirring ateisten själv lever i (den "sekundära" sinnesberoende naturen):

I det tredje citat från "Om Mysterierna" (alltjämt från den inledande spärrelden av frågor), skymtar den verkliga författarens astrologiska kunskaper. "Peculiar daemon" är inget annan en den "personliga daimonen" som fanns i hellenistisk astrologi även om materialistiska och dekadenta västländer sett astrologin fimpa den och helt ologiskt bevara läran om Lyckopunkten (pars Fortuna), eller i bästa fall fortsätta den förvirring som påtalas redan i denna text och som jag nämnde i en tidigare genomgång av den personliga daimonen i tre delar för tre år sedan:

https://siderisk.blogspot.com/2022/02/dold-daimon-i-horoskopet-1.html 

Den astrologiska mjukvara jag använder kallar t.ex. den personliga daimonens lott för "osynlighetspunkten" - programmet är konstruerat av en ukrainsk matematiker så jag förmodar att den förmörkande omskrivningen är en följd av den främmande kulturkretsen eller matematikerns sekulära läggning.

Det tredje citat röjer att frågeställaren är väl insatt och ändå oklar om hellenistisk astrologi. Hur kopplar daimonen an till horoskopets ("geniture") härskare? (Vanligen är härskaren planeten som äger det i öster stigande tecknet men delad härskare om en annan planet samtidigt stiger i öster.) 

Den som minns de tre delarna av "Dold Daimon" vet att han här företräder en helt annan tradition eftersom den nu kända "daimonen" kommer från araberna (som respektfullt förvaltade västerlandets kunskap efter att vi rasade sönder förra gången). Denna modell binder daimonen till den enskilda människan genom en enkel formel som bygger på solens, månen och det stigande tecknets gradtal. 

Sifferexercisen påminner om Platons syn på själen som enligt vissa är mer korrekt representerad av matematik än de förfallna kroppsmänniskorna som inte kan förställa sig annat än sin kropp. (Rent av hånade av Medelhavets gnostiska idéströmmar där de kallades "hyliker" - döda stoffvarelser som inte fått någon gudomlig (platonisk) form med sig vid födelsen. "Hyliker" är därför klart mer nedsättande än att kalla någon "somatiker" eftersom Kropp och Själ är förbundna med varandra.)

I en variant av astrologins daimonlära har ascendenten/kroppen reducerats till ett talvärde som interagerar med det för den fallna sublunära, fallna världens Måne och talvärdet för Solen - som står för "själen i världen" men inte nödvändighet nedfallen i den begärsdominerade nivån - de andligt sovande pseudomänniskornas värld.

(Bloggaren kan återupprepa att föddes bland de låga med Månen stigande i öster men tursamt kommer moteld från en opposition från Saturnus som från väster söker "sparra" eller "upphöja" sinnet till verkligt medvetande - se denna blogg som ett uttryck för motelden från den Rationella Själ Sverige helt förlorat enligt 1974 års nationalhoroskop.)

Den fiktiva frågeställaren Porfyrios undrar också om horoskopinnehavaren efter att ha lärt sig vilken daimon som påverkar honom kan frigöra sig från sitt öde. Det ska bli ett sant nöje att läsa den gudomliga Iamblikos svar på alla dessa frågor. Jag får en aning om att Iamblikos själv skrivit hela Porfyrios frågvisa brev eftersom de var oense i många frågor. En hel del svar från  "Abammon" sågar "Porfyrios" rejält för dennes många missförstånd under frågefasen. Som sista citat ett exempel (s 60) på Iamblikos tillrättavisningar av vad som bör ha varit Porfyrios missförstånd av den senantika visheten (egyptisk eller nyplatonisk):

Detta är inte för den ofokuserade läsaren! Var de lärda i senantiken smartare än dagens människor? Har fullt sjå med att läsa om många stycken flera gånger och då inte bara för att den engelska översättningen på 1800-talet innehåller många ord som utgått. "Passive" betyder t.ex. inte passiv som på svenskan utan den moderna engelskans "impassive", upphöjd och okänslig för den låga och skadliga passionen. 

Jämför dagens hinduiska astrologi och de fyra passionerade tecknen, Väduren, Krabban, Vågen och Stenbocken, eller Solen/hjärtat som passionens (och vredens) säte. Missa inte den axel som verkligen gäller: den "impassiva"(passionsfria) eller helt rationella Saturnus i Vattenbäraren och i opposition med Solen i vilddjuret Lejonet. Det finns mycket gammal filosofi och kosmologi numera dold i astrologin och man kan bara beklaga s.k. skeptiker och vetenskapsdårar för att de avslöjar sin låga kunskapsnivå genom utfall mot allsköns ämnen från en äldre tid. 

Den moderna människans återkommande problem är inte ens fatta att man inte kan jämföra en tidsålders världsbild med en annan - de framställer sig därmed som rena idioter. Bloggaren gjorde själv det misstaget under flera års försök att locka fram statistisk signifikans med kvantitativa tester fast "kvantitativ metod" inte ens existerade i senantikens värld. Jag tilltalade astrologin med fel språk! Anakronistiska perspektiv är nästan det dummaste misstaget man kan göra.

Ingen av böckerna om indisk astrologi jag läst förklarar varför Solen anses "grym" fastän också symbol för atman/själen. Men här, i en senantik text från västerlandet kommer svaret! Solens "passion" är boven eftersom den astrologiskt representerar en förkroppsligad, levande människa.. 

Indierna anser inte att själen är ond, bara "grym" med vilket menas att själar tillhör den högre skapelseordningen (men lägre än daimoner, heroer och gudar) och därmed inte lyder under ont och gott" såsom de fallna jordvarelserna som tenderar att leva i förvillelse och delar allt i motsatser ("contraries"). Se den hopplöst låga nivå mediernas politiska kommentariat befinner sig på. Ont och gott finns, men den politiska metoden att börja med att välja sida och skriva utifrån subjektiv preferens är oförmögen att reda ut något.

****

Här är, till att börja med, Porfyrios brev till egyptiern Anebo inklusive Iamblikos replik (som den fiktiva Abammon):

https://www.tertullian.org/fathers/porphyry_anebo_02_text.htm

För den dristige finns Iamblikos fullständiga text som pdf på nätet, i en version med fotade gulnade boksidor och i en välgjord, OCR-skannad version. Inläggets skärmdumpar är från den tillsnyggade pdf:en och bokens ~300 sidor är faktiskt bara hälften eftersom formatet är så litet.